Lyckopiller – SSRI-preparat – inte så ofarliga som vi tror

60

ZimelidinSSRI-preparat (lyckopiller) framställs ofta som harmlösa läkemedel med få biverkningar som inte är beroendeframkallande. Vi vet numera att sanningen är en helt annan. Allt fler personer som försöker sluta med SSRI upptäcker vilken kemisk fälla de har fastnat i och hur svårt det är att ta sig ur denna medicinering, skriver Thomas Arvidsson.

Hur farliga de här medlen egentligen är framgår kanske bäst av den nedtystade historien om när läkemedelsbolaget som numera heter AstraZeneca år 1982 lanserade det allra första SSRI-preparatet på den svenska marknaden, Zelmid. Efter att åtskilliga patienter hade blivit förlamade och fått andra allvarliga biverkningar förbjöds Zelmid och AstraZeneca  betalade snabbt ut skadestånd till drabbade patienter, köpte deras tystnad och lade locket på.

Idag vill inte psykiatrin och läkemedelsbolagen att man ens nämner ordet Zelmid. De förnekar all kännedom och låtsas som om de inte vet vad man pratar om när man tar upp ämnet.

Anledningen till att både Astra och Läkemedelsverket agerade så snabbt och drog in Zelmid redan efter mindre än ett år berodde på att man befarade en ny läkemedelskatastrof i stil med Neurosedyn-katastrofen på 1960-talet då ett stort antal barn föddes missbildade med förkrympta armar och ben efter att deras mödrar hade ordinerats det “helt ofarliga lugnande” preparatet Neurosedyn.

Psykiatriska mediciner är långt i från så ofarliga som psykiatrin gärna vill göra gällande.

Mer om Zelmid:


Zimelidin
(såldes under namnet Zelmid i Sverige) var ett antidepressivum och det allra första preparatet av typen selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI. Tillverkare var Astra; nobelpristagaren Arvid Carlsson ledde framtagandet av substansen. Det lanserades under 1982 men drogs tillbaka redan i september 1983 på grund av att det uppdagats att preparatet medförde en risk för allvarliga biverkningar i levern och det perifera nervsystemet samt förlamningar.

Zimelidin var specifikt för återupptaget av serotonin,men något mindre potent än dagens SSRI. Det var en stor nyhet främst på grund av mindre antikolinerga biverkningar jämfört med tricykliska antidepressiva som då dominerade marknaden, samt en annorlunda verkningsprofil, med bland annat effekt mot ångesttillstånd, förutom antidepressiva egenskaper (på samma sätt som dagens SSRI).

Att Zimelidin drogs tillbaka så snabbt kan ses mot bakgrund av neurosedynskandalen, som gjorde att Astra var extremt rädda för allvarliga läkemedelsbiverkningar.

Källa: Wikipedia

Text: Thomas Arvidsson


 


Stöd NewsVoice genom att köpa kaffe
Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
Prenumerera
Notify of
guest
60 Kommentarer
Nyast
Äldst Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
vemedetsomtalar
vemedetsomtalar
Gäst
21 januari 2015 kl 13:43

aja, vad trevligt, en jävla tråd för folk med medelklassbekymmer som projicerar sitt lidande i form av ett inställt fredagsmys på patienter med allvarliga sjukdomar. Kan säkert hitta någon här som kommer med ett idiotuttalande jag fick höra av någon som varit deprimerad i hela 2 veckor kanske pga att det blivit slut med sin partner eller att hon slog i sin tånagel.” “Jag började äta antidepressiva men jag slutade efter 2 dagar för jag är alldeles för stark för sådant!”

Thomas
Thomas
Gäst
18 februari 2014 kl 00:18

@JHL
Ja, det är precis vad jag menar eftersom de utger sig för att vara generellt (bästa ordet jag kunde komma på) undersökande men likförbannat bara verkar fokusera på en enda sak. Om jag skapade en sajt och utmålar den för att avhandla svensk husmanskost och sedan bara skriver om vaniljmunkar…. Men, det kanske kommer mer. Jag ska hålla uppsikt och förkovra mig om de visar sig leva upp till sin egen beskrivning av sitt syfte/sin verksamhet. Jag är alltså jätteintresserad men lite försiktig.

@Daniel Samuelsson
Jag förstår ingenting av vad du skriver utöver att du inte är förälskad i psykiatrin. Om du med “kroppsläkare” avser allmänläkare så är det ju de som är MYCKET snabba med att skriva ut SSRI. Din kommentar “…gapar och skriker åt det som ett autistiskt småbarn…” gör mig illa berörd. Om du t.ex bytte ut “autistiskt småbarn” mot babbe så skulle rasism väldigt tydligt framhävas. Det är inte på något sätt så att autistiska småbarn per definition gapar och skriker mer än andra barn, snarare tvärtom om du menar diagnosen autism och inte autismspektrumtillstånd. Den kommentaren gör mig illamående och ändå förstår jag inte riktigt vad du menar.

Jag förstår inte föreställningen om att psykiatriker skulle vara avundsjuka på “riktiga läkare”. De är ju läkare som valt en inriktning som uppenbarligen intresserar dem. De skulle ju kunna valt en annan annars.

Det låter nästan som om du är bitter över att ha fått, eller att en anhörig fått, en autismspektrumdiagnos? Ren nyfikenhet och gissning bara och jag menar inget negativt med detta. Jag håller med dig om att det kan vara sjukt vad som räknas som avvikande beteende.

@Sylthammar
Se hur fatalt jag misslyckades med att hålla mig borta från en psykiatritråd. Det är ju så att “man” kan gråta.

Thomas
Thomas
Gäst
17 februari 2014 kl 23:50

@Sylthammar Jag vidhåller att frågan är rätt ställd. Du gör mig förvirrad, men jag har en tendens att gå vilse i ord om meningarna de format inte är brutalt övertydliga så det handlar nog mer om mig. Om det nu ska snackas karma osv vill jag hävda att det mycket väl kan tänkas vara så att jag prickade i en hel del kryss i förra mellanlandningen b l a i avsikt att tillåta mig själv att acceptera en form av behandling (kemiska övergrepp), under en tid, som jag i alla år avskytt och sett ned på, precis som så många här gör. Ja, jag försöker påvisa att det finns legitima skäl att förskriva SSRI-preparat. Det handlar dock inte om att “dra in min familj”. Kanske valde jag att ställas inför en situation då jag skulle kunna välja att bara tänka på mig själv och skita i de kemiska övergreppen eller att förstå att mina nära har rätt att kräva av mig att jag ska dämpa problemen för att de inte ska gå under. Uppenbarligen har jag valt att spela rollen av förälder denna runda och en förälder ska alltid premiera sina barns behov. Huvudet i himlen, i all ära, som du verkar ha, men jag tror att vi också måste ha kvar fötterna på jorden. Det är så lätt att gå in i andlighetsflykt. Det svåra är att leva i båda världarna. Som inkarnerad människa med en gudomlig själ som valt att frivilligt inkarnera är det mitt val att leva mitt liv på det sätt jag tror är det bästa för min utveckling. Jag upplever din andlighet sitta på något höga hästar och vara inte så litet nedlåtande, men det kanske bara är mitt sårade ego å andra sidan. Du vet ju bäst själv om du var nedlåtande eller ej. Jag misstänker att det är tämligen lönlöst att försöka förmedla något annat än det svartvita tänkandet härinne. Jag stoppar tillbaka min regnbågstrasa i kalsongerna igen. I övrigt så äter jag inte SSRI, jag läser inte dagstidningar och har ingen TV sedan många år. Oooh, och inget facebook-konto heller, som jag tror är mer fördummande än TV. Nu försökte jag alltså påvisa att jag har viss samhörighet med många av er. Hmm, de flesta av er har nog facebook-konto så det gör mig kanske så pass mycket smartare att det väger upp att jag dristar mig tillskriva psykiatrin något värde. Det… Read more »

Mariann Nyqvist
Mariann Nyqvist
Gäst
15 februari 2014 kl 19:08

Tycks finnas matematiska problem Min dator räknar 298 tecken. NewsVoice har ett annat räkneverk Sympatiserar med upprätthållande av formalia. Formen är således viktigare än innehållet. Här kommer resten av texten.

Många av dagens hälso- och sociala problem har skapats genom den vetenskapliga världssynen. David W Kidner påtalar i boken ”Nature and Psyche: Radical Environmentalism and the Politics of Subjectivity”(finns på nätet) om de psykiska, sociala och politiska aktioner som måste till för ett integrerat kosmos för att vi ska må bra. Livsstil, präglas av konsumerism, är en slags politisk belöning eller ersättning för att vi, mer eller mindre frivilligt, avsagt oss vår födslorätt med en naturlig fysisk och psykisk integrering med naturen.

http://www.womenwriters.net/archives/whittoned1.htm

Mariann Nyqvist
Mariann Nyqvist
Gäst
15 februari 2014 kl 19:02

Debatten är lite ensidig, vilket gynnar psykiatrin. Blicken bör också vändas mot de som granskar, dvs forskare i allmänhet och psykiatriker i synnerhet. Vetenskapen står för en teknisk och mekanisk syn på världen där vetenskapen reducerar möjliga upplevelser och förklaringar av världen. Avsikten är att världen ska göras mer begriplig och lätthanterlig genom kontrollad världsåskådning med hjälp av olika mätstationer.

Vetenskapen konstruerar en världsbild som stödjer industrisamhällets rovdrift av naturen och människor. Allt som avviker/utmanar den ”korrekta” vetenskapliga synen på världen måste därför med nödvändighet karaktäriserat som ”sjukt”. Offer för psykiatrins marodörer hör då individer som försöker förverkliga sig själva genom att utveckla hela sin människopotential och/eller känner att något livsnödvändigt förvägras anden.

Vad är sjukt? Fysikern och filosofen Evelyn Fox Keller menar att vetenskapen är uppbyggd av schitzoida personligheter som stakat ut ”normaliserade” sätt att utforska och tolka världen. De har svårt att tillåta andra människor att utveckla sidor i sin personlighet som de själva inte lyckats integrera. Samhället uppmuntrar partiella individer som skalat av sig stora delar av sin personlighet. Vetenskapen skiljer mellan oss och dem. De som är utanför de vetenskapliga fälten blir automatiskt till objekt, fria för granskning, utlåtanden och bestraffning. SRRI är en typ av medicinskt straff.

Många av dagens hälso- och sociala problem har…

Sylthammar
Sylthammar
Gäst
14 februari 2014 kl 22:00

Thomas skrev: “Jodå, frågan är helt rätt ställd. Det var precis den frågan jag avsåg att ställa så det blev alldeles rätt. Det går att ställa saker så mot varandra. Varför skulle det inte kunna göras. Man-satser är väldigt farliga, de förutsätter alltför mycket. Jag pratar om alternativa behandlingar, inte medicin” Frågan är inte rätt ställd. Svårt att läsa ;-)? Eftersom SSRI inte är medicin, inte är “behandling” eller bot, utan biokemiskt övergrepp >>> dölja, kamouflera och trycka undan så man har det i sin ryggsäck – så kan det därmed inte finnas alternativ, till något som då inte ens finns. Alltså, igen: “Må bra eller bli bra?” “En familjesituation kan också kräva snabb insättning för symtomdämpning.” “Likväl kan denna symtomdämpning vara avgörande för en familj som lever med någon som är psykiskt sjuk. Låt oss inte glömma barnen som behöver sin förälder.” Det du gör när du skriver så är att försöka dra in andra personer, familjen, att de ska ge legitimitet till att förskriva SSRI-preparat. Utan perspektiv i livet så kommer folk att tro på “effekter”, om man knaprar vitlök så står man emot förkylningar… ungefär så – alltså man håller alltid på med att söka effekter, även om det går så långt till psykisk lobotomi. Blanda inte in familjen, alla har sitt öde. Med bredare perspektiv så vet man att inte gå efter skenet, utan att gå efter om någon/familj är på rätt kurs, eller har blivit bistådd med att söka kortsiktig frist för att bygga upp en bomb senare. Allt lidande är karma. Vi har våra egna saker med till våra liv, gång efter gång. Hu ska man klara att må bra då det därute är upp och ned, när det är som VoF? Där vetenskap är den förhärskande religionen. Där livet är vad kommunismen vill – särskilja människan från hennes natur och ursprung med himlen, det ovan, att hon är en andlig varelse i en fysisk kropp – bli själlös i ett non human society. Det är inte konstigt att bli deppig, om man inte tar tag i saker och ting. Det som de ger SSRI-preparat för är inte sjukdomar! Det är bara som man säger för att på så sätt kan man få kontroll över andra, och få dom till att lätta på plånboken. Jag tror att många här kanske också tänker att vad Gudrun Schyman sa är ok…, hon sa i tv-soffan, ungefär… Read more »

Janne
14 februari 2014 kl 20:39

Ja SSRI är fruktansvärda preparat som borde totalförbjudas, har folk väl en gång börjat med dem så har de ofta väldigt svårt att kunna sluta med dem då de är kraftigt beroendeframkallande. Därför ska man ALDRIG börja med dem, de har förstört livet för massor med människor, både genom eget lidande, lidande för andra, våldsbenägenhet, självmord osv…

Människan har överlevt i tusentals år utan SSRI, det måste vara ett fullständigt mysterium för alla psykiatriker och folk som lovordar dem och tror det är lösningen på alla psykiska störningar…

Vill man gå vägen genom läkemedel så finns det mycket bra homeopatiska läkemedel att använda vid psykiska åkommor. Naturliga medel som är helt utan biverkningar!

Marie
Marie
Gäst
14 februari 2014 kl 17:33

Det här är fruktansvärda preparat. Började äta dom för ca 20 år sedan mot panikångest och har försökt att sluta sedan dess. De erfarenheter jag har fått på grund av dessa önskar jag ingen. Letar hela tiden på nätet efter någon som till sist har lyckats sluta, men icke. Har barn och kan ärligt säga att vore det inte för dem hade jag inte suttit här idag och hoppats. Tycker att det här utskrivandet av ssri till barn och ungdomar är så vidrigt. Visst, det kanske finns dom som kan sluta men också många som sitter i samma sits som mig.

JHL
JHL
Gäst
14 februari 2014 kl 17:04

(Korrigerad) Så du menar att du inte kan ta Artimus seriöst bara för att de har gjort en viktig och faktaspäckad dokumentärserie om SSRI och hittills inte gjort någon dokumentär om något annat ämne?

JHL
JHL
Gäst
14 februari 2014 kl 17:02

@Thomas Arvidsson
Så du menar att du inte kan ta Artimus seriöst bara för att de har gjort en viktig och faktaspäckad dokumentärserie om SSRI och hittills inte gjort någon dokumentär?

Du har ett flertal fall där personer som medicinerats med SSRI har blivit våldsamma psykopater och mördat sina familjer och en hel del har tagit självmord. Du har ca 5000 tragiska fall relaterade till SSRI som det rapporterats om i massmedia här (mörkertalet är förmodligen stort) – http://www.ssristories.org (ta det gärna seriöst, även om du ser det som ett problem att sidan handlar bara om just SSRI).

Thomas
Thomas
Gäst
14 februari 2014 kl 16:21

Jag väntar med att ta artemis seriöst till dess att deras oberoende bevakning handlar om något annat än SSRI.

Jag ifrågasätter inte problemen med SSRI. Jag försöker få människor förstå att det kan vara nödvändigt för människor att ta SSRI för att kunna fungera för sina anhörigas skull (tänk fru och barn som påverkas väldigt negativt av en psykiskt sjuk familjemedlem som tillochmed kan vara farlig för sin omgivning utöver sig själv).

Jag försöker framhålla att det kan vara ett alldeles utmärkt alternativ som en första åtgärd, för att stabilisera. Problemet anser jag är att det inte verkar som om någon psykiatriker på allvar försöker ta av människor från preparatet utan pga olika orsaker, förmodligen spelar resurs- och tidsbrist in väldigt mycket här, låter det bli en permanent lösning. Tillika är det ett mycket stort problem att de konventionella behandlingsmetoderna som finns inom psykiatrin inte erbjuds/lyfts fram ordentligt.

Jag försöker alltså vidga vyerna och motverka konformiteten härinne. Konformitet har ju aldrig fått någon att tänka särskilt kreativt eller klart, vill jag tro.

JHL
JHL
Gäst
14 februari 2014 kl 15:44

@Thomas Arvidsson

Jag vet inte hur bra terapi är, men de anti-depressiva läkemedel som används i så stor utsträckning idag är uppenbarligen inte bra. Rekommenderar dig att se dokumentärtrilogin som förklarar de stora problem som SSRI-preparat orsakar, och att de faktiskt inte löser några problem. Det preparaten gör är att de dämpar känslorna. Men inte bara de “negativa” (det är inte heller alltid negativt att känna sorg, det är mänskligt och nödvändigt om ett samhälle ska fungera).

Det som händer är att dessa människor lika ofta tappar förmågan att bry sig om andra, att känna empati eller stark kärlek. Frågor som ställs i filmen är vad som händer om stora delar av människorna i t.ex. riksdagen, polisen, rättsväsendet och socialtjänsten är påverkade av dessa droger. SSRI-medicinerna förvandlar i vissa fall människor till psykopater och det är allvarligt, speciellt om de jobbar offentligt och tar beslut om hur andra människor ska leva sina liv.

Länken till filmerna igen https://www.artimus.se/whocaresinsweden/sv/whocaresinsweden.php

Daniel samuelsson
Daniel samuelsson
Gäst
14 februari 2014 kl 15:29

Jag kritiserar också psykiatrin och jag är inte en scientolog och det behöver man inte heller vara att genomskåda att psykiatriker ingenting annat är än ett gäng kvacksalvare som bara är avundsjuka på de riktiga läkarna. och så ljuger de också om folk som de ser som ett hot. Näthatar en kompis till mig, precis som en fjortis. Avundsjuka gentemot andra, så beter sig småbarn och ska folk älta själsliga problem hos dessa jättebebisar. Och vem ska man mest tro på? En välmenande kroppsläkare som vill få ut folk i motion eller en som ställer sig och gapar och skriker åt det som ett autistiskt småbarn och tolkar det som scientologi. Vad säger vetenskapen och riktiga läkare om motion och frisk luft. Det frigör endorfiner, ger bättre immunförsvar och håller kroppen frisk. Det tolkar dessa dårar som depressioner, mycket energi och att fly problem. Och sedan så får de för sig att folk som tränar och är i mån av sin hälsa inte kan relatera till arbetsplatser, förhållanden och andra människor, samtidigt så friskförklarar de sjuka våldtäktsmän som bör kastreras. Gynna mentalsjuka dårar som bör spärras in omedelbart, aldrig i livet. Och så som de beter sig, kallar folk för bögjävlar, H:ord bara för att de gör något vettigt av sitt liv visar bara vilka omogna idioter de verkligen är. Sedan mumlar de om fixerade specialintressen där man inte kan relatera till arbetsplatser och förhållanden, men tycker inte att evigt dataspelande är ett problem och allt annat är så kallat avvikande. Har de då ens kollat sig själva? Hade inte evigt dataspelande varit ett problem, då hade de inte fått några kunder, för alla hade suttit hemma och spelat dataspel. Ska man lyssna på och tro på sådana idioter? I min värld är varken ett arbete och en flickvän ett dataspel. Och så ljuger de om allt de ser som ett hot. Och så tror de att så kallade vuxna springer runt och kissar ner sig och jag snackar inte om ålderssjukdomar. Normalt att bli fullständigt galen bara för att folk inte är dataspels och Jack Vegasmissbrukare, alkoholist eller inte glor på dokusåpor på bebisnivå. Älta problem hos jättebebisar som själva uppenbarligen har psykiska störningar, inte en chans. Normalt att tro att på cafeer så sitter man och spelar dataspel, äter dataspel, går runt naken och skryter hur man kissar ner sig. Det finns nog en psykisk störning att vara… Read more »

Thomas
Thomas
Gäst
14 februari 2014 kl 12:15

@Janne Forsström
Jag är helt överens med dig om att svaren finns inuti oss själva tillika att olika trauman i många fall, kanske alla, vare sig det rör sig om själen eller hjärnan. Men det där med att lägga locket på med kemiska piller vill jag svara på även om jag i grunden håller med om att det är exakt vad vi gör med psykofarmaka.

Om jag kommer fram till en olycksplats och får som uppgift att ta hand om ett offer med ett brott på kroppspulsådern så låter inte jag det vara bara för att skadan behöver sys för att personen ska klara livhangen i sluthändan. Istället lägger jag locket på med hjälp av ett tryckförband, en livsuppehållande åtgärd. Det är denna aspekt av psykofarmaka jag upplever att du missar eller inte förstår. Med det sagt har vi fortfarande kvar problemet att offret inte kommer fram till operationsbordet, om vi översätter till den psykiatriska vården. Det stannar ofta med medicinering och därmed sker ingen läkningsprocess. Symtomen dämpas och patienten kanske aldrig upptäcker möljligheter att läka sig själv med hjälp av annat.

Likväl kan denna symtomdämpning vara avgörande för en familj som lever med någon som är psykiskt sjuk. Låt oss inte glömma barnen som behöver sin förälder. Låt oss komma ihåg förhållandet som raseras om symtomen inte dämpas, eller livet som släcks.

Slutligen, lite väl många man-satser, Janne. Du sitter inte inne med någon allmängiltig kunskap, är jag övertygad om. Det finns människor som aldrig kan komma i kontakt med orsaker som ligger till grund för en psykisk sjukdom eller som trosmässigt kan föreställa sig någon annan behandling än medicinering. Ska vi slänga dem på soptippen?

Thomas
Thomas
Gäst
14 februari 2014 kl 12:14

@Perra J
Vad underbart att du faktiskt upplever att människor har rätt att välja den kemiska vägen. Men om vi tar en sekulär och ateistisk individ som anser att den andliga aspekten av det hela är karaktärisera som woo-woo så faller ju exempelvis regressionsterapi (om du avser regressionsterapi i form av upplevelser från tidigare liv) inte något alternativ. Dessa människor kanske tar ansvar för sina liv genom att konstatera och acceptera att de har allvarliga problem och därmed väljer att medicinera för att fungera bättre som människor och minska eget och anhörigas lidande.

Mindfulness borde ju fortfarande kunna vara ett alternativ förstås men personligen ser jag det som ett initialt komplement trots att jag är övertygad att det i förlängningen, över tid, är att likställa med en bot. Detta är något jag tror att psykiatrin inom en snar framtid kommer inse möjligheterna med eftersom forskningen gällande hjärnans påverkan av Mindfulness (och meditation) växer alltmer.

Vad jag inte förstår är varför det inte är att ta ansvar för sina problem när någon väljer psykofarmaka. (skulle inte varit med i föregående inlägg)

Thomas
Thomas
Gäst
14 februari 2014 kl 12:12

ack för era tankar.

@Sylthammar
Jodå, frågan är helt rätt ställd. Det var precis den frågan jag avsåg att ställa så det blev alldeles rätt. Det går att ställa saker så mot varandra. Varför skulle det inte kunna göras. Man-satser är väldigt farliga, de förutsätter alltför mycket. Jag pratar om alternativa behandlingar, inte medicin. Psykofarmaka är en av de konventionella behandlingsformerna. Behandlingsformerna som inte är konventionella är de som i detta fall är alternativa.

Det här med att ‘om man vill må bra, eller bli bra’. Det är självklart att psykofarmaka inte botar någonting. Det är heller inte meningen att psykofarmaka ska vara något som används permanent, såtillvida inte det konstateras att det rör sig om en klinisk depression (en diagnos jag för övrigt är rackarns skeptisk till). Jag tror syftet är att det sätts in som en stabiliserande nödåtgärd, för att sedan möjliggöra eller underlätta terapi. Terapi är ett botemedel för många människor så jag antar att vi där kommer i närheten av att lösa eventuella trauman som ligger till grund för depression vare sig vi talar om medvetandet/psyket eller själen.

Att sedan psykofarmaka tenderar bli en permanent lösning är något jag själv anser är tokigt. Jag känner personligen ingen människa som börjat med psykofarmaka och sedan lyckats sluta. Här misslyckas psykiatrin fatalt. Vad de också misslyckas med är att pusha för andra konventionella behandlingar vilket mindfulness idag kan sägas vara.

Den som önskar får absolut söka bland kemiska preparat. Varför får “man” inte det? Vem är denna “man” du talar om och vad heter han? Märks det att jag inte gillar man-satser?

Vad jag inte förstår är varför det inte är att ta ansvar för sina problem när någon väljer psykofarmaka.

@JHL
Terapiformer är toppensupertuppenbra men det är ingenting som fixar till ett psyke på en pisskvart. I vissa fall är psykiskt sjuka inte ens mottagliga för någon form av terapibehandling förrän psyket stabiliserats med hjälp av medicininsättning. En familjesituation kan också kräva snabb insättning för symtomdämpning.

Perra J
Gäst
14 februari 2014 kl 08:19

Om man väljer den alternativa vägen, och går till botten med problemen, kanske man i någon terapi finner de avgörande incidenterna i det förflutna, där man gjorde de mycket hårdföra val, som orsakar det lidande man upplever idag.

Men om man kan se dessa val idagens ljus ånyå, upphävs dess negativa verkan. Man kan inte ändra vad som skett. MEN, man kan ändra sin REAKTION på det som skett – vilket är det enda väsentliga.

Om man däremot väljer psykofarmaka, då har man utan vidare accepterat att “det är något fel på min hjärna”. Vilket förstås leder till slutsatsen att hjärnan går sönder varje gång man är med om en traumatisk upplevelse!

Men det här är som sagt först och främst ett val. Människor som går på psykofarmaka vill oftast försvara sin vana med näbbar och klor. De blir ofta ursinniga bara över att höra om att ta eget ansvar för sina problem.

vemedetsomtalar
vemedetsomtalar
Gäst
Reply to  Perra J
21 januari 2015 kl 13:39

Du snackar skit. Folk som växer upp under usla hemförhållanden får ofta en rubbad H(ypothalamus)P(ituitary)A(adrenal)-axel. Somliga blir bipolära andra schizofrena. Har du någon verkningslös samtalsterapi att rekommendera för dom med? Något förslag kanske för dom med PTSD eller allmän humörslabilitet? Ja oja vad folk vill äta piller, Tardiv dyskinesi, Hyperprolaktinemia, Gynekomastosi, Diabetes, Erektil dysfunktion, krympta testiklar,, Men det löser sig, någon liberal och troligtvis kapitalistisk sprätt som tror på den “fria viljan” och att “idéer styr världen” löser det hela genom att antingen individualisera sociala problem eller inbilla sig att spår inte sätter sig i hjärnan.. God jul på dig eller något i efterskott.

JHL
JHL
Gäst
14 februari 2014 kl 02:52

Skriv ut och sätt upp anslagstavlor. Kanske folk börjar bry sig igen?

Droger i riksdagen för utskrift – https://www.artimus.se/debatt/05_Swedish_parliament/PDF/05_Swedish_Parliament.pdf

Drogad socialtjänst? – https://www.artimus.se/debatt/03_Swedish_socialworker/PDF/03_Swedish_Socialworker.pdf

Drogade domare? – https://www.artimus.se/debatt/02_Swedish_court/PDF/02_Swedish_Court.pdf

JHL
JHL
Gäst
14 februari 2014 kl 01:44

“Anonym says:
12 Feb, 2014 at 20:47
Rekomenderar filmerna som finns på
http://www.whocaresinsweden.com/sv/
Mycket sevärda.”

Tack för länken. Bra dokumentärer med övertygande information. Något alla i Sverige borde se. I alla fall de som fortfarande bryr sig.

Thomas Arvidsson
Thomas Arvidsson
Gäst
13 februari 2014 kl 23:48

Det är nog tyvärr precis som Janne skriver att SSRI-preparaten (och även övriga familjemedlemmar i den gruppen av psykofarmaka) inte har någon som helst botande effekt utan bara dämpande och lägger locket på och resultatet då blir att alla former av känslor och naturliga “ups & dows” i livet neutraliseras och blir ett noll-läge där allt upplevs som ett stort vaccum med varken glädje- eller sorgkänslor. Ett slags zombieliknande tillstånd där inget betyder någonting längre och det normala känsloregistret sätt ur spel.

När SSRI introducerades var preparaten tänkta som korttids-medicinering för att komma ur en tillfällig nedstämdhet eller lättare depression och skulle sedan trappas ned och sättas ut eftersom längst 6-12 månader. Om depressionen kvarstod efter det skulle annan terapi prövas. I dag vet vi patienter som regelbundet tagit dessa preparat sedan 15-20 år tillbaka i sträck och att inga andra behandlingsmetoder prövats. “Medicinen fungerade ju, patienten är ju inte deprimerad längre. Nytt recept och återbesök om 6 månader.” En billig qvick-fix för psykvården utan inläggningar och dyra samtalsterapier.

Under tiden lever personen i ett bedövat tillstånd där normala känslor inte längre finns eftersom de är paralyserade av kemiska medel.

“Min mamma dog och jag kände inte ett skit, på begravningen var min far och mina syskon helt förkrossade. Jag var helt känslokall och kände ingenting. Jag fick låtsas att jag grät men det var inte äkta. Tre år senare blev jag äntligen fri från mina antidepressiva och några månader senare kände jag för första gången sorg efter min mors bortgång. Jag hade varit som en zombie i 12 år. Nu kan jag äntligen känna livets glädjeämnen igen och känna samma känslor som jag kunde tidigare, före medicineringen.” – Carina S.

Samtalsterapi, gruppterapi, KBT eller vilken sort alternativ behandling som helst är bättre än SSRI.

Janne
13 februari 2014 kl 20:59

Svaren som efterfrågas vid många sorters sjukdomar, och speciellt de av mental, emotionell och själslig karaktär, finns oftast inuti oss själva..
Ofta ligger det en trasig barndom i grunden, olika former av trauman osv…
Då hjälper inga kemiska piller i världen som bara lägger locket på…utan då måste man istället bearbeta det som hänt och försöka lösa upp orsaken.
Det är vägen man måste gå för att kunna återfå den genuina hälsan.

En terapi som använts mycket och med stor framgång vid traumatiska tillstånd är TRE, tension and trauma release exercises.
Läs lite mer om den här: http://www.minskadinstress.se/
Se även på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=bPFbXdSGSkc

Perra J
Gäst
13 februari 2014 kl 20:49

Alternativ till psykofarmaka?
Det har först att göra med individens inställning, och faktiskt hur man definierar sin identitet. ÄR jag en materiell, kemisk/bioogisk varelse som lever bara en gång, som är i händerna på vetenskapen, som lyder under ett stimulus-responsmönster, då finns inga alternativ till psykofarmaka, och det valet måste man kunna göra.

ÄR jag däremot inget av detta, utan är villig att söka de verkliga orsakerna till mina problem, så kommer jag att hitta den rätta vägen att gå. Det valet måste man också kunna göra. Och det är alltid på eget ansvar. I det första fallet anser du att samhället, eller vetenskapen, har hela ansvaret för ditt liv.

Men faktum är att individen har hela ansvaret för individens liv.

Men alternativen då? Tja, det finns många terapier, mindfulness har nämnts. Vi har även regressionsterapi (läs Brian L. Weiss’ böcker). Det finns massor, men jag tror att man hittar sin rätta väg, bara man en gång tagit steget att själv ta ansvar över sitt liv. Någon har sagt att det största äventyr du kan finna är du själv…

Sylthammar
Sylthammar
Gäst
13 februari 2014 kl 19:14

Thomas frågade:

“Så, vilka är alternativen till psykofarmaka?”

Jag tror frågan är fel ställd.

Man kan inte ställa saker så mot varandra.

Om psykofarmaka i sig inte är medicin, så finns inga alternativa mediciner heller.

Vill man må bra, eller bli bra. Vill man maskera och eller vill man “bi hel och sig själv”?

Man får söka på annat håll, men inte bland kemiska preparat.

Thomas
Thomas
Gäst
13 februari 2014 kl 18:50

Jag väntar med spänning på förslag på alternativa behandlingar, som fungerar, är tillgängliga och INTE ekonomiskt belastande då ett av de största problemen för psykiskt sjuka är att deras ekonomi suger stenhårt (på sikt).

Kom igen nu.

Red
Red
Gäst
13 februari 2014 kl 10:33

Denna artikel handlar om SSRI-preparat. Därför har jag raderat alla flera kommentarer som handlar om helt andra ämnen inkl mina egna som responderat på dessa kommentarer.

Taktiken hos vissa skeptiker (nästan alltid associerade till VoF) är att ständigt avleda uppmärksamheten från SSRI så fort ämnet nämns till tex van Helsing eller scientologi.

I fortsättningen på NewsVoice. Alla försök att avleda diskussionen om tex SSRI till tex scientologi kommer inte att publiceras, om inte annat av respekt till skribenten som lagt ned tid på att skriva artikeln och dels för att NewsVoice just inte är en kanal för scientologi (hur mycket dessa skeptiker än vill försöka få det till det).

Lidvall
Lidvall
Gäst
13 februari 2014 kl 08:50

[raderad avledande kommentar om van Helsing mm]

Ritalin -.nej tack
Gäst
13 februari 2014 kl 07:56

Psykofarmaka skapar psykisk ohälsa och är egentligen en väldigt farlig princip – att mixtra med psyket. slutar aldrig väl.

Thomas
Thomas
Gäst
12 februari 2014 kl 23:52

Så, vilka är alternativen till psykofarmaka? Självklart vet jag att det finns alternativ, eller komplement om man så vill, men vad tycker ni? Speciellt nyfiken på Peter U. Larssons tankar härom.

Tror väl inte att det är någon som skriver härinne som är öppet scientolog, utom möjligen Janne Larsson om han räknas som skribent. Peter U Larsson är ju inte öppet scientolog, han tillhör ju bara scientologernas frontorganisation KMR, den tvättade ytan så att säga.

Vill föra fram att psykvården inte enbart arbetar med psykofarmaka och ECT. Samtalskontakt/terapi äger rum. Många landsting erbjuder mindfulnesskurser. Sen kan det ju vara så att vårdgivare är dåliga på att lyfta fram och/eller erbjuda de delarna.

Mindfulness tror jag personligen är psykisk sjukdoms botemedel, eller låt oss kalla det hjärnans rehabilitering. Men innan rehabilitering behövs det stabiliserande vård och före det livsuppehållande åtgärder om det varit riktigt illa. Psykofarmaka.

Är det någon som vet vad vi har för botemedel mot scientologi? Jag har letat länge, men sjukdomen är som en muterande cancer.

Jonas K
Gäst
12 februari 2014 kl 23:08

[raderad avledande kommentar om scientologi, van Helsing mm]

Sylthammar
Sylthammar
Gäst
12 februari 2014 kl 23:04

Det är lurigt när Jonas K och sedan “red” hakar på orden “kanal för”.

Sedan när skulle en annan person, eller tex VoF, få vara den som utstakar hur en korrekt kanal ska se ut?

Om någon vill peka ut andra och sätta stämplar och etiketter på andra, så ska man veta att dessa etiketter just är framtagna från elitens elit, ren kommunistiska metoder, för att snabbt eliminera de som går emot makten, eller eliten, och deras agenda för omstörtning av samhället.

Där är “krafter” som ni, eller den vanliga media,, som är den bakvända och farliga “kanalen”.

Alla kan själva se att tex SVT sedan länge varit kanalen för tex rasism, fast dess andra sida – att gå till den tokiga extremen där allt ska jämställas. Vi ser i dessa dagar att Chefen för Svensk Näringsliv hoppas på och ska löpa gatlopp,även i DI, för vad han sagt om att det inte ska kvoteras in i styrelser efter kön.

“Eran” extremism är vad man ska se upp för, inte de som vad som ganska löjligt kallas “smygrasism”. Om någon skulle ta upp om raser här, så är väl det lika ok och bra som om man tar upp om tex vaccin?

Raser är en av de stora saklerna, då mäsnkligeheten har olika härkomst, och som blivit raser och etniciteter. Varför skulle det tex inte kunna vara ett ämne på Newsvoice precis som Hälsa och Kultur… jag skojar lite, men vill me d det påvisa hur exterm (och därmed kriminell) tänket och styrningen av vad som ska vara enligt ett öppet samhälle och tankefrihet, etc.

Eller ska man förutsätta att alla är tankeprogrammerade?

Red
Red
Gäst
12 februari 2014 kl 22:35

Som sagt jag kan inte reglera publicering utifrån varje persons trosuppfattning eller världsåskådning. Det skulle betyda ett angrepp på de mänskliga rättigheterna enligt artikel 18 (Tanke- och religionsfrihet, ref regeringens webbplats).

[förkortad kommentar]

Jonas K
Gäst
12 februari 2014 kl 22:20

[raderad avledande kommentar om scientologi mm]

Anonym
Anonym
Gäst
12 februari 2014 kl 20:47

Rekomenderar filmerna som finns på
http://www.whocaresinsweden.com/sv/
Mycket sevärda.

Birgit Sjölander
Birgit Sjölander
Gäst
12 februari 2014 kl 19:05

För alla som inte tror på artikeln, så är det inte bara Zelmid som er farlig det är i stort sett alla SSRI/PSYK preparat. De basera sig på den förställningen att psykisk sjukdom är en kemisk obalans i hjärna. Detta har man aldrig kunnat påvisa! Det man kunde däremot på- visa var att psykmediciner ändra den kemiske balansen i hjärna, då hjärnan försöker kringgå de skadeverkningar blir den förändrat och det krävs åratal av långsam nedtrappning för att få hjärnan att reagera normalt igen. Det har tom visats att långvarig behandling utlöser nya “psykiska sjukdomar” som oftast blir behandlat med nya mediciner som förvärrar det hela. Det är där pengarna ligger, inte för inte är just psykmedicin det gyllende kalv för Läkemedelsindustrin. Tyvärr spelar psykiater med i detta onda spelet. För den interesserade rekommendera jag följande böcker:” Deadly medicines and organised Crime”. Prof . P. Götzsche;” Anatomy of an Epidemic” Robert Whitaker;”Medication Madness”. Peter Breggin; “Psychiatric drug induced chronic brain impairment”; Peter Breggin; “The myth of the chemical cure”. JMoncrieff. Listan kan blir hur lång som helst. Kunskapen är där ute, frågan är bara varför man inte använder den? Är psykiatrin så korrupt att de vet vad som gäller men gör inget? Även psykiater är läkare och har därmed svurit Hypokrates eden: DO NO HARM !!

Red
Red
Gäst
12 februari 2014 kl 15:58

[raderad respons till Jonas K:s spekulationer om scientologi och NewsVoice]

Jonas K
Gäst
12 februari 2014 kl 11:47

[raderad avledande kommentar om scientologi mm]

Peter Larsson
12 februari 2014 kl 11:18

Hej!

Rekommenderar denna dokumentärfilm som nu ligger uppe:

JAG HATAR ADHD
http://www.svtplay.se/video/1791201/jag-hatar-adhd?tab=program&sida=1

Håller även med ovanstående kommenterar – diskriminering, kränkningar och smutskastning hör inte hemma i en förnuftig debatt.

JHL
JHL
Gäst
12 februari 2014 kl 01:32

SSRI Stories – Antidepressant Nightmares

“SSRI Stories is a collection of over 5,000 stories that have appeared in the media (newspapers, TV, scientific journals) in which prescription drugs were mentioned and in which the drugs may be linked to a variety of adverse outcomes including violence.”

http://ssristories.org/old/index1.php?p=school

Annelie Fagerlund
Annelie Fagerlund
Gäst
11 februari 2014 kl 20:15

Vad jag ser här Jonas är att man tydligen får diskriminera människor som inte följer den väg som vi “normala” människor bestämt . Tänk om det är så att just dessa människor med det som psykiatrin bedömer som psykisk sjukdom är människor som ser och hör det som finns bortom den värld som vi tror är sann, tänk om det är vi som sprider våra vaneföreställningar
har nära kontakt med människor som du anser vara fel på , om du visste hur intelligenta dessa fantastiska människor är och framför allt så är dom inte fördomsfulla .
Att läkemedelsindustrin jublar åt alla dessa diagnoser som uppfinns för att få sälja ännu mer psykofarmaka kan jag förstå kan se hur deras kassavalv växer med andra människors lidande.
Jättebra artikel Torbjörn , tack för Newsvoice !

Linda B
Linda B
Gäst
11 februari 2014 kl 12:07

Ja du, Jonas. Jag säger som Torbjörn, hur ska man kunna veta OM en person varit mitt uppe i sin sjukdom när hon/han har skrivit en artikel? Ska man kontrollera det? Jag tycker man ska bedöma varje text för vad den är.

Mayne Sundewall-Hopkins
Gäst
11 februari 2014 kl 02:46

Tack Peter och Nim – för tipset och för länken. Har just tittat på programmet och önskar att många fler (helst alla!) barn i liknande situation hade samma möjlighet som barnen i filmen. Vilken härlig skola! ..’twas ‘right up my alley’ 🙂

Nim
Nim
Gäst
11 februari 2014 kl 00:53

De har tagit bort dokumentären “Jag hatar ADHD” på SVTplay, men den finns här! 🙂 http://www.youtube.com/watch?v=HJLVoj0x-sc

Red
Red
Gäst
10 februari 2014 kl 23:16

Men Jonas K, hur ska tidningarna i Sverige hantera insändare och debattartiklar om det är som du skriver dvs: “olämpligt att låta någon med schizofreni berätta om sina bisarra vanföreställningar…”?

Det betyder ju att tidningarna måste kontrollera skribenternas psykiska hälsa och även, baserat på tidigare av dina kommentarer, kontrollera deras tro innan deras texter accepteras eller refuseras.

Mayne Sundewall-Hopkins
Gäst
10 februari 2014 kl 22:33

Tänk så urbota tråkigt det vore om alla tyckte lika och bara ‘jamsade med’ om allting.
Det bara dumt och omoget att förlöjliga eller mobba den som har en annan åsikt än man själv – leder inte till något annat än till mer trams.
Olika åsikter, och inte minst insikter, sätter ju färg på tillvaron. Jag lär mig något nytt varje dag tack vara alla artiklar och kommentarer här och på andra forum.
För att kunna diskuterar öppet behöver man helt enkelt komma överrens om att man inte är överrens sas (agree to disagree). Det är ok att ha en egen åsikt ..att tycka olika.
Läs gärna ‘I am OK – You’re OK’ – Climb out of the cellar of your mind… av Thomas A Harris MD och ‘Staying OK’ av Amy Bjork Harris and Thomas A Harris MD (founders of the Institute for Transactional Analysis in Sacramento, California).

Jonas K
Gäst
10 februari 2014 kl 19:51

Linda B: ”Det finns många människor med schizofreni som lever helt vanliga liv ofta med hjälp av mediciner. De kan ha vilka yrken som helst, t ex läkare eller journalister. Jag förstår alltså inte vad någons eventuella diagnos skulle ha för betydelse i detta sammanhang.”

Jag håller absolut med om att deras röster behöver höras. Däremot är det rimligen olämpligt att låta någon med schizofreni berätta om sina bisarra vanföreställningar som om de vore verkliga. Det skulle ju kunna minska chansen till sjukdomsinsikt och vilja till behandling.

Peter U Larsson
10 februari 2014 kl 19:25

Linda, håller verkligen med!

Här kommer ett annat liknande citat.

“Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det.” Evelyn Beatrice Hall

Yttrandefriheten är naturligtvis en av grunderna i en demokrati!

Linda B
Linda B
Gäst
10 februari 2014 kl 19:15

“Jag avskyr det du säger men är beredd på att dö för din rätt att säga det.” Voltaire 🙂

Peter U Larsson
10 februari 2014 kl 19:05

Jag har väldigt svårt att förstå detta också.

Det som gäller måste vara NEWSVOICE regler för artiklar och kommentarer – allt annat är orelevant, diskriminerande och kränkande.

Kommunikationen, sakfrågan, måste väl vara det som är det viktiga, eller?

Perra J
Gäst
10 februari 2014 kl 18:59

Jonas K, Red

Jag förstår inte polemiken om att kanalisera scientologiska idéer.
Jag kan inte se nånstans att artikelförfattaren är scientolog, och jag hittar heller inget om jag “kontrollgooglar”.

Jag menar, det har väl inte gått så långt att man kopplas ihop med scientologer så snart man överhuvudtaget yttrar något negativt om psykiatri?

Linda B
Linda B
Gäst
10 februari 2014 kl 18:47

Det finns många människor med schizofreni som lever helt vanliga liv ofta med hjälp av mediciner. De kan ha vilka yrken som helst, t ex läkare eller journalister. Jag förstår alltså inte vad någons eventuella diagnos skulle ha för betydelse i detta sammanhang.