Lämnar styrelseuppdrag i föreningen Humanism och Kunskap

5
214

Jag meddelade vid senaste årsmötet (mars 2014) i föreningen Humanism och Kunskap att jag lämnar styrelseuppdraget som vice ordförande och kliver ned till att bli en vanlig medlem. Anledningen är tidsbrist och behov av att fokusera på färre saker tex min kärnverksamhet i mitt företag samt redaktörsarbetet i NewsVoice.se.

Jag, Terry Evans och Börje Peratt startade föreningen Humanism och Kunskap i december 2011 och det känns kul att ha byggt upp en förening vars syften och mål verkligen behövs i Sverige. Jag önskar den nya styrelsen lycka till!

Torbjörn Sassersson

Den nya styrelse i Humanism och Kunskap 


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

5 KOMMENTARER

  1. Sassersson har nog till sist insett att det finns inget att hämta i Humanism. Det var skenbart att det fanns en slags bra ursprunglig humanism, och en senare ”kapad” variant.

    Du kunde skrivit det rakt ut… 😉

  2. Hade varit bra om H&K hade varit lite mer samarbetsbenägna.
    Det ligger liksom i tiden. Om man följer med den. Vilket alla kanske inte förmår eller vill?

  3. Jag har egentligen inte tappat tron på humanismen som rörelse eller humanitet (mänsklighet, medkänsla), men det är förmodligen mer modernt och mer framgångsrikt att direkt börja efterlysa empati dvs medkänsla.

    Det som alla ursprung till alla dagens religioner och det som alla andliga kunskapstraditioner verkar ha gemensamt är att de grundar sig i en förståelse för och tillämpning av empati.

    Jag var tidigare (1986 och framåt) aktiv inom vipassanarörelsen den ateistiska och reduktionistiska kunskapstradition som var den som Sakyamuni Buddha utvecklade och själv tillämpade innan prästerskapet efter Buddhas död skapade buddhismen, tillbedjan av buddhastatyer och innan bodhiträdet byttes ut mot tempel.

    Kärnan i den traditionen var empati och den går hand i hand med träning i total närvaro som idag blivit allt mer populärt under benämningen mindfullness. Begreppet mindfullness härstammar direkt från vipassana-traditionen, men man har valt att koppla loss begreppet från dess ursprung. Det är helt ok, för den som söker finner ursprunget i alla fall.

    Den röda tråden genom alla empatiska kunskapstraditioner är grundregeln som i princip kan ersätta alla budord, nämligen: ”skada inte”.

    Den stora frågan är hur empati – som en slags naturlag – och regeln ”skada inte” kan införlivas i konstitution, institutioner, lagrum, i hela samhällsapparaten.

    Om empati och regeln ”skada inte” var utgångspunkten i tanke, tal och handling utförd av varje medborgare, handläggare, president, företagsägare, chef, läkare etc skulle hela samhället naturligt och genomgående förändras.

Comments are closed.