Respekten för kvinnor och barn viktigaste frågan i moderna Sverige?

15
350

abuse-misshandel

Det var en kortare relation. Och ändå förändrades allt. Han var charmig först. Sedan började terrorn. Hot. Våld. Mordförsök. Svåra skador som än idag flera år senare smärtar både fysiskt och psykiskt. Hon är glad att hon överlevde. Mest var hon orolig för sina barn.

Trots ständiga besök hos läkare och sjukvård för behandling av hennes skador, så är rädslan värst. Hon lever med ständig rädsla, att möta honom. Genom bekantas bekanta vet hon att han bor i några mil bort med en ny kvinna. Och även hon får samma ”behandling.”

Polisen vet vem han är. De vet vad han gör. Samhället accepterar. A var inte den första. Flera kvinnor var före henne. En skrämmande tystnad råder. Han går från kvinna till kvinna och hotar och misshandlar. Polisen säger det finns inte tillräckligt med bevis.

Han kan röra sig fritt, som han vill. Och fortsätta göra kvinnor och barn illa. Det är hans frihet.

Hon kan aldrig veta när han plötsligt står utanför hennes dörr. Så ser hennes frihet ut.

Nu har han rätt att komma och knacka på hos A. Nu har besöksförbudet upphört. Hon skulle vilja skrika, STOPP till honom, GÅ i fängelse! Fast nu har han rätten…

…rätten att besöka henne när han vill och behagar. Hon önskar att hon inte kände att hon måste titta sig över axeln hela tiden av oro, för hon kan aldrig veta när…

Min väninna är oskyldig. Hon har inte överträtt en enda regel – en enda lag. Och framför allt hon har inte gjort någon illa vare sig fysiskt eller psykiskt! Och ändå är det hon, kvinnan, som lever i en förrädisk frihet. 24/7. Lever hon i frihet?!

Eller är det hon som lever sitt liv i ett osynligt fängelse? Detta är verkligheten, friheten, för kvinnor i dag i Sverige 2014.

Ett samhälle där friheten ser väldigt olika ut från person till person. Detta är en kvinnas liv, ännu en berättelse om hur kvinnor tvingas leva i Sverige, i rädsla och otrygghet, något som samhället skakar på axlarna åt.

I det livsbejakande samhället, är det en självklarhet att kvinnor och barn får leva i trygghet.

Kvinnor och barn är livets framtid, de skall sättas främst, enligt min mening! För ett hållbart liv på vår planet krävs respekt åt kvinnor! Kvinnorna ger liv!

Utanför fönstret blåser vinden i trädtopparna, solen skiner igenom och jag är tacksam för värmen som når mina kinder. Min väninna A, har svårt med känseln i sitt ansikte efter misshandeln och jag kan inte låta bli att undra när respekten för kvinnor och barn kommer att vara det viktigaste för det moderna samhället Sverige?

Kerstin ErikssonText: Kerstin Eriksson, kvinnofrihetsaktivist, grundare av projektet KärlekenÄR (2012) till förmån för utsatta kvinnor och barn. www.gardenoflight.se

 



  • NewsVoice kräver äkta för- och efternamn för den som vill kommentera efter artiklar. Varför?
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

15 KOMMENTARER

  1. Nej, detta är givetvis inte acceptabelt. Samhället kan inte med nuvarande lagstiftning skydda utsatta kvinnor och barn som levt destruktiva förhållanden med psykopatiska män och nu tvingas gömma sig och leva i ständig skräck för att han skall hitta dem.
    Det är alldeles för många kvinnor och barn som tvingas leva så här.
    Kvinnan har inte begått något brott som skall tvinga henne att leva så här.
    Detta har varit på tapeten och diskuterats i så många år och inget händer och under tiden blir offren fler och fler.
    Offret skall inte behöva leva i ofrihet, rädsla och ständig otrygghet medan förövaren kan röra sig fritt ute i samhället. Detta är ett systemfel som omgående måste rättas. I vårt nya empatiska samhälle som vi nu bygger finns inte utrymme för sådant här.

  2. Dessvärre vinner man inte så många sympatier när man säger att kvinnor ska sättas främst. Människor ska sättas främst! Inga ska utsättas för våld eller annat elände. Sedan ska det för den sakens skulle inte hymlas om att det råder en ohälsosam obalans mellan könen. Det är fakta.

  3. Är det inte kvinnornas tur nu? Kan de aldrig få komma först? I hur många tusen år har de fått ”stå bakom” och fått dra det ”tyngsta lasset?” De föder barnen, ger liv. När mammorna mår bra, så mår barnen bra = barnen vår allas framtid!

  4. Då beter vi oss lika illa som många av männen har gjort (och gör), Kerstin. Vi behöver varandra, kvinnor som män. Unga som gamla. Vi behöver inte mer uppdelning mellan oss.

  5. Det här kommer vara som att sticka huvudet i ett getingbo, men jag kan inte låta bli.

    @Kerstin Eriksson

    Jag känner empati med offret precis som jag känner förakt för förövaren. Men detta är ju mer ett misslyckande av polis- och rättsväsende än vad det är ”en kamp mellan könen”.

    Samhället blir inte jämlikare genom att man vänder på orättvisan. Det är inte rättvist om dagens och morgondagens män ska betala för vad gårdagens neandertalare ställt till med. Jag vägrar känna någon kollektiv skuld för vad andra män ställer till med.

    @Linda B

    Håller med dig. Det är bättre att försöka föregå med ett gott exempel och inte dela upp människor efter ålder, kön, etnicitet etc.

  6. Sture B, välkommen i getingboet, härligt med alla idéer som kommer in här! Just att vi kan prata och diskutera, är nog den rätta vägen! Att stanna i tystnad. Och låta vara, förändrar inget? Vi är här NU, vad ska vi göra åt det! Ingen av oss är några neandertalare! Kollektivt skall vi hjälpa varandra! Vi har alla kloka vettiga saker att bidra med! Alla behövs!

  7. Alla människor har samma skydd av natural law. Inte bara kvinnor och barn. Det finns i grunden bara en lag, och det är att inte skada nån eller något, vare sig direkt eller indirekt.
    Att hävda detta skydd som första steg är icke-aggressionsprincipen. Skulle detta inte respekteras har man under natural law rätt att skydda sig med lämplig nivå av motvärn mot våld. Observera att motvärn inte är våld, utan rätten att försvara sig mot våld.

    Det spelar alltså all roll i världen vem som startar ett bråk eller en konflikt. Detta räknas som våld, men försvar mot våld räknas som motvärn. Det finns ingen rimlighet i att man skall finna sig i vilken behandling som helst bara för att någon hävdar att motvärn och våld är samma sak. Det, att våld och motvärn är samma sak, skulle innebära i moralisk mening att det är lika illa att försvara ett barn mot ett väpnat överfall, som att råna en pensionär.

KOMMENTERA [Se kommentarsregler]

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här