Stöd NewsVoice så att vi säkrar verksamheten tom juni!

17%

17.000 kr av behovet 100.000 kr är insamlat. Stöd kampanjen via Swish 123 530 2005 eller donera på ett annat sätt. Det smartaste för företag är att annonsera.

Öst mot väst – Ett biologiskt perspektiv på krigets mekanismer

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 14 april 2014
- NewsVoice redaktion

Serio-Comic-War-Map

Dagens konflikt som utspelar sig i Ukraina har en del likheter med vad som utspelade sig i Europa under 1600-1900-talet. Balkan, Baltikum och Ukraina, alla dessa krigshärjade områden har varit och är fortfarande brickor i ett utdraget, om inte ett evigt, stormaktspel mellan väst och öst, skriver Danijel Trkulja i denna betraktelse av öst-västkonflikten.

Text: Danijel Trkulja, www.CanYou.se | Bild: Serio-Comic War Map For The Year 1877 By. F.W.R.

Dessa länder är och har varit buffertzoner och befolkningarna har fått lida mycket på grund av att de ligger mellan två starka hemisfärer: väst och öst. Dessa områden bebos av befolkningsgrupper som har otroligt mycket gemensamt. Genetiskt sett är det svårt att särskilja vissa grupper på Balkan som är “ärkefiender”. Även i Ukraina så är skillnaderna marginella mellan ukrainare och ryssar. Men svängningar av politiskt, militär och ekonomisk kraft mellan öst och väst har lett till att vissa är katoliker andra är muslimer, ortodoxa etc. Dessa små skillnader har stormakter spelat på och de har varit tillräckliga för att man ska balkanisera dessa grupper och få dom att ge sig på varandras halsar.

Om man tittar på krigen i Europa och världen ur ett annorlunda perspektiv. Säg att vi zoomar ut för att få ett större perspektiv. Sen föreställer vi oss att vi och observerar Europa fast som om vi studerar celler under ett mikroskop.

Vi kan då se vissa återupprepade mönster, hur cellerna angriper varandra, skapar allianser, bussar mindre grannceller på sin ”fiende” eller använder dom som buffertzoner. Cellerna erövrar, förlorar och återerövrar territorium. Cellerna som vinner, tar anspråk på förlorarens tillgångar i form av näringsämnen (läs resurser). Emellanåt är det lugnt då cellerna reparerar skador och bygger upp vitalitet. Men sen sätter det igång igen.

Rörelserna går som i en ebb och flod, cellerna från väst trycker på österut och sen sker en omvändning där öst trycker på väst.

Många skulle argumentera att krigen inte alls är lika illa som på 1700-talet. Många av krigen idag handlar ju om att försvara minoriteter, eller rädda människor från hänsynslösa diktaturer eller?

Gerald Celente, en utrikespolitisk analytiker, svar på denna fråga är: Tror ni vi hade vi hjälpt Libyens befolkning om deras största exportvara var broccoli och inte olja?

Bara faktumet att många demokratiska länder inklusive Sverige säljer vapen till Saudiarabien borde vara ett solklart tecken på frihet och mänskliga rättigheter inte är parametrar man tittar på när man utformar sin utrikespolitik.

Om vi ännu en gång zoomar ut och tittar på vad som sker under luppen ser man att mönstren idag är fortfarande väldigt lika mönstren på 1700-talet. En cell vinner över en annan och tar över en del av dess näringsämnen, men det finns en väsentlig skillnad. På 1700-talet så skedde de ofta genom ockupation, men under 2000-talet har de nationalistiska elementen tonats ner. Man behöver inte ockupera ett land för att ta över dess naturresurser längre.

En cell kan efter att ha besegrats behålla sitt namn och flagga, men man kan exploatera och ta ut en ”krigsvinst” med nya metoder. Detta kan man göra med speciella avtal. Man få ett land att ge bort sina mineraler med hjälp av en skev minerallagstiftning. Man kan tvinga på landet att köpa en viss sort försvarsmaterial eller så kan man ge stora lån med ockerränta etc.

Med detta i bakhuvudet kan vi då fråga oss: Har vi som mänsklighet utvecklats sen 1700-talet när det gäller dessa aspekter eller beter vi oss ur ett som primitiva mollusker som ger sig på varandra när som det passar?

Ur ett moraliskt perspektiv så beger sig många in i villfarelsen att försvara endera part i en konflikt och smutskastar den andra, utan att någon större energi läggs på att utreda på vad som faktiskt händer. Det är som om det är förutbestämt, antingen är man västvänlig eller ryssvänlig. Sen stödjer man ”sin” sida oavsett vad som sker i konflikten och oavsett hur ens ”lag” beter sig.

Efter så många krig så kan man konstatera att mänskligheten som ett kollektiv är helt okunniga om krigets och propagandas mekanismer. För hade vi känt till dessa så hade vi inte varit på det spåret som vi är idag. Vi kommer antagligen återupprepa dessa hemska krig även i framtiden ända fram tills den dagen då vi inser att det vi gör är ren galenskap.

Carl Bild sa i en intervju att: “Krim är bara öppningsmatchen.”

Otroligt stimulerande och spännande, måste det vara!

Undrar om Bildt eller de ryska schackspelarna hade tyckt att de var lika stimulerande om de var en småbarns pappa i Ukraina som sliter för 1500 kr i månaden i ett land det matpriserna är på EU-nivå? Eller en pensionär som står inför döden och tittar på sina älskade barnbarn vetandes att krig och oroligheter kommer vara en del av deras framtid

Ja, vi kommer då fram till kärnan av problemet. Människans oförmåga att kliva ur i sitt egna jag och ur sin egna ”verklighet”, den farligaste åkomman som vi alla lider utav.

Vanligt är att ledarskapet i olika samhällen har en avhumaniserad och distanserad syn på konflikter. Den är inte distanserad på samma sätt som vi nu försöker distanserat analysera vad som händer, utan distanserad i detta fall innebär att de och deras anhöriga aldrig behöver drabbas av krig.

De vill gärna pusha på sitt destruktiva perspektiv på resten av befolkningen genom media. För de behöver vår acceptans, våra pengar, våra röster och framförallt frivilliga som offra sina liv för deras sak!

Det finns många som svartmålar krigspilska ledare, det är inte min avsikt. För vi ska veta att dessa ledare är offer för frestelser som de flesta av oss med säkerhet inte skulle klara av att hantera, men det bör ligga i vårt intresse att få människor att förstå krigets mekanismer och att i ett tidigt skede få människor att tacka nej till krig när ledarna & media erbjuder det på ett fat.

För er som tittar vaket är det just det som sker i Europa och Sverige idag.

Text: Danijel Trkulja



Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq