Läser med bestörtning i dagens Södermanlands Nyheter att en man nekats försörjningsstöd vid svår tandvärk för tandvård. Istället säger rubriken att mannen tvingats dra ut sina tänder själv. Går ej att läsa mer pga att SN gjort artikeln till s.k +artikel, vilket innebär att man måste betala för att ta del av hela artikeln.
Dessutom bor jag i Oxelösund och råkar veta att ordförande för vård och omsorg i Oxelösund är en av de som administrerar socialtjänsten och försörjningsstöd i Gnesta som tjänsteman. Allt detta får mig att reflektera.
Gnesta Kommun där ordförande för Vård & omsorg i Oxelösund, Mattias Jensen Pettersson S är en av tjänstemännen som administrerar socialhjälpen i Gnesta.
Det symtomatiska är att man sitter på ena stolen och ska vara människornas förkämpe ena stunden för att i nästa stund byta stol och vara en passiv del i kränkandet. Vad är det för moral. etik eller empati. Ansvarslöst och omänskligt.
När människor beter sig så här mot andra människor under andra omständigheter kallas det för tortyr.
När samhället, politiker och verkställande tjänstemän nekar människor med stor smärta ekonomisk hjälp visar dessa hänsynslösa människor vägen och det börjar det bli obegripligt hur människor fungerar – Människor i det fredliga landet Sverige beter sig som fascister.
”Intolerans är som ormens gift, det sprider sig, det skadar, det dödar”
Man kan ju fråga sig hur media och journalister fungerar idag? En artikel med en människa i lidande lägger Södermanlands Nyheter ut som +kategori för att tjäna pengar på.
Det fanns tider när människor gjorde liknande saker och tjänade pengar på myndigheters fascism och nazism.
Etik, moral och empati är en handelsvara idag. Även den som har till uppgift att värna om mänskligheten sitter fast i marknadsekonomins hänsynslösa spel.
Det är snart val, vem kan man lita?
Det enda svaret är väl att det inte finns något ”därute” att lita på. Vi som växte upp före 80-talets ekonomisering blev av skola och stat programmerade in i den sociala/socialistiska stöpformen där Statens roll som mor övervägde och Någon Annan tog hand om allt. Vi fick rösta på blått eller rött, där det blåa stod för de statliga fadersprinciperna (självständighet, risk, utåtriktning, individen) och de röda stod för det moderliga (omsorg, barn, skola, välfärd, gruppen). Fram till 80-talet röstade de flesta på ”mamma”. Men inget barn ska behöva välja mellan mamma och pappa, därför anser jag att partisystemet som det är utformat idag är fullständigt vansinnigt och aldrig kommer att leda fram till något annat än splittring och kamp. Vi lever i en institutionaliserad skilsmässokamp på nationell nivå. Klart att samhället inte är friskt. Den flertusenåriga styrmodellen ”Söndra och Härska” är det huvudsakliga sättet att förhålla sig till världen.
Sedan 80-talet då moderssidan fick ge sig och faderssidan tog över med sina attityder ”väx upp och bli en man”, ”sluta gråt och börja jobba”, så har Sverige blivit Något Annat som vi äldre inte känner igen. Ungdomar anklagas för att vara alldeles för individuella etc, men de är, liksom alla andra, bara barn av sin tid. Precis som tjänstemän och politiker.
Så länge vi behåller den här kampstrukturen för att lösa våra gemensamma problem och ”samarbeta” (eller vad det är vi håller på med), så tror jag att vi blir kvar i en ständig vågrörelse mellan rött/blått, individualism/grupptänk, mor/far osv. Det är ett polärt medvetande där det alltid finns två poler och vi avkrävs att välja, om det så är sport, politik eller musik. Söndringen är nödvändig för att härskandet ska kunna fungera för dem i pyramidens topp. Allt som gör oss rädda och osäkra skapar söndring – alltså måste såna här historier komma med jämna mellanrum för att slavarna som fortfarande har det rimligt bra i vardagen ska vara tacksamma och inte komma på tanken att revoltera. Och om situationen blivit så dålig så revolten hänger i luften kan man slå vad om att det kommer en Någon som leder den revolten, men effekten blir inte nya förhållningssätt, utan bara att pyramiden består, med ”nya” herrar som fortsätter Söndra och Härska.
Vi måste ut ur slaveriparadigmet och hitta icke-pyramidala former för hur vi gör saker tillsammans. Innan det sker spelar det faktiskt ingen som helst roll vem du röstar på. Det är bara ”same, same, but different”.
(Och så flikar jag som vanligt in att jag håller på att jobba med en sån icke-hierarkisk modell som jag kallar OLSON (Organiskt Ledningssystem för Själv-Organiserande Nätverk).)
Till detta passar kanske min nyligen publicerade artikel: De som verkligen älskar
Länk: http://ivansbj.blogspot.se/2014/05/de-som-verkligen-alskar.html