DEBATT. Tove Livendahl skriver i Svenska Dagbladet, att vi borde marknadsföra oss som Nybyggarlandet Sverige, och att det behövs en samlande berättelse om vad den svenska gemenskapen ska vila på och byggas av.
Text: Hans Sternlycke
Detta med anledning av hur många invandrare som blir svenskar och med apostrofering till centern, som försökte lansera begreppet för tre år sedan, och till det årliga priset ”Årets nybyggare”, som delas ut av Internationella företagarföreningen i Sverige till den invandrare som lyckats bäst med att starta ett nytt företag.
Men den tankefiguren är för litet inkluderande och leder ideologiskt fel. Jämlikelandet Sverige vore ett bättre begrepp. Det anknyter till vad Sverige tidigare varit berömt för och det pekar framåt mot vad som kunde ge större delaktighet och inlemma fler i arbetsgemenskapen.
Om några invandrare lyckas övervinna hindren och bli framgångsrika, är dessa att gratulera, men det är inget vi kan bygga politiken på, när de flesta stoppas av samhällets diskriminering. Vi kan inte stoppa växande invandrarkritik med det, när allt fler kommer hit, och allt fler hamnar i ett försörjningsberoende.
Ett konkurrenssamhälle, där alla skall ta sig fram av egen kraft, rycker undan grunden för ett välfungerande samhälle. Samverkan mot gemensamma mål. Tilliten till varandra och framtidstron för de som inte är så lyckosamma. Ökande skillnader ger många med otillfredsställda behov, ett samhälle på sparlåga och ökad arbetslöshet. Att Sverige övergav välfärdssamhället är en förklaring till dagens problem.
Vill vi lösa det måste vi gå tillbaka.
- De ökande klyftorna måste minskas,
- det sociala trygghetssystemet återupprättas,
- subventionerna av redan gynnade upphöra,
- beskattningen av lågavlönade under socialbidragsnivå slopas,
- genom att grundavdraget innan beskattning höjs till europeisk nivå.
Arbete bör överhuvudtaget beskattas mindre för att inte prisas ut, och andra skatteobjekt väljas.
De nyliberala nationalekonomiska teorierna fungerar inte. De tar inte hänsyn till människans natur. Vi är mer sociala än ekonomiska. Det är mer fråga om livssyn än om ekonomi. Men felaktiga ekonomiska teorier kan omsatta till politisk verklighet vända livssynen, så att vår naturliga solidaritet vänds till girighet och förakt för svaghet, och tilltron till det goda samhället vänds till misstro och fientlighet mot avvikande. Samhällsnormerna krackelerar.
Ett samhälle där alla är delaktiga kan bättre klara framtidshoten: sinande energi, krisande ekonomi, hotad matförsörjning, bortrationaliserat arbete med ökad datorisering samtidigt med vårdexplosion och bristande skatteunderlag. Det kan klara nödvändig minskad resursförbrukning. Världsnaturfonden har räknat ut, att om alla länder skulle konsumera lika mycket som vi, skulle det behövas nära fyra jordklot.
Dagens ekonomiska modell och politiska vision måste bytas mot gamla välfärdsideal, men utan tillväxttron och högskattesystemet. Jämlikesamhället ger inte så stora ekonomiska och sociala förluster som idag och det kan lättare anpassa sig till en förändrad verklighet.
Text: Hans Sternlycke
Betr Peter Grafström kommentar om att skolan nivellerats, vilket inneburit en mer kontrollerad och standardiserad utbildning. Det här är en effekt av ett förödande ”jämlikhetstänkande”. Rent biologiskt har vi alla utrustats med begåvningar av olika slag. Dessa begåvningar borde få lov att bejakas och inkluderas mer i byggandet av ett gott samhälle för alla. Ett standardiserat jämlikeland kan få förödande samhälleliga konsekvenser där en lågpresterande och lågbegåvad individ görs till ideal. Hur långt har vi kvar tills vi får en skola som kortfilmen #Equality#, ”Modern Educayshun” demonstrerar?
https://www.youtube.com/watch?v=bxdeonvVfbU
”Ett konkurrenssamhälle, där alla skall ta sig fram av egen kraft, rycker undan grunden för ett välfungerande samhälle.”
Oaktat att Miljöpartiet idag snarare är MaktPartiet, havandes övergett sin fundamentala sanningar, så är ovan citat insiktsfullt.
Vi har inte längre råd med nationalism, med gränser och staket. Se hur världen ser ut! Verkar allt fungera bra? Nationalstaten kan ju inte ens hävda sitt revir vilket politisk teori förutsätter för att området skall få kallas nationalstat. Vi lever idag i en mängd lögner.
Men VEM vill starta vägen mot något nytt? Hans Sternlycke vill det inte förutom att teoretisera om det, du som läser detta vill det inte heller. Bara jag vill det.
Slutsats – vår epok kommer att gå under pga att den inte är livsduglig. Så sker en naturlig utrensning. Precis som ett träd som dött och bryts ner i naturen. Eller våra odlingar som angrips av allt större mängder ”skadeinsekter”. Människan förstår inte (vill inte se) att jorden är förstörd och skadeinsekterna är den metod naturen har att bryta ner det felaktiga för att sedan kunna bygga nytt på en sund basis.
När ni insett att kapitalism, nationalism och alla andra ismer bara bryter ner. Grattis.
Till dess – njut av civilisationens sammanbrott!
Zacharia
Internationalism är metoden som oligarkin dominerad av anglosaxarna använder för att suga musten ur världens folk. De som gör motstånd går i riktning mot mer nationell självständighet. Inom ramen för en folkligt förankrad nationalstat kan man tänka sig olika lösningar. Och självständiga folk kan frivilligt bilda allianser med andra likasinnade.
Om EU inte vore i underläge mot och i viss mån sammanvävda med internationalisterna så vore det en sån allians. Tiden får utvisa om det går att vrida sig loss från oligarkiernas strypgrepp.
Det jag saknar i vänstern(dit jag räknar mp)’s analys är hur man dels får en framväxt av kreativitet och dels delegerar mer inflytande till särskilt dugliga individer, vars gärningar gagnar allmänheten materiellt och eljest.
Detta är möjligt att inrymma i en stark statsmakt med förutsättningar att ha ett långsiktigt inflytande men vänsterfolk har vanligen inte de målen.
Därför är vänstern underkastad ungefär samma ekonomiska krafter som högern accepterar.
Resultatet är att man i viss mån kan minska klyftor men inte påverka den absoluta nivån eftersom världen förblir konkurrerande oavsett vad vi gör internt.
Det gamla svenska systemet kunde dra nytta av att vi hade differentiella fördelar pga världskriget. Både genom att vi kunde bedriva handel utan att drabbas av förstörelse och också att vi inte förlorade de friskaste ungdomarna som annars sker i krig.
Verkan av detta ebbade ut under 70-talet.
Och det blev inte bättre av att skolan nivellerades.
Den väsentliga faktor som måste återställas är tjänstemanna-ansvaret, som svårt eroderats i Sverige senaste åren. Många exempel finns på att våra myndigheter tolkar lagar och förordningar restriktivt.
Godtycke i domstolar tycks föreligga eftersom Europarådet granskar svensk domarkår med avseende på korruption.
I regeringskansliet brydde man sig inte under den borgerliga regeringen om att JÄV förelåg hos ansvariga myndigheter (t ex Socialstyrelsen och dess Rättsliga Råd), eller att Försäkringskassan omtolkade EUdomstolens domar.
Att rådgivare på Justitiedepartementet tillhörde FörsäkringsJuridiska Föreningens styrelse (Försäkringsbranschens lobbyverksamhet) inte behövde underteckna jävsdeklarationer visar att JÄVSFRÅGOR varit ointressanta.
Att samma personer fungerade som utredare åt både stat och försäkringsbransch visar på grundläggande brister gällande objektivitet.
När ledande dagstidningars journalister undviker att ta upp ”känsliga” frågor till debatt, måste man ifrågasätta om inte ”munkavle” på ett eller annat sätt måste ha gällt!
När t ex SvD:s chefredaktör Fredric Karén framhåller att ”Färre som läser mellan raderna” eller att granskade journalister är en förutsättning för att demokratin skall fungera – måste frågan ställas om de stora drakarna DN, SvD, Göteborgstidningen låter sina journalister granska ”MAKTEN” eller om Kafkas och Orwells bilder av verkligheten styr våra medier. Att SVT med Uppdrag Granskning inte gör det är uppenbart.
Inte heller JO tyckte det fanns skäl att reagera, utan bara avslog krav på granskning.