Varning för att det svenska valresultatet 2014 påminner om valet i Tyskland 1932

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 2 januari 2015
- NewsVoice redaktion

Berlin,   Propaganda zur Reichstagswahl

Bertil LindqvistVisst var det något skumt med att Hitler tog makten? Han kan aldrig ha haft större delen av det Tyska folket bakom sig. Det var dags att ta fram historieböckerna, skriver Bertil Lindqvist som oroas över det ökade högerextremistiska inflytandet i Sverige och likheterna med år 1932 och början på Nazityskland.

Text: Bertil Lindqvist | Foto: Det tyska riksarkivet Deutsches Bundesarchiv, Wikimedia Commons, Valarbetare med valaffischer i Berlin vid det tyska riksdagsvalet i juli 1932 | Ursprunglig rubrik:  “Sverige – en diktatur? (eller ett recept på hur man slaktar en demokrati)”

Nationalsocialistiska Arbetarpartiet ett parti på 32%

Vid nyvalet 1932 var Nationalsocialistiska Arbetarpartiets andel endast 32% av rösterna och de var på väg ut ur maktens korridorer. Fyra månader senare var de tillbaka och hade under den tiden skaffat sig oinskränkt makt – på fullt laglig väg.

Hur tusan kunde detta gå till, frågar sig en vän av ordning och som lätt inser att 1940-talets katastrofer hade kunnat undvikas, samtidigt som den likväl kan upprepas igen.

Den tragiska sanningen är att de samlade borgerliga partierna i Tyskland valde att gemensamt hjälpa Nationalsocialistiska Arbetarpartiet till makten. Hur kunde detta ske?

Tittar vi på det svenska valresultatet 2014 så är likheterna med Tyskland 1933 påfallande.

  • S 31.0%
  • V 5.7%;
  • MP 6.9%
  • C 6.1%
  • KD 4.6%
  • M 23.3%
  • SD 12.9%

Detta säger inget om några likheter mellan det svenska Socialdemokratiska Arbetarpartiet 2014 och de tyska Nationalsocialistiska Arbetarpartiet 1933, annat än att de har kampen efter den eftertraktade makten gemensamt och att de nu kan och då kunde, genomdriva en politik där de inte har majoriteten av väljarstödet.

  • Löfven lovar att avgå om hans budget fälls, men stannar kvar i alla fall.
  • Löfven utlyser nyval, men håller inte ens det löftet.

Var kommer vi väljare in i bilden? Vi lär väl knappast behövas i framtiden. Politikernas förakt för sina väljare kan väl knappast inte bli värre.

Så vitt jag kunnat få fram, saknar Sverige en konstitutionsdomstol vilket lämnar fältet fritt för politikernas önskan att skydda sina egna stolar och positioner på bekostnad av demokratin.

”All makt utgår från folket”, har jag fått lära mig. Tänk så fel man kan ha. Det var ju i så fall förr i tiden.

Hur gjorde man i Tyskland 1933?

Genom att bilda en pakt med samtliga borgerliga partier och samtidigt utestänga all opposition som i huvudsak bestod av kommunisterna och som var Tysklands tredje största parti, röstade man igenom ett lagförslag Ermächtigungsgesetz (Fullmaktslagen)

Tyska Folkpartiet röstade för Ermächtigungsgesetz

Tyska Bondepartiet röstade för Ermächtigungsgesetz

Bayerska Folkpartiet röstade för Ermächtigungsgesetz

Tysknationella Folkpartiet röstade inte bara för Ermächtigungsgesetz de bildade t.o.m. en koalitionsregering med Nationalsocialistiska Arbetarpartiet i januari 1933. 1938 uttryckte Hitler sin tacksamhet till von Papen.

Herr von Papen, det var tack vare er som jag valdes till tysk rikskansler och som Tysklands räddades från kommunismens avgrund.

Bland de andra borgerliga partier som röstade för Ermächtigungsgesetz (Fullmaktslagen) fanns Tyska Centerpartiet, Kristet Sociala Folktjänsten.

Men det är väl ändå skillnad på Tysklands politiker och de svenska?

Det finns säkert de som säger att: ”Det är väl ändå en jäkla skillnad och det måste man ju hålla med om. Tyvärr finns det också tydliga paralleller.

  1. Ermächtigungsgesetz (Fullmaktslagen) och decemberuppgörelsen är antagligen i stort sett identiska, i alla fall tills parterna visar upp den svenska motsvarigheten i skrift, även det finstilta.
  2. Storleken på de partier som ryckt åt sig makten, Socialdemokratiska Arbetarpartiet 31% och Nationalsocialistiska Arbetarpartiet 32% är i stort sett identiska.
  3. Den neutraliserade oppositionens storlek var i Tyskland kommunisterna 17 % och i Sverige består motsvarande grupp av kommunisterna 5,7% samt Sverigedemokraterna 12.9 = 18,6 %
  4. Totalt förakt för tesen all makt utgår ifrån folket.
  5. Sist och slutligen utgörs ”kuppmakarna” av människor som först och främst ser till sin egen makt och har till slut lyckats skapa ”Medelmåttornas diktatur.”

Det finns också de som menar att det inte kan gå så illa här i Sverige, då svenska politiker är så mycket bättre än deras tyska motsvarigheter och har betydligt högre moral. Ett sådant påstående är väl så rasistiskt, att det antagligen skulle medföra straffrättsligt ansvar.

Resten vet vi inte så mycket om, men det kommer tiden säkerligen att utvisa.

Oavsett de olika partiernas drivkrafter som i stort sett rörde sig om makt, ger Hitlers maktövertagande 1933 en oerhört viktig historisk lärdom som aldrig får glömmas bort.

Det första koncentrationslägret Dachau, som öppnades så tidigt som 1933 var från början enbart avsett för politiska fångar, dvs. sådana som bland annat skrev sådana här artiklar. Hela syftet med Dachau var från början att tysta oppositionen, inte att förinta judar.

Martin Niemöller, en tysk präst och berömd Hitlermotståndare skrev efteråt en dikt om hur detta kunde hända:

Först kom de för att hämta judarna

Men jag höjde inte min röst

För jag var ju inte jude.

Sedan kom de för att hämta kommunisterna

Men jag höjde inte min röst

För jag var ju inte kommunist.

Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket

Men jag höjde inte min röst

För jag tillhörde ingen fackförening.

Sedan kom de för att hämta mig

och då fanns det ingen kvar

Som kunde tala för mig.

Text: Bertil Lindqvist

Källor

Christer Bergström, som i sina artiklar refererat till:

Tyska riksdagens protokoll.

Christer Bergström: Mot avgrunden; spelet som ledde till andra världskriget. Atlantis, Stockholm 1991.

Theodor Heuss: Die Machtergreifung und das Ermächtigungsgesetz. Zwei nachgelassene Kapitel der “Erinnerungen 1905 bis 1933”.

Peter Hubert: Uniformierter Reichstag. Die Geschichte der Pseudo-Volksvertretung 1933-1945. Droste, Düsseldorf 1992.

Rudolf Morsey: Das ”Ermächtigungsgesetz“ vom 24. März 1933. Quellen zur Geschichte und Interpretation des ”Gesetzes zur Behebung der Not von Volk und Reich“. Droste, Düsseldorf 1992.

Daniela Münkel och Peter Struck: Das Ermächtigungsgesetz 1933: Eine Dokumentation zum 75. Jahrestag. Vorwärts Buch, 2008.

ArcanumSkolan 2024

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq