Demokrati är inte gratis – Ansvaret för ett land finns ej i händerna på ett fåtal privilegierade

Hur ser det ut idag? Vart är vi på väg? Det är välkänt att många länder idag anser sig ha demokrati, medan många andra inte ens anser att de har det. I världens icke demokratiska länderna kämpar majoriten av befolkningen, ofta med livet som insats för att landet skall bli en demokrati. Demokrati är inte för något land en given gåva, utan alla länder måste kämpa för att bli en demokrati och för att hålla demokratin ren och skyddad från alla hot.

Text: Bertil Lindqvist | Foto: Wikimedia Commons

Det finns länder där man kan bestraffas med 1000 piskrapp och 10 års fängelse för att man uttryck sin åsikt om demokratin.

När Benjamin Franklin som 1787 fått uppdraget att upprätta den amerikanska Konstitutionen, en dag lämnade Independent Hall kom en kvinna fram och frågade:

”Mr. Franklin, vilken statsform har ni givit oss”?

Franklin svarade:

”Ni har fått en republik, – om ni kan behålla den. Ansvaret för ett land ligger inte i händerna på ett fåtal priviligierade. Vi är starka och kan inte förtryckas så länge var och en av oss minns sina plikter som medborgare. Demokrati är inget man får gratis. Men nu lever vi i en. Och om vi gör det vi skall får våra barn också göra det.”

Man kan med fog ställa sig frågan om alla de så kallade demokratierna har en demokratisk inriktning och finns de över huvud taget. Korruptionen är mycket utbredd och Sverige kan inte ens med heder hävda, att det är ett av de minst korrumperade länderna i Europa.

I vår grundlag står det att: ”All makt utgår från folket.” Kan vi verkligen säga att den gör det? Vi har allmänna val, men det hade man å andra sidan också i Sovjetunionen. Då var det väl ingen här i Sverige, så när som en handfull kommunister som ansåg att Sovjetunionen var en demokrati.

Skulle jag fara med osanning om jag sa att vi erbjuds att rösta på ett antal oligarker, blivande oligarker och dess lobbyister. Att partierna är så lika att vi inte ens har en riktig opposition. Frånvaron av opposition är det som är signifikativt för gamla Sovjetunionen och andra diktaturer.

Bröd och skådespel åt folket Om vi bara följer den Romerske Kejsarens direktiv, så är största andelen av svenskarna ganska nöjda med att matas dokusåpor och propaganda. Vi har ett oerhört starkt propagandamaskineri som består av två jätteaktörer Bonnier och Schibsted media group. (källa Mediakollen) Inom denna grupp finns en censur som gör att den svenska staten inte behöver bry sig om att ha en egen. Författare, forskare och journalister censureras och ges, om de inte har rätt åsikter, ingen plats i de medier som finns.

Kända författare och journalister som t.ex. Marcus Birro, kastas obönhörligt ut från den offentliga scenen (Läs Expressen där Bonnier är den dominerande ägaren) källa Mediakollen.

Professor emeritus Bo Andersson vid Göteborgs Universitet, har bl.a i sin IDP-rapport 2008:9 Demokratins värden sagt:

”Det demokratiska samhällets värdegrund rymmer en begrepps- och teorivärld som kräver dialog, reflektion och problematisering. Genom att hålla diskussionen om begrepp och teorier, knutna till en relevant empiri, vid liv minimeras risken för att begreppet värdegrund blir ett rov för exploatering, ett honnörsord utan mening, möjligen i propagandans tjänst.

Det kritiska tänkandet och den konstruktiva, reflekterande diskussionen kan ses som värdegrundens kärna och livsnerv, och den diskussionen förankrar begreppet i andra begrepp som aktualiserar teorier och teoretiker.”

Vår demokrati i förfall

När jag själv varseblev att det finns ett reellt hot mot själva demokratin, som är långt mycket större och allvarligare än det hot som kommer från terrorism, nazism, kommunism, rasism och diskriminering så känner jag mitt ansvar att engagera mig och göra vad jag kan för att göra svenskarna medvetna om detta stora men för flertalet okända hot och vakna upp från sin ”Törnrosasömn.”

Benjamin Franklin sa:

”Ansvaret för ett land ligger inte i händerna på ett fåtal privilegierade.”

Hur har vi det i Sverige? Är det inte just så att vi har ett fåtal privilegierade oligarker som styr och ställer i landet och avstår inte ens från att använda Joseph Goebllbes propaganda nummer för att skydda och befästa sin makt.

Nyamko Sabuni sa i sitt installationstal i Sälen att:

”Det talade ordet gäller.

Våldet finns som ett inslag i allt för många sammanhang. I idrottens svans, på skolgårdarna, på fester, i restaurangköer men också i nära relationer. Fotbollsligor som gör upp om mötesplatser för att slåss, en bomb som sprängs utanför en åklagares hem, en ung man misshandlas till döds av jämnåriga. Den ökande våldsanvändningen är inte sällan även ett hot mot demokratin.”

Nej, Nyamko Sabuni. De ovan uppräknade hoten är givetvis mycket oroande och förhatliga, men dessa hot har vi lång tradition att hantera. Vi har lagar som ska hantera detta och polis och domstolar som med varierande framgång vilja och kunskap, ska utföra sitt uppdrag. Det går inte så bra alltid, men de finns i alla fall. Det är ett av demokratins verktyg. Det är bara att se till att de fungerar.

De lagliga övergreppen

Det hot mot demokratin som jag ser som mycket större och allvarliga än de ovan nämnda, och där har vi inget skydd eller försvar, varken av lagstiftning eller av rättsväsende.

Det består i att en klick av människor i den övre delen i den sociala skalan, kan agera utanför Sveriges lagar och regler och begå grova brott mot enskilda och samhället som sådant och el sällan med benägen hjälp av rättsväsendet, sina nätverk, samtliga myndigheter inklusive alla tillsynsmyndigheter, läkare, företag och banker. Att detta är verklighet har jag sett en mängd exempel på och alla exempel kan visa upp helt vattentät bevisning. Detta är det stora hotet mot demokratin.

Jämförelse med Ryssland

I en fransk dokumentär, som visades i svensk TV för en tid sedan, visades det hur oligarkerna i Ryssland, med hjälp av korrupta myndigheter och domare kan stjäla en hel fabrik, sparka hela personalen och riva hela den lönsamma fabriken och sedan få det att se helt laglig ut genom den korrupta domarens olagliga utslag.

Storbanken HSBC gömmer ohederliga svenskars pengar

Denna ryska metod, som vi alla förfasas över, (det händer ju i Ryssland), används fullt ut även i Sverige, exat på samma sätt. Enligt oligarkins metoder görs detta under en falsk slöja att demokratis värdegrunder och lagar följs och att allt görs i det fördolda för att inte väcka kritik och opposition. På detta sätt kan de redan rika kriminellt berika sig själva, med handräckning av vissa av våra statliga tjänstemän och samtidigt totalt ödelägga oskyldiga och försvarslösa människors liv. Man har många metoder att i det fördolda begå vidrigheter mot enskilda medborgare.

I härskartekniken finns en mycket stark metod nämligen att nonchalera och förringa sitt brottsoffer och lämna honom utan någon uppmärksamhet. Ett mycket vanligt sätt är att diskriminerande kalla sitt brottsoffer för ”rättshaverist” Detta ord, som det inte går att översätta till något annat språk, (vad jag har konstaterat) är till för att lämna och göra brottsoffret rättslöst.

Demokratins dubbla agendor

Vi har i Sverige olika agendor beroende på vem du är. Uppdrag granskning som via svensk public service ibland törs sticka ut hakan mot oligarkerna, visade nyligen hur man i Åkersberga kommun har olika regler beroende på om man heter Douglas eller något annat.

När den stora Skandiaskandalen inträffade och försäkringsbolaget Skandia var tvungen att byta till IF, var såväl vår public service och domstolarna mycket förtegna. Idag kan jag i och för sig läsa om skandalen, men det finns väldigt lite publicerat om vad som hände med direktörs och styrelsebovarna.

Man kan läsa att förre finanschefen Ulf Spångberg har förlikats och avstått 45 miljoner av sin pension. (Källa Nyhetsportalen.se)

Ola Ramstedt åtalas av Christer van der Kvast (enlit GP) och döms till två års fängelse (enligt realtid.se)

Skandias förre vd Lars-Eric Petersson ställdes inför rätta 4 gånger. En riktig rättshaverist skulle man antagligen ha kallat honom om han inte varit just Skandias förre VD. Efter 3 år blev han till slut helt frikänd. Hans kamrater i Skandias styrelse Lars Ramqvist och Bengt Braun förnekade sedan i domstolen all kännedom om det stora bonusutfallet. (Källa Fokus)

Fawlty Towers

På något sätt känns det som om man hamnat mitt i ”Pang i Bygget” där Manuel säger ”I know nothing, absolutely nothing”.

I samma fars kan såväl Fredrik Reinfeldt, som inte kände till Sveriges största affär och styrelsen i Skandia ges bra roller. Miljarder är borta, men ingen vet någonting.

Blev någon i Skandiaskandalen verkligen straffad?

Jag har letat och letat men inte funnit något. Kan någon upplysa mig om huruvida någon i Skandiahärvan verkligen blev straffad? Vilket fängelse satt de på osv?

Nyamko Sabuni, Detta är det verkliga hotet mot demokratin. Vad har vi för skydd för denna antidemokratiska kraft? Ingen så vitt jag vet.

Det är värsta är inte onda människors ondska,

Utan goda människors likgiltighet som är hotet mot demokratin.

Vad kan vi göra åt saken?

Det vi inte bara kan göra, utan också måste göra, är att lägga Mr Benjamin Franklins ord på minnet förstå vad demokrati betyder och agera därefter.

”Ni har fått en republik om ni kan behålla den. Ansvaret för ett land ligger inte i händerna på ett fåtal privilegierade. Vi är starka och kan inte förtryckas så länge var och en av oss minns sina plikter som medborgare. Demokrati är inget man får gratis. Men nu lever vi i en. Och om vi gör det vi skall, får våra barn också göra det.”

Som den store kinesiske rorsmannen sa: ”All förändring börjar med insikt”

Text: Bertil Lindqvist