Allt som sker söder om Algeriet kallas genomgående ”oroligheter” i pressen. Och oroligheter vill ju ingen ha, eller hur? Lugn och ro ska det vara där mineralerna och oljan hämtas, skriver Kajsa Ekis Ekman i en ledarartikel på ETC.
Som alla vet har det varit revolution i Burkina Faso. Efter 27 år gav enträgen organisering resultat i oktober förra året. Hundratusentals demonstranter samlades, brände ner parlamentet fullständigt. Presidenten, IMF:s älskling, blev tvungen att fly med fransk helikopter.
Den kamerunske regissören Jean-Pierre Bekolo kallar det ”den viktigaste händelse som ägt rum i franska Västafrika någonsin”. Och nu sprider sig en upprorsvåg: igår deklarerade Gabons fackföreningar generalstrejk och i två månader har protester ägt rum i Togo, där familjen Gnassingbe styrt i fem årtionden. Tidningen The New African skriver i senaste numret att kanske kan slutet närma sig för de ledare som suttit runt 30 år vid makten i Kongo, Tchad, Kamerun.
Läs mer på ETC.se | Foto: Johan Flanke
Kajsa Ekis Ekman är frilansskribent och författare, aktuell med boken: "Skulden – eurokrisen sedd från Aten". Varje fredag skriver hon ledare i Dagens ETC.