Det var inte bara Nazityskland som stal ovärderliga konstskatter och kulturföremål. England är ett land som genomfört ett omfattande “införskaffande” av kulturella objekt från andra länder. England, Belgien, Frankrike mfl har även “stulit” hela länder i framför allt Afrika så några direkta gränser för vad som kan stjälas finns inte.
I en artikel i Aftonbladet rubricerad : “Konstskatterna – de måste lämnas tillbaka” skriven av Ulrika Stahre uppmanas länder som stulit kulturskattr att återlämna dessa. Stahre nämner i sin artikel hur Englands kulturelit försvarar sig.
Ett av de vanligaste argumenten när British museum och dess tillskyndare ska försvara att “The Elgin marbles”, skulpturer och reliefer från Parthenon, fortfarande befinner sig i London och inte i Aten, är att fler kan se dem i London, skriverUlrika Stahre.
Enligt British museum bör tex Parthenon-skulpturerna (The Elgin marbles), som är en del av det europeiska kulturarvet, finnas i London eftersom den där blir tillgänglig för så många som möjligt. I det brittiska muséet finns dessutom konst från både äldre och yngre kulturer vilka kan betraktas på ett och samma ställe.
Grekerna menar att skulpturerna stulits från grekisk mark och att de för sammanhangets skull borde återvända till sitt ursprungliga hemland.
Relaterat
Egypt to museums: Return our stolen treasures
Italian cops: Ancient artifacts stolen by mafia recovered
9 Priceless Artifacts Museums Should Return to Their Home Countries
Egyptian embassy in London recovers 12 stolen ancient artifacts [from London]
Om man vänder på det här och frågar : Om grekerna hade stulit delar av Englands kulturarv hade inte Engelsmännen tryckt på för kung och fosterland för att få hem sitt stulna kulturarv?
Jo de hade använt alla påtryckningsmedel som går att använda.
Men saken är den att det är inte lika viktigt om Grekland kräver tillbaka något som tillhör dem jämfört med om England skulle göra det.
Sedan detta påstående om att det kulturarv som finns i Grekland också är ottomanskt.
Är man inte tillräckligt påläst ja då kläcker man ur sig den typen av åsikter.
Det råkar ju faktiskt vara så att det var ottomanerna som invaderade det som är nuvarande Turkiet och det som idag är Grekland. Att de antika grekerna har satt sina tydliga spår i nuvarande Turkiet kan ingen betvivla då fornlämningar finns överallt både i Konstantinopel ( nuvarande Istanbul som för övrigt är ett grekiskt ord) och nästan över hela nuvarande Turkiet.
Turkarna var nämligen nomader och kommer ursprungligen från den mongoliska stäppen.
http://pontos-patridamou.blogspot.se/2012/06/16-37.html#axzz3RHCYDV23
Här kan ni se vad de har hittat i staden Zeugma i Turkiet.
http://www.nerit.gr/eidiseis/politismos/tourkia-ekpliktika-psifidota-stin-archea-elliniki-poli-zevgma/
http://www.naftemporiki.gr/story/878720/sto-fos-monadika-psifidota-stin-arxaia-ellinistiki-poli-zeugma
http://exelixeis.gr/kosmos/epikairotita/mia-ellinida-prostateyei-arxaia-poli-stin-tourkia
http://el.wikipedia.org/wiki/%CE%94%CE%AF%CE%B4%CF%85%CE%BC%CE%B1_%CE%9C%CE%B9%CE%BB%CE%AE%CF%84%CE%BF%CF%85
Jag stödjer uppfattningen att symboliskt och emotionellt laddade kulturföremål som tagits från andra folk ska återlämnas till dem.
Artikeln är mycket välskriven och sammanfattar problematiken med “stulet gods” utmärkt. Illegal handel med kulturföremål tillhör inte det förgångna utan är tvärtom ett växande problem som bl a beror på ökade globala ojämlikheter. Föremål grävs fram för en välbärgad elit. Stulna föremål hamnar också senare, via omvägar, på kända museer (även svenska) efter att de “tvättats”. Museiföreträdare har ofta haft sina fingrar i denna syltburk.
Per nämner objekten i artikeln som “vanliga arkeologiska dussinvaror”, vilket inte stämmer då artikeln behandlar “Parthenonskulpturerna och relieferna” sic. Dessa skulpturer har en politisk laddning av en helt annan magnitud än de urnor och krukskärvor som översvämmar svenska museer.
Du företräder helt osentimentala värderingar och därmed, sorgligt nog, helt politiskt korrekta åsikter om ett förtingligat kulturarv som bara bestående av “varor”. Antika föremål är något mycket mer än bara pengar och ska därför inte kunna säljas.
Tack ändå Per då du så väl tydliggör de åsikter som utgör kärnan till problematiken med olaglig handel med kulturarv.
Staffan Lundén gör en djupsinnig analys på problemet med att stjäla kulturarv i sin artikel “Perspectives on looting, the illicit antiquities trade, art and heritage”.
Läs mer:
http://globalstudies.gu.se/aktuellt/nya_publikationer/Publikationer_detalj//lund-n–staffan—perspectives-on-looting–the-illicit-antiquities-trade–art-and-heritage-.cid1102846
Vem har rätten till det antika Greklands kulturarv? Turkiet borde vara hälftenägare enligt artikelns naiva synsätt, hela Europa anser sig ha rätten detta kulturarv.
Det är europeisk med demokrati, filosofi, vetenskap och paideia.
Det naiva består i att geografi och likheter på ortnamn är den egentliga grunden för rätten till föremålen nu när de ursprungliga folk och kulturer för länge sedan dött ut.
Kärnfrågan är vad som avgör den nuvarande moderna statens kulturarv och vad det betyder för ägarförhållanden av föremål.
Att använda uttrycket “stjäla” och “lämna tillbaka” i detta sammanhang är är helt missvisande.
Föremål från en kultur kan mycket väl bestå av fragment spridda över hela världen hos museer och samlare.
Om England skulle ge sina samlingar av Grekiska antika föremål till det nuvarande Grekland, så kan den nuvarande Grekiska regeringen välja att sälja de viktigaste föremålen och få in pengar till sin ständigt havererade ekonomi.
Vissa föremål, exempelvis från gravfynd, kan vara särskilt ömmande och upplevas av de nuvande generationen som griftebrott.
De objekt som nämns här i samband med Grekland är vanliga arkeologiska dussinvaror, i Sverige fanns det redan på åttiotalet åtta stycken muséeföremål per svensk i våra museisamlingar, nu är det säkert många fler.
Det är politikens bondfångare som skapar denna typ av frågor. Föremål är, antika eller nya, trots allt bara varor och dem måste man betala för.