NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Ekonomiska intressen försvårar forskningen, säger genetiker Hakon Fröhléen. Dubbelt så många musfoster dog, när de utsattes för elektromagnetisk strålning. Det visade Hakon Fröhléens masstudier på gravida möss. ”Elektromagnetisk strålning ger dundrande effekter”, säger han.
Text: Åsa Moberg | Foto: Frankie Fouganthin – Wikimedia Commons
Strålningsgenetikern Hakon Fröhléen är expert på strålningseffekter på arvsmassa.
Han har på uppdrag av Statens Strålskyddsinstitut undersökt 45-50000 gravida möss och funnit dubbelt så många döda musfoster hos dem som utsattes för elektromagnetiska fält som hos de andra. Eftersom han inte fann någon ökning av antalet missbildningar hos de överlevande fostren tycker han ändå inte att hans forskning är alarmerande för gravida kvinnor.
Men han blir ganska arg när det ideligen påstås att det inte finns någon forskning som visar på skadliga effekter.
Nedan följer en avskrift av en intervju om elöverkänslighet som Åsa Moberg gjorde 1990 med Hakon Fröléen.
Den tillägnas Hanne Kjöller och resten av Dagens Nyheters ledarredaktion.
Trodde det var båg
Hakon Fröléen:
Jag har hela mitt liv arbetat med strålskadeforskning på Försvarets Forskningsanstalt FOA. Det gällde joniserande, alltså radioaktiv, strålning. När FOA omorganiserades blev jag av en slump indragen i forskningen kring icke-joniserande strålning. Jag trodde tidigare att skador av elektromagnetiska fält var bara båg. Jag trodde att de inte kunde ha några som helst effekter.
Vad jag fann var dundrande effekter. Inte någon gång under min trettioåriga forskarbana har jag sett så otvetydiga effekter. Ingenting liknande har hänt vid försök med joniserande strålning, säger Hakon Fröhléen, som nu är pensionerad men i förbigående också noterar att han aldrig under sin trettioåriga forskarbana har utsatts för så många nedtystningsförsök.
På FOA arbetade man ifred. Jag har aldrig trott att det var möjligt att man försökte stoppa forskning på det här sättet. Detta är livsfarligt att jobba med, det är så helvetes mycket pengar involverade i det.
När det gäller elallergi är det kanske så att det saknas vetenskapliga bevis. Det är lätt att bortförklara de drabbade som hysteriker. Det trodde jag också tills min forskning gjorde att jag började resa på konferenser och träffade några av dem. De är inga hysteriker, de är människor som uppenbarligen har besvär av att vistas i rum med elektriska apparater.
Text: Åsa Moberg
Åsa Moberg tipsar även om denna artikel i Dagens Samhälle: “Elöverkänslighet kan inte avfärdas så lätt”
Åsa Mobergs blogg: Turtagning.wordpress.com