“Asshole theory” – Svenskt ledarskap är fullt av skitstövlar och folket anpassar sig

29
566

Kerstin ÖgrenI artikeln ”Värdegrunder ett surrogat för verkliga förbättringar” i DN den 3 april 2015 skriver ledarskapsforskaren Mats Alvesson ”Se upp fo?r tomma ord. De vackra orden florerar i organisationers och fo?retags va?rdegrunder, men alltfo?r ofta blir det en la?pparnas beka?nnelse, som riskerar att sla?ta o?ver de verkliga problemen.”

Text: Kerstin O?gren, tekn.dr i samha?llsplanering och socialpsykolog | Rubriken är satt av NewsVoice

Alvesson skriver vidare att fo?rso?k att fa? ordning pa? offentliga organisationer kanske ska bo?rja i praktiken ista?llet, och fokusera pa? vad som a?stadkoms och vad som inte fungerar och a?tga?rda detta. Han avslutar sin artikel med att ett sa?dant arbete skulle kunna inneba?ra att ansvarstagande fo?r vad man go?r hamnar i centrum-snarare a?n i ytligt prat.

Mats Alvarsson, det vore utma?rkt men vilka a?r hindren fo?r ett sa?dant arbete? Varje chef med sja?lvaktning sa?ger sig arbeta med praktiska lo?sningar, eller hur? Alvesson citerar flera va?rdegrunder och raljerar o?ver dem. Naturligtvis a?r de va?rdelo?sa om vi inte samtidigt beskriver hur vi kan fo?rverkliga dem, men det go?r inte Alvesson heller.

Hur kan vi fa? ett ma?nskligare samha?lle da?r orden som finns i va?rdegrunderna blir verklighet?

Aftonbladet om skitstövlarKatrine Marcal skriver i en kro?nika i Aftonbladet 2015-04-11: ”Men a?ven om SCA-topparna har fo?ljt alla regler sa? a?r det inte det som a?r huvudpoa?ngen. Folk blir arga a?nda?. Och det a?r naturligt.”

Marcal nämner boken ”Assholes: A theory” där filosofen Aaron James definierar en ”skitsto?vel” som en person som:

  1. ger sig sja?lv speciella fo?rdelar och go?r detta systematiskt,
  2. go?r detta utifra?n en inneboende o?vertygelse av att ha ra?tt till dem och
  3. a?r fullsta?ndigt immun mot andra ma?nniskors inva?ndningar mot vad han go?r just pa? grund av sin djupt befa?sta ka?nsla av att ha ”ra?tt” till dessa privilegier.

”En skitsto?vel a?r med andra ord inte bara killen som a?ter upp alla kakorna. Det a?r killen som a?r helt o?vertygad om att han har ra?tt till alla kakorna.” /Katrine Marcal

Sa? la?nge vi har sa?dana ledare kan vi inte lita pa? de fina ma?nskliga formuleringarna i va?rdegrunderna.

Katrine Marcal avslutar sin kro?nika sa? ha?r:

”Svenska fo?retag och det svenska samha?llet borde kunna frambringa ba?ttre ledare a?n sa?. Klarar de inte av det, da? a?r na?got pa? allvar fel.”

Ja, Katrine Marcal, na?got a?r pa? allvar fel.

Aaron James om sin teori om “Assholes”

De ma?l som fo?retag och offentliga organisationer arbetar efter idag a?r ma?tbara ma?l. Sa?dant som kan sa?ttas siffror pa?. Antal ansta?llda, antal matportioner, antal blo?jor, antal… Den verklighet vi mo?ter i samha?llet bygger pa? konkurrens.

Som Stina Oscarson skriver i DN: ”Na?r samha?llet sko?ts som ett fo?retag har vi fo?rlorat va?r ma?nskliga frihet”.

Varfo?r da??

Om allt som a?r viktigt fo?r individens frihet fo?rhindras, dvs att individen kan pa?verka sitt liv och da?rmed ma? bra, fo?rlorar individen sin ma?nskliga frihet.

Fo?r att ta reda pa? vad enskilda ma?nniskor va?rderar i sina liv beho?ver vi utga? fra?n individens ka?nslor. Sa?dana ma?l a?r exempelvis de som Alvesson na?mner:

  • respekt,
  • tolerans,
  • lojalitet,
  • lyho?rdhet,
  • tillit och
  • solidaritet.

A?ven den mest samvetslo?se ledaren anva?nder idag sa?dana ord i sina va?rderingsgrunder. Hur ska vi kunna hindra detta fo?rha?llande?

Det som a?r botten i dig a?r botten ocksa? i andra skrev Gunnar Ekelo?f. Ledare och hans/hennes ansta?llda beho?ver ta sina arbetskamraters upplevelser av arbetssituationen pa? allvar. De flesta ma?nniskor anpassar sig snabbt till gruppens va?rderingar.

Om de ma?nskliga icke-ma?tbara ma?len inte tas pa? allvar av ledningen kommer gruppen att mo?ta sina brukare oma?nskligt. Skylla pa? regler, tystnadsplikt (a?ven na?r den inte beho?ver anva?ndas), ledningen och inte arbeta fo?r brukarens ba?sta. I en grupp da?r man a?r fri att ifra?gasa?tta och fo?ra?ndra regler och arbetssa?tt skapas en tillit och trygghet fo?r brukaren men ocksa? fo?r medarbetare och ledare. Men fo?r detta fordras en god sja?lvtillit hos alla.

Hur kan vi va?rna om varandras sja?lvtillit i en arbetsgrupp? Vi beho?ver ha en sta?ndigt pa?ga?ende process da?r vi lyssnar till varje enskild individs erfarenheter av arbetet och vad han/hon upplever/ka?nner fungerar bra och mindre bra eller da?ligt. Vi lyssnar utan att va?rdera varandra. Da?remot a?r vi sa? tydliga vi kan med va?ra egna upplevelser och erfarenheter av det andra beskriver.

Vi beho?ver kunna acceptera att andra inte alltid tycker som vi utan att beho?va a?ndra va?ra a?sikter. Fo?r att ka?nna sja?lvtillit beho?ver vi bli tagna pa? allvar och respekterade fo?r de a?sikter vi har. Inte ignorerade. Alla beho?ver vara lojala med varandra och solidariska. Det inneba?r att vi kan avslo?ja va?r osa?kerhet och va?ra ra?dslor utan att bli ifra?gasatta. Vi kan lita till att ingen pratar bakom ryggen pa? oss eller ko?r o?ver va?ra a?sikter utan att prata med oss.

Ibland ma?ste ett beslut fattas utan att alla a?r med pa? ta?get. Vi kan inte alltid fa? igenom va?ra a?sikter, men det a?r stor skillnad om gruppen respekterar att vi inte tycker lika. I framtiden kommer kanske de andra att go?ra samma erfarenheter och da? vara beredda att fo?ra?ndra pa? samma sa?tt som jag vill, eller jag har fa?tt nya erfarenheter som go?r att jag kommer fram till samma beslut som de andra. Att vara lojal och solidarisk inneba?r inte att vi inte ska vara tydliga med va?ra a?sikter och vad de grundar sig pa?.

Tva?rtom a?r transparensen och tydligheten hos var och en grunden fo?r en bra samverkan och demokrati i samha?llet. Det som inte kan sa?gas tydligt kan la?tt urarta i att vi fo?rso?ker manipulera och uto?va makt o?ver andra ma?nniskor, vilket skapar brist pa? sja?lvtillit hos dem som blir utsatta.

Den ena experten efter den andra sa?ger sig hitta fo?rklaringar till att den psykiska oha?lsan o?kar. De har oftast biologiska och individuella fo?rklaringar till detta. La?kemedelsindustrin smo?rjer kra?set. Men anledningen a?r att vi tappar bort oss sja?lva i arbetslivet och gruppen eftersom det ma?nskliga mo?tet inte prioriteras utan konkurrensen och det ma?tbara arbetsuppgifterna.

Vi ma?ste ga? ”den undre och inre va?gen” som Gunnar Ekelo?f skrev fo?r att a?terfa? kontakt med de inre ka?nslorna som a?r va?r kompass i livet. Annars blir vi fo?rvirrade och ra?dda. De ra?dda anva?nder sin makt o?ver andra om de kan. De andra tvingas a?ta psykofarmaka eller ga? pa? kognitiv terapi fo?r att a?ndra sitt beteende och do?va ka?nslolivet a?nda? mer.

Det a?r ho?g tid att a?ndra kurs. Allt detta handlar till syvende och sist om demokrati.

Text: Kerstin O?gren, tekn.dr i samha?llsplanering och socialpsykolog

Relaterat

La?s vidare forskningsrapporten ”Demokrati- en process som tar tid” Formas T2:2001 och Hemsidan Communis.se


Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd.
Prenumerera
Notify of
guest
29 Kommentarer
Äldst
Nyast Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
anders
anders
Gäst
24 april 2015 kl 12:48

Tsarion målar ut det psykologiska landskapet med bred pensel, men det finns lärdomar i delar av det han säger:
https://www.youtube.com/watch?v=st3iBRHPzGI

Michael Tsarion – Psychic Vampirism

ruben
ruben
Gäst
24 april 2015 kl 13:02

Ja och dessutom ger skitstöveln de andra skulden för att kakorna, som han själv åt upp, tagit slut. Jag tycker det var en bra sammanfattning om vad som fattas av individuell frihet på arbetsplatser och även för arbetslösa ( de som skriker efter jobb ) och att det därför krakelerar i längden, vilket det kanske nästan gjort. Sjukskrivningar ökar pga. de som jobbar har för hårda krav på att vara lönsamma varje sekund. Vårdpersonal slutar/hoppar av för de orimliga villkoren tar död på de få som jobbar kvar. I den här korta sammanfattande artikeln ryms jättestora frågor att reda ut och gå till botten med. Som det nämndes, läpparnas bekännelse har nått vägs ände.

Erik
Erik
Gäst
24 april 2015 kl 13:12

Inom näringslivet talas det ofta om core values, typ: öppen kommunikation, tolerans, lojalitet osv, osv. Har aldrig på någon arbetsplats någonsin märkt av att om man själv eller någon annan verkligen säger vad de tycker, att det skulle gynna en. Aldrig. Snarare tvärt om.

Hans Berggren
24 april 2015 kl 14:24

Alla organisationer, företag och partier som växer sig stora utvecklar en oligarki som månar främst om sina personliga privilegier tills den rent av motarbetar vad organisationen sägs vara till för. I den franska filosofen och mystikern Simone Weils lilla essä “Om de politiska partiernas allmänna avskaffande” kan man läsa bl a följande:

“Ett politiskt partis mål är något vagt och overkligt. Vore det något verkligt skulle det kräva den mest koncentrerade uppmärksamhet, för en idé om det allmänna bästa tänker man inte ut så lätt. Att ett parti finns är ett konkret och påtagligt faktum som det inte krävs någon ansträngning att inse. Lika obestridligt är att partiet är sitt eget ändamål. (…) Man uppställer som ett axiom att det nödvändiga villkoret för att partiet på ett effektivt sätt skall kunna tjäna det allmänna bästas idé, vilket ger det dess existensberättigande, är att det har ett stort mått av makt.
Men ingen ändlig mängd makt kan i själva verket någonsin anses som tillräcklig, särskilt inte när den väl erhållits: Partiet befinner sig således, på grund av att man inte tänker, i ett oupphörligt tillstånd av maktlöshet som alltid tillskrivs den otillräckliga makt man besitter. (…)
Partierna tenderar följaktligen att till sitt väsen vara totalitära, inte bara i förhållande till en nation, utan i förhållande till hela jordklotet. Det är just på grund av att det ena eller andra partiets idé om det allmänna bästa är en fiktion, något tomt som saknar verklighet, som partiet tvingas sträva efter total makt. All verklighet innebär i sig en gräns. Det som överhuvudtaget inte existerar låter sig aldrig begränsas.
Därför finns det en släktskap, ett förbund mellan totalitarismen och lögnen.”

Jag anser att det mesta av vad hon säger här gäller inte bara för partier utan för stora organisationer av alla de slag.

Redhawk
Redhawk
24 april 2015 kl 14:36

Bra artikel och analys av Kerstin Ögren. Det tyckts att många egentligen vet vad som gäller både på arbetsplatsen och i samhället, men vetskapen räcker inte, man måste aktiv ändra på detta. Där är det visst stopp. Det kommer att ta långt tid innan alla upplever att det inte har något mera att förlora och därmed får mod att reagera.Men måste det gå så långt? De flesta är så hjärntvättat med illusion( dellusion) att de inte kan ( vill) se hur det egentligen står till. Kanske det folkliga uttryck för “assholes “blir bättre förstådd av allmänheten, men egentligen handlar det om psykopatiska karaktärsdrag. Dessvärre har man premierat dessa karaktärsdrag som vinner drag och därför har de flesta teknisk framgångsrika länder psykopater i alla ledningar. Huvuddrag av en psykopat är brist på empati och känsla av ” entitlement”.De kan vara ytterst charmerande till en början med, tills offret är total insnärjat i dess illusion,sedan kommer utnyttjandet fysisk och psykisk och ibland (men mera sällan)våldsamheter. Psykopater lever på andra människors energi och välvilja, då de själv er tomma inombords. Det enda sättet att bekämpa en psykopat är att fråntar den uppmärksamhet och göra sig immun på deras charmerande inviter. Hur kan man skiljer på en äkta charmerande människa och en psykopat? Genom att prova att ha en egen åsikt som är annorlunda än motpartens. Psykopaten tål inte detta och blir arg och börja hota, en vanlig människa respektera att den andre har en annan sikt på saken. Med den kulturen som har skapats de sista 40-50 år, där man söker tillfredsställelse i yttre ting, på senare tid ju banalare desto bättre, har vi dragit fram allt mer känslomässigt skadade människor, då empati är bristvara i samhället efter principen ” den enes bröd är den andres död”. Ungdomar som reagera på detta hamnar mestadels i psykiatrin, där man medicinera bort den sista känslan av att något är fel. Första steg i rätt riktning är att titta djupt inom sig själv, det som retar en mest är mest det som man har inombords själv, men inte vill se det. Det enkla tricket med detta är att erkänna att så är det, därmed försvinner behovet att fördöma. Vi alla har våra fördomar, inser vi det så blir vi inte retat över andras på samma sätt. Då kommer de fina egenskaper som Kerstin så välformulerat radade upp, fram, inte bara för andra också hos en själv… Read more »

zuzannadomstazz
zuzannadomstazz
Gäst
24 april 2015 kl 15:13

hmmm Ashåll teori , det låter som det låter …

Hans Berggren
24 april 2015 kl 15:38

Jag kan inte motstå att citera några bitar till av Simone Weil:
“Sanningen är de tankar som uppstår i själen hos en tänkande varelse som endast, undantagslöst och uteslutande åtrår sanningen.
Lögnen, villfarelsen – liktydiga ord – är tankarna hos dem som inte åtrår sanningen eller som åtrår sanningen men även någonting annat, till exempel sanningen men även överensstämmelse med ett eller annat vedertaget sätt att tänka.
Men hur ska man kunna åtrå sanningen när man inte vet något om den? Det är mysteriernas mysterium. De ord som uttrycker en fullkomlighet som människan inte kan föreställa sig – Gud, sanning, rättvisa – har om de med åstundan uttalas inombords, utan att knytas till någon föreställning, kraften att lyfta själen och genomströmma den med ljus.
Det är när man tomhänt åtrår sanningen utan att på förhand försöka ana sig till dess innehåll som man tar emot ljuset. Det är just så uppmärksamheten fungerar.”

Och:

“Partierna är en vidunderlig inrättning som ser till att inte en själ i hela landet ägnar sin uppmärksamhet åt att i samhällslivet försöka skönja det goda, rättvisan och sanningen.
Det får till följd att – om man bortser från ett ytterst litet antal lyckliga slumpar – alla åtgärder som beslutas och verkställs står i strid mot det allmänna bästa, rättvisan och sanningen.
Om man överlät samhällets organisation åt djävulen skulle han inte kunna tänka ut något lömskare.”

“Man medger att partiandan förblindar människor, gör dem döva för rättvisan och till och med driver de hederliga bland dem till de mest brutala angrepp på oskyldiga. Man medger det, men man har inte en tanke på att avskaffa de organisationer som frambringar denna anda.”

“Slutsatsen är att partisystemet tycks vara något nästintill rent och oförfalskat ont. Partierna är i grunden usla och har ett dåligt inflytande i praktiken.
Avskaffandet av partierna vore nästan något rent och oförfalskat gott. I grunden är det i högsta grad berättigat och tycks endast få goda praktiska konsekvenser.
Kandidaterna skulle då inte säga till väljarna ‘Jag har denna beteckning’ – vilket i praktiken inte säger åhörarna något som helst om deras ståndpunkt i fråga om konkreta problem – utan: ‘Jag tänker så, så och så vad beträffar det, det och det stora problemet’.
De folkvalda skulle gå samman och sära på sig i enlighet med samhörighetskänslans naturliga skiftningar.”

Hans Berggren
24 april 2015 kl 15:56

Håller med Redhawk. Kapitalisten/psykopaten har flyttat in i alla människors huvuden genom propagandan och inbillat dem att de på något vis skulle tillhöra överklassen, bara de köper vissa varor. Apple-kotteriet är ett exempel, L’Oreals “För det är du värd” ett annat. Människor ska känna sig överlägsna andra pga varorna de köper.

pelle plutt
pelle plutt
Gäst
24 april 2015 kl 23:03

Nu när ni inser detta (antar jag) då gör ni något åt det (antar jag). För det är väl inte som i artikeln att det ni säger bara är luft? I så fall vore det rent ut sagt fördj…gt.
Var det bara skönt att få släppa ut lite galla, kanske..??

ruben
ruben
Gäst
25 april 2015 kl 00:07

Förklara dina tankar pelle plutt. T.ex. Vad då göra åt? Vad är fördj…gt? Vad är det för utsläpp av galla? Gillar du inte tänket, så säg då vad du tycker, det är att göra åt saken för mej.

ruben
ruben
Gäst
25 april 2015 kl 00:39

Rättelse av
“Gillar du inte tänket, så säg då vad du tycker, det är att göra åt saken för mej.”
Menar:
Gillar du inte tänket, så säg då vad du tycker. Det är att göra åt saker som jag tänker.

Bo Sonnsjö
Bo Sonnsjö
Gäst
25 april 2015 kl 06:42

I ”Konsten att vara sig själv” av den kinesiske filosofen och författaren Lin Yutang, beskrevs redan 1962 att ingen i framtiden skulle se någon skillnad mellan dåtidens kommunism och dagens kapitalism.

Alla härskares högsta önskan har alltid varit behovet att styra rätt information till egen befolkning – via kapitalistiska Disney, Bonnier, Shibstedt eller kommunistiska politbyrån i Peking – spelar nog ingen roll!

När Julien Assange avslöjat rådande allmänna avlyssning av allmänhet eller ledande politiker i Europa – blev det för mycket för ”Makten” i Sverige. NSA i USA, blev FRA här.

”Boven” som njutit sexuella friheter HÄR tas om hand av svensk rättvisa, som annars ser mycket lättvindigt på gruppvåldtäkter; eller att ledande personer i svenskt rättsväsende avslöjats med nerdragna byxor under tjänstetid gör detsamma! Då blir det bara lite böter – medan Assange förföljs jorden runt – för ”att rättvisa skall skipas”!

Varje medborgare borde inse– att MAKTEN känner stort behov att hämnas, när något som sker i kulisserna avslöjas.

Tur för Julien Assange att han inte levde i ett sekel, när bränning på bål, halshuggning eller att bli steglad blev samhällets straff för dem, vilka bröt mot då rådande regelverk!

När myndigheter i Sverige bryter mot lagar/förordningar leder detta inte till någon bestraffning sedan Tjänstemanna-ansvaret avskaffades 1974!

Annars skulle nog inte ens Försäkringskassans generaldirektör fått bli en av Sveriges mäktigaste personer – sedan korruptionen där avslöjats av Expressen!

“Att hos myndigheten Försäkringskassan ledande figurer skulle brutit mot grundläggande regelverk i svensk förvaltning? ALDRIG!!!”

INGA braskande rubriker blev det heller – ENDAST en YNKA liten kort NOTIS någonstans!

Korruption fanns, men HUR bestraffades den? När begick väl svenska myndigheter någonsin några fel?

I Italien finns en Silvio-Berlusconi-kultur!

HÄR i VÅRT Korporativistiska Sverige tycks bara SKL och paragraferna styra!

Eller??? Vilka HÅLLHAKAR i BAKGRUNDEN förhindrade en betydande ”DOMINOEFFEKT” med stora rubriker och rabalder?

referenser:

http://www.nackskadeforbundet.se

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1316

Erik
Erik
Gäst
25 april 2015 kl 12:20

@ Hans Berggren Ett intressant sätt att se det hela. Själv är jag glad för att lögnen finns – för betänk om allt skitsnack folk häver ur sig skulle vara sant!

ozzypojken
ozzypojken
Gäst
25 april 2015 kl 14:00

Högt i tak och platt organisation måste väl vara 1:a och 2:a på floskeltoppen?

Hans Berggren
25 april 2015 kl 17:54

Ja du, Erik, frågan är om människor gör så mycket mer än hittar på historier. Men innan vi drunknar i havet av lögner måste jag ändå ge Simone Weil rätt: “De ord som uttrycker en fullkomlighet som människan inte kan föreställa sig – Gud, sanning, rättvisa – har om de med åstundan uttalas inombords, utan att knytas till någon föreställning, kraften att lyfta själen och genomströmma den med ljus.
Det är när man tomhänt åtrår sanningen utan att på förhand försöka ana sig till dess innehåll som man tar emot ljuset. Det är just så uppmärksamheten fungerar.”
Sufierna har sagt samma sak i över 1000 år …

Erik
Erik
Gäst
27 april 2015 kl 09:29

Hans Berggren Så sant…

Vi är väl historier? Varje människa är en berättelse. Vår hjärna är skapad och formad för att ta emot, lagra och tro på historier. Människor har mycket lättare för att tro det sannolika än det sanna. Har väl att göra med vår abstraktionsförmåga. En evolutionär succé. Därför behöver sanningen verktyg föra att uppenbara sig. Verktyget stavas naturvetenskap, den del inom filosofin som kallas för logiken samt självklart matematiken. Sanningen är torr, kall, absolut obönhörlig i sin kompromisslöshet men ack så vacker – det enda jag tycker man skall klamra sig fast vi “innan vi drunknar i havet av lögner” ty sanningarna är få till antalet sett mot högen av usla lögner. Därför tycker människor sanningar är tråkiga, hemska eller triviala; men samtidigt dras de emot dem. För att ta emot sanningen krävs ett kolossalt mod ty först måste vi släppa något gammalt, annars kan inget nytt ta plats.

anders
anders
Gäst
27 april 2015 kl 09:53

Bo: Sök “kommunistiska manifestet pdf” och titta på de tio punkterna i kapitel två, och säg vilka som inte passar ini dagens Sverige.

Erik
Erik
Gäst
27 april 2015 kl 10:45

ozzypojken Då är det ju inte så konstigt att personalen går på går på knäna – med tanke på hur låg det är i tak.

Lisa
Lisa
Gäst
27 april 2015 kl 10:47

Ang. floskler. En gammal, gammal goding:
http://www.avigsidan.com/avigsidan/floskler.html

ruben
ruben
Gäst
27 april 2015 kl 11:20

Ha ha, det blev komiskt det här med klassiska floskler, tackar. Man skulle utåt kunna ståta med “den ödmjuka arbetsplatsen” ( för alla går på knä ). Eller vi sänker takhöjden, så det blir en platt organisation.

Erik
Erik
Gäst
27 april 2015 kl 11:26

Lisa: Ha ha ha… Lite modernare än den här godingen ifrån mitt 70-tal;
http://www.skrattnet.se/roliga-texter/bli-din-egen-byrakrat

Meningarna kan här kan göras mycket längre.

Erik
Erik
Gäst
27 april 2015 kl 11:49
Realme Notthename
Realme Notthename
Gäst
27 april 2015 kl 13:12

Erik: ( Verktyget stavas naturvetenskap, den del inom filosofin som kallas för logiken samt självklart matematiken) , alla dessa är ju effektiva hinder till att söka sanningar, då tredje part serverat dessa griller i huvudet på oss jordevandrare, behöver man egentligen naturvetenskap, logik eller matematik för att fånga ett träds väsen, en blomma eller en hund.

Det behövs bara en okuvlig vilja att finna det äkta utan filter , utan förväntningar oavsett vad det gäller, här pratas det om politik, pengar och religioner varav vetenskapen är en av dom, vems vetenskap, enligt vilken definition, man hänvisar ofta till kända och okända experter vilka alltid är att betrakta som 3:e part, deras budskap “kan” eventuellt efter rejäl skärskådning bidra till att underlätta sökandet efter sanningar och inget mer.

Pelle Plutt, antyder du att det är mycket snack och lite verkstad så håller jag med, kanske det är ett sista stadium i det kollektiva självförnekandet, eftersom majoriteten fortfarande “tror” att det går att bli kvitt det jobbiga i detta “system/hydran” och behålla det ekologiska bisfenolvinet och Ipadden, fast känner man inte till andra alternativ då blir det ju knepigare, för är det inte så att om man inte själv lever sina drömmar så kommer nån annan att leja en till att leva deras

Erik
Erik
Gäst
27 april 2015 kl 15:07

Realme Notthename: Väsen? Är inte det en mytologisk naturvarelse från sagornas underbara värld? Annars, definiera väsen? Det du talar om är livsåskådning, vilket inte är samma sak som naturvetenskap. Alla naturvetenskapliga fakta i världen kan nog inte bota en depression, men livsåskådning kan faktiskt om den tillämpas. Livsåskådning och naturvetenskap har olika syften, språk och mål.

Annars håller jag med dig när ordet “vetenskap” används hit och ditt som om allt i vetenskapens namn vore sant. Det hör man ju på ordet – här skapar man ett vetande. Nå… Hur gick detta skapande till? Redogör steg för steg så att vi andra kan utesluta alla felkällor i så fall. Ty vetskapen hittar inte fakta – den konstruerar fakta. Fakta ligger inte där ute och väntar på att bli upplockat likt en svamp eller kvarglömd strumpa. Det är ur detta som det naturvetenskapliga forskningsidealet har uppstått. Märk väl ordet ideal i slutet av definitionen. För de handlar om ett ideal – en stävan att nå allt närmare in, där man söker undanröja och utesluta alla felkällor – en målbil i själva metodiken om du så vill. Men absoluta sanningar blir aldrig omoderna (2+2=4) det är min tro. Det är bara i politikens världen det 2+2=5 när det passar försåts. Visst finns det brister i det naturvetenskaplig forskningsidealets metodik, men det är allt vi har för närvarande. Kanske i framtiden, ur ett nytt paradigmskifte, föds nya ideal?

ruben
ruben
Gäst
27 april 2015 kl 15:24

Erik, kan hålla med om det, men tyvärr urartar vetenskapsideal till ideologier för många av dess anhängare. Kan vara minst lika skadlig som vilken fundamentalism som helst. När man för bara några år sedan konstaterade att forskningen bara tagit hänsyn till eller fokuserat på ca: 4 % av verkligheten pga. man förbisett mörk energi och materia bl.a. Det tycker jag kan vara en ögonöppnare om att ingenting är säkert eller absolut i den kunskapen om verkligheten.

Erik
Erik
Gäst
27 april 2015 kl 16:16

Ruben, (men tyvärr urartar vetenskapsideal till ideologier för många av dess anhängare.)

Absolut. Själv tycker jag att ideologier enbart finns till för att ändra på människors hjärnor – “alla ska tycka likadant”. Finns inget som är så farligt som ideologiskt styrda människor.
“Nollan” (0) och “verklighet” är för mig bara meningslösa abstraktioner – tankefoster eller imaginära vägvisare men som, rätt använda, kan hjälpa människor.
Temat för samtalet är hur vi tar oss an eller avslöjar assholes till ledare och ledarskap när de använder sig av diverse fula knep.

Realme Notthename
Realme Notthename
Gäst
27 april 2015 kl 16:24

“väsen” OK testar med essens, fundera på hur nån dövstum analfabet växer upp på en öde ö, vilket förhållande har den till omgivningen utan pedagogiska förklaringar, intressant tankeslinga.

Erik
Erik
Gäst
27 april 2015 kl 18:19

Realme Notthename: Hur en människa med begränsad förmåga till ingående sinnesdata uppfattar sin omvärld på sin öde ö blir för mig en meninglös fråga att fundera över. Hur skulle vi, med omvänt överlägsna förmågor, kunna förställa oss det? Det blir bara vår tolkning och omtolkning som säger mer om vårt tänkande om den fiktiva dövstumma analfabetens tänkande.

Däremot skulle man kunna göra en kvalitativ forskning, via djupintervjuer, av ett flertal liknande personer. Om likheter upptäcks, skulle de säga något om deras så kallade gemensamma essens. Dessutom skulle vi öka vår kännedom om dövstumma analfabeter boende på öde öar. Oklar hur kommunikationen skulle ske. Detta blir metafysiskt och vi har hamnat långt utanför ämnet.

En; Allmänt kallad: LegeNet
2 maj 2015 kl 21:38

Erik, visst har Realme Notthename reduktionistiskt sett kommit utanför just det här trådämnet, men det tycks mig som han har fångat den holistiska tråden, det alla andra konflikter och spörsmål ytterst kretsar kring; vad för slags värld ska vi ha? Två huvudkandidater har härvid presenterat sig, den teknokratiska kandidaten med sin kader av jurister och tjänstemän för administrerandet av ett handelssystem som ska omfatta allt och alla över hela planeten. Den andra kandidaten har inte riktigt gjort sig tydlig, men det tycks handla om någon slags återknytning till det naturliga. Sedan kan man fråga sig om det kan finnas andra kandidater, som ännu ej uppmärksammats.

Oavsett är nog mångas oro, om vi inte väljer den teknokratiska kandidaten, hur ska vi få “vårt dagliga bröd”?

Ang. vetenskapen vill jag till dig Erik rekommendera Ola Alexander Frisk med Hyperdialog. Bl.a. nämner Frisk hur Aristotles begrepp för dialog eliminerades av Thomas Aquinas (1225-1274), i den senares verk Summa Theologiae (1274). Innan denna religiösa begränsning av vårt tänkande infördes så hade Aristotle en process för att komma framåt i tänkande, alltså utöver det statiska kritiserandet (logiken). (Ola Alexander Frisk, Hyperdialog.) Detta inte nämnt som någon kritik av det du skriver i tråden, utan som ämne för vidare studier. Logiken kan alltså bara finna fel. Medan Dialogen kan skapa ny kunskap.