Ingemar Ljungqvist: Cancerfondens mutationsteori är fel

publicerad 9 april 2015
- av NewsVoice
Ingemar Ljungqvist - Foto: Anna Böhlmark
Ingemar Ljungqvist - Foto: Anna Böhlmark
Ingemar Ljungqvist - Foto: Anna Böhlmark

Det är befriande att ta del av Bengt Larssons artikel om Thomas Seyfrieds forskning i 2000-Talets vetenskap. Vi välkomnar Seyfrieds sågning av dogmen om muterande gener som ORSAK till Cancer. När han sedan går längre och ser en förändrad mito-kondriefunktion som ORSAKEN till cancer så bör vi se det som en djärv hypotes och som sådan välkomnar vi den.

Text: Ingemar Ljungqvist, redaktör 2000-Talets Vetenskap

Vi har tidigare i 2000-Talets Vetenskap berört mitokondriernas roll vid cancer. Redan i nr 4/1996 skrev vi om den finländske forskaren Thomas Tallbergs observationer. Han kunde visa att i en sjuk cell så samlades mitokondrierna på insidan av cellens membran och att man också kunde se hur dessa lämnade cellen när den inte förmådde utsöndra sura metaboliter i takt med att dessa bildades.

Så visst finns det en koppling mellan en sjuk cell och dess samspel med mitokondrierna. Men för att lösa den stora frågan med ORSAK och VERKAN så krävs att man har med alla växelverkande komponenter. Läs även vår artikel om mitokondriernas roll vid cancer i 2000-Talers vetenskap nr 2/2007 (artiklarna finns tillgängliga för fri läsning på hemsidan).

I den senare artikeln refereras till en annan hypotes som framlagts av den österrikiske cancerläkaren Wolfgang Köstler. Han har i en intressant artikel föreslagit att mitokondrierna under ogynnsamma förhållanden kan lämna sin värdcell och leva utanför densamma.

Mitokondrien är ju faktiskt en före detta frilevande bakterie, som tidigt i evolutionen fann det mer gynnsamt att leva sitt liv inne i en annan cell och samarbeta med den, än au stjäla socker i en föränderlig omvärld.

Enligt Köstler skulle mitokondrien i en sjuk kropp "köra" evolutionen baklänges och återgå till ett frilevande liv. Men då krävdes först att den kompletterade den egna arvsmassa, som den kunde hämta upp från vårdcellens cellkärna. På så vis kunde ju en muterad cancercell uppstå. Den frilevande mitokondrien med en ny livscykelfas kallade man för metakondrie. Nu kan metakondrien leva "fri-simmande" i kroppsvätskorna — inte minst i blodet.

Hypotesen ger en plausibel förklaring

Poängen med denna hypotes är att den också ger en plausibel förklaring till den ökande förekomsten av mikrober som man frekvent ser i kroniskt sjukas, inklusive cancerpatienters blod. Lägger man till de fynd som Béchamp, Almquist och Endelein såg i sjuka människors blod, ja, då kommer man till en klar slutsats. Denna slutsats har sedan verifierats av forskare och läkare såsom Gaston Nacssens, Erik Enby och Tullio Simoncini.

Slutsatsen innebär att bakterierna också har en livscykel, vars slutfas är att de övergår till mikrosvampar och bildar hyfer och mycel. Det är inte för inte som tuberkulosbakterien är döpt till Mycobakterium. Den första delen av namnet, Myo, är härlett ur grekiskans ord för svamp. Här kan vi flika in Uppsalaforskaren Leif Kirseboms färska upptäckt av att Mycobacterium är sporbildande (se 2000-Talers Vetenskap, 1/2014).

Det var en stor upptäckt i den akademiska världen och därför krävde den att Kirsebom skulle dubbelbevisa sin uppräckt, vilket han gjorde. Detta visar att den verkliga kunskapen om mikrobernas mångfasetterade liv tillhör framtiden. Därför var det faktiskt lite synd att Thomas Seyfried faktiskt har missat mikroberna i sin hypotes. Glömmer man bort en viktig faktor så haltar slutsatserna.

Däremot vill vi likt Thomas Seyfried slå fast att den trossats som nästan all cancerforskning vilar på — att det är den förändrade, muterade genen i cell-DNA:t som ORSAKAR cancer - är så överförenklad att den blir FEL. Då blir inte bara slutsatserna haltande, utan de förlamar cancerforskningen så till den grad att lösningen på cancerns gåta försvåras högst avsevärt. 2000-Talets Vetenskap vill ge en mer heltäckande och mångsidig bild av de cancerhypoteser som verkligen kan bära frukt.

Text: Ingemar Ljungqvist, redaktör 2000-Talets Vetenskap