Diskutera Oksanens infokrigföring mot ryssen och det inre svenska hotet

Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en direktdonation via Paypal.
publicerad 28 maj 2015
- Torbjörn Sassersson
Torbjörn Sassersson - Foto: Anna Böhlmark | Patrik Oksanen - Pressfoto: Hela Hälsingland
Torbjörn Sassersson - Foto: Anna Böhlmark | Patrik Oksanen - Pressfoto: Hela Hälsingland

DEBATT. Patrik Oksanen som är politisk redaktör i Hudiksvalls Tidning (C), EU-bloggare och fd EU-korrespondent för SVT fick in en ledarartikel i SvD om Sverige i det pågående informationskriget mellan Väst och Ryssland. Han anser att Ryssland bedriver ett farligt informationskrig mot Sverige, men han lugnar läsaren, för han presenterar radikala motåtgärder som ska genomsyra tänkande och beteende i Sverige.

Text: Torbjörn Sassersson

Dessa motåtgärder är mycket penetrerande till sin karaktär, en historisk uppstyrning av svenska journalister ska nämligen utgå från tydliga policys och “certifieringar” som baseras på förutbestämda teser om vad som är farligt och vad som är sant. Det stora digitala hotet på planet Oksanen är RT.com, Tass och Interfax och det fysiska hotet är Ryssland. Det finns i Oksanens artikel inte ett enda ord om hotet från Väst och om det samordnade hotandet i västliga medier mot ryssen.

Eftersom Patrik Oksanens ledarartikel inte kan kommenteras i NATO:s nya PR-kanal SvD (ursäkta ironin) öppnar jag härmed dörren för NewsVoice läsare att diskutera och replikera Oksanens “brandtal” som i stora drag liknar försvarsmaktens psykologiska krigföring mot ryssen.

Här är de radikala åtgärder* som Patrik Oksanen föreslår ska genomföras i Sverige:

  1. Oksanen vill ha ett paradigmskifte som ska ta steg bort från en relativistisk hållning som bygger på att det inte finns en objektiv sanning och att två parter alltid ska höras. Det finns tydligen bara 2 sidor enligt Oksanen.”Om en part ljuger medvetet eller omedvetet kan sanningen aldrig hamna mellan sanning och lögn”, skriver Oksanen. Detta uteslutningstänkande har dykt upp flera gånger i svensk debatt på sistone.
  2. Branschöverenskommelse om att inte använda statskontrollerade medier som källor i den löpande rapporteringen för något annat än officiella uttalanden från den ägande statens ledning. I klartext: bannlys uppgifter och länkar från ryska medier annat än i undantagsfall.”
  3. ”En ”krav”-märkning på god journalistisk från oberoende medier och för enskilda artiklar. Här skulle exempelvis Utgivarna kunna ta fram en standard som medieföretag certifieras för årligen. Enskilda artiklar på verifierad egen journalistik som bygger på egna uppgifter skulle kunna få en tydlig märkning. Artiklar som bygger på rewrites eller sekundära källor märks med Nyheten är inte verifierad av redaktionen. En certifierad redaktion skulle också kunna avkrävas att avsätta resurser till att bemöta felaktigheter i kommentarsfälten.”
  4. ”På insändarplats höjs nivån genom svar direkt-lösningar där relevant part får bemöta felaktigheter. Ibland kan det vara tidningens egna medarbetare som får konstatera att nej, Stalin var ingen hygglig kille. Andra gånger kan det finnas en delvis berörd part som sitter på fakta.”
  5. Oksanen vill att TT, SR och SVT ska inför egna versioner av Metros viralgranskaren. Oksanen förklarar: ”Det innebär att varje vecka i respektive format gå igenom och granska propagandalögner och felaktiga påståenden som har att göra med Rysslands informationskrig, stora som små, för att därigenom blottlägga väven för en bredare allmänhet.”
  6. Patrik Oksanen vill till och med försöka få: ”Google, Twitter och Facebook att ändra sina algoritmer så att certifierat och verifierat material får en högre rankning än det som inte är verifierat.” För att lyckas med det måste EU-ledningen i Brüssel: ”aktiveras och fås med i arbetet”.
  7. Oksanen vill att Staten ska koppla presstödet och ekonomiska incitament till medier som är certifierade.
  8. Oksanen vill vidare finansiera mer utbildning av hela journalistkåren samt: ”Driv på i EU, bland annat gentemot IT-jättarna.” [Google, Twitter och Facebook]
  9. Oksanen vill även införa 7/24-beredskap med målet att bemöta: ”lögner, halvlögner och halvsanningar som rör Sverige och svenska intressen i olika kanaler”. Han avser både svenska likväl som internationella.
  10. Patrik Oksanen vill att alla myndigheter ska läras upp: ”i grundlagsfrågor kring meddelarskydd och tryckfrihet, samt ge dem en förståelse för informationens roll i den pågående konflikten och vikten av att den är sann och relevant.”
  11. ”Journalistutbildningen inför gedigna kursmoment kring hur informationspåverkan sker.”
  12. ”Lämpliga undervisningsmoment i källkritik med aktuella exempel från informationskrigföringen införs i gymnasiet och högstadiet.”
  13. Stöd till studieförbund som tar fram kursmaterial för studiecirklar.”
  14. Slutligen vill Patrik Oksanen att den enskilde individen måste ta sitt ansvar och bli: “medveten om vem avsändaren är”. Individen bör i första hand gå till “primärkällor” och Oksanen syftar förmodligen på de ”cerifierade medier” som han diskuterar ovan. Oksanen anser att individen måste: ”värdera hur nära händelsen uppgiftslämnaren står, men också om källan kan ha syften med informationen”.
  15. Oksanen uppmanar individen att inte dela vad som helst och hur som helst inom de sociala medierna. Han skriver: ”Dela inte vidare sådant som inte är verifierat” och “Dela inte sådant som främmande makt kan ha intresse av på sociala medier, som bilder och positioner på svensk militär och militära anläggningar.”
  16. Patrik Oksanen avslutar med rådet: ”Inse att det finns krafter som förstärker varandra i att rasera tillit och samhälle, och att det finns ett aktivt samspel mellan Ryssland och extrema krafter till vänster och höger i debatten.”

* Fetningarna är inte Oksanens.

Några av de frågor som poppar upp i mitt huvud när jag läser Oksanens artikel är följande:

  • Vem bestämmer vad som är “rätt policy” när journalistik som passar västliga intressen egentligen visar sig vara falsk?
  • Hur ska certifieringen för medieföretag gå till, och som vanligt, vem utser och vem granskar certifierarna?
  • Om ryska medier ska bannlysas, vilka västliga medier ska bannlysas?
  • Varför införa en “KRAV-märkning” av god journalistik när det redan finns principer för god journalistik? Vilka principer ska läggas till och vilka ska dras ifrån? Finns det risk för att en “KRAV-märkning” leder till olika krav på mörkning?
  • Vilka är de relevanta parter som “sitter på fakta” som ska bemöta “felaktigheter”? Vilka är felaktigheterna?
  • Vilka är “primärkällorna” och vem avgör vad som är primärkällor?
  • Är det verkligen tillrådligt att informationskrigsföring införs i gymnasiet och i grundskolan? Vem är fienden som ska pekas ut? Är det bara ryssen? Är nästa steg att vi ska lära mellanstadiebarn vem som hotar Sverige?
  • Hur ska Oksanens extrema krafter som han anser finns i ett “aktivt samspel” med Ryssland identifieras? Angiveri?

Slutligen, vad händer inne på SvD? Har ledningen helt tappat greppet? Oksanens artikel borde ha kategoriserats som en debattartikel så att den kan replikeras, men istället är den publicerad som en ledarartikel. Betyder det att SvD vill ha det som Oksanen efterlyser?

Förutom att jag blir lite rädd för Oksanen anser jag att han tar på sig en väldigt stor kostym i sina ambitioner. Diskutera gärna nedan eftersom det inte går på SvD.

Text: Torbjörn Sassersson

Relaterat

Erik Johansson intervjuade Patrik Oksanen om debattartikeln

ArcanumSkolan 2024

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq