Jan Lindholm (MP) om evidensbaserad politik: ”Finns det någon evidens på att det är möjligt i en levande demokrati?”

27
390

Jan LindholmNär jag läser slutrepliken från Nätverket för evidensbaserad policy (NEP) i debatten om evidensbaserad politik så får jag kluvna känslor. Nätverket är väldigt tydliga med att de skiljer på mål och medel och därför i logikens namn även på värderingar och fakta. Det låter bra och väldigt miljöpartistiskt, det är så vi bygger våra politiska ställningstaganden.

Text: Jan Lindholm, riksdagsledamot för miljöpartietFoto: MP pressfoto | Läs mer om evidensbaserad politik i NewsVoice

Nätverket ägnar sig inte åt att ”föreskriva” (deras eget ordval) politiska värderingar och inte heller åt att ställa upp politiska mål. För mig är det naturligt eftersom gruppen, så vitt jag kunnat läsa mig till, inte gör anspråk på att utgöra ett politiskt parti. Gruppen skriver att deras intresse helt ligger på den politiska beslutsprocessen efter det att, som jag tolkar dem, väljarna har sagt sitt och målen för politiken därmed har fastlagts.

NEP:s intresse är enligt deras egen utsaga frågan om vilka medel som bör användas för att realisera de politiska målen på effektivast möjliga sätt. Så här långt har jag personligen inga problem med hur gruppen resonerar. Miljöpartiet är ju det parti som så långt möjligt försöker basera sina politiska lösningar på fakta och erfarenhet.

När det gäller politik är emellertid just begreppet evidens ganska svårtolkat. Därför börjar mina tveeggade känslor till gruppens resonemang vakna när vi kommer till formuleringen:

”För att svara på den frågan (vilka medel som är effektivast) måste vi ha tillgång till god evidens”.

Av detta drar gruppen slutsatsen att politiken i möjligaste mån ska vara evidensbaserad. (min fetmarkering)

Så långt kommen börjar mina tankar cirkla kring om denna grupp har väldigt liten eller kanske inte ens någon kunskap om hur politik i praktiken fungerar. Jag börjar tro att ordet evidens för denna grupp kanske är viktigare än fakta och kunskap.

Gruppen skriver nämligen att dom inte är ute efter att ersätta politikerna med experter, dom vill alltså inte införa teknokrati eller någon form av politisk ingenjörskonst. Det gruppen trycker på är att politikernas beslut skall grundas på fakta och evidens eftersom besluten annars kan bli ineffektiva.

Eftersom jag känner sympati för syftet så vill jag försöka beskriva varför jag anser att den modell för framtagande av politiska verktyg vi tillämpar idag i Sverige lever upp till den första delen även om den andra är mer tveksam. Jag hopas på så vis kunna få läsaren att se skillnad på fakta och evidens.

När politiska mål har lagts fast så tillsätter regeringen, ofta på riksdagens uppdrag, en utredning. Den kan vara sammansatt på olika sätt och arbeta snabbt eller under en längre tid beroende på hur svårt uppdraget anses vara. Utredningen eller utredaren kallar sedan till sig alla de så kallade experter och parter som kan tänkas vara berörda. Ibland läggs uppdrag ut på universitet, ibland bjuder man in utländska föredraganden till seminarier för att öka kunskapen bland de berörda.

När utredningen är klar lämnas den till regeringen, förhoppningsvis med förslag på metoder för att nå de uppsatta målen. Till utredningen finns ofta bilagt avvikande meningar från olika grupper, det kan vara forskare och/eller intressegrupper som till viss del eller stora delar har en avvikande uppfattning från utredningens slutsatser.

Ibland väljer regeringen att sända utredningens förslag på remiss. Då har alla som anser sig berörda eller anser sig ha kunskap att tillföra en möjlighet att lämna in synpunkter. När detta är klart så sker, en så kallat opartisk sammanställning på tjänstemannanivå av alla inkomna synpunkter. Om allt har gått rätt till så är det först därefter som politiken kommer in i bilden. Politiskt tillsatta tjänstepersoner hjälper politikerna att utifrån materialet forma ett förslag till politiskt beslut, det som skall bli en proposition.

Ibland går även denna handling på remiss till vissa utvalda beroende på hur säker regeringen känner sig på att dom lyckats få ihop ett bra beslutsunderlag eller inte. Slutligen sänds förslaget till proposition till lagrådet för granskning. Den granskningen är i första hand en rent formell juridisk granskning men innehåller även ofta en bedömning av det underlag som legat till grund för förslaget.

Om man som exempel tar förslaget om Attefallhuset så var lagrådet i det fallet väldigt tydlig med att den skrivelse som förslaget byggde på inte var tillräcklig för att kunna fungera som beslutsunderlag. Man påpekade även att den remisstid som användes, jul och nyårshelgen var mycket olämplig med tanke på omfattningen och bristerna i underlaget.

Förslaget sågades därför av lagrådet på beredningstekniska grunder och inte i första hand på juridiska.

Detta blev naturligtvis lite långt, men jag vill med det som grund ställa frågan, vilken kunskap är det som förbises med ett sådant arbetssätt?

Jag vill påstå att om bara politiken ger det svenska utredningsväsendet tillräckligt med tid så kommer beslutsunderlagen att vara av mycket hög kvalitet.

Trots det saknas troligen evidens i många delar och varför gör det då det?

Här tror jag att gruppen missar själva den politiska dimensionen i genomförandet av åtgärder för att nå målen. Den mekaniska synen på åtgärder som jag uppfattar att gruppen har tror jag beror på att man glömmer bort att det handlar om människor. Gruppen tycks visserligen anse att det inte finns någon generell metod som är perfekt för att nå måluppfyllelse. Däremot är det svårt att inte tolka gruppen så att den ändå anser att det finns en ”bästa” metod för varje problem vilket i ett mycket extremt stuprörstänkande delvis kan vara sant.

Men politiken ser ju inte ut på det viset i en demokrati. Jag förstår därför de som tolkar gruppen som att den föreslår något som inte är förenligt med demokrati. Gruppen själv värjer sig mot denna tolkning vilket är förståeligt. Men den som hävdar sig veta vilken den bästa metoden är och att det också är den ända tillåtna ligger väldigt nära gränsen till att vara antidemokrat.

Orsaken till att jag har svårt för gruppens krav på evidens utöver kunskap är att jag har svårt att se att det är möjligt att upprepa politik. Evidens bygger ju på att fakta bevisas genom upprepning. Gruppen tar som exempel utvärderingar av biståndsprojekt. Jag är inte på något vis motståndare till att utvärdera, tvärt om, men jag tror inte att man kan dra så stora växlar på det som varit i ett projekt att det som evidens kan få styra ett nytt projekt.

Den globala kontexten är i ständig förändring, de berörda befolkningarna förändras i många dimensioner, ny teknik tillkommer ständigt, klimatet är i förändring bara för att ta några parametrar som gör att jag inte tror det är möjligt att fånga upp fakta på ett sätt som gör att man egentligen kan tala om att evidens uppstår. I de fall det går att uppnå evidens så handlar det troligen om studier i mycket smala stuprör som exempelvis formerna för ekonomisk redovisning, utfall av viss bevattningsteknik, specifika undervisningsformer osv. Frågan måste då emellertid ställas om denna evidens är möjlig att tillämpa i nya omgivningar.

Politik är extremt komplext. Den rakaste vägen mot målet är inte alltid den möjliga vägen. Alla skall med, är ett populärt slagord i politiken, och det synliggör ett av politikens stora problem. Just detta att en så stor del av väljarna måste ha en tämligen uthållig tro på vägen för att den inte skall byta riktning allt för ofta. NEP:s problem blir därför att deras ”bästa vägval” måste vinna väljarnas förtroende i en så stor utsträckning att vägen inte bryts före målgång.

Min sista fråga blir därför, finns det någon evidens på att det är möjligt i en levande demokrati?

Jag tycker att detta är en viktig debatt och jag kan inte låta bli en liten kommentar även till den sista delen i slutrepliken. Ifrågasättandet är kunskapens livsnerv och forskningens motor. Ny kunskap förutsätter att gamla sanningar får ifrågasättas även om det inte alltid måste betyda att gammal kunskap blir onödig. Forskningen är därför alltid noga med att redovisa osäkerheter i sina slutsatser.

I den allmänna debatten glöms ofta detta bort. Därför uppstår ibland sådana tvister som den om graden av oenigheten kring kunskapsläget i sådana här debatter. För min del är den oenigheten inte ett problem utan jag ser den som en förutsättning för fortsatt kunskapsutveckling.

Det är sedan upp till domstolar och politiker, beroende på fall, att avgöra när den av EU utvecklade försiktighetsprincipen skall tillämpas när osäkerheter i kunskapsläget gör vetenskapliga slutsatser tveksamma. Kanske är detta ett sidospår i denna debatt, men det kan fungera som ännu ett exempel på situationer där det vetenskapligt bästa kan behöva överprövas med andra än rent vetenskapliga bedömningar om man skall kunna hävda att vi har en levande demokrati.

Kunskapsbaserad politik är en självklarhet i ett modernt samhälle, men vetenskapen måste även ha förståelse för att politik måste ta en del till synes irrationell hänsyn.

Den politiska visionen har mig veterligen aldrig överlevt enbart på rationalitet, politik är även känsla och man kan kanske till och med tala om placeboeffekter av politiska uppfinningar.

Jag känner till exempel där svåra globala politiska knutar inte har lösts över logiska förhandlingsbord utan runt ett piano i baren under pausen. Om det är bra eller dåligt kan nog avgöras först när det blivit historia.

OBS! denna text är inte ett försök att framföra en partiståndpunkt utan texten är min högst personliga kommentar till den aktuella slutrepliken från NEP.

Text: Jan Lindholm, riksdagsledamot för miljöpartiet

Relaterat

2015-06-10: Evidensbaserad politik? – VoF-professorn Sven Ove Hansson kanaliseras av 18 debattörer på DN och SvD

2015-06-10: Bern om evidensbaserad politik: ”När egna värderingar definieras som kunskap”


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

27 KOMMENTARER

  1. Nej, det finns idag inte mycket till evidensbaserad politik. Jag grundar det antagandet på den verksamhet jag själv försöker lösa för att bli en verksamhet som verkligen ger de resultat man önskar sig. Livsproblematikens område, politik, psykologi, pedagogik är inte undantagna de regler som gäller allt när det blir för mycket information eller för många byggstenar att hantera. Vi klarar inte av med våra hjärnor att lösa den ordningen som krävs.

    Tyvärr så saknas både kunskapen om detta- och de visuella överblickar som borde ha arbetats fram tidigare. Det har gått alldeles för långt åt fel håll gällande många frågor och alla hör ihop dessutom. Ekonomi, miljö, socialpolitik etc etc.

    Förklarinegn är egentligen mycket enkel. Politik rent generellt är komplicerat eller komplext. Det är något människan inte kan hantera pga. de stora informationsmängderna. Det är nog att räkna till naturlagarna gällande människans förmåga i ddet fallet.

    Det som krävs inom varje komplicerat/komplext område är en visuell överblick av helheten av problematiken så att den till att börja med kan förstås till fullo, det är absolut nödvändigt för att inte ledas vilse av sig själv eller den grupp man ingår i.

    Ser vi på all vetenskap inom alla kända verksamhetsområden har inte människan lyckats nå goda resultat (önskvärda för det goda) innan man först skapat en visuell överblick. Jag känner inte till något område, och det handlar om tusentals.

    Läs detta, det förklarar varför det är nödvändigt: http://psykologiskorientering.se/media/5447c9f201632.pdf

  2. Etablissemanget om de kommer via normala karriärvägar saknar insikt om att allt basvetande idag är underställt främmande, framförallt anglosaxiska, eliters intressen, därest vetandet har en bäring på deras intressen.
    Så länge etablissemanget har dessa vanföreställningar kommer inget utredningsväsende att fungera väl ifråga om ekonomi, försvar/ geopolitik och andra stora frågor.
    Det utredningsväsende som skulle ha förutsättningar att ge bättre resultat vore att betrakta som en grupp revolutionärer sett från den/de nuvarande konsensus/en/-arna.

  3. Tedestrand, komplicera inte saker och ting i onödan.

    Det finns inget att bevisa, inga evidens kan rädda någon…

    Inte förrän vi slutar att svamla med Science och stå i deras bur, där de kör med ”evidens”, kan vi hamna på rätt kurs.

    Ju mer dumheten fyller oss, ju mer kommer vi att drunkna i meningslösa ord, som bara bevisar att vi inget förstått. Därför tror somliga istället på Science – den ersätter sanning, förnuft – och det att ”förr kunde vi allt men visste inget – idag vet vi allt man kan inget”, (Kurt Sandvik).

  4. yngve, Tack för citatet av Kurt Sandvik: ”förr kunde vi allt men visste inget – idag vet vi allt man kan inget”, men Kurt Sandvik saknade rätt mental PH för att i nutid och mentala rum FÖRSTÅ att ordet eller begreppet ”vi” saknar enskild utvecklad och ägd kunskap att i nutid och mentala rum veta, kunna och förstå när, var och varför, ordet/begreppet ”vi” var, är och kommer att vara ett laglöst kollektiv u.p.a. och risk, för producerat resultat med säkerhetsrisk, lokalt i EN delstat i USA eller lokalt i EN medlemsstat på den inre solidariska fria marknaden i EES och Europeiska unionen.

    Mitt mentala Jag vill, kan och vågar i nutid och mentala rum, förvänta att resurssnål politik eller partipolitik, bara kan produceras av humana resurser, med enskild utvecklad och ägd kunskap att i nutid och mentala rum förstå när, var och varför politik/partipolitik skall vara dynamisk och kreativ, d.v.s. kognitivt 180 grader från evidensbaserad politik/partipolitik.

    Mitt mentala Jag har lärt, tränat och kvalitetssäkra att ordet/begreppet evidens i nutid och rum, har kvalitet och säkerhet, som är statisk, empirisk och logiskt mätbar, d.v.s. kognitivt 180 grader feltänk!

  5. Kurt Sandvik 🙂 Det är ju exakt det jag inte gör, krånglar till det. Krångligheten i systemen är ju problematiken. Läs igen det jag skriver och framför allt ta del av länken. Det är vetenskap inte något allmänt prat, om vad du nu menar?

    Anders Tedestrand

  6. Anders T – ja ok… men jag tycker du gör det. Du tror på saker, som ”kunskap”.

    ju mer du skriver sådant där som i pdf:en, så ju mer förvirrad och ju längre bort från sanning och insikt hamnar du.

    ”Att på så sätt komprimera eller integrera kunskaper är en abstraktionsprocess… […]

    Eftersom denna struktur är ”konceptuellt komplex” och de intressanta egenskaperna är
    de hierarkiska och funktionella relationerna mellan koncepten […]
    visualiseringar unikt lämpade för att integrera kunskap. Verbala eller matematiska
    representationer…”

    Släpp taget, börja se skogen för trän.

    I all välmening.

    Det är samma med denna artikel av Lindholm – jag känner mig nästan sjuk genom sådant dravel.

    Sorry.

    • Yngve! Hur mycket du än tycker det är svårt och tråkigt att läsa är det absolut nödvändigt att förstå innehållet. Det kan knappast beskrivas enklare ur vetenskaplig synpunkt- det är SOLKLART!
      Att flumma vidare inom psykologi, politik och annat klarar varje människa av- poängen är att förstå det artikeln säger KOMPELXITET KAN INTE LÖSAS AV MÄNNISKAN UTAN DET SOM FRAMGÅR- HELST EN VISUELL ÖVERBLICK. Mig veterligt har det aldrig skett på något annat sätt. Så Yngve, kommentera seriöst istället för att komma med en massa ”floskler” – det är gjort under 100 år. resultaten ser den som inte är blind!

  7. Det räcker med att säga följande: – en utredning jag gjorde före jul visade på att så gott som ingen politiker har koll på vilka effekter deras politik leder till. Med ett partis egna ord ”sånt har vi inte tid med”. ”våra arkiv innehåller allt du kan behöva veta, sök själv, vi hinner inte med”. Plus att de flesta partier helt enkelt vägrade svara när frågorna blev kända…
    RED får gärna publicera det material jag tillställt honom.

  8. det borde vbara en självklarhet i ett upplyst (?) samhälle att de politiker som beslutar också VET vilka följderna blir. I annat fall kan vem som helst ta beslut och följderna blir som nu – slumpmässiga.
    Är det ett sådant samhälle vi vill ha.
    Inte för att jag gillar VoF, men tanken på uppföljning och vetande inom politiken framstår i dagsläget som oundgängligen nödvändig.

  9. Anders T, Det är just det där ”…ur vetenskaplig synpunkt…” som gör att det är illusion.

    Politik och vetenskap… det är redan kört.

    Det har nog aldrig i historien varit som dagens falska vetenskap. Veten… och ”skapt” – det är skapade saker, inget naturligt. ”Kunskap” kan ungefär betyda ”bara skapat”.

    Det är motsatshåll till att förstå, och till verklig sanning, och det Kurt skrivit.

    Man kan inte hämta sina ord från samma korg som vetenskap och annat otyg skapat, inte heller som politiker. För då stuvar man bara om i dyngan enligt ramar som inte utgår från sanning, att människan är en andlig varelse, utan man försöker hitta lite nytt utrymme, i det allt krympande utrymmet. Det är det du och Lennart gör, och det är ingen utväg.

    Du skriver om ”kunskapsmängder” och problem.

    Visa mig på någon kunskap, och hur du har sett på vad som är ”problemet”, egentligen.

  10. Dessutom kommer det alltid, som med alla företeelser ligga en vilja bakom att göra det självuppfyllande av de makthavare som får tolka till bevis. Man riggar frågeställningar i studier, som lättast uppfyller den bevisning man är ute efter. Nej jag håller nog med yngve, det mesta är illusioner eller aspekter av sanningar, vissa närmare och andra längre ifrån. Så att paketera in en politisk vilja eller vision som vetenskap, låter bara absurt. Vetenskapliga ”fakta” kommer och går ändå och bidrar då i bästa fall med fantastisk välkommen utveckling.

  11. Anders Tedestrand, det stämmer att för att greppa och arbeta med stora kunskapsmängder behöver dessa komprimeras till abstraktioner eller allmänna principer. Men det är också genom det förhållandet som kompartementalisering av kunskap har möjliggjort uppbyggandet av en konsensusverklighet som inte tillåter andra än riktigt insatta att ha möjlighet att kunna påverka det hela. T.ex. politiker är här chanslösa, helt i händerna på sådana initierade som tillåts påverka dem. (Kontroll över media, ’think-tanks’, vad vetenskapliga tidskrifter tar in, forskaranslag, industrins i praktiken styrning av hur tillsynsmyndigheter tänker genom att tjänstemän inte har överblick nog för att kunna vara självständiga, lobbyister för industrin, direkt kontroll över internationella expertgrupper o.s.v., o.s.v.. (Det är en enda stor ’septic tank’…))

    Det är möjligt att själv bli relativt insatt, men det kräver ett oerhört omfattande holistiskt studium bortom det allmänt accepterade. Även efter sådant studium används naturligtvis samma metod med att komprimera till abstraktioner, etc, för att något så när greppa helheten, men denna något så när greppade helhet är då betraktad som dumhet utan evidens av den som fortfarande befinner sig i den andra konsensusverkligheten.

    Enligt Dr. i fysik vid Harvard University 1949 Thomas Kuhn (1922-1996) genomgår vetenskapen en stegvis utveckling av vetenskapsteoretiska revolutioner, av Kuhn kallade paradigmskiften, en idé som liknar Gaston Bachelards teori om epistemologisk brytning (coupure épistémologique), men utvecklades parallellt. Enligt Kuhn föregås ett paradigmskifte alltid av en vetenskaplig kris, som till exempel kan utgöras av anomalier som inte kan förklaras utifrån paradigmet. Vad som slutligen avgör vad som blir ett paradigmskifte är bland annat grupptryck. Enligt Kuhn påverkas perceptionen av paradigmet, och vad som motsäger paradigmets giltighet märks därför inte av vetenskapsmännen; en observation kan således aldrig vara objektiv, opartisk eller utan förutfattade meningar. (Wikipedia.)

    Genom att blunda för anomalierna, och kanske rentav ’förbjuda’ dem, kan ett nödvändigt paradigmskifte ganska länge bromsas. Jag menar att så har skett, men tror att vi trots det ganska snart kommer att uppleva ett väldigt stort pardimskifte då det är många områden, långtifrån bara vetenskap alltså, som samtidigt bromsats.

  12. Jag läste en bra förklaring beträffande anomalierna – de läggs på hyllan i väntan på att ”någon annan” disciplin kan pussla in dem i sitt system, och det är ju aldrig någon brådska med sanningen om den inte tjänar paradigmet. Den där hyllan börjar bli ordentligt tung och dammig nu 🙂

    Lydiga politiker tänker inte själva, utan är formaterade av kollektivet – och olydiga blir inte gamla. Klassiker som Milgramexperimentet (auktoritetslydnad) Aschexperimentet (grupptryck) talar sitt tydliga språk, så hur skulle det kunna existera evidensbaserad politik?

    https://www.youtube.com/watch?v=bY3SC2Rq_V8
    https://www.youtube.com/watch?v=TYIh4MkcfJA

    • Bra beskrivet ”En; Allmänt kallad: LegeNet” & Carina af Autentopia

      Självklart kan vi arbeta mot at lösa problem, skapa evidens osv. hur komplicerade problemen än är, men vi måste hålla koll på vad naturlagarna säger. Människan kan i sig inte hålla reda på större informationsmängder, och det handlar ALLTID om det!

      Genom visuella överblickar i olika former, tusentals, är det mycket enkelt att både förstå och inse vad som måste göras för att skapa balans inom varenda poltiskt område, problemet är att dessa måste skapas först, och det är inte alltid så lätt eller enkelt.

      Men första steget är att inse att det är kravet om vi inte ska gå än mer vilse i informationsmängden.

      Att det är möjligt har jag redovisat inom psykologin. Finns en liten utvärdering, för liten tyvärr. På gång en större som kallas ”X-pedagogiken- ett kostnadseffektivt alternativ till psykologisk behandling?” – namnet åsyftar till att det fungerar, därav de lägre kotnsaderna, men den största visnten är givetvis minskat lidande, mindre självmord och och mindre av för tididg död. Samma fenomen som inträffar inom politiken, svårare att se bara.

      Exakt samma regler gäller för komplicerad politik, och vad inom politiken är inte komplicerat?

  13. Tack, Anders Tedestrand. Naturligtvis måste vi som du skriver ha koll på vad naturlagarna säger, men som Dr. i fysik Thomas Kuhn påpekade (se ovan), perceptionen påverkas så att vad som motsäger den konsensusverklighet du fungerar inom kan du därför inte uppfatta eller observera, och detta innefattar naturligtvis naturlagarna. Konsekvensen är att du inte kan ha koll på vad naturlagarna säger annat än inom den konsensusverklighet du antingen befinner dig i, eller har befunnit dig i. Det senare är ett perspektiv som är unikt för paradigmskiften, så vi lever i spännade tider. Tipsar om ”Ovetenskapsparadigmet” tråden och om Miles Williams Mathis. Mathis har två siter, en konstsite med förnamn w efternamn . com, den andra är fysiksiten med förnamnefternamn . com, du finner båda på första söksidan genom att söka på ”Miles Williams Mathis”.

    • En; Allmänt kallad: LegeNet – Du har givetvis rätt i normalfallet. Men om du skulle göra en vetenskaplig undersökning om det jag gått igenom och trots det fortfarande lever, då hade du förstått att jag nått den punkten där jag verkligen kan förstå dessa lagar utan och innan, hur omöjligt det än låter. Jag kan desssutom få människor att bli fri komplicerade livsproblem oavsett individ eller grupp. Vilket vare sig psykologi eller politik egentligen kan, ibland gissar man rätt ;)om man har tur och slumpen slår till.

      Jag hade alla parametrar som krävdes inom mig- tydligen, och drivkraften att överleva (vilket jag sannolikt inte hade gjort) i kombination med det innebär att jag hyfsat exakt vet vad som krävs i olika sammanhang för att inte tappa kontrollen och styra åt fel håll oavsett om det är politik, psykologi eller annat komplicerat inom LIVSPROBLEMATIKENS område. Och det är någonting du inte kan veta något om, eftersom det är ju jag som gått igenom skärselden, inte du, för att nå dit där komplexiteten generellt blir enkel at förstå. Vilket i sig inte innebär enkelhet i att lära ut eller processa. Du kan tro och tycka, men inte så mycket mer. Så du har både rätt för 99,99999999 av fallen som det ser ut idag, men det finnsn nästan alltid ett träd som lutar åt andra hållet, och kankse har du stött på det nu 🙂

  14. Ja, Carina af Autentopia, det är exakt vad som sker. Anomalierna läggs på den (nu väldigt överlastade) berömda hyllan. Och för att hålla ihop lappverken får man hela tiden gödsla med postulaten. Miles Williams Mathis ironiserar i pappret ”String Theory: The Inelegant Universe” att M-teorin kräver superdatorer bara för att lagra postulaten: ”An 11-dimensional math can be expressed using all the ridiculous equations of M-theory, where super-computers are wasted just storing the postulates.” 🙂

    Ang. Milgramexperimentet, även fysikvetenskap är numera politik.

  15. Tack Anders Tedestrand! Det är back to basic som gäller och politikers ambitioner syftar knappast till att utveckla människan, utan tyvärr att hålla slavarna igång för att dra in pengar till bankirerna. Det är först när folket i en demokratiserad stat kontrollerar pengarna och maskinerna som skapar dem, som det blir rätsida på systemet. Dessvärre gäller detta även psykologiska metoder som KBT, som med sin intention att få en trasig individ att fungera till systemets fromma, liknar mera behaviorism än humanism. Dock – både politik och psykologi skulle kunna bli evidensbaserad om intentionen vore att styra ett land utifrån ambitionen att främja människors individuella utveckling – det Jung kallar individuationsprocessen. En basinkomst är första steget – en nödvändig brygga mellan fångenskapssystemet och frihetssystemet. När vi kommit dit kan varje individ besvara frågan huruvida den är förtryckt eller inte utan att räddhågat snegla på vad medmänniskan anser. Först då är evidensbaserad politik möjlig.

    Tack för länken LegeNet – den får stå för lördagsmyset! 🙂

    • Carina af Autentopia – Du krånglar till det, som vanligt. Se dig omkring. Visa mig ett enda område där människan lyckats lösa ett komplicerat problem utan att först skapa en visuell överblick av något slag? Mig veterligt existerar det inte, och det handlar som jag sagt om tusentals områden. Självklart är inte politiken, psykologin eller annan livsproblematik undantagen den NATURLAGEN!

      Att olika detaljer ingår i den helheten är självklart, men helheten först för att få bitarna, delarna, detaljerna, informationen, byggstenarna etc. i rätt ordning och för att kunna veta vilka bitar som egentligen löser och inte förvärrar. Det är ju det som är grundproblematiken och lsöninge är FÖR ENKEL för att förstås. Freud skapade inte något bra tankemässigt tyvärr, när han inbillade mänskligheten att vi kan tänka eller samtala oss igenom kompelxitet. Avsikten var god, men katastrofal på sikt, som det visat sig.

      Evidens skapas av en visuell överbick. Ett enkelt exempel. på 1800 talet jobbade man med kirurgi. Det fanns 1000 olika metoder och ideer om hur man skulle gå tillväga. Det behövdes bara en enda sak, den felande länken_ den visuella överblicken för att släppa alla 1000 metodr och ideer. Vad tror du det var? RÖNTGENBILDEn kanske?

  16. Onekligen en intressant debatt om vad som ska ligga till grund för viktiga beslut. Alla här diskuterar hur och vem som ska bestämma för att bäst kunna styra upp det som är fel i det moderna samhället. Jag tror det är enklare än så, man ska alltså inte lyfta upp beslutstagandet och beslutsfattandet till en för de flesta ouppnåelig intellektuell nivå. Låt istället ett samhälle utvecklas fritt efter ett litet antal grundläggande lagar, utan övergripande pekpinnar. Nu säger väl de flesta att detta leder till kaos, men det är tvärtom. Allt i naturen är skapat på samma sätt i vår fraktala verklighet, se med vilken exakthet ett Mandelbrotmönster utvecklas. Samma gäller allt som människan skapar så länge ingen tillåts att börja toppstyra grupper eller enskilda via fiktiva bestämmelser. Detta har ju skett in absurdum idag med ett galopperande finansskojeri som ingen verkar få stopp på eftersom 99% deltar i den. Fenomenet Hongkong var ett typexempel på sådan positiv expanderande samhällsutveckling. Vi måste kravla oss ut ur fällan under bankirernas stövelklack. Det är det som är paradigmskiftet.

  17. Efterlyses: akademisk heder, vägran att sälja sig i strid med ärligt kända insikter.
    Därest det bleve etablerat, vore förutsättningarna för ett platoniskt råd betydligt gynnsammare. Den viktigaste korrumperande faktorn är den internationellt förgrenade finansmaffian som helt saknar heder. Så länge akademiker inom historia ekonomi statskunskap mm är försagda beträffande det förhållandet, förblir de oförmögna att uppfylla kraven. Hur belönar man effektivt såna hederliga akademiker? Hur ser man till att penningmakten inte längre kan korrumpera som hittills?

  18. Det platonska rådet är väl närmast en prognos. Med dagens kasinostyrda skojarekonomi bildas bubblor i en allt raskare takt vilket innebär en ekonomisk nedåtspiral. Belöningssystemet blir helt klart annorlunda när motivationen i form av en tjock plånbok försvinner. Sedan om det sker år 2016, 2025 eller senare är inte lätt att sia om. Det beror på hur länge den politiska, ekonomiska och militära makten förmår hålla propagandan kokande. Toppstyrningen blir ett överflödigt fenomen i informationssamhället. Vad som skiljer mot 1970-talets kunskapsinhämtande är tidsbesparingen i form av datorer, den som vill kan lära sej ämnen korsvis på en bråkdel av den tid det tog för 40 år sedan. Kunskapsbasen har också ökat exponentiellt utanför etablerade institutioner. Det som däremot alltid kommer att behövas är korrekt information och en levande dialog.

  19. JR skrev 13 Jun, 2015 at 23:19: ”Kunskapsbasen har också ökat exponentiellt utanför etablerade institutioner. Det som däremot alltid kommer att behövas är korrekt information och en levande dialog.”

    Men om basen för kunskap är ”korrekt information och en levande dialog” vänder upp och ner på Marknadens enskilt utvecklade och ägda kunskap att LYDA Jante och Luthers irrläror, återförsäkrat av Ågrens i generationer nedärvd förmåga att i nutid och mentala rum, utveckla mentala motstånd att förneka information som vänder upp och ner på enskild utvecklad och ägd kunskap att lyda information med kvalitet och säkerhet i nutid och rum som redovisar när, var och hur.

    Mitt mentala Jag fick i USA redan 1989 i nutid och mentala och fysiska rum vända upp och ner på enskild utvecklad och ägd kunskap att i nutid och mentala rum lyda Jante och Luthers irrläror, samt Ågrens nedärvda livslånga förnekelse av information (ord/begrepp) som förvirrar enskild ägd omedveten och medveten ”kunskapsbas”, att i nutid och mentala rum BARA värdera, värdesäkra och välja ”korrekt information” av EN näringsvÄrksamhet med STRIKT produktansvar för säkerhetsbrist i producerat resultat och bara starta ”en levande dialog” med humana resurser, som i nutid och rum vill, kan och vågar redovisa EN rättssäker fullmakt producerad av arbetsgivare/uppdragsgivare, för EN offentlig eller privat organisation, som i nutid och rum bedriver näringsvÄrksamhet, med STRIKT produktansvar och RISK, för säkerhetsbrist i producerat resultat avsett för Marknaden, lokalt i EN delstat i USA eller lokalt i EN medlemsstat på den inre solidariska fria marknaden i EES och EU.

    Ordet/begreppet ”institutioner” är ett laglöst kollektiv utan personligt ansvar och risk, för producerat resultat (information) med säkerhetsbrist, som av svensk lagstiftare, domstol eller exekutiv organisation, ofta transformera till fördragsbrott, lokalt i EN medlemsstat på den inre solidariska fria marknaden i EES och Europeiska unionen. DS.

  20. Some Ideas about Science and Its Influence on Today’s Society – Part II

    As ordinary people see it, it’s the school that teaches knowledge to people. But to be truthful and accurate, the school learning has done no more than to provide people with an environment for exposure to knowledge. Man has inborn nature, and the real knowledge is obtained by man’s inborn nature. The emphasis, quantity of one’s knowledge and the extent of how cleverly one applies it also cannot be effectively changed, just because the school education simply wants to.

    But the current educational system doesn’t understand at all the existence of man’s inborn nature, nor does it understand how to respect being educated from the angle of a life’s’ inborn nature. In my opinion, the modern school education not only fails to nurture talent, it impairs the natural growth of talent. To put it in more serious terms, if the current educational system is not indulging man’s demon nature, then it’s devastating man’s inborn nature. Ordinary people don’t see this, because they think school education gives people knowledge. They attribute the attainment of knowledge totally to the result of education and overlook the existence of man’s inborn nature, which is associated with man’s strong pursuit of knowledge and blind belief in science.

    http://www.pureinsight.org/node/949

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här