Sverige bör undvika att begå ett historiskt misstag genom att bli medlem i NATO. Sverige har en politisk tradition som bygger på fred, demokrati, individuell frihet, tolerans, marknadsekonomi, rättsstat och socialt välfärdssamhälle. Det är denna samhällsmodell med dess humanistiska grunder som Sverige ska använda som plattform för att driva en fredslinje, där OSSE utvecklas som alternativ till NATO.
Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare | Foto på flaggor med OSCE:s logo på ryska, engelska och tyska framför Hofburg i Wien: OSCE
Demokratins väsen är att lösa konflikter genom dialog, inte med vapenmakt. Om vi vill undvika krig bör fokus i säkerhetspolitiken förskjutas från konfrontationslogik till samarbetslogik.
Om Sverige ska undvika ett historiskt misstag krävs en ökad politisk insikt om vilken typ av säkerhetslogik som ligger till grund för NATO respektive OSSE. Kort sagt kan vi konstatera att NATO företräder det som skiljer och OSSE företräder det som förenar.
NATO är en gammal “kalla krigskvarleva”
NATO bygger på en förlegad och exkluderande konfrontationslogik som härstammar från kalla krigstiden. Nato är idag en försvarsallians mellan 28 länder i Nordamerika och Europa. 22 av de 28 EU-länderna är NATO-medlemmar. NATO bildades efter andra världskriget. Det kommunistiska Sovjetunionen, med sin totalitära ideologi och stora militära makt, utgöra ett nytt hot mot de västeuropeiska ländernas säkerhet.
Bild:NATO – En exkluderande organisation med konfrontationslogik
Österut bildades år 1955 Warszawapakten, den Sovjetledda motsvarigheten till NATO. Block mot blocklogiken fungerade som en form av terrorbalans. Men trots den fientliga relationen mellan USA och Sovjetunionen, förblev Europa en fredad region under det kalla kriget. Med tanke på båda sidors enorma militära kapacitet var det ingen som önskade att en våldsam konflikt bröt ut. Särskilt Rysslands och USA:s kärnvapenarsenaler, med potential att förinta hela länder, fungerade som ömsesidig avskräckning.
När Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes 1991 var det kalla kriget slut och NATO:s traditionella fiende hade därmed upphört att existera. Nato är i praktiken en gammal kalla krigskvarleva. Nato: s organisationslogik är idag baserad på en geopolitisk vanföreställning som saknar förankring i dagens globaliserade värd, där nationer från hela jordklotet är förenade genom globala handels- och kulturflöden.
Enligt ett känt ordspråk så säger en bild mer än tusen ord. Tittar vi på vilken bild som används för ett uttrycka NATO:s roll ser vi att det är den militära styrkan som står i fokus.
Bilden ovan som är hämtad från NATO:s webbsida visar att NATO uteslutande är en militär organisation vars kärna vilar på avskräckning och militär styrkedemonstration. Säkerhet definieras som ett yttre hot som ett militärt försvar ska krossa. Nato saknar därför ett civilt språk för de säkerhetsproblem som världen står inför, exempelvis demokratisering, klimatförändringarna, hot mot demokratin eller organiserad brottslighet.
Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE) bygger på en inkluderande säkerhetslogik
OSSE/OSCE (Organization for Security and Co-operation in Europe) är världens största regionala säkerhetsorganisation med medlemmar runt hela jordklotet. Fokus ligger på konfliktförebyggande, krishantering och demokratiutveckling i fält. 57 stater är medlemmar i OSSE, från USA och Kanada i väst till Ryssland och de forna Sovjetrepublikerna i Öst.
Bild: OSCE/OSSE – En inkluderande organisation med samarbetslogik
Den gemensamma nämnaren i OSSE:s arbete är säkerhet. Verksamheten tar sin utgångspunkt i ett breddat säkerhetsbegrepp och omfattar militärpolitiska aspekter, demokrati och mänskliga rättigheter samt ekonomi och miljö. OSSE har idag flera tusen medarbetare utplacerade i länder och regioner som präglas av konflikt och krigshot eller befinner sig i ett återuppbyggnadsskede efter en konflikt.
OSSE har en så kallad uppförandekod som är politiskt bindande för deltagande stater och som går ut på att en stats säkerhetsapparat – till exempel polisen och det militära försvaret – ska stå under effektiv demokratisk kontroll och integreras i det civila samhället.
Sverige stödjer idag särskilt den konfliktförebyggande verksamhet som bedrivs av OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR), inte minst arbetet med att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.
En viktig uppgift för OSSE:s parlamentariska församling är att övervaka parlamentsval i olika länder. OSSE:s verksamhet riktar i huvudsak in sig på konfliktförebyggande åtgärder, skydd för nationella minoriteter, mänskliga rättigheter, stöd till demokratiuppbyggnad, rustningskontroll samt förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder.
Sverige bör verka för att förstärka och utvidga OSSE som alternativ till NATO
Sverige bör undvika att bli medlem i en gammal kalla krigskvarleva som förr eller senare kommer att försvinna. Den största säkerhetsgaranten för Sverige är att öka landets arbete för mänskliga rättigheter, demokrati och nedrustning inom ramen för FN, EU och OSSE. Långsiktiga förutsättningar för fred kan inte skapas med hjälp av en exkluderande militär organisation, utan skapas med hjälp av en inkluderande organisation med politiska och civila medel. Det är verktyg som NATO saknar. Däremot har både FN, OSSE och EU denna kapacitet. För ett litet land som Sverige med små resurser borde vi öka våra ansträngningar i dessa sammanslutningar i stället.
Genom att inkludera USA, EU och alla länderna i det tidigare Sovjetunionen och genom att använda ett fundamentalt civilt tillvägagångssätt är OSSE en mycket bättre plattform för Sveriges arbete med att bidra till en inkluderande fredsprocess på jorden än ett konflikt- och spänningshöjande NATO-medlemskap. OSSE kan även bli en plattform för ökad handel mellan nationer. Det är mot denna bakgrund som Sverige bör lansera OSSE som alternativ till NATO.
Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare
Referenser
OSSE/OSCE (Organization for Security and Co-operation in Europe)