NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
I sin senaste bok “Vart a?r va?rlden pa? va?g?” go?r Karl-Erik Edris en omfattande genomga?ng av den va?sterla?ndska civilisationen i ett historiefilosofiskt perspektiv. Han sta?ller sig fra?gan vad som styr samha?llets utveckling, och i mer o?vergripande form civilisationers uppga?ng, tillva?xt och underga?ng?
Text: Jan Pilotti, leg la?kare, ungdomspsykiater, fil. kand. matematik, teoretisk fysik | Foto: Börje Peratt | Vart är världen på väg (2015) – Karl-Erik Edris
En civilisation ma?ste enligt Edris bygga pa? en civilisationsba?rande vision som ger trova?rdiga svar pa? eviga ma?nskliga fra?gor om livets och ma?nniskans yttersta natur, mening och ma?l, de existentiella dimensionerna av en va?rldsbild, men ocksa? en bild av evolutionens mo?nster som innefattar fo?resta?llningar om ma?nniskans roll och destination i skapelsen, ma?nskligt samspel och om hur samha?llet bo?r organiseras.
Boken: Vart är världen på väg (2015) – Karl-Erik Edris
Na?r Romarriket fo?ll so?nder var det Jesu la?ra som hade kraften att bli en vision som hela det va?sterla?ndska samha?llet skulle kunna bygga pa?. Edris menar dock att Jesu sanna la?ra, om att vi alla kan uttrycka gudomlig ovillkorlig ka?rlek i kraft att vi a?r skapade till den ka?rleksfulle Gudens avbild, var fo?r avancerad fo?r den tidens ma?nniskor som a?nnu levde i ett arkaiskt medvetande och inte var individualiserade jag.
Sa? det blev ista?llet en fo?renklad teologisk fo?rhandlingsprodukt, som han kallar kyrkokristendomen, som blev den ba?rande visionen, da?r det centrala a?r fra?lsning genom tro pa? Jesus Kristus.
Tidigare, och i andra kulturer, hade man en cyklisk historiesyn efter en gulda?lder kom sva?ra tider och sedan en ny gulda?lder. I Augustinus historieteori accepterades da?remot bara en cykel eftersom Jesus var unik. Han sa?g historien som en utveckling mot ett hinsides paradis, dvs. vi skulle utan klagan sta? ut med livets ora?ttvisor fo?re do?den och fa? riklig kompensation fo?rst i na?sta tillvaro. Den synen bidrog till att ge friare spelrum fo?r va?ra da?liga sidor med maktkamp och ekonomiska ora?ttvisor och politiskt fo?rtryck som fo?ljd.
Foto på Karl-Erik Edris: Edris-ide.se
Jesu la?ra om sja?lens befrielse och ovillkorliga ka?rlek i livet ha?r och nu stelnade i teologiska dogmer och en kyrka som tja?nade den fo?rtryckande makten. Da?rfo?r var upplysningstiden, med betoning pa? ma?nniskans befrielse genom egen kraft och en vetenskap, som befriade oss fra?n religio?s vidskepelse och ista?llet betonade frihet, ja?mlikhet och broderskap, ett stort steg frama?t.
Vi skulle bygga en ba?ttre va?rld fo?r alla i det ha?r livet, fo?re do?den, genom oa?ndliga vetenskapliga uppta?cker, som gav oa?ndliga teknologiska lo?sningar och evig ekonomisk tillva?xt. Edris kallar denna syn, som sko?t kyrkokristendomen i sank, fo?r dro?mmen om det rationella paradiset. Den augustinska historiesynen hade en teleologisk fo?rklaring, dvs. det fanns ett ma?l och da?rmed en mening med utvecklingen, som i kristna termer var ett pa? Guds na?d grundat paradis efter do?den.
Upplysningstiden ville go?ra upp med detta synsa?tt som uppfattades som ren vidskepelse. Allt skulle i sta?llet utga? fra?n ma?nniskans egen fo?rsta?else och kraft genom dess ho?gsta form vetenskapen.
Ha?r blir Edris analys verkligt spa?nnande. Han visar att denna ide? om att fo?r gott utrota religio?s vidskepelse innebar att man i det fo?rdolda ho?ll kvar en teleologisk fo?rklaringsmodell beskriven i sekulariserade termer. Men fo?rnekade alltsa? att man hade ett teleologiskt perspektiv samtidigt som man rent allma?nt fo?respra?kade framsteg och mer specifikt evig ekonomisk tillva?xt som ett ma?l fo?r utvecklingen.
Naturligtvis var det bra att det blev fokus pa? att fo?rba?ttra livet i denna va?rld fo?re do?den. Men Edris menar att dro?mmen om det rationella paradiset blev en pseudoreligion som med Mammon i ho?gsa?tet predikade evig ekonomisk och materiell tillva?xt medan vetenskapen samtidigt lierade sig med en materialistisk tolkning om att livet egentligen bara var en slump utan mening.
Dro?mmen om det rationella paradiset a?r visserligen en no?dva?ndig bro till en ny civilisation, men ra?cker inte som ny civilisationsba?rande vision da? den helt saknar trova?rdiga och existentiellt ba?rande svar pa? ma?nniskans eviga fra?gor om vadan och vartha?n, om livets ma?l och mening och om fo?rsoningen med lidandet.
Edris menar, och jag tror han har helt ra?tt, att vi nu sta?r info?r slutfasen i ett civilisationsskifte som, i likhet med Romarrikets so?nderfall, inneba?r allvarliga kriser och stora risker, men varur det kan uppsta? en ny civilisation fo?r en fortsatt djupga?ende ma?nsklig utveckling.
Problemet a?r att den no?dva?ndiga civilisationsba?rande vision som, enligt Edris historiefilosofiska syn, beho?vs fo?r att kunna ge en klar riktning fo?r samha?llets fo?ra?ndring a?nnu inte a?r formulerad, och da?rfo?r lever vi i en tid av djup osa?kerhet och a?ngest info?r alla hot vi ser men inte vet hur vi ska hantera.
Fra?n mitt psykiatriska perspektiv ger det en ba?ttre fo?rsta?else och insikt om lo?sningar om man ser denna djupa existentiella a?ngest info?r en alltmer oviss framtid som orsak till den tilltagande psykiska oha?lsan i va?r tid. Det handlar alltsa? i ma?nga fall inte om nya och allt mer utbredda sjukdomar, da?r de popula?raste och na?stan allenara?dande idag a?r s.k. neuropsykiatriska sjukdomar, med fo?regivet biologisk grund i hja?rnans vindlingar utan om yttringar av djup existentiell a?ngest som definitivt inte kan fo?rdrivas med mediciner. A?ngesten kan do?vas men det leder till beroende och stora risker om inget go?rs a?t den verkliga orsaken.
Det obehagliga faktum att ungdomars sja?lvmord inte minskat, medan det gjort det bland vuxna, kan fo?rsta?s utifra?n denna a?ngest fo?r framtiden. Na?r det ga?ller miljo?gifter anrikas de uppa?t i na?ringskedjan.
Na?r det ga?ller problem i samha?llet hamnar en sto?rre tyngd pa? barn och ungdomar: dels ska de ba?ra sin egen ungdomsutveckling och dessutom stress i en alltmer kaotisk skola, dels tyngden av fo?ra?ldrars, pga ora?ttvisor och arbetslo?shet skapade, oha?lsa och ekonomiska problem och dels, och kanske viktigast, a?r det barnen och ungdomarna som ska ta o?ver va?rt framtida samha?lle, da?r det alltsa? inte finns na?gon trova?rdig vision av hur det ska kunna ga? bra utan i sta?llet fragmentariska bilder av stora hot och kommande katastrofer. Info?r denna tyngd och mo?rka bild kan tankar pa? sja?lvmord ka?nnas befriande, underbyggda av den officiella materialistiska tron att man kan slippa ifra?n allt genom att ta livet av sig.
Na?r jag mo?ter ungdomar med sja?lvmordstankar sta?ller jag fra?gan vad tror du det skulle vara fo?r fo?rdel med sja?lvmord? Na?stan alla svarar: Att slippa ifra?n allt. Jag fra?gar da? hur vet du det? hur vet du att du slipper ifra?n allt om du tar livet av dig? Detta ra?cker oftast fo?r att sedan kunna fokusera pa? nackdelar och problemlo?sning. Det a?r i grunden ingen som vill do? utan det a?r den sja?lvmordsbena?gnes ofo?rma?ga att se en lo?sning pa? sina problem, som vidmaktha?ller sja?lvmordstankar som en pseudolo?sning.
Fo?rutom va?ra ma?nskliga problem med ka?rlek, relationer, sjukdomar och trauman va?ger ha?r den existentiella a?ngesten fo?r framtiden tungt. Fo?r att fo?rebygga sja?lvmord a?r det viktigt att va?ga tala om dessa tankar. Den existentiella a?ngesten kan vi endast mo?ta ma?nniska till ma?nniska. Fo?r detta beho?vs mer ma?nniskor i va?rd och skola, inte dra?nerande vinster. Det finns forskning fra?n Florida som visat att genom att ansta?lla fler kuratorer i skolan minskade antalet sja?lvmord med 90%. Men vi pratar i allma?nhet oga?rna om a?ngesten fo?r framtiden. Det a?r helt enkelt fo?r fa? som har na?got positivt att sa?ga.
Edris bok a?r dock en optimistisk bok som ger hopp om en god samha?llsutveckling och som ocksa? kommer till hja?lp fo?r att fo?rjaga den existentiella a?ngesten. Han ger sin, pa? historiefilosofin baserade, intuitiva syn pa? vad den nya civilisationsba?rande visionen kommer att inneha?lla. Han visar pa? no?dva?ndigheten och mo?jligheten att vara efterklok i fo?rva?g att lyssna in framtiden och la?ta den va?gleda oss i nuet, alltsa? ett a?teruppra?ttande av en teleologisk, ma?lstyrd utveckling. Att framtiden kan orsaka ha?ndelser i nuet tycks emellertid strida mot lagen om att orsaken ska komma fo?re verkan. Ha?r vill jag dock ge Edris mitt fulla sto?d.
Det finns en, visserligen a?n sa? la?nge liten, grupp fysiker som visat att det ga?r att utvidga Einsteins relativitetsteori, till t.ex. en rumtid, med tre rums- och tre tidsdimensioner, vilket tilla?ter o?verljushastighet. Detta anses dock problematiskt eftersom o?verljushastigheten just go?r ordningen mellan orsak och verkan relativ, beroende pa? system eller observato?r. Men detta synsa?tt a?r faktiskt en tillga?ng fo?r att fo?rsta? medvetandet. Na?r jag skriver denna text kan en hja?rnforskare korrekt beskriva detta ur ett s.k. tredjepersonsperspektiv genom att sa?ga: det ga?r att ma?ta fo?ra?ndringar i Jans hja?rna som styr musklerna sa? att fingrarna trycker pa? tangentbordet sa? att denna text skrivs.
Men jag kan beskriva det hela lika korrekt ur s.k. fo?rstapersonsperspektiv genom att ha?vda att det a?r min tankeupplevelse av just denna text som en framtida mo?jlighet, som existerar i framtiden, som a?r orsaken till fo?ra?ndringarna i min hja?rna, dvs. i detta perspektiv a?r det framtiden som pa?verkar nuet.
Edris na?mner fo?rutom meditation en enkelt beskrivbar, men mycket verksam, inre o?vning, fo?r att sta?rka va?r fo?rma?ga att lyssna in framtiden, att lyssna pa? det sja?liska eller samvetets ro?st som ga?r ut pa? att o?va pa? hja?rtats dygder: uppskattning, medka?nsla, fo?rla?telse, o?dmjukhet, fo?rsta?else och mod. Dessa kan vi alla o?va pa? ha?r och nu. Det a?r gla?djande att ma?rka hur lite som beho?vs fo?r att skapa goda kontakter genom att i varje vardagssituation visa uppskattning och det kostar ingenting!
Edris va?gar sig ocksa? i na?gon ma?n pa? fra?gan om vad den nya civilisationsba?rande visionen kan ta?nkas komma att inneha?lla. Han menar att alla religioner kommer att kunna samverka och att det a?ven blir en samverkan mellan religion och vetenskap, tro och vetande. Det a?r la?tt att inse att detta, om det a?r mo?jligt och kan fo?rverkligas, skulle komma att lo?sa ma?nga konflikter och ocksa? bli en positiv kraft.
Avgo?rande i sammanhanget a?r att han tror att sja?lens existens kommer att kunna bevisas vetenskapligt och da?rmed ocksa? existensen av ett autonomt medvetande, och att detta bevis kommer att ge grunden fo?r en syntes mellan tro och vetande, kanske inom 50 -100 a?r. A?ven ha?r tror jag att Edris har god intuition.
Om inte annat sa? kan jag pa?tala filosofen David Chalmers syn pa? saken. Vid starten 1994 av Towards a Science of Consciousness, en a?rlig tva?rvetenskaplig konferens fo?r medvetandeforskning, satte han fokus pa? medvetandeproblemets ka?rna.
Han menar att de la?tta problemen fra?mst ro?r olika kognitiva funktioner och beteenden, som av allt att do?ma kan fo?rklaras med hja?rnan. Medan det sva?ra problemet a?r att fo?rklara sja?lva den medvetna upplevelsen. Hja?rnforskarna Francis Crick och Christof Koch skriver 2003:
Ingen har kommit med na?gon rimlig fo?rklaring till hur upplevelsen av det ro?da i ro?tt skulle kunna uppsta? genom hja?rnans aktivitet. (min o?vers.) Och David Chalmers, numera filosofiprofessor, inleder sin senaste bok (2010) om medvetandet, The Character of Consciousness, med det finns inget som vi ka?nner sa? intimt som medvetandet, men inget som a?r sa? sva?rt att fo?rklara. (min o?vers.)
Enligt Chalmers a?r det sva?ra problemet unikt genom att det ga?r bortom beskrivningar av hur vi utfo?r funktioner (beteende), da? fra?gan kvarsta?r varfo?r dessa funktioner a?tfo?ljs av upplevelser. Da?rfo?r kan inte de vanliga metoderna i kognitiv vetenskap och neurovetenskap fo?rklara medveten upplevelse. Vi ma?ste ista?llet se medveten upplevelse som fundamental, precis som massa, laddning, rum och tid.
I Vetenskapens va?rld (2015-04-20, Medvetandet är en formel) uttrycker ocksa? Christof Koch denna syn och programmet tar a?ven upp psykiatern Guilio Tononis matematiska teori fo?r hja?rnan. Da? Tononi och Koch presenterade sina teorier pa? Towards a Science of Consciousness 2014 (rapport) betonade de att alla ma?tningar av hja?rnprocesser i levande hja?rnor bara kan ge korrelationer, men ingen fo?rklaring, till medvetandet.
Men a?ven om det inte ga?r att i nula?get avgo?ra vilka forskningsinriktningar som kan komma att leda till resultat som sta?mmer med Edris va?gade fo?rutsa?gelse finns det alltsa? ta?nkare och forskare som brottas med fra?gan om den mo?jliga existensen av ett autonomt medvetande, Uto?ver de redan na?mnda finns t.ex. en liten grupp forskare (Consciousness.it) som menar att va?ra sinnesupplevelser inte a?r i hja?rnan.
Man tar fasta pa? den vardagliga observationen att sinneupplevelser inte a?r lokaliserade i huvudet. Smaken a?r pa? tungan, luktupplevelsen i na?san, ka?nseln pa? olika sta?llen pa? kroppen och synintryck och ljudupplevelser finns i rummet omkring oss. Ett fenomen som alltsa? antyder att medvetandet och den medvetna upplevelsen a?r na?got mycket mer komplext a?n en funktion av ett fysiskt organ innanfo?r pannbenet.
Dessutom pa?ga?r det arbete med en teori om att hja?rnan inte skapar medvetandet utan begra?nsar det och att (vissa) medvetna upplevelser da? kan existera utan en hja?rna, vilket va?l na?rmar sig fo?resta?llningen att det existerar en oberoende sja?l eller ett autonomt medvetande.
Som ba?de naturvetare och psykiater anser jag att den vetenskapliga metoden a?r den ba?sta fo?r att avgo?ra vetenskapliga fra?gor. Men det finns ocksa? en kompletterande va?g till kunskap, som a?r helt no?dva?ndig inom de omra?den dit vetenskapen inte na?r, t.ex. ka?rlekens och trons omra?de intuitionens, poesins eller hja?rtats va?g. Genom denna va?g kan vi alla mer eller mindre klart lyssna in framtidens kunskap och som Edris sa?ger la?ta fro?n fra?n framtiden sla? rot i nuet och bli en verkande orsak nu.
Den genomgripande fo?ra?ndring i civilisationsutvecklingen som Edris menar att vi sta?r info?r a?r av samma art som na?r en larv fo?rpuppas fo?r att transformeras till en fja?ril. Larven ka?mpar fo?r sitt liv men kommer oundvikligen att do? genom att den framtida existensen av fja?rilen blir en verksam kraft i nuet fo?r denna transformation, som fo?r larven a?r katastrofal. Men fo?r utvecklingen a?r det en verklig uppsta?ndelse, ett nytt ma?l och en ny ho?gre, i frihet flygande, mening med livet att i Jesu efterfo?ljd:
“Sannerligen, jag sa?ger er: den som tror pa? mig, han skall utfo?ra ga?rningar som jag, och a?nnu sto?rre”. (Joh.14:12) – fo?rverkliga den allomfattande ka?rlekens rike.
Text: Jan Pilotti, leg la?kare, ungdomspsykiater, fil. kand. matematik, teoretisk fysik
Hemsida: drpilotti.info