Efter Fukushima: Kan vi leva med kärnkraftbolagens lögner?

publicerad 22 mars 2016
- Gästskribent

Den 11 mars 2011 havererade Fukushima Kärnkraftverk. De första sex veckorna påstod bolaget att de explosioner vi sett på TV var ”knallgasexplosioner” som hade sprängt reaktorernas betongtak, men reaktorerna var oskadda! Det var också den förklaring som de japanska brandmännen fick när de kom till platsen och försökte spruta in vatten för att kyla vad de trodde var oskadda reaktorer. De var enbart iklädda sina röda brandmansuniformer. Det skriver Maj Wechselmann.

Text och dokumentärfilm: Maj Wechselmann

I själva verket hade reaktorerna 1, 2 och 3 gått till härdsmälta och om den jättelika mängden bränslestavar under taket på reaktor 4 inte hade kylts hade vi fått en fission 100 gångar värre än någon härdsmälta. Kärnkraftskatastrofen var inte tsunamins fel fastslog den parlamentariska undersökningskommissionen 2012, utan detta var ”a man made disaster”:

”Regeringen, tillsynsmyndigheten och kärnkraftbolaget TEPCO, har alla svikit när det gällde att utveckla de mest grundläggande säkerhetskraven och de har arbetat i maskopi (collusion) med varandra!”

Fem år senare, säger Naoto Kan, dåvarande premiärminister, till DN att han förberedde evakuering i ett område 25 mil runt kärnkraftverket som skulle omfatta större delen av Tokyo och 50 miljoner invånare!

”Om situationen försämrats till den grad som han fruktade hade den även hotat Japans existens som land ”.

Enligt Japans kärnsäkerhetsorgan NISA (Nuclear and Industrial Safety Agency) var mängden radioaktivt Cesium som spreds i atmosfären efter explosionerna lika med 168 Hiroshimabomber!

ArcanumSkolan 2024

Enligt den parlamentariska kommissionen dog de första människorna under den kaotiska evakueringen från de omkringliggande städer och byar, nämligen de som glömt sina hjärtmediciner hemma. Idag är förekomsten av sköldkörtelcancer bland barnen i Fukushima Prefektur 30 till 50 gångar större än bland barnen i andra delar av Japan, enligt Vetandes värld. 60,000 utav mer än 200,000 evakuerade bor fortfarande i provisoriska läger, (vi filmade dessa läger 2011, ofattbart trånga toalettliknande utrymmen för varje familj.) Under de fem åren som gått har depressioner och alkoholism ökat hos de evakuerade.

Den internationella sammanslutningen av läkare mot kärnvapen (IPPNW) skriver i sin rapport: “Fem års liv med Fukushima” att det havererade kärnkraftverk i perioder läcker strålning, som åter smittar regionen. Mer än 25,000 räddnings- och röjningsarbetare har fått en mycket hög stråldos och riskerar sin hälsa, därför att TEPCO och dess entreprenörer, har manipulerat både dosimetrar och mätning, skriver den parlamentariska kommissionen.

Till och med Fukushima-robotarna dör

Fortfarande ”dör” robotar som skickas in för att reparera reaktorerna och den ismur som planerats för att skydda Stilla Havet från det vatten som ständigt rinner ned igenom ruinerna ännu inte har byggts.

“The robots sent in to find highly radioactive fuel at Fukushima’s nuclear reactors have “died”: a subterranean “ice wall” around the crippled plant meant to stop groundwater from becoming contaminated has yet to be finished. And authorities still don’t how to dispose of highly radioactive water stored in an ever mounting number of tanks around the site.”  / “The robots sent into Fukushima have died”

Den ismur [ice wall] som skall byggas runt de förstörda kärnkraftreaktorerna i Fukushima skall stoppa de 300 ton tunga radioaktiva vatten som dagligen rinner ner i Stilla havet, har fortfarande inte konstruerats.

De japanska myndigheterna har fem år efter katastrofen inte börjat undersöka ökningen av leukemi, lymfsjukdomar, missbildningar hos nyfödda eller andra strålningsrelaterade sjukdomar. I dessa avseenden är situationen jämförbar med Tjernobyl efter katastrofen 1986.

En halv miljon dödsoffer efter Tjernobyl

Kärnkraftens främsta svenska förespråkare Evelyn Sokolowski påstod så sent som 2006 att enbart 31 personer dött på grund av Tjernobylkatastrofen. Samma år framträdde Ukrainas och Vitrysslands ambassadörer på Kennan-Institutet i Washington DC. De beskrev haveriet – inte som en historisk – utan som en akut nationell katastrof.

Ukrainas ambassadör Oleh Shamshur sa att fram till 2004 förlorades 500,000 människoliv, som en följd av försämringen av hälsan på grund av olyckan, bland dem 7000 barn. 2006 har 2,6 miljoner medborgare i Ukraina hälsoproblem som är en följd av katastrofen, mer än 160,000 medborgare har drivits bort från sina ägor.

Tiotusen kvadratkilometer av en gång fruktbar och blomstrande mark är fortfarande förgiftat av strålning, förlusterna från Tjernobyl uppgår till 170 miljarder dollar. 25 år efter katastrofen visar en statlig rapport från Ukrainas Katastrofministerium ”Ministry of emergencies” att mycket har blivit ännu värre sedan dess.

Ringhals, Vattenfall - Pressfoto
Ringhals, Vattenfall – Pressfoto

Men i Sverige kan vi väl lita på kärnkraftbolagen?

Det finns 10 reaktorer i Sverige idag, byggda samtidigt som Fukushimas reaktorer, med identiskt samma amerikanska patenter och konstruktioner, som i Fukushima. Våra reaktorer är byggda mellan 1972 och 1984 efter tidens byggnormer, dvs: enligt ”BABS 1967”, den gången då höjda vattenstånd och översvämningar inte togs med i beräkningen.

Efter Tjernobylkatastrofen 1986 blev det stopp för nya kärnkraftverk och kompetensen, dvs de ingenjörer som kunde sina reaktorer, försvann. Våra reaktorer skulle ju enligt riksdagsbeslut stängas 2010. Istället har man från och med 2004 investerat 9 miljarder kr i en avancerat modernisering av våra gamla kärnkraftverk med en effekthöjning från 10 till 43%. Tyvärr är våra reaktorinneslutningar av stål knappast konstruerade för denna effekthöjning.

Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) påpekar att när reaktorinneslutningarna göts och svetsades ihop på 1970-talet valde man svetsgods som inte var lämpad för en så stor höjning.

”Vid tidpunkten för tillverkningen av Ringhals 3 och Ringhals 4 var inverkan av nickel på försprödningen av reaktortankmaterial inte känd varför valet av svetsgods var korrekt med den tidens kunskap.”

NyTeknik Oskarshamn snabbstoppI tidningen Ny Teknik kunde man läsa att Oskarshamns reaktor 1 är nere för räkning. Taket för reaktorn är 255 snabbstopp. Den har hittills haft 208 [fram till 2010]. Snabbstopp innebär en stor påfrestning och ger spänningar i reaktortanken, eftersom reaktorn då stoppas på 4-6 sekunder genom att styrstavarna skjuts in. Temperaturen kan falla från glödheta 385 grader till 25 grader på kort tid. Ringhals 2 har haft 47 snabbstopp och Ringhals 1 har haft 170 snabbstopp!

Vad termisk utmattning tillsammans med eventuell försprödning av metallen skulle kunna innebära, vill vi helst inte tänka på.

Tyska parlamentariker har anmält Sverige till Europarådet för oansvarig utbyggnad av gamla kärnkraftverk. Om våra svenska kärnkraftoperatörer inte går att lita på, vad bör vi då göra istället?

Tyska TV-kanaler såväl som tidningar går till skarpt angrepp på Vattenfall på grund av dess ansvarslösa utbyggnad, man skriver:

”Man misstänker att det okritiska Sverige används som försökslaboratorium. I Sverige testar man hur långt man kan gå med utbyggnaden av gamla kärnkraftverk.”

Så här skriver SSM om det som drabbar reaktortanken, nämligen att stålet börjar bli utmattat, man kallar det termisk utmattning:

”Det innebär att det finns en farhåga att reaktoranläggningarna i Sverige, som har dimensionerats mot utmattning enligt tidiga regler, med tiden kommer att få utmattningssprickor i områden som man vid konstruktion av reaktorerna inte har förväntat sig och som man därför inte alltid har ett kontroll¬program för som fångar upp eventuella skador på ett tidigt stadium.

Även om inte utmattningssprickor uppträder kan den verkliga säkerhetsmarginalen visa sig vara betydligt lägre än som ursprungligen var tänkt.”

Tillräckligt många stopp och det bildas utmattningssprickor.

Ur Ny Teknik [artikeln ovan]:

”Det är som när du bockar ett gem. Efter ett visst antal gånger går gemet av”, säger Bengt Bengtsson, materialspecialist på Oskarshamnsverket.

När man höjer effekten så drastiskt som på gamla Oskarshamn 3 får man också någonting som heter högre fluens, vad är det? Det vet den enklaste ingenjör. Det rör sig helt enkelt om ett större bombardemang av neutroner på reaktortankens väggar. När det gäller Ringhals 3 och 4, som också är gamla och där man knappast har höjt effekten så mycket som på Oskarshamn 3, har Strålsäkerhetsmyndigheten uttalat sig på ett försiktigt kritiskt sätt, man anser att svetsgodset i de gamla reaktorerna inte var beräknade för den höjda effekten.

Så här ser skrivningen ut i SSM:s egen rapport:

”Vid effekthöjningar, som främst innebär en ökad flödeshastighet i och fluens i vissa system samt högre neutrondoser, gäller det att vara uppmärksam på ökad risk för korrosion och vibrationer samt ökad risk för bestrålningsförsprödning av reaktortank och bestrålningsinducerad spänningskorrosion för interna delar.”

Är det inte dags att ta reda på vad ordet bestrålningsförsprödning betyder? Man gasar alltså som om man hade en splitter ny bil, skulle du kära läsare, också gasa så mycket det går fast din bil hade gått en sisådär 35,000 mil?

  • Är det säkert för ett land som Sverige att ha en så centraliserad elproduktion som kärnkraften erbjuder.
  • Är det säkert ur försörjnings synpunkt?
  • Är det säkert ur militärt försvarssynspunkt?

Viss information tjänar inte något syfte och skall förtigas då denna kan ge upphov till oro hos befolkningen. Denna argumentering kan kallas “Ingen onödig oro” och är mer grundläggande i vår myndighetsutövning än vad många tror.

Fukushima omtalades i medierna de två första månaderna efter tre härdsmältor som en relativt liten olycka, det skall jämföras med mediernas beskrivning idag 2016.

Såväl jag som filmaren Bo Levin och journalisten Göran Elmqvist har filmat i Fukushima ett och två år efter katastrofen, vi – och Greenpeace – dokumenterar alla högre strålningsnivåer (utslag på dosimetrarna dokumenterat på film) än de som uppges av de japanska myndigheterna.

Några punkter för kärnkraftsdebatten

  • Japan var 2010 världens tredje största kärnkraftsland räknat i producerade TWh. Då, före Fukushimakatastrofen, producerade de japanska reaktorerna 280 TWh. Sommaren 2012 var bara två reaktorer i drift och producerade 17 TWh.
  • Ett 30-tal länder producerar i dag kärnkraft. Antalet reaktorer har i stort sett varit oförändrat de senaste åren, men kapaciteten har ökat i befintliga reaktorer, och de nya är vanligen större än de som avvecklas. Hittills har cirka 110 kommersiella kärnkraftverk runt om i världen lagts ned.
  • Som mest kom 18 procent av världens samlade elproduktion från kärnkraft år 1996. 2014 stod kärnkraften för cirka 13–14 procent av världens elproduktion, och enligt OECD:s energiorgan IEA kommer den andelen att kvarstå om 20 år – om alla utbyggnadsplaner realiseras. Om inte fortsätter andelen att sjunka.
  • Under de senaste 20 åren har utbyggnaden främst varit koncentrerad till Sydostasien, alltså Kina, Taiwan, Sydkorea, Indien – och Japan före Fukushima.
  • Sedan några år förbereds nya reaktorer även i väst: Finland planerar en ny reaktor. Storbritannien vill ersätta tio äldre reaktorer med nya. I USA, där driftstillstånden förlängts för många reaktorer från 40 till 60 år, har för första gången på 30 år ansökningar om att bygga ny kärnkraft gjorts.
  • Omedelbart efter katastrofen i Fukushima stängde Tyskland 8 av 17 reaktorer och har sedan beslutat att avveckla till 2022 (se artikel ovan).
  • Även i Schweiz togs ett beslut 2011 om att inte bygga ny kärnkraft och att gradvis fasa ut de existerande reaktorerna till 2034.

Kunskapen om kärnkraftens samhällsförstörande kraft måste vara central i den svenska debatten 

I Sverige stängdes Barsebäcks båda reaktorer 1999 och 2005. De två äldsta reaktorerna i Ringhals stängs 2019 och 2020, och det finns ett avvecklingsbeslut för Oskarshamns äldsta reaktor. Samtidigt finns i Sverige en politisk debatt om att öppna för att ersätta gammal kärnkraft med ny. Det är därför alla nu är eniga om att svenska kärnkraftverk behöver oberoende härdkylning, så att en oförutsedd händelse inte ska leda till att områdena runt Oskarshamn, Forsmark eller Ringhals blir obeboeliga med tiotusentals kärnkraftsflyktingar som följd.

Sådan apparatur kostar omkring en miljard kronor per reaktor och ska vara införd på svenska reaktorer senast 2020. Denna nya prislapp får företagen att till sist inse: kärnkraften kan aldrig bli lönsam om samhället börjar ta betalt för alla risker och kostnader.

Det märkliga är att i Sverige har vi ändå en energidebatt som just nu handlar om effektskatten. Kärnkraftsindustrin lobbar mot denna skatt och skickar ett nödrop till de politiska partierna att rädda en industri i kris. Men faktum är att kärnkraftskrisen inte har något med den svenska effektskatten att göra. Det är olyckan i Fukushima som stänger svensk kärnkraft idag. Den har nämligen bidragit till kärnkraftens globala stagnation på flera avgörande sätt.

För det första börjar myndigheter till sist ställa högre säkerhetskrav. Redan 2011 beslutade EU-kommissionen att samtliga reaktorer inom EU skulle genomföra så kallade stresstester för att se hur de står emot extrema väderhändelser. Hösten 2012 kom kommissionens slutrapport som konstaterade stora brister inom de europeiska kärnkraftverken. De nya säkerhetskraven kostar enorma summor och det bidrar till att kostnaderna nu skenar.

De reaktorer som drivs idag skulle aldrig godkänts om de byggdes med dagens säkerhetskrav. Fukushimaolyckan har ytterligare inskärpt detta dilemma för industrin. De enda två kärnkraftsbyggen som pågår i Västeuropa, i Frankrike och Finland, har blivit tiotals miljarder kronor dyrare och försenats med flera år. Detta gör att investerare backar ur och vänder kärnkraften ryggen.

Redan 2011 beslutade EU-kommissionen att samtliga reaktorer inom EU skulle genomföra så kallade stresstester för att se hur de står emot extrema väderhändelser. Hösten 2012 kom kommissionens slutrapport som konstaterade stora brister inom de europeiska kärnkraftverken. De nya säkerhetskraven kostar enorma summor. Och det bidrar till att kostnaderna nu skenar.

De reaktorer som drivs idag skulle aldrig godkänts om de byggdes med dagens säkerhetskrav. Fukushimaolyckan har ytterligare inskärpt detta dilemma för industrin. De enda två kärnkraftsbyggen som pågår i Västeuropa, i Frankrike och Finland, har blivit tiotals miljarder kronor dyrare och försenats med flera år. Detta gör att investerare backar ur och vänder kärnkraften ryggen.

Samtidigt har vi sett en enorm utveckling av förnybara och säkra energikällor som vind och sol, som blir allt billigare. Kärnkraften behövs helt enkelt inte i det energisystem som vi nu ska bygga.

Förtroendekapitalet för industrins och myndigheternas förmåga att bedriva en säker kärnkraft har raserats. I Sverige är det enligt SOM-institutet endast 13 procent som vill satsa mer på kärnkraft. Det är inte så konstigt. Människor vill inte utsättas för risken att tvingas välja mellan ökad cancerrisk eller att överge sin hembygd för alltid. Men det är dessa otäcka val som återstår efter en kärnkraftsolycka.

I en ny rapport har Greenpeace sammanställt effekterna på miljö och samhälle av kärnkraftskatastroferna i Fukushima för fem år sedan och Tjernobyl för trettio år sedan. Människors vardag påverkas av strålningen som fortfarande finns i stora områden och riskerna kommer att finnas kvar i århundraden i områden som är svåra att sanera.

Greenpeace-rapporten visar också att offrens rättigheter inte har tillgodosetts, vare sig i Fukushima eller i Tjernobyl, och att de sociala såren i samhället är djupare än vad myndigheterna erkänner.

Det är detta som den svenska debatten måste handla om: att kärnkraften riskerar slita itu samhällen. Och att kärnkraftsföretagen ändå inte tar sitt ansvar och betalar för sig.

Det är förminskande mot människovärdet att reducera kärnkraftsdebatten till att handla om en marginell skatt på några öre per kilowattimme.

När kärnkraftsbolagen kommer och tigger om skattelättnader vill jag att svenska politiker inte ger med sig, utan rakryggat säger:

”Vi står för att kärnkraften ska bära sina egna kostnader. Vi tycker nämligen inte att skattebetalarna ska ge företag rabatt på att utsätta samhället för fara.”

Partierna måste stå för sin överenskommelse att inte subventionera svensk kärnkraft.

Torsdagen den 17 mars möttes riksdagspartierna i Energikommissionen. Jag uppmanade dem att läsa vår rapport ”Nuclear Scars” om hur människors liv påverkats i Tjernobyl och Fukushima. Och jag uppmanade dem att läsa ”Bön för Tjernobyl” med vittnesskildringar förmedlade av Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj.

Med kunskap om kärnkraftens samhällsförstörande kraft hoppas jag att Energikommissionen kan sluta tjafsa om effektskatten och istället börja diskutera hur vi ska bygga ut nya säkra energislag som kan göra Sverige tryggare.

Text: Maj Wechselmann

Källor

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq