Camilla Elfving: Nära döden-upplevelsen avslöjar att vi bär personligt ansvar för våra handlingar

25
1765

En utstrålning så stark att man vill stanna där för alltid. Konsekvenser av jordelivets gärningar. Människolika gestalter som lyser inifrån. Camilla Elfving tycker att vi ska ge innehållet i nära döden-upplevelserna mer uppmärksamhet.

Text: Camilla Elfving, uppd. kl 12:56 (underrubrik) | Foto: Marie-Therese Karlberg, Shayfoto.nu

Tror du på evolutionen eller på Bibelns skapelseberättelse? undrar en bekant.

Tror du på utomjordiskt liv eller strängteori? frågar jag tillbaka, för att ställa lika omöjliga val mot varandra. Sedan undrar jag varför vi inte diskuterar något som har relevans. Saker som kan förändra.

Vad känner till exempel gemene man inför att Kanadas fd. försvarsminister Paul Hellyer gjort offentliga och mycket trovärdiga redogörelser för utomjordiska besökare på jorden? Vad tänker människor om Dr Eben Alexanders nära döden-upplevelse? Neurokirurgen som under svår koma och klinisk död, befann sig i en annan dimension.


De flesta som under ett livshotande tillstånd lämnat kroppen, berättar att livet spelades upp för dem och att de under denna återblick fick uppleva vad de personligen åsamkat andra under sitt jordeliv. Både i fråga om goda gärningar och oförrätter.


Nära döden-upplevelsen ger stöd för att vi lyder under karmalagar och har personligt ansvar för våra handlingar. Är inte det en grymt viktig sak att diskutera? Varför pratar vi inte mer om det?

Jag är andlig lärare och spiritualistiskt medium. Ofta träffar jag människor som har andliga och filosofiska frågor. Jag har lagt märke till att många har en diffus uppfattning om sig själva, rent existentiellt. De saknar universell, själslig identitet, och nu på senare år har även den nationella eller könsdefinierade blivit otydligare.

En del beskriver faktiskt sig själva som ett slags slavar – identitetslösa, socialt oroliga konsumenter. Ett gäng ängsliga “Hen” som är manipulerade, skuldsatta, uppskörtade eller på annat sätt ägda.

Allt tycks gå ut på att jobba och konsumera. Att se kroppen långsamt malas ner. Att vara här utan att förstå varför.

  • Vem är jag?
  • Varifrån kommer jag?
  • Kommer jag att överleva detta liv?
  • Vad finns därute i vårt fysiska Universum, och hur korrelerar det till mitt inre?

De är frågor människor verkar bära runt på.

Jag kan förstås inte ge tillfredsställande svar på allt, men jag kan berätta hur en esoteriker ser på världen. Och jag kan bjuda på en personlig händelse som överträffar alla kvällstidningars klickmonster och sötchocker.

En utomkroppslig upplevelse

Det inträffade för ett par år sedan. Till att börja med var jag vaken. Det hände inte i ett sovande tillstånd. Däremot var jag utarbetad och hade slängt mig på soffan efter att jag kommit hem. Där satt jag nu, Djupt försjunken i tankar.

Plötsligt ser jag ett ljussken som svävar fram i rummet, som ett ljust moln som glider fram i luften. Min bakgrund gör att jag vet vad det är. Jag känner igen andeenergi som sveper förbi och den influerar mig. Den påverkar mig och jag får en ingivelse att byta rum. Sagt och gjort befinner jag mig snart i sovrummet, fortfarande vaken, om än lite dåsig av den starka energi som uppenbarat sig.

Kraften tilltar och omsluter mig. Inom loppet av någon sekund är jag omgärdad av ett ofantligt kraftfält av strålande ljus. Jag sluter ögonen och sedan dras jag snabbt upp ur sängen, rakt upp i luften ett par meter ovanför sängen. Det går oerhört fort och sedan upplever jag något explosivt och övernaturligt.

Den enorma kraft som lyft upp mig har omformaterats till en manlig gestalt. Han håller mig i sina armar. Vi har armarna runt varandra. Jag ser honom. Han är helt gjord i strålande silverglänsande ljus och hans glädje är enorm.

Musik, ja faktiskt andlig musik som jag nyligen lyssnat på, genomljuder våra väsen och det enda som existerar där och då är kärlek. Det finns inte en strimma ängslan eller obehag. Kärleken är fullkomlig och när jag är tillsammans med honom fylls jag av eufori.

Jag ser vem det är nu. Han är helt gjord av ljus men han ser fortfarande ut som han gjorde när han levde. Jag ser alla hans drag, hans utseende på samma sätt som när han hade en vanlig fysisk kropp, skillnaden är att han nu består av snabbt vibrerande ljus.

Det är mitt yngre syskon Niclas som omkom i en trafikolycka sommaren 1993. Han har efter sin död visat mig en stor del av gåtan kring liv och död (något som bl.a. beskrivs i min bok Den slutna kretsen).

Plötsligt blir jag medveten om att det finns ytterligare en ljuskälla. Det ljus min bror är, det som bygger hans ljuskropp, kommer från en ännu större källa och denna strålande gestalt ser jag bakom min bror.

Det här måste vara det vara det högsta, mest förfinade tillståndet, tänker jag. Själen som på ett högre plan är mediet för Andens manifestation – ett levande tillstånd av total härlighet.

Utan tvekan är jag nu i Guds Andes ljus. Det är en utstrålning så stark att jag egentligen vill stanna där för alltid. Men något inom mig vill ändå ner. Jag talar till min bror. Jag säger att jag vill tillbaka.

Ögonblicket med min bror och Gud varade i ett par sekunder, som ett blixtnedslag, men det hör till det mest enorma jag upplevt.


Jag förnam en fullkomlig explosion av kärlek och min själ mindes honom.


Människor över hela världen vittnar om att man kan möta Gud och avlidnas andar på många sätt i den rena empirin – både i vakna och förändrade tillstånd. Särskilt intressant är kanske berättelser som kommer från människor som haft en nära döden-upplevelse.

Nära döden-upplevelsen är ett övergångsstadium

Som amerikanska Betty Eadie. Under en operation hamnade hon i det tillstånd läkare kallar för kliniskt död. Hon lämnade kroppen och befann sig plötsligt i en översinnlig dimension.

I boken Omsluten av Ljuset beskriver Betty Eadie att hon under sin nära döden-upplevelse mötte:

”…en mansfigur som stod omvärvd av ljus”. Hon skriver att ”allt eftersom jag kom närmare blev ljuset allt mer strålande, långt mer strålande än solen. Inga jordiska ögon i sitt naturliga tillstånd skulle kunna se på detta ljus utan att förblindas. Jag kunde se att den gyllene glorian strålade ut från honom och spreds ut till en lysande, storslagen vithet som sträckte sig ett stycke från honom”.

Vidare skriver hon:

”När ljusskenen smälte samman kändes det som om jag hade stigit in i hans gestalt och jag förnam en fullkomlig explosion av kärlek. Det var den mest villkorslösa kärlek jag någonsin känt.”

”Jag visste att jag känt honom från början, långt före mitt jordiska liv, eftersom min själ mindes honom”.

Forskaren Kenneth Ring är författare till många böcker om nära döden-upplevelser. I TV-programmet “Thinking Allowed” berättar han om Ljuset – det vi associerar med Gud, som man möter under en nära döden-upplevelse. Han säger att det är en obegripligt hög intelligens, en känsla av kärlek bortom allt vi känner till från vår värld.

“Personer som har en nära döden-upplevelse och lämnar kroppen känner en enorm frid och kan röra sig med ljusets hastighet eller t.o.m. bortom detta och närmar sig en strålande källa av ljus som delar med sig av ett universellt medvetande och helt och hållet villkorslös kärlek. Under en nära döden-upplevelse erbjuder ofta Gud/Källan möten med människor som gått ur tiden”.

“En annan viktig aspekt är att människor transformeras av nära döden-upplevelsen – hela livet förändras för dem och de blir mer ”upplysta”, empatiska, omhändertagande, ansvarstagande gentemot andra människor och mindre materialistiska i konventionell mening.”

”De blir inte mer religiösa, intressant nog”, säger Kenneth Ring, utan mer andliga.

Arten människa har sin egen unika evolutionsprocess

För bara några decennier sedan trodde nästan inga på liv ute i rymden, varken mikroskopiskt eller högre utvecklat. Någon professor hade gjort uttalanden om ursoppan och att jordens förutsättningar för liv var så unika att det sannolikt inte kunde existera liv någon annanstans.

Mer än så behövdes inte för att majoriteten av människor skulle ge rymden en axelryckning och några tomma blickar. Kosmos, världsrymden – som består av oberäknerligt antal planeter, stjärnor och galaxer.

Idag har de flesta insett att korrekt information aldrig varit ett okomplicerat område och i dagens medieterräng är man sin egen lyckas smed.


Men hjärtstillestånd och temporär dödförklaring är inte enda vägen till andlig upplysning, som tur är. Det går bra att bara meditera. Att möta sig själv under de tomma ögonblicken. Eller med djup, ärlig önskan be om att man vill förstå mer av sitt eget själsliv.


För några år sedan gjorde jag en enkät via min hemsida Elfvinginstitute.org. Där fick människor frivilligt dela med sig om de haft heliga uppenbarelser, en högre makt i tillvaron etc.

Utöver beskrivningar av t.ex. ärkeänglar och guider så var det främst två saker som utmärkte sig. Det ena var att samtliga talade om den oändliga, förbehållslösa kärleken de känt. Det andra var att upplevelsen hade varit enormt betydelsefull på ett personligt plan – de tycktes ha fått en andlig insikt som blivit permanent.

Men långt från alla har en positiv inställning. Dessa ämnen har under lång tid avfärdats och missgynnats i etablissemangets kulturutrymmen.

En del påstår att världen är tillräckligt komplicerad. Varför problematisera den mer? Varför prata om andar och utomjordingar?

Andra förväxlar självupplevd andlighet med religion och har ett ogenomträngligt skyddsvisir. Sammantaget finns många psykologiska försvar som skapar motstånd eller ointresse.

Det är synd. Jag tror vi skulle ha mycket att vinna på att studera t.ex. nära döden-upplevelsen. Oberoende av varandra berättar många nära döden-upplevare att de fick känna vad andra människor känt och de fick se hur deras handlingar spridit sig, vilka konsekvenser det fått för andra personer. En enskild företeelse kunde påverka enormt många led – i gott och i ont.

Personligt ansvar och att man på får stå tillsvars för sina gärningar genom omedelbar vedergällning känns som särskilt viktig information.

Det är stor skillnaden mellan samhällen som lever efter juridiska lagar och samhällen som lever efter universella. De högre utvecklade uppfattar sig som ett kollektiv, en enhet och samarbetar. De vet att det man gör mot andra gör man mot sig själv.

De är inte mer religiösa, bara mycket smartare.

Text: Camilla Elfving

Camilla Elfving är spiritualistiskt medium och andlig lärare i Stockholm Elfvinginstitute.org

Relaterat

Vetapedia: Camilla Elfving

Elvfing Institute

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

25 KOMMENTARER

  1. Tack för denna artikel! Jag hade gåshud över hela högra sidan av min kropp när jag läste 🙂

  2. Jag var ytterst nära och drunkna för några år sedan, min son stod vid strandkanten och såg allt.

    För att göra en lång historia kort, så finns en gemensam dykbrygga en bit ut från stranden, intill vårt landställe i norra Roslagen. Det är kallt i vattnet ca 11 grader. Min son lyckas på något sätt få en del av bryggan (flotte) att lossna (fäst med tågvirke) det är blåsigt den driver iväg. Då jag inte vill skämma ut mig i communityn, dyker jag efter och atletiska som jag är (van simmare) sluggar jag i väg i vattnet för allt vad jag är värld. Efter ca 600 meter tar jag totalt slut, vilket förvånar mig. Jag hyperventilerar och flotten är långt framför mig och driver allt längre ut på fjärden. Jag fortsätter och simma allt vad jag orkar och i mitt tunnelseende är flotten allt jag har i tankarna. Då jag har varit kampsportare så känner jag igen denna fas när man är ”gasad” man har en så kraftig syreskuld att all kraft i armarna är borta samtidigt får man inte ut koldioxiden. I ”buren” gäller att alltid ha is i magen och aldrig drabbas av panik. Det är den egna stressen som är den verkliga motståndaren – kallade det ett starkt psyke men jag säger övning och avstängdhet. Att inte känna, utan tänka. Tänk där du fightas. Insåg plötsligen att jag inte kan få i mig syre så det räcker och att jag inte orkar simma längre och får panik efter några kallsupar. Kväver paniken genom att kognitivt intala mig att förstå vad som händer: ger jag efter för paniken dör jag. Inte mindre än fyra gånger får jag ett kraftigt adrenalinpåslag och var gång plöjer jag mig genom vattnet med en god fart. Vinden mojnar och jag når fram till flotten. Totalt utpumpad. Drar upp mig på flotten med slaka och skakande armar. Lägger mig ner. Då kör en fritidsbåt förbi, och jag frågar om jag kan få skjuts in till stranden. När jag går genom det grunda vattnet in mot land frågan jag min son var jag är någonstans. Lägger min ner i gräset knappt vid medvetande och hyperventilerar i ca 15 – 20 minuter och mår pyton.

    Ingenting av ljus, eller annat som många vittnat om upplevde jag. Utan allt handlade om att tanken besegrar känslan, och i detta fall räddade mitt liv. Är inte alls skeptisk mot artikeln, men kanske lite avundsjuk 🙂 Är det något fel på mig då?

  3. Alla människor är själar som befinner sig i olika mognadsfaser. Vi dör och återföds i ny kropp. Meningen med reinkarnationen är att vi ska lära oss våra jordläxor , utvecklas och bli bättre och mognare själar. Varje gång vi återföds så har med oss minnen från våra föregånde liv. Detta har Brian Weiss http://www.brianweiss.com/ , många gånger påvisat genom regressioner han har gjort på många av sina patienter.
    Under våra jordeliv är det viktig att vara uppmärksamma på det som kallas synkronisiteter. Vi följs av sådana hela tiden. Det är meddelanden från våra guider och änglar att de är med oss och visar oss vägen. Det som är viktigt är att vi under våra jordeliv är villiga att lära oss av de svårigheter som vi går igen för att utvecklas . Framföra allt så är det viktigt att utveckla empati, tacksamhet, glädje och kärlek . Se livet med kärlek , mycket kärlek .

  4. Tack för berättelsen. Håller helt med, det är sånt här jag vill läsa och prata om, och uppleva. Jag har lämnat kroppen en gång där jag kommer ihåg varenda ögonblick från det jag lade mig för att slappna av och göra ett försök till jag åter kom in i kroppen. Fick inget möte med någon annan, såg bara omgivningen ovanför taket. Önskar det vore lättare att komma ut.

  5. # Ale:
    Jag har varit utanför kroppen ett antal gånger alla har varit olika till karaktären. Det gemensamma är att man är en enhet utan kropp men vid fullt medvetande. Två gånger var det rejält jobbigt eftersom jag drog iväg samtidigt som jag gjorde ett ansvarsfull arbete – ”på distans”. Dock inget av dessa ljusfenomen förkom i mitt fall, förutom ett kort ögonblick med starkt ljus. Ett annat jordiskt fenomen blir efteråt en upplevt ensamhet, eftersom man inte har någon att kommunicera detta med. Vårt jordeliv tycks vara två liv levda samtidigt, där den fysiska tillvaron är skapad av någon, medan man själv lånar tingen och kroppen för något ändamål. Troligen för uppbyggnad av vishet.
    En ande kan inte vara fel, men däremot tänka fel.

  6. Detta med medvetenheten i kroppsfritt tillstånd för med sig en komplikation för BigPharma, militären, skattemyndigheter, m.fl. kontrollorgan. En kropp måste ha en massa ting och förutsättningar för överlevnad, medan en ande skapar det den vill i sitt universum. En ande fixerad till en kropp kan ”ägas” av någon, men en ande, ”hu så hemskt”, kan inte beläggas med avgifter.
    Skattmasen kommer och kräver dig på skatt och avgifter och du rycker på axlarna och säger: ta kroppen om det roar dig, jag fixar en ny. Parasiten får det knepigt eller…?

  7. Att man upplever och ser något behöver inte betyda att det händer i verkligheten. När vi vaknar efter att vi haft en dröm, tror vi då att det vi var med om i drömmen hände i verkligheten? Givetvis inte. Vi tror att drömmen är verklig så länge vi drömmer. Men när vi vaknar inser vi att det vi upplevde och såg bara var en dröm.
    När det gäller möten med avlidna ”nära och kära” ger Bibeln klart besked: ”De levande vet att de kommer att dö, men de döda vet ingenting”. Kan de döda tänka? Det står skrivet: ”De (döda) har ingen lön att vänta, deras minne är borta. Det är slut med deras kärlek, deras hat och avund….så allt vad du gör, gör det med kraft, ty i dödsriket, dit du går, finns varken handling eller mening, vetande eller vishet”. Predikaren 9:5,6,10. Så de förmodade avlidna som framträder är inget annat än demoner som imiterar avlidna personer för att få oss tro på lögnen att vi kommer till Guds himmelrike så snart vi dör.
    Men det står skrivet: ”Eftersom döden kom genom en människa ( Adam) kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få liv genom Kristus”. 1 Korintierna 15:21,22.
    ”De döda skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och skam”. Daniel 12:2.
    ”Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen”. Johannesevangeliet 5:28-29.
    Så den första uppståndelsen sker vid Kristus återkomst. Då uppstår de som levt värdiga,osjälviska liv. Den andra uppståndelsen inträffar ettusen år senare, då Jesus kommer tillbaka till Jorden med alla de Sina. Under de tusen åren som då passerat har var och en av de fördömda fått sina domar. När de uppstår efter de 1000 åren är det för att deras domar ska verkställas. De uppstår alltså för att få sina straff, att utplånas för alltid. Uppenbarelseboken 20:4-9; 21:8.

  8. Instämmer med att detta behöver vi prata mycket mer om. Är övertygad om att många människor har liknande upplevelser att dela med sig av och att man utvecklas även av andras erfarenheter.

    @ Ale – betr din kommentar kl 14.42 — Nej, det är inte ngt fel på dig. 🙂

    Det var en fantastisk bedrift att du klarade av det tillbudet med livet i behåll.
    Utan dina erfarenheter, starka psyke och fysiska styrka hade du antagligen dukat under.

    Det handlade om (precis som du säger) ” Att inte känna, utan tänka..”
    Som jag ser det är det precis tvärtom när det gäller utomkroppsliga upplevelser – ”Att inte tänka, utan känna..”

  9. @Mayne Sundewall Hopkins Ok. Bra att det inte är något fel då 🙂

    Men skulle också vilja få utomkroppsliga upplevelser, men är samtidigt väldigt rädd för att tappa kontrollen, då jag inte tror att jag kan få den tillbaka. Tänker mig att man är förlorad om man får panik!
    Panikångest är inget trevligt tillstånd att vara i, och jag är ständigt rädd för detta tillstånd, då det inte finns något att lita på. Kan man inte lite på sig själv, vad händer då? Vad gör man då?

  10. Den här berättelsen och liknande upplevelser är något som vi behöver få kunskap om.

    Vi lever i en tid, då mycket fördolt kommer upp till ytan. Det är mycket ondska som vi nu måste lära oss hantera och det kan ibland kännas övermäktigt. Då är det lätt att helt tappa tron på både sin egen och planetens överlevnad, men det är det mest destruktiva vi kan göra.

    Kanske är det nu vi måste ta ställning till vilken framtid vi vill se och engagera oss i den. Det är så lätt att tänka ”vad kan jag som enskild individ göra åt allt detta som sker !”
    Men jag vill inte en gång se tillbaka på mitt liv och behöva besvara frågan ” vad gjorde du åt allt det negativa som du upplevde .Hängav du dig åt dystra tankar och spädde på med negativ energi eller valde du ett annat sätt att hantera ditt liv på?”

    *Ale.

    Jag har alltid haft ett kontrollbehov, men jag fick hjälp genom en dröm för några år sedan.

    Jag satt framför en dator och såg en knapp på den, som jag inte sett innan. ”Någon” sa till mig att jag skulle trycka på den.
    Jag törs inte svarade jag för jag vet inte vad som kan hända.
    Jo, tryck på den! Rösten envisades.
    Nej, jag vågar inte!
    Jo, tryck nu på knappen! Nu lät rösten närmast irriterad.
    OK då. Och jag tryckte. Då kände jag att jag blev medveten om en helt fantastiskt och helt annorlunda sätt att uppleva allting på.
    Men jag tvingades att släppa kontrollen först.

  11. Då kanske vi ska reda ut eller definiera vad vi menar med kontroll. Har också arbetat otaliga år med drömmar, men när jag hade modet att släppa det förflutna, att släppa tagit – let it go – då först kunde något nytt ta plats; ty det är bara framtiden som vi kan påverka. Det enda som egentligen betyder något.

  12. Det finns uppenbarligen två konkurrerande livsuppfattningar – andlighet och religion. Båda lever och frodas fortfarande, efter åtminstone tusentals år, ändå in i modern tid, i kunskapsåldern. Båda har uppenbarligen väl uttänkta och vattentäta förklaringsmodeller till livets mysterium under huven. Den som söker ska finna, heter det. Och det söks – i teosofiska studier, buddistiska studier, i koran- och bibelstudier och i filosofiska studier etc. Det söks i nya skrifter och i gamla skrifter och i jättegamla skrifter, det söks i arkeologin, i forskningen (kvantfysik etc), det söks i egna upplevelser etc. Och de som söker finner ibland samma sak, men ibland helt olika saker, några hinner inte söka färdigt. För att komplicera det hela så har vi olika förutsättningar för sökandet beroende på personlig läggning, utvecklingsnivå, intelligens, kulturell påverkan, tillgång på information, hälsa eller bara intresse. Sedan menar (båda lägren) att illvilliga krafter (både synliga och osynliga) med hopplöst avancerade tekniker, dessutom försvårar vårt sökande. Inte blir det lättare av att de goda krafterna är osynliga och genom tiderna bara varit förunnat ett fåtal att få uppleva. Det är inte lätt att vara människa, åtminstone om man är en sökare. Och det uppmanas vi ju göra från båda hållen. För den känslomässigt svaga individen kanske religionen känns som det säkraste valet (alternativet vore ju katastrofalt), medan andra föredrar den mer avdramatiserade livsåskådningen – va dig själv och gör som du vill, allt ordnar sig ändå till slut. Kanske är det bättre att försöka leva, än att söka efter hur vi ska leva.

  13. Om jag ska definiera vad jag menar med kontroll, så känner jag att det kan ha flera betydelser för mig.
    Dels med anknytning till den här artikeln av Camilla Elfving om reinkarnation och nära döden-upplevelsen. Då jag först kom i kontakt med de här tankarna så tänkte jag ”hur ska jag kunna kontrollera att detta är sant.” Det kunde jag ju aldrig göra så jag fick finna mig i att det inte gick.
    Då fick drömmen den betydelsen att jag kommer att gå miste om mycket om jag ska kräva att allting ska kunna gå att kontrolleras. Då kan jag likställa kontroll med bevis.

    En annan form av kontroll var under en kaotisk tid i mitt liv, då jag en natt satt i mitt kök bland en massa flyttkartonger och kände paniken komma. Jag visste att jag inte fick röra mig utan bara sitta absolut helt stilla för att inte förlora förståndet och ”gå sönder.” Satt nog i flera timmar. En mer fysisk form av kontroll-att inte röra ens ett finger.

    Under några år flyttade jag flera gånger. Det började alltid på samma sätt; att jag inom mig fick en känsla av att ”någon flyttade omkring saker ” i periferin. När allt ”kommit på plats” så kände jag när det var klart att byta bostadsort och arbete.Jag hade bara mina katter och min hund att ta hänsyn till så jag kunde bejaka den här känslan av kommande uppbrott. Jag hade ingen kontroll över vad som väntade mig, men jag hade full tillit till att denne ”någon” ledde mig på den väg som hörde till min livsuppgift.

  14. För att man ska släppa på kontrollen, eller kollen, krävs tillit! Ser att Camilla Elfving bedriver Mediumkurs. Man kanske skulle ta och anmäla sig? Om inte annat för att få bekräfta att man är ett hopplöst fall 🙂

  15. Tack för upplysningen om Camilla Elfving.Så sitter jag här igen med känslan av att ha blivit grundlurad. Så otroligt naivt av mig att utgå från att alla har samma känsla för etik och moral, som jag har.Att jag aldrig lär mig!!

  16. Viktigt, jag vill varna alla: Ljuset i tunneln är ett tåg!
    Död är man i en evighet, livet har man i ett ögonblick av denna evighet.
    Där döden är, är inte vi. Där vi (de levande) är, är inte döden.
    Den ryska pedagogen Vygotski förklarar att det självgoda barnpladret i treårs åldern internaliseras och blir det vi kallar tankar i senare delen av livet. Vår inre dialog eller sladder, producerar självgoda idéer i hela vårt vakna liv och ibland även under sömnen. Det resulterar ibland i ”själar”, paradis och totalt själviska upplevelser av ”fullkomlig kärlek”.
    Nej, döden är ingen transformation till en evig självbekräftelse, total förlåtelse och fullständig insikt i livets mysterier. Döden är kall, torr och ogripbar.
    Den dolda dörren: om undran inför döden av Owe Wikström som boxas runt med döden i denna bok men kommer hela tiden tillbaka till livet, dörren är stängt!
    Ett antal böcker har det blivit, från Tibetanska munkar till dagens begravningsbyråer, livet är alltid det bästa alternativet.
    Dörren är stängt, även om jag tror på att det finns intelligent liv efter döden. En död människa som skjutsas i in krematorieugnen liggande, Där brukar kroppen dra ihop sig och åka upp i sittande ställning på grund av den snabba upphettningen. I den situationen kan kan viss hjärnaktivitet provoceras fram av någon blodtrycks påverkad cirkulation. Den sista tanken man får kan vara: Oops, hamnade jag i helvetet! Och det är ju sant på sätt och viss 🙂

  17. 1.
    Tänk dig om allt är tvärt om. Det finns bara en energi som är medveten och som vill känna till sin fulla potential – utforska sina oändliga möjligheter och infallsvinklar. Tänk att du är denna energi. Du har skapat olika världar med olika vibrationsmässiga hastigheter som ger en illusion av att de är avgränsade från varandra. Denna illusion skapas av vibrationsmässig hastighet och informationsutbyte. Vad är tiden? Hur mäter man den? Tiden är ett mått på hur snabbt utbyte av informationen sker!
    Tänk dig att när du har skapat all denna illusion så tar du på dig rollen i denna illusion som är så trovärdig och äkta att du kommer att kalla denna illusion för verklighet och din verkliga potential för illusion!

    Därför får du en känsla av att du färdas någonstans för att du tror att du lämnar något bakom dig och färdas till en annan verklighet. Då kallar du det du möter för ljus, gud, källan, himlen, villkorslös kärlek… I själva verket färdas du inte någonstans för att det är du som är den villkorslösa kärleken, men du har råkat glömma detta i din individualiserade tillstånd som ger dig en illusion av vi och dom, här och där. Du möter dig själv helt enkelt.

    I vilken grad du blir större och kommer och se livet med större insikt och bredd, beror på din grad av medvetenhet. Efter många erfarenheter kommer du att minnas vem du egentligen är och ditt medvetande blir så pass stor att den kommer att omfatta allt som finns. Då kommer du tillbaka till ditt ursprungsläge som var din utgångspunkt, du kommer att bli det som du idag kallar gud, källan… Sen kommer du att hitta på ett nytt sätt att skapa nästa illusion som du kommer att tro är san.

  18. 2.
    Där du fäster uppmärksamhet det skapar din verklighet. De första tre chakror symboliserar jord, sexualitet, känslor, att buga inför något någon (präster, gud, politiker) att tro att något är högre och större än du själv! Har du din uppmärksamhet fäst på överlevnad, rädsla för liv, känslomässiga svängningar o.s.v. kommer detta att bli bekräftad i ditt liv. Att vara ett MEDVETET innebär att ha de olika uttryckshastigheterna av energi i balans. Karma är inte straff. Tar vi ett exempel med en munk, präst eller liknande som förtrycker sin sexuella energi. I nästa inkarnation kommer denna energi att gestalta sig och man blir kanske ett sexuellt monster.

    Att vara andlig betyder en jämn ström av kundalini energi genom alla chakran. Att vara andlig betyder att man vidgar sin uppfattning om denna illusion så att man genomskådar den. Man förstår att detta bara är en lek. Man genomskådar manipulationen av krafter som försöker hålla oss borta från det medvetna. Dessa krafter använder samma metoder. Våld, rädsla, behov av skydd, världen och naturen är fientliga, man måste skydda sig – och vi tror dem.

    En andlig människa genomskådar detta och håller sitt liv i balans.
    Att vara medvetnare vidgar och berikar ditt liv. Du lär dig att kommunicera med dina celler, lätta på kroppen, lämna kroppen och åter komma tillbaka, vara på en annan plats än den du befinner dig på, besöka andra världar, andra dimensioner, kommunicera med andra världar, ha icke fysisk sexualitet som kallas även icke fysisk tantra med entiteter från andra dimensioner. Ditt liv blir mera, större och rikare…

  19. Kanske har Flugornas Herre ett både djupare perspektiv o vidare mening. Det finns slutligen alltid någon eller något att ansvara inför. Instinkter, drifter, rädsla och manipulation kan driva existensen långt utanför det acceptabla.

    Hade på 70-talet en märklig kroppsupplevelse under ett specifikt haschrus. Det återkom aldrig och måste ju varit knutet till sorten. Medvetandet var iaf på väg ut ur kroppen i riktning genom huvudet. Lyssnade på musik i hörlurar och öronen där musiken strömmade in befann sig långt ner som i ett schakt. Jag var alldeles för skör för att ställas inför universums gåtor och känna mig som en fånge i min egen kropp. Egentligen var det inte så mycket som rasade utan fasan bestod i allt som fattades.

    Resan till trygghetare medvetande kantades trots allt av en riktig nära döden upplevelse. Att ge upp sin ande, sitt liv alldeles själv är inget svårt bara alla motiv finnes till att inse att slutsignalen ljudit. Där befann sig medvetandet i en tunnel och redan den ovanliga insikten krävde inga fler bekräftelser om vad som höll på att ske. Hastigheten ökade och den redan etablerade likgiltigheten hann bekräfta sig ytterligare en gång. Så inföll ett mörker och det första jag hör är munnen på vid gavel dragande luft för allt vad lungorna var värda. Samma rum jag slöt ögonen i, ”släckte ljuset i” var jag tillbaka i nu med insikten att fortsätta leva. Det har givetvis gripit hjärtat med värme vid flera tillfällen med den insikt det kan bidra med.

    En mer förskräckande historia är ju vårdens tortyrmetoder och medicinska experiment dömda att misslyckas och förstöra mer än de hjälpa. Medan adekvat terapi och fördjupad tro, medvetenhet och kärlek återförde denna existens till ett liv denne inte kunde föreställa sig.

  20. Roligt att se att så många har kommenterat i anslutning till min artikel.
    Jag läser allt med stor behållning.
    Spännande, intressant och berörande!
    Tack från Camilla Elfving

  21. @Niklas.

    Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud. Vad vi än läsa, tolka och förstå är det vår ärlighet som öppnar för förändringen, förvandlingen. Och det måste det väl vara om skapelsens naturliga fortsättning bröts för en ödesdiger lögn och därmed gav rum för distansen, det brustna förtroendet, de väl inövade livslögnerna…. och vem tar initiativet? Vem har redan inlett det? Att lita till och anförtro sig som ett barn leder tydligen längre och djupare än vad plöja texter, skriften, lagar och påbud någonsin kan lyckas med. De skriftlärde kom ingenstans och både skittråkiga och jobbiga var de om man bortser från korruptionen, mästrandet, förtrycket och hela den missriktade härligheten av religiöst och politiskt maktmissbruk.

    Tur för mänskligheten så kan trots allt hjärtats längtan leda den rätt betyligt adekvatare än våra inhemska eller främmande spel. Det är väl för övrigt gott och väl att kännas vid den evighet som trots allt nedlagts i allas våra hjärtan. Det förväntas en ansvarsfull förälder göra också..

    Om nu denna världen är så djävulusiskt infernalisk i att lura oss på vår hälsa, vårt bästa, vår näring, vår framtid, vårt hopp borde det räcka för att vi började röja undan allt som hindrar vår blick… Dessutom till den i fjärran avklingande tonen hos en cymbal, metallisk fred på en krut och atomdurk osv…

    Ge maskineriet på båten, låt dem åka med de otäcka djuren på arken och få fylla de långa näsorna med den luften…

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here