Ensamheten är ett gissel även för de självrealiserade

33

Ensamhet-crestock

Camilla Lebert-Hirvi som hjälper svenskar att arbeta utomlands och förverkliga sina drömmar om att kunna leva som digitala nomader skriver om en ensamhet som många upplever hemma i Sverige och utomlands. Denna ensamhet gäller både de som förändrat sina liv till det bättre utomlands och de som lever mer vanliga liv, personer som inte vågat att förverkliga sina utlandsdrömmar.

Text: Camilla Lebert-Hirvi | Artikeln har tidigare publicerats på Camillaleberthirvi.se | Foto: Crestock.com

Camilla Lebert-HirviMånga av de jag coachat har berättat om ensamhetens gissel. Det har varit både ensamstående föräldrar, de som lever i en familj och är gifta och de som lever ensamma. Några av dem har levt utomlands under perioder och upplevt ensamhet antingen där de bott eller när de har återvänt till Sverige. Vissa är i en förändringsprocess och då upptäckt att de vänner och partner de har, inte alls delar deras nya syn på livet och världen. De känner ensamheten trots att de har människor omkring sig.

Bild: Camilla Lebert-Hirvi

Det gemensamma är att de inte har någon att prata med på djupet om det som är allra viktigast för dem. Ingen som har tid att lyssna. Ingen som har förmågan att lyssna. Eller så känner de inte tillit till någon att berätta sina innersta drömmar och tankar för. Några har upptäckt att deras närmaste visar sig ha helt andra fokus än vad de själva har.

Kanske har de upptäckt att vännerna har för stort fokus på alkohol och fest och de själva vill leva mer hälsosamt. Kanske deras familj verkar vilja stanna i det förutsägbara bofasta livet medan de själva alltmer längtar efter att leva utomlands utan att veta vad som väntar nästa dag. Kanske de har provat att berätta om sina nya tankar, men andra viftar bort det eller slår ner på att det inte går. Så de tystnar. Sitter själva med sina tankar och undrar om det är dom det är fel på.

Det gemensamma är en längtan efter gemenskap med likasinnade

Många pratar om en dröm att finnas i ett sammanhang där vi kan känna trygghet att kunna vara som vi är. Att vi kan prata om saker som är viktigt och våga visa alla våra sidor. Även de som är mindre attraktiva. De sidor vi själva ibland skäms för och döljer. Att våga visa dem och bli accepterade ändå.

När vi kan få känna den tilliten och tryggheten med andra människor händer fantastiska saker. Just den gemenskapen brukar vi skapa på våra Livsdesign retreats. Där öppnar sig människor. Där delar vi viktiga frågor, hinder och drömmar. Även på våra andra resor uppstår det mötet mellan människor.

Jag vill nu också bidra på andra sätt i att skapa de mötesplatserna mellan människor. Både på nätet och i verkligheten. Möten där vi verkligen möts på riktigt. Så ingen behöver känna sig ensam och utanför. Där alla kan känna sig OK precis som de är och var de är i livet just nu. Så håll utkik efter nya typer av nätverk.

Berätta gärna här i kommentarerna vad det är för grupp av människor du längtar efter. Vad skulle du behöva mest för människor runt dig för att du skulle kunna blomma ut fullt ut i din fulla potential? Vill du ha dem på nätet och på vilket sätt i så fall? Hur vill du ha dem i fysiska möten? Låt oss hitta nya forum, nya sätt att mötas på djupet!

Text: Camilla Lebert-Hirvi, Camillaleberthirvi.se


Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd.
Föregående artikelCamilla Elfving: Nära döden-upplevelsen avslöjar att vi bär personligt ansvar för våra handlingar
Nästa artikelBonnierkoncernen värnar inte om journalistens etik och integritet
NewsVoice är en nättidning som startade 2011. Syftet är att publicera oberoende nyheter, debattartiklar och kommentarer samt analyser av händelser i samhället och världen.
Prenumerera
Notify of
guest
33 Kommentarer
Äldst
Nyast Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
Ale
Ale
14 juni 2016 kl 10:04

Måste säga det motsatta; det är när vi släpper in en männsika med en annan syn på tillvaron som vi botar ensamheten. Ensamhet uppstår när vi ratar alla som inte likar oss själva!

Jag tycker det handlar om att städa ut sina unkna gamla käpphästar och invanda mönster; det är då som vi kan fyllas av en annan människas viljor, önskning och behov – då är vi inte ensamma längre!

Ale
Ale
14 juni 2016 kl 10:10

Undrar sedan om detta är en beställd och betald annons av Camilla Lebert-Hirvi verksamhet? Tycker i så fall att det ska framgå! Annars använder ju Camilla Lebert-Hirvi NewsVoice goda samt ärliga uppsåtliga rycket som en språngbräda för sitt egen verksamhet? Visst förstår jag att Torbjörn också måste leva, men räcker inte donationerna till? Då är det väl de vi ska diskutera i så fall?

Stintan
Stintan
Gäst
14 juni 2016 kl 13:17

Vilket fult ifrågasättande, Ale. Har du något fog för det, eller vill du bara vara taskig?

Julius
Julius
14 juni 2016 kl 16:30

Ja,det är dagens verklighet att världen har blivit manipulerad till förbannelse,istället för att familjerna,gemenskapen,vänskapen skulle stödjas händer det tvärtom.Det är egoismen,icke tolerans mot din närmaste och dess tanke om det inte passar dig,själviskheten som lyfts fram hela tiden.Lyssna bara vad idioten Justin Beaber sjunger – Love you self – det är vad de lär ut ungdomarna nu för tiden.Inte undra att många är tomma inombords när de lever inte i verkliga livet istället har de sina Facebook,Twitter m.m. som de kollar hela tiden och de fattar inte att allt det där är redan är den förflytna,redan har hänt.De flesta är nihilister,bryr sig inte någon annan eller annat.Bara för att man stödjer den egna gruppen efter den andra betyder inte att deras hjärta är fylld med kärlek och deras själ är i balans.Inte minst att dagens MODERNA MÄNNISKAN har förkastat Gud men följer de vilospår som dockmästarna lägger ut.Och sämre kommer att bli om galenskapen fortsätter.

Ale
Ale
14 juni 2016 kl 19:12

Ja Julius allt handlar om: Me, myself and I.

Yvonne
Yvonne
Gäst
14 juni 2016 kl 19:35

”Vad skulle du behöva mest för människor runt dig för att du skulle kunna blomma ut fullt ut i din fulla potential?” frågar Camilla Lebert-Hirvi. Jag kan börja med att berätta om vilka slags människor jag helst INTE skulle vilja ha omkring mig. Och det är de slag av negativa människor som hellre dömer än friar en medmänniska. Sådana som genast från början betraktar allting som sägs, görs och skrivs, med kritiserande ögon och försöker finna fel att slå ner på, istället för att ”se” kärnan av det positiva budskapet i sammanhanget hos en medmänniska. Men vill förtydliga, att man aldrig ska säga aldrig, för människor kan förändra sig. 😉 Människor jag älskar att ha omkring mig och umgås med, är sådana människor som kommer från alla delar av jordens fyra hörn och som har ett rättesnöre som den viktigaste prioriteringen i sina liv……nämligen att visa varandra ömsesidig RESPEKT i ord och handling. Respekt till sina medmänniskor, till djur och till den underbara naturen, här på denna sköna planet. Det är allt vi behöver göra, just detta att visa varandra ömsesidig respekt, för att kunna leva ett gott liv tillsammans på denna jord. Tänk själv efter! Om alla levde efter det rättesnöret, skulle där inte finnas krig, ingen fattigdom, ingen kriminalitet, mord eller korrumperande roffare som låter världen styras av makt och pengar. Egenskapen Respekt är ju en av Kärlekens frukter. Man kan också uttrycka det som så att ömsesidig Respekt är detsamma som att visa omtanke och hänsyn till varandra. Och vad skulle mer behövas egentligen för att kunna njuta av livet tillsammans med andra medmänniskor? Tänk bara vad ett enkelt, ärligt menat, litet leende kan ha för effekt på människor man möter ute i folkvimlet eller var man än befinner sig. Det kan lysa upp buttra och allvarliga miner och ge oanade kontakter. Där finns ett ordspråk jag i ungdomen fick lära mig från en mycket klok kvinna och det är att ”Allt som du ger ut av dig själv, kommer tillbaka i någon form”! Det ordspråket har jag haft stor nytta av genom ett långt och färgsprakande liv. Så det här med ensamhet och som har blivit som en folksjukdom i världen kan lätt lösas om vi tänker i positiva banor och börja bry oss så mycket mer om varandra. Så jag tycker det är ett fint exempel som Camilla jobbar med, för att hjälpa människor att… Read more »

Pernilla Fredeby
Gäst
14 juni 2016 kl 23:30

Jag känner igen mig i detta och många med mig. Att förstå Prosessen när man växer är viktigt annars kan man lätt hamna i ångest och ensamhetskänsla.
Jag har själv tänkt starta en grupp med människor som vill utvecklas och lära och leva efter attraktionslagen. Kommer göra en grupp i mitt område Hjo

Ale
Ale
14 juni 2016 kl 23:45

@Yonne, det var klokt sagt av en den kvinnan: ”Allt som du ger ut av dig själv, kommer tillbaka i någon form”! Håller med dig i många i mycket det du skriver, absolut! Världen skulle vara en så mycket trevligare plats att leva på om vi alla visade varandra ömsesidig RESPEKT i ord och handling, till skillnad från att kräva konsensus av alla! Att inte tillåta andra att ha och uttrycka åsikter som inte alltid till 100 % överensstämmer med ens egna. Det är inget vidare bra tecken på tolerans. Ensamhet är ett stort samhällsproblem som skapar förskräckliga lidanden. Ingen tvekan om den saken. Delar inte alls Camilla Lebert-Hirvi insikt, eller åsikt, att ensamheten kommer krypande när andra inte “delar deras nya syn på livet och världen.” Det är just sådana tanker som skapar ensamhet. Du är inte lik mig. Jag känner mig inte sedd och förstådd. Jag är ensam. Vidare: ”Vad skulle du behöva mest för människor runt dig för att du skulle kunna blomma ut fullt ut i din fulla potential?” Återigen fokus på det egna jaget! Det finns något väldigt ensamt runt ett självförsörjande tankesystem där man på förhand tydligen förväntas veta och förstå precis vilka typer av människor man behöver för att nå sin fulla potential? Hur kan man utvecklas via utmaningar, om man på förhand har bestämt sig för vilka människor man behöver? För mig är det en infantilt sätt att betrakta välden på. Eller sig själv på. Du tycker inte som jag, då är jag hellre ensam. Att sträva efter att söka upp människor man “tror” är lika en själv, för att bli förstådd, borde rådet istället vara att sträva efter att förstå andra. Inte bli förstådd av andra. För övrigt kan säga en hel del om respekt. Dels att respet förtjänar man. Det är inge man kan kräva av andra. För mig räcker det med att jag inte kränker de som jag inte är överens med, så har jag visat respekt.

Stenåke
Stenåke
Gäst
15 juni 2016 kl 08:52

ACCEPTERA ATT DU Är ENSAM, med ditt unika liv, med ditt sätt att tänka och känna.

Det samma gäller för alla andra.

Det finns ingen telepati. Du måste tolka verkligheten omkring dig på ditt sätt.
Du kan utvecklas och förändra Ditt sätt att tänka och känna.
Pröva det mot verkligheten.

redhawk
redhawk
15 juni 2016 kl 12:01

@ Ale,
Jag ger dig fullständig rätt i dina utlägg, du har kommit långt i din utveckling, gratulera !

Birgitta
Birgitta
Gäst
15 juni 2016 kl 14:18

Håller med @redhawk. Bra kommentarer av @Ale! Uppfattade också instinktivt att Camillas artikel handlade om en annons i artikelform.

Otäck tendens som uppmuntrar till blottning av våra innersta känslor ute på nätet. Globalisering handlar om extrem individualisering. Vi ska helst inte känna samhörighet med någon eller något. Jag för min del sprider ut inre tankar på flera människor, dvs jag pyser lite här och där. Man behöver inte känna sig ensam om man inte vill. Medlemskap i olika föreningar kan också rekommenderas. Då träffar man massor av likasinnande.

Yvonne
Yvonne
Gäst
15 juni 2016 kl 14:59

Ale, det gläder mig att du också finner uppskattning av den kloka kvinnans ord. Låt oss granska betydelsen av orden på ett lite djupare plan. (”Allt som du ger ut….kommer tillbaka i någon form”). Allt som man ger ut….!! För mig innebär det desamma som så många andra visa ord säger, som t ex…(”Som man bäddar får man ligga”), (”Behandla andra så som du själv vill bli behandlad”), (”Som man sår får man skörda”) osv, osv! Så kontentan av dessa kloka ord visar ju att allting har sin begynnelse och upprinnelse i en själv. Allting handlar om intentionen man har, att vilja ”ge ut” omtanke, hänsyn, respekt och medmänsklig kärlek till sina medmänniskor. Men ingen är fullkomlig, inte en enda själ på denna jord. Vi har alla våra fel och brister och vi kan plötsligt få uppleva att vi kanske befinner oss långt ifrån den intention vi hade att ”ge ut” av det goda inom oss. Där kan finnas tusen olika orsaker. Och vad kan det då resultera i? Jo plötsligt börjar livet kännas motigt, svårt och otillfredsställande. Man känner inte samma glädje längre, känner sig tom invärtes. Den tidigare flytande energi källan inom oss synes ha sinat. Hur kommer det sig? Vad är orsaken? Jo orsaken kan vara att vi kanske t ex glömmer bort att vi behöver påfyllning. Ungefär som om vi skulle sluta ge kroppen mat och dryck. Det får konsekvenser. Och då blir det de som vi ”ger ut” ett resultat av orsak och verkan. Man måste varje dag försöka sträva efter att uppodla Harmoni och Balans i sitt inre universum. Men naturligtvis även tillåta sig själv att få utrymme för andra egenskaper som t ex sorg, tårar och ledsamhet. Och ibland kan behovet av ensamhet vara både välgörande och healande. I naturen finns en inneboende ordning av balans och harmoni. Ordningen kan rubbas periodvis men på sikt återfås. Men balansen behövs för att naturen ska kunna existera och frodas. För att vi som människor ska kunna ha balans och harmoni bör vi följa de naturliga rytmerna. Balans och harmoni är delar av vad symbolen och teorin om t ex Yin och Yang handlar om. Innebörden av Yin och Yang är egentligen mycket enkel, men spänner ändå över ett väldigt stort och enormt viktigt perspektiv. Om vi för en stund skulle betrakta symbolen Yin och Yang som en cirkel, eftersom livet sker i cykler. En cirkel… Read more »

Torbjörn Sassersson
Admin
16 juni 2016 kl 00:06

Ale, artikeln är inte betald av Hirvi.

Jag hittade den på hennes blogg/sajt och bad om tillstånd att få använda den för att jag anser att den har läsvärde.

Det innebär både möjligheter och en begränsningar i att inte kunna köpa artklar som berikar NewsVoice med 1-4 nya artklar per dag. Om NewsVoice var tvungen att köpa alla dessa artiklar skulle det kosta mellan 3000 kr och upp till kanske 30,000 kr per dag beroende på antal, textlängd, fotorättigheter och bakomliggande tidsödande research.

Möjligheten ligger i att kända, okända, halvkända kunniga bloggare får ut sina tankar, kunskaper och nyheter via NewsVoice och NV får innehåll.

[kommentaren är redigerad]

Ale
Ale
16 juni 2016 kl 08:25

Skönt att höra Torbjörn, att man kan lita på NewsWoice. Det är just: “Möjligheten ligger i att okända, halvkända kunniga bloggare får ut sina tankar, kunskaper och nyheter via NewsVoice och NV får innehåll” som gör NW så spännande och beroendeframkallande. Uppmanar alla som gillar och litar på NW att donera en slant. Försöker avsätta en tvåhundring i månaden – utan att begära någonting i utbyte. Angående ämnet, så tänker jag så här: Skillnaden mellan en Coach och en Terapeut ligger väl i dels hur lång behandlingen är samt hur djupt den går? En annan viktig del är människosynen, och då menar jag inte om människosynen är “bra” eller “dålig” utan om den är medveten eller ej. Vad som i grunden avgör hur man bemöter en människa i rollen som behandlare vilar ytterst på vilken människosyn vi har; alltså vad vi anser att en människa egentligen är – vilket inte är en helt trivialt att svara på. Jämför man 100 olika terapiinstitut eller coacher, gör alla lite olika. Detta beror på att de alla lägger betoningen lite annorlunda kring kärnfrågan nämligen: vad är en människa? Människosyn blir alltså avgörande för vilka råd man ger och hur bemötandet blir. Fråga därför alltid innan du konsulterar vilken människosyn dem har, för det kommer bli avgörande för deras arbete med dig. De bör klara av att berätta för dig vilken människosyn de har samt förklara varför de anser vad de anser. Att en coach har livserfarenhet räcker alltså inte (för de har vi alla) eller att de är framgångsrika. En bra terapeut eller coach bör därför vara beläst och väl bevandrad i filosofi, psykologin osv; alltså allmänbildad kring dessa ämnen samt än viktigare ha tagit en medveten ställning och därför kunna presentera en innehållsförteckning. Saknas detta blir bemötandet och behandlingen eller råden en sak ena dagen och något annat nästa, beroende på väder och humör. Gå till botten. För att svara på frågan vilken medveten människosyn man har (vad en människa är) måste man studera hur en människa blir till – det vill säga gå tillbaka till frågan vad är egentligen ett barn? I min bok en människa resultaten av alla hennes tidigare relationer, vid sedan av hennes biologiska ram så som kön, gener osv. Det jag reagerar på med Camilla Lebert-Hirvi inledning är just att hon leder ner en vuxen till ett hjälplöst barn. Känner du dig inte förstådd? Är du ensam?… Read more »

Torbjörn Sassersson red.
Admin
16 juni 2016 kl 08:30

Tack Ale.

Ale
Ale
16 juni 2016 kl 09:26

Det var så lite så Torbjörn! NW har givit mig så mycket mer!

Anna
Anna
Gäst
16 juni 2016 kl 12:15

@Ale
Du har fördjupat dig bra i ämnet men jag citerar din sista mening som jag skulle vilja ändra på lite:
“Därför bör rådet till vuxna vara: försök att förstå, i stället för att bli förstådd. Då ökar dina chanser att utvecklats att gå vidare.”

Mitt råd till vuxna är att försök förstå DIG SJÄLV. Min långvariga självvalda ensamhet har gett mig en djup övertygelse: Ingen kan förstå mig om jag inte själv har fått insikt om det existensiella väsentligheter i tillvaron (utifån mina egna förutsättningar) och har gjort den nödvändiga djupdykningen och steg för steg kommit vidare i denna individuella processen som bygger på någåt som är så unik nämligen mitt öde. Ett öde som jag inte har valt men har lärt mig att leva med, acceptera och till slut trivas med! Det är ett ensamt arbete som inte skall störas med för mycket intryck utifran.
Bonuset är att ensamheten är Ingen börda och utfrån den styrkan som den ensammas insikt har kan man utveckla oerhört givande mänskliga relationer som är sällan tärande men desto mer givande.
Det finns en stort lidande bland människor pga ensamhet . Vi har en oändlig mängd litteratur i ämnet ändå den inre tomheten är större än någonsin. Kanske vi lever mer på ytan än i vårt inre? Kan man verkligen lära sig självkännedom från bocker, eller oändliga samtal med andra?

Ale
Ale
16 juni 2016 kl 16:06

Att förstå DIG SJÄLV, eller “känn dig själv” samt att acceptera sitt öde, är alla arvingar av en forntida gammal grekiskt berättartradition. Grekerna visst att bästa sättet att nå människor är via sagor. Vi är gjorde för sagor. Kanske för att var människa är en berättelse? Tankegestalten “ödet” är nog ett äldre begrepp än Gud. Finns det goda skäl att tro på sitt öde? Det kanske finns? Eller kanske inte? Om ödet skall slå in, måste vars och ens livshistoria i viss mån då också vara förutbestämd. Jag tänker mig mer livet som en fotbollsmatch över två halvlekar. I medelåldern, eller övre medelåldern, är man ofrånkomligt inne på sista halvleken och det går inte att vrida klockan tillbaka. Tiden man levt är längre än den beräknade tid man har kvar. Det vore snöpligt om man på upploppet skulle vara lika frustrerad över livets inbyggda begränsningar samt brister, som man var i sin frustrerade ungdom. Risken finns då kanske att man bara blir bitter. Därför förlikar man sig med vem man är. Accepterar. I första halvlek vill man ändra på så mycket. Både med en själv och med andra samt hur världen är beskaffad. Man kan ju också säga att man rationaliserar, blir lat och resignerar samt försonar man sig med sitt tilltänkta öde. Man låter saker bero. Behåller man å andra sidan sin kampvilja och vägar acceptera (i detta fall ensamheten) förblir man ung i sinnet, vital samt öppen livet ut. Jag tror mer på teman. Att människor har olika teman i livet. Att förstå och avslöja makten till exempel. Att förstår kärleken. Jag tror man kan byta teman genom livet. Ju oftare man kan byta, ju mer upplever man och förstår mer. Men jag tror inte på jaget eller självet i den bemärkelse som den presenteras i dag. Att ägna livet åt att jaga något som kanske inte ens finns. Att det skulle finns en brännpunkt där all vår erfarenhet, minnen samt anlag osv skulle mötas, som vi skulle kunna lära känna är för mig gagnlöst. Jaget är bara ett sandkorn, en avstampsyta, mot något mycket större. Lämnar man tanken på att finna jaget, finns det ingen gräns för hur mycket mer man kan förstå. Ju mer man förstår, ju mer kommer man att förstå. Fyller man hjärnan med tio gånger mer tankar, böcker och livsåskådningar, föds tio gånger mer drömmar om det man har förstått. Att förstå är… Read more »

Mayne Sundewall Hopkins
16 juni 2016 kl 16:56

Intressant artikel och kommentarer – tack Torbjörn m fl

@ 12.15 – Anna
Betr. “Kan man verkligen lära sig självkännedom från bocker, eller oändliga samtal med andra?”
– Det kan man förstås ..delvis. Som jag ser det lär vi oss självkännedom från praktiskt taget allt vi gör i livet, genom hela livet, men kanske speciellt i vår (självvald eller ej) ensamhet.

@ 14.18 – Birgitta
Betr. “..blottning av våra innersta känslor ute på nätet..”
– En del ångrar sig nog – andra tycker antagligen att det är helt ok att vara så personlig.
För mig handlar det om personligt ansvar och blir det ‘fel’ får man helt enkelt acceptera det och ‘move on.’

anders
anders
Gäst
16 juni 2016 kl 17:06

“Ensamheten är ett gissel även för de självrealiserade”. Kanske är det även så här: “Ensamheten är ett gissel speciellt för de självrealiserade”.

astro
astro
Gäst
17 juni 2016 kl 11:11

300 ord gäller bara för somliga när det passar sasserssons värderingar – skumt

Anna
Anna
Gäst
17 juni 2016 kl 12:59

@ Birgitta
citat: ” Medlemskap i olika föreningar kan också rekommenderas. Då träffar man massor av likasinnande.”
Att träffa likasinnande betyder för mig en själslig, intellektuel Status quo. Ingen stimulans till vidareutveckling, nya tankar, ideer, bara en sorglig rundgång där individen försvinner i en massa där finns en oändlig mängd “norm” att passa in, åsiktsgemenskap m.m. Rekommenderas för ensamma som gör vad som helst att trolla bort ensamheten för en kort tid!

@Ale
Citat: “Jag tänker mig mer livet som en fotbollsmatch över två halvlekar”

Jag ser livet mer som en god schackparti. En individuell utveckling, kräver fullständig närvaro, koncentration och samspel med motståndaren. Utvecklar en god konsekvenstänkande eftersom varje steg innebär en motreaktion som skall taklas bättre och bättre. Och om man förlorar? SO WHAT! I nästa parti blir man en mer och mer fulländad spelare. Att kunna förlora med heder i behåll betyder också att man aldrig slutar spela schack. Det är inte att vinna som är målet, det är vägen dit -som man förfinar hela tiden- som ger glädjen.

@Anders Björk
Man behöver Ingen självrealisering när man erkänner för sig själv att ensamheten är en del av tillvaron. Att iaktta, tänka, känna mer än kommunicera är den ensammas gåva. Man är delaktig, närvarande men med sitt integritet i behåll.
Termen ensamhet är Ingen fråga om självrealisering. Den är en emotionell upplevelse som är högt personlig, individuell och ens eget ansvar att hantera…….

anders
anders
Gäst
17 juni 2016 kl 18:01

Anna: det kan ju också vara så att den som “självrealiserar” hamnar i ett läge där kommunikation med andra blir lidande pga olika nivåer och synsätt. Just den skillnaden kan rendera i minskad social samvaro alt. tolerans mellan de kommunicerande parterna. Som isolering från andra i gruppen, samhället, familjen historiskt har betytt betydande svårighet att överleva, fungerar denna känsla av isolering som en motkraft till självrealiseringen. Oavsett vilka mekanismer som kan hänvisas till i samhället för stöd av olika karaktär, så är den psykologiska faktorn inte försumbar.

Ale
Ale
17 juni 2016 kl 19:23

anders says: “”Ensamheten är ett gissel även för de självrealiserade”. Kanske är det även så här: ”Ensamheten är ett gissel speciellt för de självrealiserade”.

Ha ha ha … Bra påhäng där. Det ligger något i det anders säger. Att vara självrealiserad, om vi ska ta Camilla Lebert-Hirvis artikeln och problematisera den; så ligger det i sakens natur. Jag också självrealiserad och är då min egen ledare, och att vara ledare är ensamt. Kommer alltid att vara ensamt. Man kan inte både äta och ha kakan kvar. Antigen bryter man med gängse mönster, går mot strömmen och gör sin egen framtiden. Gör sitt eget liv. Men då har man heller inte något chef att beklaga sig över och skylla på. Man är själv ytterst ansvarig då man själv har makten.

De flesta människor verkar helst av allt vilja att bli omhändertagna som små barn. Låta andra ta hand om en. Bara jag får sova tryggt. Slippa allt ansvar. Att äta sig däst. Söka sig likt en skrämt barn dit där tryggheten är som störst; få dricka hur man vill och somna in lummig. Allra helst i båten, för den gungar ju som en vagga. Bara jag får klaga och skylla på andra.

Konfronterar man dem, så säger dem likt små barn: Jag vill inte förstå, jag vill bara bli förstådd.

Ale
Ale
17 juni 2016 kl 19:26

Anna says: “Att träffa likasinnande betyder för mig en själslig, intellektuel Status quo. Ingen stimulans till vidareutveckling, nya tankar, ideer, bara en sorglig rundgång där individen försvinner i en massa där finns en oändlig mängd ”norm” att passa in, åsiktsgemenskap m.m. Rekommenderas för ensamma som gör vad som helst att trolla bort ensamheten för en kort tid”!

Good thinkng there Anna. Ju stabilare grund man står på, ju mindre hotande är det att ta in andra perspektiv. De flesta verkar bara ha behov av att förstärka sina kollektiva värderingar. Låta andra tänka och fatta beslut för dem. De verkar inte vilja inte växa upp. Tryggheten komma från en gemenskapen i ett tankekollektiv som blir till idékollektiv. Alla skall tycka likadant, annats uppstår oro. Det vill man inte.

Anna
Anna
Gäst
17 juni 2016 kl 20:21

@Anders Björk
Citat: “Anna: det kan ju också vara så att den som ”självrealiserar” hamnar i ett läge där kommunikation med andra blir lidande pga olika nivåer och synsätt. Just den skillnaden kan rendera i minskad social samvaro alt. tolerans mellan de kommunicerande parterna”

Att en Kommunikation blir lidande är konformistens värsta mardröm. Jag ser konformism som är det största hindret för en sund social samvaro . En sund samvaro där vi ensamma bryter gärna med ensamheten och deltar för att det ger så mycket för alla inblandade.

Att vara sig själv och stå för viktiga grundvärderingar är alltid en risktagande i social sammanhang. De flesta människor kämpar med den frågan, vem vill stå helt utanför pga för låg tolerans för andras ståndpunkter eller förlora sig själv i en bottenlös tolerans (som jag kallar ibland simpel feghet).

All bra Kommunikation förutsätter Respekt för samtalspartner. Men den sorgliga att vi inte når varandra alltid på en önskvärd nivå. Toleransen betyder för mig att jag finner detta helt naturligt och sällan tar som ett personligt nederlag. Som Ale skrev om eget ansvar! Man är ansvarig bara för sig själv!

anders
anders
Gäst
18 juni 2016 kl 10:08

Ale: allting har ett pris, annat har värde. De allra flesta vill inte betala priset att få något av värde.

Ale
Ale
19 juni 2016 kl 08:54

@Anders Björk Ha ha … Bra igen anders. Vidare kan sägas att allt som det är ont om blir värdefullt; gäller även oss människor så som att: visa sig svag, fråga om hjälp, öppna upp samt släppa in andra människor i våra liv.

anders
anders
Gäst
19 juni 2016 kl 10:33

Ale: Det som det troligen är mest ont om är människor som vågar använda sina talanger och styrkor. Jante ser till att det inte är accepterat. Såvida du inte är en sportmänniska. Bröd och cirkus. Svagheten i längden med den filosofin är att det blir ont om bröd.

Stella
Gäst
19 juni 2016 kl 12:51

I vår värld har den romantiska kärleken fått ikläda sig rollen som “sann kärlek”. I monetarismens kölvatten, där alltmer av vardagen ska prissättas, handlas med och beskattas, har den sanna kärleken i form av kärleken till livet och existensen hamnat på undantag. Att knulla har blivit kärlek, och att känna samhörighet i vardagslivet har blivit en ineffektivitet som ska jobbas bort.

Vi känner oss ensamma i kärlekslösheten.

Ale
Ale
19 juni 2016 kl 17:22

Den romantiska kärleken är en 1800-tals företeelse, vilket kan vara bra att påminna sig om ibland – men en bra sådan! Ordet “ensamhet” har nog olika landningar och upplevs nog individuellt. Har man mycket omkring sig med ansvar för många människor längtar man efter ensamhet och att få bli färdig med något emedan det för andra är ett lidande.

När man är ensam slipper man ta massa hänsyn, men istället gäller minsta möjlig motståndets lag – man blir slö och lat och får ingen gjort.

Men ensamhet som tomhet förstår jag mig inte riktigt på? Hur kan man känna tomhet? För att känna igen tomheten, skild från alla andra känslor, måste den ju ha egenskaper som utmärkte den från, säg, icke tomhet. Annars vet vi ju inte att det är tomheten vi känner. Är det tomt, är det tomt. Det finns ingenting. Hur kan tomheten ha några egenskaper om allt sådant saknas?

Mins en handledningssituation på Rättspsyk en gång, där en kollega tog upp att han kände en sådan förlamande tomhet inför en patient. Han talade om detta. Jag bad då honom byta ut ordet tomhet mot öppenhet, vilket jag inte skulle ha gjort, för det utlöste en kraftig ångestattack. Det är vad jag tror är tomhet. Öppenhet. Folk talar om öppenhet som något positivt eller eftersträvansvärt tillstånd. Men total öppenhet är många gånger inget önskvärd situation utan ett ytterst utsatt läge. Ensamhet är nog mer en förnimmelse av att vara öppen, tror jag.

Sedan: If you waste time, time will waste you

Stella
Gäst
19 juni 2016 kl 19:22

Den romantiska kärleken har sina rötter i 11-1200-talet och riddarepoken. Romantiken som 1800-talsfenomen var att försöka skaka liv i något urarva och “rent”, t ex vikingatiden så som vi lärt oss att se den idag, inte vad den egentligen var enligt de källor som finns.

Jag tror att ensamheten som känsla har flera orsaker, där den mekanistiska synen på världen står för den största delen. Vi ser oss inte som biologiska varelser på samma sätt längre. Vissa vill till och med byta ut delar och “transhumanismen” som fenomenet att vi mer och mer kommer att bli mekaniska robotar och kommer att få kretsar od inopererade i oss, är ett tecken. Vi har redan avhumaniserats på flera sätt genom födsel och programmeringar. Jag tror att det är våndan av att vara bortkopplade från vår egentliga källa som är ensamheten, eller kanske snarare isoleringen. Vi är inte jordade längre och har därmed förlorat vår mänsklighet.

(“Human” från humus=jord.)

Ale
Ale
19 juni 2016 kl 23:42

@ Stella: “Att knulla har blivit kärlek”. Tänk om det vore så väl 🙂 Då skulle vi återgå till att vara det vi är “biologiska varelser” – att ha samlag med sin älskade, vara öppen och bara vara kroppen. Tror också mycket på jordning. Det tar sin tid att bli jordad. Minste ett till två dygn ute i naturen, då infinner den sig. Man tänker inte längre. Man bara är och allt tar den tid det tar.