Frankrike kan utveckla ett inbördeskrig

14
265

Yves MamouDEBATT. Yves Mamou som arbetat som journalist för Le Monde i 20 år skriver att Frankrike riskerar inbördeskrig. Han citerar bla chefen för den franska säkerhetstjänsten och påpekar att Hollande vägrar nämna orsaken till problemet vid namn. Istället för att se den inhemska källan till terrorism vill Hollande fortsätta kriga utomlands.

Text: Yves Mamou (i bild th) | Översättning: Maria Celander | Artikeln är återpublicerad med tillstånd av tankesmedjan Gatestone-institutet i New York

“Vi står på randen till inbördeskrig.”

Citatet kommer inte från en fanatiker eller galning. Nej, det kommer från Patrick Calvar, chef för Frankrikes inrikes säkerhetstjänst DGSI (Direction générale de la sécurité intérieure). Han har faktiskt talat om risken för inbördeskrig vid flera tillfällen. 12 juli talade han inför en kommission bestående av parlamentsledamöter som håller på med en kartläggning av terrorattackerna under 2015, och varnade dem då för just detta.

I maj 2016 kom han med samma budskap till en annan parlamentskommission, denna gång inriktade på nationellt försvar.

“Europa är i fara. Extremismen växer överallt, och nu koncentrerar vi oss på några högerextrema rörelser som förbereder en konfrontation”, sa Calvar.

Vilken slags konfrontation? “Konfrontation mellan samhällsgrupper”, sa han – en artig omskrivning för “krig mot muslimer”. “En eller två terrorattacker till”, tillade han, “så kan det mycket väl utbryta ett inbördeskrig”.

I februari 2016 talade han inför en senatskommission med ansvar för underrättelsearbete, ochupprepade:

“Vi tittar nu på högerextrema grupper som bara väntar på fler terrorattacker som startskott på våldsam konfrontation.”

Ingen vet om lastbilsterroristen, som plöjde in i folkmassan i Nice på nationaldagen 14 juli och dödade över 80 människor, kommer att bli den utlösande faktorn för ett inbördeskrig i Frankrike. Men det kan vara intressant att titta på vad som utgör riskfaktorer i såväl Frankrike som andra länder, till exempel Tyskland och Sverige.

Huvudskälet är statens misslyckande.

1. Frankrike är i krig men fienden namnges aldrig

Frankrike har varit mål för upprepade islamistiska attacker; de större islamistiska terrorblodbaden ägde rum på tidningen Charlie Hebdo och snabbköpet Hypercacher i Vincennes (2015); konsertlokalen Bataclan med närliggande restauranger och fotbollsarenan Stade de France (2015); morden på två poliser i Magnanville i juni (2016), och nu lastbilsattacken i Nice, på minnesdagen av stormningen av Bastiljen, som inledde Franska revolutionen 1789.

De flesta av dessa attacker har utförts av franska muslimer: Medborgare som återvänt från Syrien (bröderna Kouachi som attackerade Charlie Hebdo), eller franska islamister (Larossi Abballa som dödade en polisfamilj i Magnanville i juni 2016) som senare svurit trohet åt islamiska staten, IS. Lastbilsmördaren i Nice var tunisier, men gift med en fransk kvinna, med vilken han hade tre barn. Han levde tillbakadraget i Nice tills han bestämde sig för att mörda över 80 människor och skada dussintals andra.

Efter var och en av dessa tragiska händelser har president François Hollande konsekvent vägrat namnge fienden, vägrat namnge islamism – och särskilt vägrat att peka ut franska islamister – som fiender till Frankrikes medborgare.

För Hollande är fienden något abstrakt: “Terrorism” eller “fanatiker”. Även när presidenten vågar namnge “islamism” som fienden, vägrar han säga att han ska stänga alla salafistiska moskéer, förbjuda Muslimska brödraskapet och salafistiska organisationer i Frankrike, eller förbjuda slöjor på kvinnor på gatan och universiteten.

I stället bekräftar den franske presidenten än en gång sin beslutsamhet att vidta militära åtgärder utomlands:

“Vi ska förstärka våra insatser i Syrien och Irak”, sa presidenten efter attacken i Nice.

Frankrikes president anser uppenbarligen att utpostering av soldater i hemlandet endast är en defensiv åtgärd: En avskräckande åtgärd, inte en offensiv upprustning av Republiken gentemot en inre fiende. Så när vi nu ställs inför det faktum att den elit som valts för att leda vårt land genom nationella och internationella faror har misslyckats – hur konstigt är det då om paramilitära grupper organiserar sig och förbereder sig på att slå tillbaka?

Mathieu Bock-Côté, sociolog i Frankrike och Kanada, säger till Le Figaro:

“Västerländska eliter motsätter sig att namnge fienden med suicidal envishet. Ställda inför attackerna i Bryssel eller Paris föredrar de att föreställa sig en filosofisk strid mellan demokrati och terrorism, mellan ett öppet samhälle och fanatism, mellan civilisation och barbari.”

2. Inbördeskriget har redan börjat och ingen vill nämna det vid namn

Inbördeskriget började för 16 år sedan, med den andra intifadan. När palestinierna utförde självmordsattacker i Tel Aviv och Jerusalem, började franska muslimer terrorisera judar som bodde i all stillhet i Frankrike. Under 16 år har judar – i Frankrike – blivit slaktade, attackerade, torterade och knivhuggna av muslimska franska medborgare, förment som en hämnd för vad som händer palestinierna på Västbanken.

När en grupp franska medborgare som är muslimer förklarar krig mot en annan grupp franska medborgare som är judar, vad kallar man det? För det franska etablissemanget är det inget inbördeskrig, utan bara ett olyckligt missförstånd mellan två “etniska” grupper. Fram tills nu har ingen velat göra någon koppling mellan dessa attacker och den mordiska attacken i Nice, mot folk som inte nödvändigtvis var judar, och kalla det vid sitt rätta namn: inbördeskrig.

För det mycket politiskt korrekta franska etablissemanget kommer faran för inbördeskrig in i bilden först om någon slår tillbaka mot franska muslimer; om alla bara underkastar sig deras krav kommer allt att bli bra. Attackerna mot judar av franska muslimer; mot journalisterna på Charlie Hebdo av franska muslimer, mot en företagare som fick huvudet avhugget för ett år sedan av en fransk muslim; mot den unge Ilan Halimi av en grupp muslimer; mot skolbarn i Toulouse av en fransk muslim, mot oskyldiga människor i Nice av en nästan fransk muslim – har fram tills nu inte tolkats som symptom på inbördeskrig av någon. Än i denna dag ses dessa blodbad som någonting i stil med tragiska missförstånd.

3. Det franska etablissemanget ser de fattiga, de äldre och de besvikna som sina fiender

Vem klagar mest på muslimsk invandring i Frankrike? Vem lider mest av lokal islamism? Vem gillar mest att dricka ett glas vin eller äta en skinkmacka? De fattiga och de äldre, som bor nära de muslimska områdena, för att de inte har råd att bo någon annanstans.

Som ett resultat av detta är i dag miljoner äldre och fattiga redo att välja högerpartiet Nationella frontens ledare Marine Le Pen till republikens nästa president, av det enkla skälet att hennes parti är det enda som vill stoppa olaglig invandring.

På grund av att Frankrikes äldre och fattiga vill rösta på Nationella fronten, har de blivit etablissemangets fiender, både till höger och vänster. Vad säger Nationella fronten till dessa människor?

“Vi ska återupprätta Frankrike som en nation av fransmän.”

Och de fattiga och äldre tror på det – för att de inte har något annat val.

På liknande vis hade Storbritanniens äldre och fattiga inget annat val än att rösta för Brexit. De tog det första verktyg de fått för att uttrycka sin besvikelse över ett samhälle de inte längre tycker om att leva i. De röstade inte så för att de ville säga:

“Döda dessa muslimer som förvandlar mitt land, stjäler mitt jobb och suger åt sig mina skattepengar”.

De bara protesterade mot ett samhälle som en global elit börjat förvandla utan deras samtycke.

Vad gäller Frankrike har de globala eliterna gjort ett val. De bestämde att de “dåliga” väljarna i Frankrike var orimliga människor, alltför dumma för att se det fina i ett samhälle öppet för människor som ofta inte vill assimileras, som vill att du ska assimileras till dem, och som hotar att döda dig om du inte gör det.

Eliten tog ställning mot sina egna gamla och fattiga för att de inte ville rösta på dem längre. De valde också att inte bekämpa islamism, för att muslimer röstar kollektivt på denna globala elit. Just det att muslimerna röstar kollektivt utgör en oemotståndlig lockelse för de europeiska eliterna.

I Frankrike röstade 93 procent av muslimerna på den nuvarande presidenten, François Hollande, 2012.

I Sverige uppgav socialdemokraterna att 75 procent av de svenska muslimerna röstade på dem 2006; och undersökningar pekar på att det “röd-gröna” blocket får 80-90 procent av muslimernas röster.

4. Är inbördeskrig oundvikligt? Ja!

Om etablissemanget inte vill inse att inbördeskrig redan förklarats av extremistiska muslimer först – om de inte vill inse att fienden inte är Nationella fronten i Frankrike, AfD i Tyskland, eller Sverigedemokraterna – utan islamism i Frankrike, i Belgien, i Storbritannien, i Sverige – då kommer ett inbördeskrig att bryta ut.

Frankrike har precis som Tyskland och Sverige en militär och polis som är stark nog att bekämpa en inre islamistisk fiende. Men först måste man nämna denna fiende vid namn och vidta mått och steg emot den. Om man inte gör det, om man utlämnar sina infödda medborgare åt en hopplöshet där bara väpnad hämnd återstår – ja, då är inbördeskrig oundvikligt.

Text: Yves Mamou

Relaterat

Armstrong Economics: Nice Terror Attack Threatens European Uprising

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

14 KOMMENTARER

  1. Detta tal om högerextrema rörelser som bara väntar på en ursäkt är båg. Staten som vill hitta en ursäkt att fortsätta förfölja europeer.

  2. Den här franske medlemmen av sitt etablissemang låtsas inte om de ständigt förekommande indicierna på att terrorn ofta bär spår av medverkan från myndigheterna själva som släpper fram gärningsmän efter att sen länge ha känt till och övervakat dom. Så till den grad att avhoppare uttalat att dom fattar inte hur dom fick hållas. Den här gubben vet naturligtvis att utredaren vid Charlie Hebdo plötsligt ‘begick självmord’
    Men jag säger inte emot dom som vill skydda Europa med att stänga gränser och sätta stopp för och reversera den radikalisering som angloamerika orsakat. Däremot bör man inte hjälpa angloamerikas subversiva verksamhet genom att enbart peka på deras manipulerade verktyg.
    Om man gör det ökar risken verkligen för inbördeskrig vilket är vad angloamerikas globaliserare är ute efter. I de senaste attackerna verkar det vara mer autonomt verkande muslimer. Reaktionen på nätet att avslöja myndighetsinblandning tidigare gjorde det förstås nödvändigt att skapa mer autentisk terrorism. Så i de senaste fallen syns inte marionettrådarna men misstankarna bör gå i samma riktning. Visst kan islamister tänka ut attackplaner men väst’s agenter, inkl Israels, är sammanvävda med dom sen länge och har goda möjligheter att styra inriktningen.

  3. Som jag ser det så finns det inget “politiskt korrekt” med gullandet med de som tror bokstavligt på Koranen och Haditherna. Den logiskt korrekta och emotionellt korrekta politiska åstgärden är naturligtvis häktnin+utvisning eller mentalsjukhus i varja demokratiskt land med yttrandefrihet. Det fötstår den som undersökt saken lite djupare.

  4. Jag hörde Stefan Löfven i en intervju i radio idag. Han benämner terrorattackerna för ” händelser. Den här idioten klarar inte av att kalla en spade för en spade. Terrorattacker heter det, och inte händlelser ! Uttalandet visar vad som går runt i huvudet på den gubben. Rena katastrofen att han är svensk statsminister. Alla sörjer de drabbade säger alla…ingen kommer med några förslag på förändringar. Tvärt om lovar det socialdemokratiska partiet att öppna gränserna på vid gavel efter nästa val eller om tre år. Hur fan står det till med synapserna i hans skalle ? Syntax error !

  5. I varje konflikt som inte tycks ha någon möjlig lösning finns alltid en dold tredje part, som förtäckt provocerar de bägge parterna i konflikten.

    Den tredje parten verkar skenbart förnuftig och konstruktiv. Den verkar vilja hjälpa till att få en lösning på situationen. Problemet är dock att det är den tredje parten som startat situationen och nu presenterar en lösning som gynnar den: Problem-reaction- solution.

    Situationen vi ser i Europa är en polarisering mellan muslimska flyktingar och en allt starkare höger nationalism. Det är precis det som eliten vill.
    Det är den tredje parten (eliten) som skapar detta problem genom att i hög grad åsidosätta den egna befolkningen till förmån för flyktingarna, samtidigt som den förmodligen skapar sk “false flags” i form av terror-attacker för att ytterligare späda på skräck och hat.

    • Precis så ligger det till. Planen är att skapa fruktan och rädsla. Det projektet appliceras nu på oss i Europa med flyktingströmmarna. UZA har lyckats skrämma upp den amerikanska befolkningen rejält. Säkerhetsindustrin går på högvarv och säkerhetsindustrin är en sektor som är en “säker investering på börserna. Det stora starka UZA som är beväpnat till tänderna och har en befolkning som är väldigt rädda. Uppskrämda av säkerhetsindustrins lobbyister och av korrupta politiker. Befolkningen har nu börjat döda sina egna poliser. Att befolkningen i UZA dödar varandra i parti och minut liknar hur dom uppför sig på bortaplan där man också dödar bort alla “problem. Amerikansk utrikespolitik går ut på att skjuta bort problem och skrämma omgivningen till lydnad. UZA skapar terrorism och hat…precis som man vill och allt går enligt planen. Globalisterna kommer att ta över när de socialt stabila länderna i EU har gjorts odugliga till gränsen på inbördeskrig. Islam och jihadister är deras verktyg och hur detta ska sluta skrämmer. Donald Trump är guds straff mot den ondskefulla amerikanska administrationen, eller räddningen för det blåsta amerikanska folket och den övriga världen. Fuck UZA !

  6. http://nodisinfo.com/

    Dåligt planerade och utförda false flags.
    False flag 9/11 var för bla att ha en orsak till att invadera irak.

    Hollande använder samma false flag retorik för att fortsätta i Syrien.

    Hur länge ska folk låta sig luras av korrupt media?

  7. Det handlar om social ingenjörskonst där ett antal psykiskt störda personer (filantroper kallar de sig själva, vilket ska läsas EUgeniker på tvärtomspråket) sitter och drar upp linjer för den globala “utvecklingen”. EUgenikerna, Löfven och andra likasinnade borde sättas in på institution på tvångsvård tills de kommer på andra tankar, t ex att följa folkviljan eller varför inte använda sitt sunda förnuft?

    “The Soros-de Caprio-Buffet-Bloomberg-Obama friend is congratulating two countries currently in turmoil because of the rapefugees they’ve flooded into the country. (Bill) Gates and his rich buddies stand to make a lot of money off refugee labor.

    Gates said that economic development would stem the tide of migration from some countries though there is no sign of that.”

    Kaos är vad de mentalt sjuka kapitalisterna och politiker önskar sig så att de kan skapa något än djävligare.

    http://www.independentsentinel.com/global-social-engineer-bill-gates-comments-on-refugee-immigration-raise-alarm-bells/

  8. Yves Mamou är uppenbarligen Frankrikes mostvarighet till Svenska Dagbladets hatare och ledarskribent Ivar Arpi.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here