Kerstin Unger-Salén: Cancerfonden – gör om gör rätt!

Kerstin Unger Salén som driver ett hälsocenter på Mallorca går till kraftig konstruktiv attack mot Cancerfonden som hon anser inte gör sitt jobb. I denna text som skickats per brev till Cancerfonden radar Unger Salén upp fondens brister och vad den istället bör göra för att verkligen lösa svenska folkets cancerproblem.

Text: Kerstin Unger Salén, blogg: Alltomcancer.com | Läs även: ”Hur gjorde Kerstin för att bota sin cancer?” | Bild: Kerstin i Casbernats, Soller, Mallorca – Foto: Torbjörn Sassersson

Hittills har man inte visat nämnvärt intresse för sådana frågor och nu är kampanjen nerlagd p.g.a. förståelig kritik. Cancerfonden uppmanade nämligen allmänheten: ”Säg nej till cancer”. Precis som om det vore så enkelt.

Tyvärr finns det en hel del faktorer som ligger utanför människors kontroll och som de inte ens är medvetna om utgör en cancerrisk.

Livsstils- och kostförändringar är självklara åtgärder för att förebygga och eftervårda cancer, men det behövs mer för att bryta trenden av den ständigt ökande cancerincidensen.

Man kan få en överskådlig och tillförlitlig statistik från Globocan, Världshälsoorganisationens International Agency for Research on Cancer, som visar hur pass allvarlig ökningen av cancer verkligen är. Där framgår det klart och tydligt att speciellt i Norden ligger illa till och har höga siffror av cancerincidens.

Trots de frikostiga donationer människor i förtroende skänker Cancerfonden har ni visat föga intresse att genomföra en preventionsplan eller kampanjer som kräver mindre kemikalier och gifter i miljön, i mat och dryck, hygienprodukter, plaster och i skönhetsmedel.

Det finns inget genombrott som hittills brutit denna trend där allt fler människor som drabbas av cancer för varje år som går. Undantagen är barnleukemi och ev. testikelcancer. Här behövs djärvare grepp och engagemang.

Nuvarande cancerbehandlingar är utan tvekan oerhört giftiga. De kan orsaka återfall eller ny cancer längre fram. Det är ingen hemlighet. I dagsläget saknas ingående information och/eller protokoll för dem som är färdigbehandlade trots att dessa patienter ofta efterfrågar sådan hjälp.

Alltför ofta får nämligen färdigbehandlade patienter återfall och metastaser vilket är det stora problemet för de cancerdrabbade eftersom deras chanser att överleva minskar avsevärt.

En hel del cancerpatienter efterfrågar alternativ eller komplementärmedicinska behandlingar, men får ingen information om detta trots att det finns välbeprövade behandlingar med gedigen forskning bakom sig. En del erbjuds i Tyskland och Schweiz och även Spanien. I Sverige är alternativ eller komplementära terapier närmast förbjudna att ens forska på, än mer för behandling.

Kanske skulle Cancerfonden vilja ta reda på vad för slags seriösa komplementärmedicinska cancerbehandlingar som finns i våra grannländer?

Cancerfonden har misslyckats med att sänka antalet cancerdrabbade.

År från år ökar cancerincidensen stadigt och snart kommer varannan person att få cancer under sin livstid.

En anledning att man inte haft framgång att bryta trenden beror på att man talar om mutationer och genetiska förändringar men går inte till grunden med varför de börjar de uppträda annorlunda.

Vad är det i mikro- eller makromiljön som har negativ inverkan? Vad förändrar geners uttryck?

Istället ger Cancerfonden diffusa beskrivningar om samverkan mellan miljön, gifter, strålning och cancer. Så här står det på deras webbsida:

“De olika föroreningar som släpps ut i miljön har i allmänhet troligen inte särskilt stor betydelse för uppkomsten av cancer. Sambanden är dock svåra att överskåda och beräkna. Partiklar från förbränningsmotorer och vägslitage kan troligen öka risken, men hur mycket är svårt att ange då så många andra faktorer spelar in.”

Mer vagt kan man knappast uttala sig. Trots att det väl belagt att gifter och främmande substanser medverkar till cancer. Läs gärna vad WHO och världens främste expert inom detta område, professor emeritus Samuel Epstein har att säga om vilka faktorer som leder till cancer. Eller ta del av en forskningsstudie av Dean Ornish, professor at University of California, San Francisco och grundare till “the Preventive Medicine Research Institute”.

Vart går pengarna?

Pengar från donationer går först och främst till att stödja läkemedelsforskning och att ta reda på vad man ska göra när patienten redan fått cancer. Dessutom är forskningen kring cancer strikt reglerad vilket förhindrar nya teorier att bli studerade. Här ligger problemet.

Det saknas en preventiv handlingsplan. Cancerfonden har inte en sådan handlingsplan.

Varför inte tillsätta en panel av fristående och oavhängiga cancerexperter som president Obama lät gör i USA år 2009? De gjorde en sammanställning som heter ”Reducing Environmental Cancerrisk. What can we do?” . En utomordentligt värdefull läsning.

Om man applicerade vad vi redan vet om cancerprevention och tidig upptäckt vore det möjligt att drastiskt minska risken för cancer.

För att barn inte ska drabbas är den gravida mammans hälsa exempelvis avgörande.

Dr Christopher Wild, direktör för ”the International Agency for Research on Cancer” är ytterligare en i skaran som kritiserat bristen på framförhållning. Han efterlyser också en plan för preventiv cancerplanering.

Wild menar att 40 till 50 % av alla cancerfall skulle kunna förhindras om man bara använde sig av den ackumulerade kunskap som redan finns om förstahands cancerprevention.

Förebyggande åtgärder såsom det ser ut idag handlar mestadels om mammografi och vacciner, men man behöver ställa krav för att reducera

Jag efterlyser kampanjer för att minska mängden pesticider och glyfosatlämningar, E-ämnen, transfetter, xenoöstrogener eller parabener i plaster och mycket mer.

Barnen

De gifter och kemikalier barnen får i sig har vanligtvis bara testats på vuxna, (vuxna män) och inte på hur barn reagerar som ju är mycket mindre och vars hjärnor fortfarande utvecklas. Sätt tryck på barnmatsproducenter att höja näringsvärdet och ta bort socker och från industriframställd barnmat.

Falukorv, färdiga köttbullar, skinka, bröd, kex, pulvermos, godis och allt annat som marknadsförs som barnvänlig mat innehåller stora mängder tillsatser såsom konserveringsämnen, E-ämnen, färgämnen, socker eller aspartame, majssirap, transfetter och död mat bara för att ta några exempel.

Socker och cancer

På Cancerfondens webbsida kan vi läsa följande information om socker:

”Det finns laboratoriestudier som undersöker hur olika sockerarter påverkar cancerceller, men inga direkta bevis för att socker i sig, eller som en del av en väl balanserad kost, ökar risken för cancer hos människor.”

Det är inte sant.

Det har verkligen forskats en hel del på socker och relationen till cancer.

Cancerceller är extra sockerberoende vilket man bör varna för både som prevention och att undvika sockerskapande mat under pågående behandlingar samt efteråt.

Varför?

Forskning under de senaste åren visar att höga insulinnivåer troligtvis är en viktig medverkare till utvecklingen av en cancer.

Genom att undersöka ett brett spektrum av olika maligna tumörer har man funnit att höga insulinnivåer relateras till en ökad risk för cancer.

Kolhydratrik (sockerskapande) mat bryts normalt sett ner till socker som tar sig in i blodet. När blodsockernivån ökar skapar bukspottskörteln insulin. Ett hormon som hjälper att föra bort socker/glukos från blodet och in i cellerna där det ger bränsle för att skapa energi eller förvaras som fett. Överflödigt socker blir nämligen fett.

Studier visar att de som har diabetes typ 2 och är överviktiga löper större risk för exempelvis bröstcancer med 36 till 41 %.

Efter att ha lusläst Cancerfondens artiklar på webbsidan kan jag inte hitta att ni gör en sammankoppling mellan socker, diabetes, höga insulinnivåer och cancer. Varför?

Socker och vita spannmålsprodukter ökar dessutom försurning i kroppen.

En försurad kropp innehåller mindre syre och skapar en miljö där mikrober (bakterier, mögel- och jästsvampar samt virus) och cancerceller frodas.

Det är också ett välkänt fenomen att cancerceller i högre grad använder mer socker/glukos än normala hälsosamma celler gör.

Cancerceller är normalt sett beroende av mer socker p.g.a. deras annorlunda metabolism. De kan inte heller använda annat bränsle såsom fett (ketoner) för att få energi vilket vanliga celler kan. Detta är en viktig punkt.

Socker medverkar också till sänkt immunförsvar och är onkogenetiskt, d v s aktiverar gener som medverkar till cancer.

Enligt en publicerad artikel i the Journal of Clinical Investigation som heter, “Increased sugar uptake promotes oncogenesis via EPAC/RAP1 and O-GlcNAc pathways” göder socker inte bara befintliga cancerceller, men bidrar aktivt till initiera en cancer.

Hoppas att detta klargjort relationen mellan socker och cancerväxt och att Cancerfonden tar till sig denna information och vägleder allmänheten på ett korrekt sätt.

Om strålningsrisker

Till sist ang. lågfrekvent strålning från mobiler, datorer, och högspänningstorn.

Stora ekonomiska intressen förhindrar att man öppet talar om alla de varningsrop som framförts och forskningsstudier som visar hur pass allvarliga dessa risker är, framför allt för barn.

IARC har redan klassat lågfrekventa elektromagnetiska fält som ”möjligen cancerframkallande”. Kanske borde ni tala om det? Eller rapportera om Freiburgapellen.

En protest från en läkarkår som sade följande:

“Vi ser allt oftare ett tydligt samband mellan insjuknade och nytillkommen exponering för pulsad mikrovågsstrålning”.

Redan 1999 klassade NIEHS i en utredning dessa fält som en riskfaktor för både barnleukemi. Barnleukemi och hjärncancer är de vanligaste cancerformerna hos barn. Svenske cancerläkaren Lennart Hardell med hjärnkirurgen Khurana och Charlie Teo publicerade en vetenskaplig artikel som gick igenom den samlade forskningen på hjärntumörer och mobiltelefoner. Analysen visade att mobilen (som numera de flesta skolbarn har) fördubblar risken att utveckla den svåra, ofta dödliga sjukdomen.

Jag hänvisar också till Bioinitiativrapporten 2007 och EU-parlamentets resolution och så många andra rapporter. Eller vad International EMF med forskare från 39 olika länder skrev på en appell i maj förra året, ”the International EMF Scientist Appeal” till FN där dr Martin Blank bad om mer aktsamhet beträffande användning av mobiler och annat som ger lågfrekvent strålning. Han påpekade hur viktigt det är att föräldrar och skolor skyddar barnen från strålningsrisker.

Barn- och Cancerfonden säger inte ett ord om frekvensstrålning från mobilmaster, mobiler och datorer. Har man verkligen inget att säga? Vad väntar man på?

Nu finns ett gyllne ögonblick att reflektera över hur man ska gå vidare. Ta fram nytänkande och se sanningen i vitögat. Cancer ökar ständigt och situationen är ohållbar.

Börja informera om den forskning som sedan länge visat var problemen verkligen ligger. Människor vet mer än vad ni tror och vill själva ta större ansvar men behöver stöd från myndigeter och cancerorganisationer.

Text: Kerstin Unger Salén, blogg: Alltomcancer.com | Läs även: ”Hur gjorde Kerstin för att bota sin cancer?”