Recension: Sylvass svidande kritik av dagens psykiatri

Christer Nilsson - Foto: Johan ArvidssonChrister Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och NewsVoice.
publicerad 29 augusti 2016
- Christer Nilsson

Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse
Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse

RECENSION OCH DEBATT. Den danske professorn Peter Gøtzsches* förra bok Dödliga mediciner och organiserad brottslighet landade blytung på bordet hos forskare, förskrivande läkare, läkemedelskommittéerna, läkemedelsverket och – inte minst – hos den skarpt kritiserade korrupta läkemedelsindustrin.

Text: Christer Nilsson, medicinhistoriker, författare – Läs mer av Nilsson i NewsVoice | Video: AlmaNova

Nu har författaren följt upp denna bok med att kritiskt granska psykiatrin. Min spontana första kommentar är: läs boken, läs den, alla!

  • Alla ni som har fått en osynlig psykiatridiagnos inbränd i pannan och för evigt som ett stigma fått den införd i sjukjournalen.
  • Alla ni som av psykiatrin medikaliserats – ofta livslångt – och som lider av hemska biverkningar av psykofarmaka.
  • Alla ni som försöker ta er ur detta drogberoende, med svåra abstinensbesvär, värre än för heroinister och fått – ofta förödande – självmordstankar.
  • Alla ni som fått elchocker som förstört hjärnan.
  • Alla ni som fått en psykos och satts på tung och destruktiv antipsykotika och därefter blivit aggressiva och farliga för omgivningen.
  • Alla ni som fått diagnoser som schizofreni, bipolär störning, social fobi och demens och blivit medicinförgiftade.
  • Alla ni som tvångsvårdats, låsts in och tvångsmedicinerats, vi glömmer inte Thomas Quick!
  • Alla ni vars barn fått en ”adhd-diagnos” och som tar amfetaminderivat för denna falska sjukdomsepidemi, med risk för kronisk hjärnskada som följd.
  • Alla ni anhöriga och vänner som på nära håll sett hur en medmänniska förändrats och långsamt brutits ner av psykofarmaka.
  • Alla ni som känner stress, livsångest eller är deprimerade och funderar på att uppsöka psykiatrin.
  • Alla ni unga medicinare som tänker välja psykiatrin som specialitet.
  • Alla ni, läs boken!

I sjutton stringenta och väldokumenterade kapitel betar författaren av hela det psykiatriska fältet och utmanar stora delar av psykiatrikerkårens fördomar och inkompetens liksom läkemedelsindustrins arrogans, maktmissbruk och girighet. Peter Gøtzsche avslöjar myter och rena vetenskapliga lögner som ledande psykiatriker – författaren kallar dem skämtsamt ”silverryggarna” – skapat och underhållit i årtionden.

Hans slutsatser är en svidande vidräkning. Bruket av psykofarmaka som gör mycket mer skada än nytta, bör minska med 98 procent och är den vanligaste dödsorsaken efter hjärtsjukdomar och cancer.

ArcanumSkolan 2024

Psykofarmaka dödar årligen 500 000 människor över 65 år i Europa och USA. Detta ohyggliga individuella lidande kan omöjligen levandegöras med siffror och torr statistik.


Grottekvarnens nedmalande av dessa olycksaligas livsöden rinner som en fin blodig mäld mellan våra fingrar gäckande alla försök att få grepp om dem.

Peter Gøtzsche grubblar över hur det har kunnat bli så här. Några nyckelbegrepp är de bristande resurserna, avhumaniseringen och stressen inom sjukvården. Psykiatriker som inte ser människan utan bara – den oftast tvivelaktiga – diagnosen.

Bristande tid för varje patient leder till de ”enklare” lösningarna, att använda psykofarmaka, i stället för den rätta vägen – psykoterapi och samtal där tillräckligt med tid avsätts och där varje patient blir sedd och får komma till tals. Psykiatriker som är förblindade och vägrar erkänna att det är deras psykofarmaka som bryter ner människorna, inte dessas eventuella psykiska sjukdom.

Tongivande psykiatriker som vägrar erkänna att deras specialområde har spårat ur fullständigt, och när frågor väcks om överdiagnos och överbehandling är deras standardsvar att många patienter är underdiagnostiserade!

Jag har vissa synpunkter på författarens kategoriska sätt att skriva. Det mesta är mycket väl underbyggt, men han slår larm mest hela tiden. Tonläget är högt, vilket riskerar att till slut göra läsaren en smula tondöv. Han hade tjänat på att nyansera sitt språk bättre.

Gøtzsche borde också nämnt att utan akutpsykiatrin så hade suicidaltalen ökat dramatiskt. Bra psykiatri behövs, men måste reformeras och avmedikaliseras. Men psykiatrireformen i Sverige blev ett fiasko, även med så kallade mobila psykteam Det var också mer än naivt att sätta hospitaliserade kroniker i knät på outbildad hemtjänstpersonal.

I de två avslutande kapitlen ger författaren handfasta råd – vad kan patienten göra? – vad kan läkaren göra?

Kvinna dog efter injektion av antipsykotika

I slutet finns också en lång fallbeskrivning så outhärdligt hjärtslitande att den får mig att gråta. I boken Kære Luise skriver Dorrit Cato Christensen om sin dotter, vars liv togs av psykiatrin. Redan som 7-åring fick hon en påhittad diagnos, dold epilepsi, och tung psykofarmaka sattes in. Den långa psykiatriska Golgatavandring den unga kvinnan Luise sedan fick göra – ända tills hon föll ihop och dog i svåra kramper efter läkarens sista dödsbringande injektionen av starka antipsykotika – är så skrämmande makaber att man undrar om man har förflyttats till nazistläkarnas Auschwitz.

Swisha Christer NilssonPeter Gøtzsches kommentar är att boken borde vara obligatorisk läsning för alla läkare som överväger att bli psykiatriker. Om de kan läsa ut den utan att gråta bör de söka sig till ett annat yrke.

Text: Christer Nilsson, medicinhistoriker, författare – Läs mer av Christer Nilsson i NewsVoice

Boken: Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse
Peter C. Gøtzsche
382 sidor
Översättning: Ulrika Junker Miranda
Karneval förlag

*Peter Gøtzsche nominerades 2015 till utmärkelsen ”Årets dansk” av Berlingske Tidende.

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq