Ta alla bevis för alternativa terapier i beaktande

2
1860
Jo Marchant - Foto: Garry Simpson /Crown - NPR.org
Jo Marchant – Foto: Garry Simpson /Crown – NPR.org

”Undersök och införliva metoder inom komplementär medicin i stället för att bara avvisa dem rakt av”, säger Jo Marchant i en artikel i Nature. Marchant är vetenskapsjournalist och författare till: ”Cure: A Journey into the Science of Mind Over Body”.

Fri översättning: Pia Hellertz, fil.dr. | Källa: Nature

”Sjukt”, ”ett skämt”, och ”precis sån’t som NHS [National Health Service] inte bör göra!”. Det var några av de Twittersvar som kom när Princess Alexandra Hospital NHS Trust ville hyra in en reikiterapeut till ett sjukhus i Epping. På en lön på upp till 285,000 kr per år. Den utsedda personen: ”kommer att ge reiki/andlig healing till patienter så att de kan hantera sina känslomässiga, fysiska och andliga frågor bättre under sin cancerresa”.

Kritiker av annonsen – och det finns många – förespråkar istället vad de kallar ”evidensbaserad” inställning till hälsa och sjukvård. Dessa kritiker bör titta igen på bevisen – eftersom det visar att, att avfärda fördelarna med alternativa terapier är naivt och missriktat.

Låt oss vara tydliga, jag accepterar inte pseudovetenskapliga påståenden om reiki och andliga healers. Det finns inga belägg för att de kan utnyttja och manipulera mänskliga ”energifält” för att rensa blockeringar och läka kroppen. Liksom många alternativa behandlingsmetoder ger dessa metoder inte bättre resultat än placebo i kliniska undersökningar.

Men det betyder inte att dessa behandlingar inte har något terapeutiskt värde. Att avfärda människors komplexa psykologiska och fysiologiska reaktioner på en allvarlig sjukdom och hur den kan behandlas, som enbart placeboeffekter, är inte så lyckat.

Neurovetenskapliga studier visar att placeboeffekter kan utlösa betydande fysiologiska reaktioner som ofta är identiska med de som skapats av mediciner, som kan sträcka sig från frisättning av dopamin i hjärnan hos personer med Parkinsons sjukdom till en utlösning av endorfiner för dem som har smärta.

Det ”evidensbaserade” argumentet är att detta är relevant. Även om alternativa terapier ger ett positivt biologiskt svar, hävdar skeptiker att patienter fortfarande är mer mottagliga för beprövade konventionella behandlingar, eftersom de då kan dra nytta av både en placeboeffekt och den aktiva effekten av läkemedlet.

Denna logik missförstår karaktären av placeboeffekter. Inte alla placebos är desamma, och alternativa terapier kan ibland utlösa en starkare effekt än konventionella metoder gör. Till exempel i en studie lindrade falsk akupunktur smärta mer effektivt än ett falsk piller (T.J. Kaptchuk et al J. 332, 391-397 Br Med,… 2006); i en annan studie lindrades symtom på colon irritabile (känslig tarm, min anm. PH) med färre biverkningar än tillgängliga läkemedel (T. J. Kaptchuk et al Br Med J 336, 999-1007,… 2008).

Det är sant att om en behandling inte visar sig vara bättre än en falsk version av sig själv i studier, så fungerar den inte enligt de krav terapeutens ställer. Men om den utlöser en tillräckligt stor placeboeffekt, kan det fortfarande vara den bästa behandlingen som finns tillgänglig.

”Konventionell medicin kämpar ofta för att kunna förmedla mänskliga aspekter på vården.”

Om läkemedel är effektiva och placebosvaren små, spelar detta ingen större roll. Men människor tenderar att vända sig till alternativ medicin för subjektiva, stressrelaterade sjukdomar såsom kronisk smärta, depression, illamående och trötthet (alla de problem som kan påverka cancerpatienter i behandling).

Läkemedel för dessa tillstånd har betydande nackdelar, såsom obehagliga biverkningar och beroende, och placebosvaren står ofta för det mesta av effekten av läkemedlet. Så det blir rimligt att en patient, jämfört med att stoppa i sig ett piller, kan få mer lättnad – och färre biverkningar – från en timme med en sympatisk terapeut.

Fördelarna med terapier såsom reiki och akupunktur går dock utöver vad vi normalt tänker på som placeboeffekter. Alternativa terapeuter får inte resultat bara för att de är särskilt bra på att lura folk att tro att de kommer att bli bättre. Många delar av den vård de ger – från att samtala till att beröra – tycks ha kraft att lindra symtomen och även påverka det fysiska utfallet. Dessa element dyker inte upp när behandlingar jämförs mot skenbehandlingar, eftersom de förekommer i båda typerna av behandlingar vid experimenten.

Sådana fördelar kan vara indirekta. Till exempel kan man ta itu med patienternas ångest med hjälp av invasiva förfaranden såsom titthålskirurgi, vilket minskar risken för farliga svängningar i hjärtfrekvensen. Detta är inte bara ett resultat från de direkta effekterna av operationen, utan leder troligen också till att patienterna behöver lägre doser av lugnande och smärtstillande medel.

Konventionell medicin, med dess pressade mötestider och en överarbetad personal, kämpar ofta för att tillhandahålla sådana mänskliga aspekter i vården. En lösning kan vara att anställa alternativa terapeuter. Detta säkerställer att sådan behandling blir reglerad, och att patienter också får den konventionella behandling de behöver.

En sådan ”integrativ medicin” erbjuds nu av ett dussintals stora amerikanska akademiska medicinska institut. The Stanford Center for Integrative Medicine i Kalifornien erbjuder akupunktur för att hjälpa till med kemoterapins biverkningar. Om detta hjälper patienter att slutföra en konventionell behandling genom att göra dessa symtom uthärdliga, som en terapeut där berättade, kan det också förbättra överlevnadsmöjligheterna.

Kritiker säger att detta är farligt kvacksalveri. Att godkänna behandlingar som innehåller ovetenskapliga principer såsom auror och energifält uppmuntrar till magiskt tänkande, hävdar de, och undergräver tron på konventionella läkemedel och vacciner. Det är en legitim oro, men att avfärda alternativa metoder är inte heller ett evidensbaserat förhållningssätt och det lämnar patienter i nöd.

I stället för att avvisa sådana metoder helt och hållet, så låt oss lära av dem. Det innebär att gå bortom den förenklade förkastandet av en praxis som inte kan slå placebo. Vi måste locka fram de verkliga, aktiva ingredienserna i dessa behandlingar – sånt som ritualer, mentala bilder, empati, omsorg och hopp – så att vi kan lära oss hur de fungerar och hitta sätt att införliva dem i patientvården.

Översättning: Pia Hellertz, fil.dr. | Källa: Nature

  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

2 KOMMENTARER

  1. Jag tror inte att Jo Marchant har rätt i att kemoterapi förbättrar överlevnadsmöjligheterna för cancerpatienter. (”The Stanford Center for Integrative Medicine i Kalifornien erbjuder akupunktur för att hjälpa till med kemoterapins biverkningar. Om detta hjälper patienter att slutföra en konventionell behandling genom att göra dessa symtom uthärdliga, som en terapeut där berättade, kan det också förbättra överlevnadsmöjligheterna”.) Min övertygelse är istället att överlevnaden blir mångfalt bättre om man får tillgång till alla fungerande alternativa/holistiska medicinska metoder från början och eventuellt kompletterar med skolmedicin om detta visar sig bli nödvändigt. Till exempel kan en cancertumör behöva avlägsnas kirurgiskt, om den blockerar passagen i tjocktarmen. Jo Marchants inställning verkar inte skilja sig avsevärt från den vanliga intergrativmedicinska inställningen, det vill säga att allt skall fortsätta ungefär som vanligt inom sjukvården, men att vissa alternativa metoder, som ”egentligen inte fungerar”, kan få användas, fast då bara som komplement till de gamla vanliga skära, bränna, förgifta.

  2. Finner det lika intressant varje gång jag läser om hur ”vetenskapen” betraktar placebo och dess effekter i oss människor när vi behandlas av skolmedicinen. Å ena sidan bekräftar ”vetenskapen” att placebo de facto är en effekt, å andra sidan betraktar de den, placebon, som något ovidkommande, något ovetenskapligt.
    Jag tror att placebo och dess effekter är uttryck för människans självläkningsförmåga. Vetenskapen och de flesta läkare avfärdar den, men kan inte bortse från den, vilket antyder att de inte vet vad de pratar om, eller att de inte förstår den.
    Jag tycker man ska forska i vad placebo är, och hur den kan hjälpa.
    Beträffande artikelförfattaren ovan, får jag intrycket av att hon inte riktigt vet vad hon pratar om. Hon både vill, och vill inte, riktigt tro på alternativen. Men hon är journalist, hon vill kanske undvika att oroa dem hon behöver hålla sig väl med, något som många journalister styrs av. Det är väl mänskligt.
    Själv anser jag att bara för att en (alternativ) behandlings effekt inte har bevisats vetenskapligt, så innebär det inte per automatik att den inte kan ha effekt, vara verksam.

KOMMENTERA [Se kommentarsregler]

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här