Imamen hotar inte med mord, mordbrand eller Guds straff

Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en direktdonation via Paypal.
publicerad 17 december 2016
- Torbjörn Sassersson red.
Imamen Abdikadir Noor - Video: GP

DEBATT. Abdikadir Noor anklagades av personer inom sin egen församling för att ha förfalskat protokoll och fifflat med pengar, skriver GP i artikeln: “Efter polisanmälan – här är imamens hotfulla predikan”. När imanen försvarar sig under en predikan i en moské i Göteborg förklarar han inte fifflet, men varnar istället för Guds straff.

Text: Torbjörn Sassersson | Video: Facebook-grupp

GP sammanfattar vad som hänt:

“Som GP tidigare avslöjat hade då ett storbråk redan blossat upp inom moskén efter att medlemmar upptäckt ett förfalskat protokoll från ett påstått extraårsmöte. I protokollet, som skickats in till Göteborgs kommun i samband med en ansökan om lokalbidrag, stod imamen Abdikadir Noor plötsligt inskriven som styrelseordförande trots att medlemmarna röstat fram en annan styrelse vid det ursprungliga årsmötet.”

“Därefter ska moskéns föreningskonto bland annat ha använts för att betala en privat faktura hos Familjebostäder, samt till att överföra tusentals kronor till ett penningöverföringsföretag som arbetar med att skicka vidare pengar till Somalia.”- Michael Verdicchio, GP

Guds straff – för vem i detta fall?

Det finns förslagsvis två sätt att tolka imamens tal på video som GP publicerat. Det ena handlar om att denne indirekt hotar sin församling och den andra om att han själv känner sig hotad och att han liknar polisanmälan mot honom vid mord och mordbrand. Anklagelserna mot en imam för att denne förfalskat protokoll och försnillat pengar kan ha uppfattats av Imamen som att individer i församlingen helt enkelt hotar både moskén och Gud eftersom imamen företräder båda.

Oavsett vilken tolkning man väljer finns dock inget direkt hot om mord, brand eller Guds straff från Abdikadir Noor riktat mot sin församling för att imamen avslöjats med fiffel.

Frågan är ändå hur omvärlden ska betrakta händelsen. Om vi som ett tankeexperiment jämför situationen med en fiktiv situation där en kristen präst anklagats för samma sak och sedan hållit exakt samma tal, hur hade då allmänheten, svenska medier och rättsväsendet reagerat? Hur hade Svenska kyrkan agerat?

Ett mångkulturellt samhälle som Sverige är även ett samhälle som innehåller många tankekulturer där en grupp av människor inte kan påtvinga en annan grupp sitt tankesätt. Det betyder att debatten är fri.

Text: Torbjörn Sassersson

Imamen Abdikadir Noor tar upp Guds straff - Video: Facebook-grupp
Bild: Imamen Abdikadir Noor – Foto: Facebook-grupp

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • Imamens kommentarer – gäspningsframkallande.
    Sasserssons tolkning av imamens kommentarer – ännu mer gäspningsframkallande.

  • Att giriga människor korrumperar sig och stjäl av föreningar är inget typiskt somaliskt, men oerhört svenskt. De vanliga människorna apar ibland efter den hatade politikeradeln. Det som kanske är islamistisk kultur är att hota med Guds straff, medan svenskar, normalt sett skäms, tar sitt straff och kanske byter stad, t.o.m. byter namn.

  • Är inte imamen Abdikadir Noor själv rädd för guds straff när han beter sig kriminellt? Eller är hans omoraliska handlingar rättfärdigade bara för att de utfördes utanför den heliga moskén?

    Skrämmande att den här skumma imanen tycker att det är OK att bränna och mörda bara det inte sker inom moskén. Hoppas att församlingen kickar ut den här falska profeten som verkar vara mer uppeldad av nyliberalism än av någon helig ande. Orätt är fel oavsett var handlingarna äger rum.

  • Redaktören ställer frågan Hur hade Svenska kyrkan agerat?
    Enligt vad jag har kunnat uppfatta så är det relativt vanligt med bedragare i religiösa miljöer. Sannolikt är det god jaktmark där det finns godtrogna byten. Så med tanke på det och tanke på de exempel som man känner till från verkliga livet och på hur lite som rapporteras offentligt om detta skulle jag tro att det antagligen inte anses som vara av intresse eller att man undviker att nämna det.

  • Problem med imamer och moskéer. Problem med hedersförtryck och kvinnlig omskärelse. Problem med att Sverige inte tar hand om sina flyktingbarn och #vistårinteut begråter utvisade “flyktingbarn” à 20+ år. Problem med en etnisk underklass som visar sitt missnöje genom att smattra ned varandra med automatvapen. Rån, gruppvåldtäkter och dubbel/trippel-mord är numera gäspningsframkallande vardagsmat. Men vi har ju i alla fall Pizza och Zlatan i detta paradis på jorden som kalla för Sverige (än så länge).

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *