Förlusten av en vän

Det är med sorg och chock som jag sakta hämtar mig från budskapet om att vår kollega och nära vän Philip von Krusenstierna har somnat in efter en kort tids sjukdom. Han efterlämnar hustru Ulrika och sönerna Rikard och Adam.
I min värld har han nu fått återse sin egen bror som förolyckades i tidiga ungdomsår. Philip blev också ensam i unga år och tvingades att fostra sig själv. Jo det blev under denna mer eller mindre vilda uppväxt också mycket party och sturm und drang. När han träffade Ulrika fick han ett fäste som också utmanade honom.
Philip var en man med många strängar och med hög puls. Han gav Trance Dance ett ansikte på dansgolvet och seriositet och arbetsledning en karaktär i arbetet. Jo Philip var mån om både kunder och medarbetare och satsade hela tiden på utveckling och kvalitet. Vi gjorde över 30 program för Sveriges Television om fiske och det var ett intresse som också Philip kom att dela.  Stoltheten över en stor regnbågslax så sent som i september 2016 lyste igenom då Philip berättade att den var så stark så den nästan rätade ut krokhullingen.
Man brukar säga att resan är målet men för Philip tog ibland målet över. Resan på semester till Öland kunde nog kännas som en nödvändig transportsträcka som skulle klaras av så snabbt som möjligt. Han längtade efter att stå på surfingbrädan och kunna sitta på stranden och njuta av solnedgången i Djupvik. Philip lärde sig med stigande ålder att också tänka på att njuta av resan och om Ulrika nu ville stanna och titta på kossor så skulle man göra det.
Sönerna Rikard och Adam har naturligtvis varit föräldrarnas ögonstenar och kärleksbarn. Och det arrangerades stor fest på Rikards födelsedag då han invigde sin lägenhet som pappa ordnat. Vi fick också möjlighet att fira Adams student våren 2015 och ombedd att hålla ett tal till Adam var det självklart att inkludera familjen. Philip var beredd att göra allt för sina barn och för Ulrika.
Vi fann varandra i en kamp för våra företag och familjer. Philip blev som en lillebror.  Han visade upp en karaktär och målmedvetenhet som höll kroppen i en vältränad 25-årings trim.
Hans hobby var modellplansflygning och då särskilt helikopter som blev något av en stolthet där han deltog på internationella event och fann utbyte med andra “flygare”.
Vi har firat födelsedagar och nyårsaftnar och den senaste 2014/15 året efter att han tvingats sälja Videobolaget i Solna som han ägt och kämpat för i många år. På något sätt kändes det nog som en befrielse för Philip och lusten att fortsätta inom branschen var borta. Husbilen stod redo för en annan resa.
Husbilen, kom att representera frihet. Så begav han sig i början av 2016 iväg på en “walkabout” i Europa och vi kunde följa resan i dagboksrapporter med bilder från resmålen till Portugal. Sedan blev det lite Öland med Ulrika och så Le Mans i juni. Man kan  nog säga att Philip levde för fullt detta sista år.
Det hade också gått ett år sedan vi sågs och vi pratade mycket om att träffas för att få höra mer om långresan och titta på bilder.  Vi räknade med att återses om inte annat så på nyårsafton. Utan att jag visste att han blivit sjuk på senhösten fanns Philip i mitt huvud näst intill varje dag de senaste veckorna. Men jag gjorde inte som jag inpräntat, – “kolla läget!”.
Lördag den 17 december ringde Ulrika och lämnade budskapet om att Philip gått bort kvällen innan. För oss blev det en katastrof ifrån en klar himmel! Han hade insjuknat i den förbannade C och förloppet blev aggressivt och snabbt. Ulrika satt vid hans säng och höll hans hand då han plötsligt drog tre djupa andetag. Vid det tredje kom ingen utandning.
Philip vi saknar dig.
Stor hjärtekram till Ulrika och sönerna Rikard och Adam.
Börje & Ritva