Det faktuella vinner när svenskmedia hycklar – Buchman och Bard ryter till
Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en direktdonation via Paypal.
NOTERAT. Både Israels ambassadör och Alexander Bard har nyligen kommunicerat liknande kritik mot svenskmedia. Isaac Bachman anser att kortdokumentären ”Stockholms-syndromet” på ett oschysst sätt förkastats av SR och SVT. Bard tror att traditonella journalister byts ut mot kuratorer som levererar det som är faktuellt. NewsVoice saxar några citat.
Sammanställning: Torbjörn Sassersson
Israels ambassadör Isaac Bachman
”De kommentarer i fråga om Sverige som gjordes av USA:s president Donald Trump i ett tal nyligen har skapat rubriker världen över. Kommentarerna baserade sig på en kort dokumentär med titeln ”Stockholms-syndromet” som diskuterades på Fox News kvällen före Trumps tal.
Bild: Isaac Bachman – Foto från Buchmans Twitter-konto
Svenska statsmedia, SVT och Sveriges Radio, har konsekvent sökt diskreditera dokumentären i fråga sedan den först kom att uppmärksammas i Sverige. Exempelvis hävdade SVT:s expert på amerikansk politik den 19 februari att ”Dokumentären är obalanserad och ger en extremt falsk bild. Han hade en tes redan innan och bestämmer sig för att visa den, även om många inte håller med”.
Vad som förvånar mig är att svenska statsmedia inte ser det häpnadväckande hyckleriet i sin rapportering om dokumentären.
De behandlar ju nämligen Israel precis så som de hävdar att dokumentären behandlar Sverige. Rapporteringen kring Israel i svenska statsmedia är fullständigt ensidig, framställer nästan alltid Israel som den skyldiga parten och belyser nästan aldrig något annat än negativa aspekter i fråga om Israel.”
Författaren, föredragshållaren om framtiden och filosofen Alexander Bard
Alexander Bard, 2013 – Foto: Frankie Fouganthin, Wikimedia
”I det vakuumet [efter att den traditionella journalistiken kollapsat] uppstår ett sug efter kvalificerad information, och det är där journalistiken skulle ha funnits egentligen. Istället kommer ett antal noder att dyka upp som bistår med en faktuell bild av verkligheten. Dessa kommer du att söka dig till i allt högre utsträckning.”
Bard tror att ingen kommer att vilja betala för traditionella journalister utan istället för kuratorer som sammanställer fakta:
”Problemet är inte att tidningarna fått konkurrens av bloggare och twittrare som påstår en massa saker. Problemet är att tidningarna är för dåliga på att leverera sanning. Journalister påstår att deras sanningar är vidimerade. Men det är de inte alls.”
”Förr eller senare börjar du titta på vilken information som är relevant, intressant och korrekt för dig. Då kommer du att söka den hos likasinnade som sorterar bort all buffel och båg. Möjligtvis då kan vi vara villiga att betala för informationen.”
Bard fick frågan om han läser alternativa medier. Hans svar:
”Jag vet inte vilka medier som är alternativa, och jag tycker att den uppdelningen är grotesk. Min pappa lärde mig att läsa minst fem dagstidningar varje dag, från pingstvännernas till kommunisternas, och sedan bilda mig en uppfattning. Det gäller lika mycket i dag. Det är jättefarligt att bli beroende av en enda källa, även om den är hyfsat trovärdig. Det finns alltid olika infallsvinklar på ett ämne.”
Alexander Bard fick frågan vad svenska politiker kan lära sig av Trumps sätt att kommunicera.
”Det är väldigt farligt att sätta sig i händerna på kommunikationsbyråer och låta dem diktera perfekta budskap. Vi är riktigt trötta på politiker som alltid svarar korrekt i alla intervjuer. Trump var mänsklig. Han sa fel och överdrev. Genom det framstod det som att han inte lyssnar på någon annan.
Jag kallar det ”kommunikationsbyråernas diktatur” och där är vi i Sverige i dag. Men den tiden är över nu. Den politiker som inte gör det korrekta och inte lyssnar på rådgivare innan de öppnar käften kommer att framstå som mycket mer levande.”
Efter svenskmedia kommer det kuratorer som publicerar det mest faktuella
Bard säger till Resumé att kommunikationsbyråerna försöker lösa problem genom att undvika allt som är känsligt. De försöker undvika skandaler istället för att hjälpa kunderna nå framgång. Folk har genomskådat det. Här är Trump en vinnare medan Hillary Clinton: ”stod och pratade som en jävla robot”.
Istället tror Bard på kuratorer och faktualitet:
”Då kommer man att uppfinna nya medier som gör detta genom kuratorer. Återigen: det blir en betygsättning av nyhetsflödet där de bästa och mest faktuella kommer att vinna.”
Bard säger samtidigt något motsägelsefullt att folk egentligen inte är speciellt intresserade av fakta utan att få den egna världsbilden bekräftad och så har det alltid varit. Se på Sverige för 30 år sedan, menar Bard: ”Folk gick upp varje dag och läste Svenska Dagbladet…”. Problemet idag är att: ”filterbubblorna kraschar mot varandra…”.
Tycker Bard är lite lam här i sin sy på framtidens medieutveckling; lite osäker och trevande. Kanske inte ens han kan staka ut framtiden? Någon egentlig saklig kritik framgång inte i artikeln – varken mot Trump eller msm.
Sverige är Sverige och USA är USA. USAs betoning och hyllning av vinnare, dess småstads- och arbetsmoral samt dess religiositet är för oss främmande. Titta bara på Åkesson. Något mer tamt svenskt får man leta efter. Sveriges Trump är väl i så fall Bert Karlsson, som är folklig, enkel och framgångsrik men har två ”brister” sett från ett amerikanskt perspektiv: Dels är han ingalunda lika skarpsinnig som Trump samt saknar dennes narcissism.
Alexander Bard har missat att GOOGLE är censurerad!!! Istället lyfter han fram GOOGLE som ger en relevant information till läsaren och åberopar algoritmer efter vilka Google jobbar. Algoritmer som går att manipulera så att oönskad information sållas bort.
Vi kan tyvärr inte lita på den information som vi får fram på nätet genom sökträffar.
Det mest bisarra exempel på Googles censur är på följande två länkar:
Jag uppmanar Alexander Bard att uppgradera sig, annars kan risken vara att han blir oaktuell.
Det att Google censurerar är känd mycket länge. På News Voice finns artikel från 4 mars 2015 om detta. Därför kan Alexander Bard inte hitta på några ursäkter att han inte visste… (Google vill straffa ”faktafientliga” sajter som drivs av ”felaktiga människor”)
Det ser ut som en silverstrimma vid horisonten med den aktuella diskussionen. Enligt min åsikt måste först rädslan bort, att inte vara politisk korrekt, för denna rädslan byggdes tyvärr redan upp under 70 talet, om än i mindre skala, då man började förklara de som hade en annan oftast sund mänsklig åsikt, men som var annorlunda än vad man då försökte få ut bland folket, förklara till ”persona non grata.” Jag ser fram emot att man kan diskutera sakfrågor utan att angriper personen som för fram den. Newsvoice har gjort en bra insats där.
Bard är iofs en märklig karaktär men han har i alla fall rätt i en sak av det han säger, dvs folk är så innerligt trötta på tillrättalagda och på gränsen till förskrämda politiker vars enda mål tycks vara att inte säga något polititiskt inkorrekt som kan leda till kritik mot den eget skapade bilden av hur en politiker skall uppträda och de osynliga ramverk som tycks ha etablerat sig.
Jag håller fullständigt med om att dagens politiker som genomgår omfattande sk mediaträning, köper dyra konsulttjänster i retorik och försöker tillägna sig konsten att framträda med stor pondus, något som enligt kommunikationsbyrårerna skulle föra tankarna till ett statsmannamässigt politikerskrå höljda över vanligt folk. Kontraproduktivt och ökar endast politikerföraktet ibland väljarna.
Ett klassiskt exempel på att det är precis tvärtom utgörs av tillfället då Olof Palme i debatt försökte utnyttja sin verbalitet och sitt intellekt för att tillintegöra den folklige Torbjörn Fälldin, genom sitt agerande bäddade Palme för Centerns exempellösa framgång på 70-talet.
Ibland kan det vara på sin plats att också titta bakåt och lära av historien, svenska väljare vill se politiker vilka vågar vara personliga och visa sina känslor.
Tittar vi på vår samtid så är ju Donald Trump ett exempel på när också amerikaner ger uttryck för sitt gillande av en politiker som vågar visa sin egentliga personlighet utan besvärande uppsminkning av kommunikationsbyrårernas sk goda råd.
Om vi alla lite till mans skulle försöka följa vår egen inre röst och först fråga oss själva var vi egentligen står i olika frågor och inte blint lita på att andra (läs msm och politiker) vet bättre än vi själva så skulle nog debattklimatet bli helt annorlunda.
Vi måste lära oss att respektera varandras åsikter även om dessa av msm och politiker anser dessa såsom liggandes utanför den berömda åsiktskorridoren.
Newsvoice har på senare tid börjat bli ett mycket bra forum för en allsidig belsyning över samhällsutvecklingen i allmänhet och med vissa ämnen som sina egna profilfrågor, dvs något som visar att journalistisk bredd också går att kombinera med fördjupningar på vissa ämnesområden.
Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
Använd https://duckduckgo.com/ så blir den som söker inte registrerad!
Tycker Bard är lite lam här i sin sy på framtidens medieutveckling; lite osäker och trevande. Kanske inte ens han kan staka ut framtiden? Någon egentlig saklig kritik framgång inte i artikeln – varken mot Trump eller msm.
Sverige är Sverige och USA är USA. USAs betoning och hyllning av vinnare, dess småstads- och arbetsmoral samt dess religiositet är för oss främmande. Titta bara på Åkesson. Något mer tamt svenskt får man leta efter. Sveriges Trump är väl i så fall Bert Karlsson, som är folklig, enkel och framgångsrik men har två ”brister” sett från ett amerikanskt perspektiv: Dels är han ingalunda lika skarpsinnig som Trump samt saknar dennes narcissism.
Alexander Bard har missat att GOOGLE är censurerad!!! Istället lyfter han fram GOOGLE som ger en relevant information till läsaren och åberopar algoritmer efter vilka Google jobbar. Algoritmer som går att manipulera så att oönskad information sållas bort.
Vi kan tyvärr inte lita på den information som vi får fram på nätet genom sökträffar.
Det mest bisarra exempel på Googles censur är på följande två länkar:
https://newsvoice.se/2017/02/23/google-svartlistade-alla-soktraffar-pa-naturalnews-com/
https://newsvoice.se/2017/02/26/david-seaman/
Jag uppmanar Alexander Bard att uppgradera sig, annars kan risken vara att han blir oaktuell.
Det att Google censurerar är känd mycket länge. På News Voice finns artikel från 4 mars 2015 om detta. Därför kan Alexander Bard inte hitta på några ursäkter att han inte visste… (Google vill straffa ”faktafientliga” sajter som drivs av ”felaktiga människor”)
Det ser ut som en silverstrimma vid horisonten med den aktuella diskussionen. Enligt min åsikt måste först rädslan bort, att inte vara politisk korrekt, för denna rädslan byggdes tyvärr redan upp under 70 talet, om än i mindre skala, då man började förklara de som hade en annan oftast sund mänsklig åsikt, men som var annorlunda än vad man då försökte få ut bland folket, förklara till ”persona non grata.” Jag ser fram emot att man kan diskutera sakfrågor utan att angriper personen som för fram den. Newsvoice har gjort en bra insats där.
Bard är iofs en märklig karaktär men han har i alla fall rätt i en sak av det han säger, dvs folk är så innerligt trötta på tillrättalagda och på gränsen till förskrämda politiker vars enda mål tycks vara att inte säga något polititiskt inkorrekt som kan leda till kritik mot den eget skapade bilden av hur en politiker skall uppträda och de osynliga ramverk som tycks ha etablerat sig.
Jag håller fullständigt med om att dagens politiker som genomgår omfattande sk mediaträning, köper dyra konsulttjänster i retorik och försöker tillägna sig konsten att framträda med stor pondus, något som enligt kommunikationsbyrårerna skulle föra tankarna till ett statsmannamässigt politikerskrå höljda över vanligt folk. Kontraproduktivt och ökar endast politikerföraktet ibland väljarna.
Ett klassiskt exempel på att det är precis tvärtom utgörs av tillfället då Olof Palme i debatt försökte utnyttja sin verbalitet och sitt intellekt för att tillintegöra den folklige Torbjörn Fälldin, genom sitt agerande bäddade Palme för Centerns exempellösa framgång på 70-talet.
Ibland kan det vara på sin plats att också titta bakåt och lära av historien, svenska väljare vill se politiker vilka vågar vara personliga och visa sina känslor.
Tittar vi på vår samtid så är ju Donald Trump ett exempel på när också amerikaner ger uttryck för sitt gillande av en politiker som vågar visa sin egentliga personlighet utan besvärande uppsminkning av kommunikationsbyrårernas sk goda råd.
Om vi alla lite till mans skulle försöka följa vår egen inre röst och först fråga oss själva var vi egentligen står i olika frågor och inte blint lita på att andra (läs msm och politiker) vet bättre än vi själva så skulle nog debattklimatet bli helt annorlunda.
Vi måste lära oss att respektera varandras åsikter även om dessa av msm och politiker anser dessa såsom liggandes utanför den berömda åsiktskorridoren.
Newsvoice har på senare tid börjat bli ett mycket bra forum för en allsidig belsyning över samhällsutvecklingen i allmänhet och med vissa ämnen som sina egna profilfrågor, dvs något som visar att journalistisk bredd också går att kombinera med fördjupningar på vissa ämnesområden.
Bra jobbat Torbjörn!!
Inget fel på ”faktuell”.
Faktuell = fakta + aktuell
Inte att blanda ihop med faktoid
Gillar inte ordet ”faktuell”. Vad ska det betyda? ”faktaliknande?” Pretentiöst påhitt.