NSA vid Fort Meade, Maryland, USA – Foto: NSA.gov, pressroom (förstoring)

De svenska kungarna i cyberkrig

Den 24 april, 2013, bara några veckor innan Edward Snowden läckte om massavlyssning av National Security Agency (NSA) välkomnade general Keith B. Alexander, chefen för NSA, svenska avlyssningstjänstemän till ett hemligt tredagarsmöte vid NSA:s högkvarter i Fort Meade i Maryland.

Text: Hugh Eakin, ”The Swedish Kings of cyberwar” (jan 2017), New York Review of Books | Översättning och kommentar: Agneta Norberg | Rubriksättning: NewsVoice

I denna delegation återfanns Ingvar Åkesson, chefen för Försvarets Radioanstalt (FRA), ett dolt svenskt underrättelseföretag, underställt regeringen, samt fem medlemmar i Åkessons stab av äldre tjänstemän. Ett av mötets ärenden var att diskutera Sveriges allt mer växande betydelse för NSA.

En lagändring 2008 hade gjort att den svenska regeringen kunnat ge FRA utvidgade maktbefogenheter att suga upp alla typer av kommunikationer som förs via fiberoptiska kabelnätverk, in och ut ur Sverige, inklusive e-post, textmeddelanden och telefonsamtal. Detta var av stort intresse för NSA, inte minst för det stora antalet ryska kommunikationer som förmedlades genom Sverige.

FRA T-shirt – Foto: Pirat-Jonas

2011 började Sverige att dela underrättelseuppgifter med NSA, som omfattade, som NSA-tjänstemännen beskrev det vid mötet: ”en unik insamling (av kommunikationsupplysningar), högprioriterade ryska mål som t.ex ledarskap, internationell politik och energifrågor”.

Med hänsyn till den svenska underrättelsetjänstens osedvanligt höga tekniska förmåga och goda rykte för att bevara hemligheter, uppfattade NSA-tjänstemännen FRA som en idealisk samarbetspartner när det gällde NSA:s projekt för hacknings- och cyberkrigföring, benämnt QUANTUM.

Ett av QUANTUM:s program var en ambitiös operation som bar namnet WINTERLIGHT, som hade som mål att i hemlighet hacka mycket värdefulla utländska datorer och datornätverk för att få tag på, inte enbart kommunikationsdata, utan även all information som lagrades på hårddiskar eller servrar i fråga.

Möjliga mål var de som administrerade utländska datorers nätverk, regeringsministerier, olje-, försvars- och andra större företag, samt misstänkta terroristgrupper eller andra eftersökta individer. Liknande operationer, som QUANTUM utför, har utsett OPEC:s huvudkvarter i Wien och Belgacom, ett belgiskt telecom-företag, vars kunder inkluderar Europeiska kommissionen och Europaparlamentet.

Sverige en central spelare vid internationella cyberattacker på uppdrag av NSA

Enligt NSA:s dokument, använde WINTERLIGHT en komplex anfallsstrategi för att i hemlighet placera ett ”malware” program i de datorer eller nätverk man ville kontrollera. NSA:s ”malware” skulle därefter dela alla signaler mellan dessa datorer och och internet genom ”rogue” höghastighets avlyssningsservrar, som benämndes FoxAcid – servrar som tillät NSA att få tillgång till praktiskt taget alla användares persondata och att även manipulera med data som går från den ena användaren till en annan. Effekterna för både de som spionerade och för de offensiva cyberoperationerna var ofantliga.

Wired har beskrivit vad attackerna mot den belgiska teleföretaget kunde åstadkomma:

”De kunde kartlägga de digitala avtrycken hos de utvalda operatörerna, identifiera IP-adresserna hos de datorer, både privata och offentliga datoranvändare (internet protokollet) som t.ex. Skype, Gmail och sociala nätverksanvändare som t.ex. Facebook och Linkedin. Därefter installerade de falska sidor på FoxAcid servrarna, för att imitera t.ex. en anställds verkliga Linkedin- profil”.


Det som var mycket tydligt var att när WINTERLIGHT, NSA, det svenska FRA och det brittiska GCHQ samarbetade var hackningsattackerna på datorer och datornätverk initierade av svenskarna.


FRA satte upp implantat på de datorer som skulle hackas, på NSA-språk som ”tipping” för att omdirigera signalerna till avlyssningsservrarna, och på så sätt tillåta GCHQ och NSA att få tillgång till sina data, i vad som kallas ”shots”. Vid aprilmötet 2013, rapporterade NSA att ”förra månaden fick vi ett besked från våra svenska partners att GCHQ tog emot FRA Quantum tips som gav oss 100 shots”.

GCH:s huvudkontor – Foto: Wikimedia

Efter de extraordinära avslöjandena att den ryska regeringen försökt påverka presidentvalet, 2016, med information hackade från datorer som ägdes av Democratic National Committe och höga tjänstemän inom det demokratiska partiet, har cybersäkerhet blivit en högt prioriterad nationell angelägenhet.

USA:s officiella talespersoner säjer att DNC-hackandet är endast det senaste i en accelererad serie i de ryskrelaterade cyberattackerna mot politiska och andra institutioner i väst, inklusive den estniska regeringen och estniskt media, 2007, samt den tyska regeringen, 2015, makten i Ukraina 2015, svenskt media i mars, 2016.

NSA anser att svenskarna är extremt kompetenta att hacka mål i Ryssland och andra länder

Mycket mindre uppmärksammat har varit i vilken utsträckning USA har koordinerat sitt hackningsarbete med Sverige och övriga allierade för att utveckla hackning och avlyssningsverktyg som är mycket mer avancerad än den e-postfiskande strategin som används i de senaste ryska attackerna. En viktig måltavla i detta arbete är Ryssland.

NSA beskriver de svenska samarbetsparterna som ”extremt kompetenta, tekniskt innovativa och tillförlitliga” och berömde dem för att vara ”skickliga i att samla in en stor bredd av kommunikationer”.

FRA fick XKeyscore – NSA:s kanske mäktigaste hackningsverktyg

Väl märkt är att det svenska FRA har fått tillgång till NSA:s allra mest mäktiga analytiska instrument XKeyscore, som enligt dokument i NSA, gör det möjligt att ”ta in data från massövervakning av nästan allt en användare gör på internet”.

XKeyscore – Bild: The Intercept

NSA noterade vidare i sin rapport, april 2013, att FRA fortsätter att få tillgång till ännu mer data från flera telekommunikationsförtag och att den senaste svenska lagstiftningen hade gett FRA utvidgade befogenheter i antiterrorismen.


Enligt USA  hade FRA:s utvidgade befogenheter gjort att Sverige nu är en mycket mer tillförlitlig avlyssningsallierad än Storbritannien.


Ett dokument om NSA:s WINTERLIGHT program rapporterar att:

”…fortsatt GCHQ-inblandning kan vara i fara med hänsyn till de brittiska politiska och lagliga restriktionerna och att NSA:s mål under hela tiden har varit en bilateral överenskommelse med svenska partners”.

Tidigt i juni 2013, mindre än sex veckor efter att den svenska delegationen besökt Fort Meade, publicerades de första rapporterna om NSA:s spioneri, baserat på Edward Snowdens avslöjanden i The Guardian och i Washington Post.

Snowden: Sverige är den mest avancerade internationella spionapparaten

Edward Snowden, Wired.com – Foto: Platon

Under de följande veckorna och månaderna utlöste Snowdens avslöjanden om NSA:s globala spioneri och i synnerhet dess ofantliga insamling av data som bar namnet PRISM. En långvarig debatt i USA och tvingade i slutändan kongressen att implementera nya restriktioner för NSA, 2015.

Liknande granskning utsattes GCHQ för och dess eget program TEMPORA, som hade till uppgift att avlyssna de transatlantiska fiberoptiska kablarna för att avlyssna var The Guardian beskrev som: ”en ofanlig kvantitet av global e-postutväxling, Facebook-meddelanden, internet och telefonsamtal”, som de sände till NSA. Diskussionen avslutades i stort sett med detta.


Artiklarna i den brittiska och amerikanska pressen beskrev NSA:s och GCHQ:s verksamheter som farliga misstag, som exempel på ofantliga spioneriöverträdelser av två av de mäktigaste regeringarna i västalliansen.


De kontinentala europeiska regeringarna nämndes mera som offer för brittisk och amerikansk spionverksamhet. Målen hade varit att inkludera det franska presidentpalatset och det mest allvarliga var avlyssningen av den tyska kanslern Angela Merkels mobiltelefon.


Men trots att det knappast har nämnts har så är FRA en av NSA:s mest värdefulla partners. Sverige är, enligt Snowden själv, den mest avancerade internationella spionapparaten.


I ett videoinspelat vittnesmål i det europeiska parlamentet i mars, 2014, sade Snowden:

”När det gäller massövervakning är skillnaden mellan NSA och det svenska FRA inte av teknologisk natur utan mera i betydelsen av manskap och kostnader.”

(FRA har en budget på runt 100 miljoner dollar och 700 anställda. NSA anses ha en budget på runt 10 miljarder dollar och mer än 30,000 anställda).

Svenska myndigheter har aldrig gjort något offentligt uttalande om WINTERLIGHT:s hackningsprogram, men i juli, 2013, när Tyskland och Frankrike pressade EU att inleda samtal med USA:s tjänstemän för att lära sig mer om NSA:s spioneri i Europa, gjorde Sverige gemensam sak med UK i att rösta emot detta förslag och hävdade då att EU inte hade någon auktorisering att diskutera frågor som rörde den nationella säkerheten och avlyssningen.

Sverige i fronten av avlyssning och cyberkrig i Europa

Nyligen [januari 2017] har den svenska regeringen hävdat att Sverige använder sig av ”offensiv” cyberkrigföringsförmåga som i så fall skulle inkludera hackning och teknologi för försvar mot cyberattacker. Snowdens dokument bekräftar att det pågår ett oerhört nära samarbete mellan Sverige och USA.

Mark Klamberg, en svensk intellektuell, har skrivit om FRA-lagen. Han berättade:

”Längst upp sitter NSA, och alldeles nedanför GCHQ och under den har vi Sverige.”


Faktum är att Sverige har varit en frontfigur i den snabba expanderingen av statlig övervakning i hela norra Europa. Allt sedan Snowdens vittnesmål, har Europa upplevt ett stort antal terroristattacker, en rekrytering av tusentals utländska krigare i Syrien och en utökad backlash mot immigranter och asylsökande.


Under de senaste månaderna har länder allt från Frankrike och Tyskland till Nederländerna, Österrike, Danmark, Finland och Norge övervägt eller antagit lagar som avser en möjlighet av ökad övervakning av deras befolkningar.

De mest svepande övervakningsmakterna i västvärlden

Den 17 november 2016 antog det brittiska parlamentet ”Investigatory Powers Act”, en lag, som legaliserade ett brett utbud av hackande och spionage av den brittiska regeringen. The Guardian har beskrivit det som att ge ett mandat till ”den mest svepande övervakningsmakten i västvärdlen” och med Donald Trumps kommande administration som talar om en storskalig expansion av det nationella säkerhetsprogrammet i USA, inklusive det möjliga återupptagandet av den ofantliga massa av data som insamlades av NSA, som uppgavs vara borttaget vid NSA:s reform av lagar, 2015.

Detta innebär att västs demokratier går in i en ny era av hemlig regeringsavlyssning.

På många sätt verkar Sverige vara ett osannolikt land att vara ledande när det gäller sådana anklagelser. Det landet anses ju av många vara en modell i socialdemokrati. Den svenska staten är känd för sitt försvar av mänskliga rättigheter, sitt starka skydd av sociala friheter, sin consensuspolitik och sin expansiva välfärdsstat.

I kontrast till USA och Storbritannien har den nationella säkerheten aldrig varit ett dominerande bekymmer. Sverige har fört en politik som officiellt innebär neutralitet under mer än två hundra år. Det tillhör inte Nato och har endast spelat en marginell del i kriget mot terrorn. Under den största delen av de gångna årtiondena har de svenska regeringarna också varit ledande i att föra fram internetfrihet i utvecklingsländerna, vilket de anser vara en kärna i demokratin.

Kablarna är en nyckel till underrättelseinformation

Med utvecklingen av internet, har emellertid FRA – en spionorganisation hängiven till radio-, radar- och andra underrättelsetjänster, varit oroade för att bli omkullsprungna av den nya internetteknologin.


Under 2000- talet tidigare hälft började FRA att utveckla teknologi för att avlyssna undervattensfiberoptiska kablar genom vilka praktiskt taget alla interkontinentala e-postmeddelanden, telefonsamtal och andra kommunikationer passerar.


Läs mer: Amerikansk underrättelsetjänst kan använda bredbandsbolag för att komma åt svenskar (NewsVoice, 2010)

2007 och 2008, lade moderater och centerpartister fram , ett lagförslag som innebar att ge FRA bredare tillgång till kabeltrafik. Spionföretaget skulle då också få lagra de metadata de hade utvunnit-på en stor databas vid namn Titan-under ett år. Vid den tidpunkten förekom protester framför riksdagen och grupper t.ex. den USA- baserade Elektronik Frontier Foundation, ansåg att en sådan långtgående avlyssningsmakt var oöverträffad. Men i juni 2008,efter att regeringen gjort en rad medgivanden, inklusive att etblera en hemlig övervakningsdomstol, gick lagen igenom och debatten tog slut.

Svenska tidningsredaktioner tystnade

Fem år senare, när ett svenskt radioföretag avslöjade att Snowdens dokument visade på Sveriges mycket nära samarbete med NSA för att spionera på internetanvändare och att t.o.m hacka deras datorer blev reaktionerna nedtystade. Ingen parlamentarisk utfrågning hölls vilket de gjorde i USA.

Enligt Klamberg var medlemmarna i riksdagen helt okunniga om många delar av FRA-programmen och det är fortfarande brist på medvetenhet om avlyssningens omfattning.

När lagen antogs, berättade han, var budskapet att det hela var väl reglerat och att endast en mycket liten del av data skulle lagras. Men när jag studerar lagen och läser rapporterna från den svenska datainspektionens styrelse, får man en rakt motsatt bild: avlyssningen och lagringen av data är massiv, i synnerhet när det gäller meta-data.

När det gäller NSA och GCHQ menar analytiker att FRA-lagen har gett en täckning för avlyssningsprogram och ifrågasatt lagligheten. Den 21 december, ställde sig även europadomstolen på kritikernas sida. De menade att EU:s lagar ska förhindra den nationella lagstiftningen att lagra data under oöverskådlig tid.

Det finns en likhet mellan den mycket vaga formuleringen i FRA:s lagar och en lag i USA, ”FISA Amendment Act”, som antogs 2008 och som NSA har angett som den lagliga basen för sitt eget PRISM program.

Den svenska regeringen har även förhållit sig ovillig till låta granska av avlyssningsdelningen med USA, kanske genom att hålla några av arrangemangen på ett mera informellt plan.

Enligt en diplomatkabel som publicerades av Wikileaks, när en USA-delegation besökte Sverige, i november 2008, och ville sluta ett avlyssningsavtal, uttryckte de svenska tjänstemännen vid justitiedepartementet viss ovillighet och menade att ”de redan existerande informella kanalerna som täcker en del av de åtgärder och anti terror samarbeten, riskerade att granskas mer ingående av parlamentet och kanske äventyras.”

Norges underrättelsetjänst (NIS) pumpar data till NSA

Men det var inte bara Sverige som enda skandinaviskt land som bedrev massövervakning under åren före Snowdens avslöjanden. Åtskilliga NSA-dokument nämner Norges underättelsetjänst (NIS), och i december 2013, rapporterade den norska tidningen Dagbladet, som samarbetade med USA journalisten, Glenn Greenwald, att Norge gav NSA tiotals miljoner meddelanden varje månad.

Tidningen avslöjade att NIS hade i synnerhet Ryssland som måltavla, ”ledde övervakning av politiker” och även rysk militär och energiförsörjning. Med NSA:s hjälp kunde NIS få en dator ”Windsor Blue derivative supercomputer” som gåva. Den kallades STEELWINTER som skulle analysera krypterade avlyssningsdata och NIS arbetade tillsamman med NSA:S kryptoanalytiker för att genomföra detta.

På samma sätt som Sverige ses Norge som ett framgångsrikt, lyckosamt socialdemokratiskt land, med en lång historia att kämpa för mänskliga rättigheter. Norge är framför allt känt för sitt starka skydd av det fria ordet och en tradition av att den norska regeringen är genomskinlig.

På samma sätt som Sverige har länderna legat i topp när det gäller att lita på landets institutioner. Trots att Norge är en medlem av NATO har det befunnit sig i periferin när det gäller kriget mot terrorn. Norge har varit i stort sett oberört av avslöjandena om regeringens hemliga samarbete med NSA.

Efter Dagbladets rapport om Norges stora avlyssningsprogram uppstod en kort kontrovers i pressen. Chefen för underrättelsetjänsten, försäkrade att data som Norge samlade in, var från främmande makt, och inte från hemlandet och kontroversen dog snabbt ut.

Karsten Friis, som arbetar vid Norges Institute för Internationella affärer, berättade att många norrmän är stolta över att deras land har blivit viktigt i USA:s spionansträngningar.

”Det fanns en känsla av att vi har en stor kapacitet och att vi är inte rädda för att tala om det.”


I en artikel i Dagbladet gick Glenn Greenwald emot den norska spionschefens påstående och argumenterade att NSA-dokumenten visar att avlyssningen handlar om kommunikationer mellan norska medborgare.


Men som motvikt är norrmännen oroade över FRA:s spionverksamhet eftersom 80% av den norska internettrafiken, även inom landets kommunikationer från en norrman till den andra, sker via Sverige.

Som ett resultat av detta har det norska parlamentet diskuterat en s.k digital gränsförsvarslag, som skulle få till effekt att det skulle ge den norska underrättelsetjänsten liknande tillgång till de internationella fiberoptikerkablarna, som FRA har.

I oktober, berättad Björn Erik Thron, som är chef för den norska dataskyddsmyndigheten, en regeringsfirma ansvarig för integritetsfrågor, att han hade allvarliga reservationer om lagförslaget, eftersom det skulle vara mycket svårt att förhindra norska data från att filtreras.

Hemlig avlyssning har en lång historia i Skandinavien

På grund av sin position i Europas norra flank med Ryssland och östern, var den skandinaviska halvön nyckeln till västs underrättelsetjänst under det kalla kriget. Både Norge och Sverige utvecklade sofistikerade signalspanings program.


Enligt ett NSA-dokument har USA haft nära band till norska underrättelsetjänsten sedan 50-talet, men genom att Norge har en position som NATO:s norra brohuvud mot öster har relationen fortsatt fram till Gorbatjovs period. En norsk tidning beskrev nyligen en avlyssningsstation i Vardö, i nordligaste Norge, som ”ett ofantligt öra mot öster”.


Men NSA:s relation med Sverige är nog ännu mer intressant. Trots att Sverige officiellt varit neutral har Sverige i själva verket format mycket nära band med både NATO och USA:s säkerhetsetablissemang under sena 40-talet och tidiga 50-talet och var djupt involverat i spioneri under det kalla kriget.


Bland spionfirmorna var Sverige uppmärksammat för sitt tekniska kunnande. Enligt den norska journalisten och spionhistorikern, Alf Jacobsen, använde FRA den svenska ambassaden i Helsingfors under 70- och 80-talen för att avlyssna den sovjetiska militärens och de diplomatiska samtalen och använde en utrustning som de fått av NSA.


De arbetade för CIA och avkodade de diplomatiska koderna till flera länder inklusive Brasilien, Zaire, Kina, Iran, Turkiet, Japan och Tjeckoslovakien. Under senare år har den geografiska närheten till Ryssland och utvecklingen av internet gjort att Sverige har fått nya anledningar att upprätthålla sitt tekniska kunnande.

Kablar till Ryssland av särskilt intresse går genom Sverige

Det finns väldigt få undervattensfiberoptiska kablar som har kontakt med Ryssland runt världen, endast sex enligt kabelövervakningsorganisationen Tele Geography, av fler än tre hundra i världen. De viktigaste av dessa kablar passerar det baltiska havet.

I juli 2008, när Sverige skrev under avlyssningslagen, noterade en diplomatisk kabel från USA:s ambassad i Stockholm, senare publicerad i WikiLeaks, att eftersom 80% av de ryska kabelbaserade kommunikationerna flyter genom Sverige, har Sverige laglig rätt att avlyssna merparten av Rysslands gränsöverskridande kommunikationer.

Den ryska militären anses utgöra ett stort hot mot mot NATO och dess allierade. Sedan kriget i Ukraina har en sådan typ av spioneri blivit allt vanligare. På samma sätt som under det kalla kriget kommer ständiga rapporter i den svenska pressen om de ryska ubåtarna och militär aktivitet i regionen  och ett växande krav på närmare samarbete med militäralliansen Nato och USA.

I juni 2015 gick Sverige med i Cyber Försvarscentrum, forsknings och träningsutrusting, i Tallin, Estland, och i juni 2016 undertecknande Sverige en ny avsiktsförklaring med Pentagon, som avsåg att stärka försvarsalliansen.

Det nyligen avslutade arbetet med ”Finnish Undersea’s” kabelsystem ”Sea Lion”, som ska dra internet trafiken från Finland direkt till Tyskland, kommer förmodligen att tillåta många ryska kommunikationer att komma förbi Sverige. Detta år har den finska regeringen börjat diskutera övervakningslagstiftning, avsedd delvis för att få tillgång till nya kabeldata.

En del västliga säkerhetsanalytiker ser Östersjön som den nya krigsskådeplatsen i ett nytt ”cyberwarfare armsrace”. New York Times rapporterade den 1 oktober 2015 att ryska ubåtar och spionskepp opererar aggressivt nära de vitala undervattenskablarna som förmedlar nästan all global internet kommunikation, och oroar USAs militärer och underrättelseofficerare som fruktar att Ryssland kan planera att attackera dessa kablar i tider av spänning och konflikter.

Kina bedriver avancerad övervakning, censur och cyberkrigföring – Foto: AFP

Sverige likt Kina

Bland de många frågor som orsakats av Skandinaviens accepterande av massövervakning, är en som fanns närvarande vid debatten om Snowden:

”Är det någon skillnad mellan avancerade demokratier och auktoritära motsvarigheter när det gäller att få insyn och tillgång till medborgarnas privatliv?”

I en fascinerade studie av akademikerna Johan Eriksson och Johan Lagerkvist jämfördes cybersäkerhets ansträngningarna i Sverige och Kina.

På ytan är skillnaden stor. Kina reglerar medborgarnas tillgång till internet genom en ofantlig ”brandvägg” och ett system av censur. Sverige har fört fram internetfrihet, en idé att en oförhindrad tillgång till internet kan mobilisera medborgarna i utvecklingsländerna och publicera brott mot mänskliga rättigheter runt om i hela världen, men bortsett från internet kunde författarna inte se så stor skillnad mellan dessa två länder.

Trots att Sverige är en liberal demokrati och Kina är en auktoritär enpartistat, har båda stater ett avancerat rymdövervakningssystem och erkände nyligen en förmåga till offensiv cyberkrigföring.

Eriksson och Lagerkvist finner det något förvånande att massinsamling av data och kommunikationsövervakning inte har blivit en stor fråga vid valkampanjerna i västländerna- trots som de säger – finns det: ”lagliga och moraliska problem relaterade till medborgarnas integritet och privatliv och den ogenomskinliga naturen hos regeringarnas övervakning”.

Barack Obama och Carl Bildt, Arlanda 2013 – Foto: Pete Souza, Vita husets fotograf

En av de mest uttalade förespråkarna för internet-frihet är t.ex. tidigare svenske utrikesministern Carl Bildt, men Bildt är också en ledande försvarare av Sveriges övervakningslag från 2008, som hans regering drev igenom. När Bildt utfrågades vid ett forum om internetfrihet, 2013, hur han fick detta att gå ihop, svarade Bildt att Sverige avlyssnade för en god sak. ”Det finns en skillnad mellan goda stater och något mindre goda stater”, sade han.

Faktum är att de underliggande kvaliteterna som har gjort Norge och Sverige till succéartade modeller för avancerade demokratier kanske har gjort befolkningarna i dessa två stater mottagliga för regeringarnas spionerande.

I Norge har regeringen argumenterat när de lade fram massavlyssnings lagförslaget inför riksdagen: ”att sådana steg kan rättfärdigas som nödvändiga i ett demokratiskt samhälle” och som de svenska och norska akademikerna pekar på så är de skandinaviska medborgarna böjda att anta att om regeringen säger att de behöver särskilda maktbefogenheter så har de säkert anledning till detta.

Avlyssningen kommer att öka

Eirik Lokke en forskare för en liberal norsk tankesmedja, har just avslutat en bok om privatlivet i den digitala tidsåldern. Han berättade för mig att norrmän är mycket mer bekymrade över Googles och Facebooks makt för att samla information om privatlivet än deras underrättelsetjänsts spionerande genom NSA. En sådan hållning, observerade han, kan vara motsatsen till USA där de gärna lämnar ut privata informationer till Internetföretag än att lämna ut något till regeringens övervakning som de ser på med stor skepsis.

Det är fortfarande långt ifrån klart ifall USA:s ansträngningar att hålla tillbaka NSA kommer att bestå, med tanke på avslöjandena om de ryska hackarna och valet. Redan innan CIA:s slutsatser hade rapporterats i pressen och Trumps vägran att erkänna den ryska attacken fanns det indikationer att den kommande administrationen skulle föredra massiv utvidgning av övervakning. Att Trump utsett [tidigare under 2017] Jeff Sessions och Mike Pompeos till chefer för respektive överåklagarämbetet, båda ledande förespråkare för spionerande på medborgarna i USA, indikerar att avlyssning och spionage på medborgarna i USA kommer att öka.


Efter Edward Snowden avslöjanden 2013 sjönk massdatainsamlandet av NSA, men Trump verkar vilja återinföra insamlingen av massor av telefonsamtal, återuppta kontrollen av e-postmeddelanden och andra internetaktiviteter.


Genom att fortsätta att rasera vårt privatliv är det tveksamt hur mycket dessa steg kommer att stärka den nationella säkerheten.

Chris Soghoian en cybersäkerhetsexpert för American Civil Liberties Union (ACLU), berättade att alla de miljarder dollar som NSA och dess allierade har investerat i offensiv cyberteknologi visar att vi inte har implementerat grundläggande motåtgärder när det gäller cyberattacker på hemmaplan.

Resultatet av det senast presidentvalet visar att en våg av vrede mot etablissemanget och folklig vrede, har fört en regering som kan bli det största steget mot att upprätta en hemlig statsövervakning på samma sätt som efter 11 september- attackerna. USA kommer då att vara på samma nivå som flera av de mest öppna demokratierna i Europa.

Text: Hugh Eakin, ”The Swedish Kings of cyberwar”, New York Review of Books | Översättning och kommentar: Agneta Norberg

Agneta Norbergs kommenterar:

Jag slår upp cyber warfare på Wikipedia och kan läsa:

”Cyberkrigföring är aktioner av ett land avsedd att penetrera ett annat lands datorer eller nätverk för att orsaka skada eller avbrott. Det kan även inkludera icke-statliga aktörer, terroristgrupper, företag, politiska eller ideologiska extremistgrupper, hackare och transnationella, kriminella organisationer”.

Rader av länder räknas därefter upp som potentiella aktörer där både Ryssland och Kina finns nämnda. Varken USA eller Sverige finns med på denna lista av länder.

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

1 KOMMENTAR

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here