US Department of Homeland Security bekämpar trafficking

12
311

US Department of Homeland Security (DHS) bekämpar trafficking och de visar vad de menar i denna video på myndighetens hemsida. Tecknen finns överallt och du måste bara tittat en gång till, för att se dem, ungefär så säger berättarrösten samtidigt som en man passerar en pizzeria.

DHS vill att amerikaner ska vara uppmärksamma och rapportera misstänkt organiserad sexhandel. Kanske vi borde ha en liknande kampanj i Sverige. Vad tycker du? Kommentera nedan.

Källa: DHS

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

12 KOMMENTARER

  1. Naturligtvis är det viktigt att ingen någonsin begår övergrepp mot någon.
    Precis som sägs i filmen kan alla oberoende av ursprung vara utsatt för övergrepp.

    Det stora felet finns i själva samhällskroppen där värderingar normer och den egna rollen
    ständigt omvärderas och pånyttskapas så att väldigt få hittar sin plats/roll i tillvaron.
    Man har nu hittat en väg där dom flesta känner att det är legitimt att ”kontrollera, misstänkliggöra och ange eller rapportera någon annan”.
    En form av tillvänjning för andra former av angiveri.
    Vi är alla snett o farligt ute redan. Jag tror inte att detta för något gott med sig.
    MeToo visar ju hur man diskret plockar fram lik i garderober som kanske borde/kunnat stannat där om bara offret hade haft de verktyg som dom flesta hade för inte så länge sedan.
    En smäll på käften var inte ovanligt om någon tafsade på någon tjej i min ungdom.
    Dom flesta lärde sig snabbt.
    Om man studerar o frågar vidare kanske till och med ”offren” som visas upp haft någon vinning i det som hände.
    Att skylla på någon annan är regel nummer ett ALLTID i varje fall inom skolans värld.
    Få ser sin egen roll i det som hänt.

  2. Äntligen använder NSA all övervakning till någonting positivt. Trafficking är ett sexmissbruk. Den som byter sex mot pengar, kanske inte alls är medveten om att säljaren är förslavad. Sexköparen anser sig ha rätt till sex, just med motivationen att vederbörande betalar för det och har därför rätt att förvänta sig att få valuta för pengarna som för vilken hushållsnära tjänst som helst. Dem betraktar detta som något helt naturligt – en uppgörelse mellan två vuxna människor nämligen sexköparen och sexsäljaren. Andra känner säkerligen till förhållandena, men förnekar inför sig själva att någon tvång finns inblandat. De det egna ansvarslösa missbruket väger tyngre, eller än värre, tänder på det att andra tvingas leva under slavliknande förhållanden. Konfronteras sexköparen, vill dem helst av allt undvika sitt personliga ansvar eller hävdar att dem inte har nått.

  3. ”Kanske vi borde ha en liknande kampanj i Sverige. Vad tycker du”?

    Om ena handen slår, borde den andra handen erbjuda hjälp. Det finns hjälpa att få, för dem som sitter fast i ett missbruk av att byta sex mot pengar. De flesta fördömer bara torskarna, få eller ingen lyssnar på dem när de försöker att ta sig ur sitt missbruk. Jag har suttit åtskilliga timmar i sex- och porrmissbrukarlinjen, där vi tog emot samtal från hjälpsökande. Minns ett samtal som stack ut, som också var en av mina första samtal. Personen förklarade att denna kunde bara få till ett tillfredsställande möte med en viss speciell prostituerad. De kände varandra ganska bra och det hända att de fikade ihop. Han hade förlorat sin familj, sålt sitt hus, sin båt, sin bil och var kraftigt skuldsatt bara för att få träffa henne. Var gång den prostituerade träffade andra, blev han helt förkrossad av svartsjuka. Det hände emellanåt att hon bodde hos honom då hon inte hade någonstans att sova. Han erbjud sig att ta hand om henne, bara hon stannade hos honom och lovade att göra allt för henne. Senare träffade jag mannen för vidare samtal i ett personligt möte och han såg inte alls dålig ut och var både charmig och trevlig och kunde visst på andra kvinnor intresserade och när jag tog upp detta med honom, berättade han vidare att han försökt dejta andra andra kvinnor, men tänkte bara på henne. När jag bad honom stanna där och tala om för mig vad som var så speciellt just med henne förklarade han att han bara kunde få till det för där behövde han inte forcera något ”motstånd”. När han försökte träffa andra kvinnor, var han ”tvungen” att uppvakta, bjuda ut på middag eller konsert med blommor osv, och då dog hans intresse på grund av ”motståndet”. Det som för andra är ett eggande förspel, var för honom ett omöjligt hinder. Jag bad honom förklara för henne vilket dilemma han satt sig i samt hur mycket han led av att hon var med andra bara för att få han träffade henne och sedan återkomma och berätta för mig hur hon svarat honom. Han sa då att hon sagt till honom: ”Är du så djävla dum, får du skylla dig själv”. Få eller ingen ser män som offer i prostitution. Det är ett av problemen som få eller inga tycks vilja ta i när vi talar om prostitution, då människosynen är olika för män och kvinnor: män är förövare och kvinnor offer.

  4. Texten är uppdaterad. Det stod att en sexpredator passerade pizzerian, men vid en närmare eftertanke menade nog DHS att det bara var en uppmärksam person som tittaren kan identifiera sig med, en person som kan rapportera.

  5. Visst är det bra när folk anmäler misstänkt pågående människohandel för det är vad det är och inte sexrelaterad handel. Människohandel innehåller många sidor av missbruk, utnyttjande och övergrepp. Självklart ska varje individ som ser och misstänker människohandel kontakt polis eller sociala myndigheter. Det har jag själv gjort. MEN att organisera angiveriet som artikeln skriver om är farligt och närmar sig Stasi metoder vilket väl är uttjatat men viktigt att komma ihåg. Vissa bostadsbolag vänder sig till sina hyresgäster om att vara uppmärksamma på övergrepp mm. Som sagt det gäller att se upp så vi inte blir tillvanda och tycker att organiserat angiveri blir ett normalt tillstånd i ett samhälle där staten och olika företag utnyttjar människor som spioner och angivare. Se upp och tänk efter.

  6. Helt rätt Kjell Holmsten, men helt fel också om tystnadskultur är legio, ty den kulturen bidrar till att fortsatt övergrepp kan ske ostört. Något som är synnerligen intressant för alla parter, i alla led, i förövarhierarkin. Även om förövarna måste straffas, bör dem i vart fall motiveras till att söka hjälp för sitt sexmissbruk. För allas bästa.

    Kjell, ser du också anmälningspilken för personal som arbetar med barn och ungdom som ett angiverisystem vi bör bekämpa? Anmälningspilken kom till just för att fega personer inte skulle gömma sig bakom tystnadskulturen. Gemensamt för alla förövarsexmissbrukare är behovet av att ombesörja att en strid ström av sårbara personer i hjälplöst tillstånd alltid finns tillgängliga. Detta kräver tystnadskultur, i annat fall tryter tillgången.

  7. Erik, du skriver ”ser du också anmälningsplikten för personal som arbetar med barn och ungdom som ett angiverisystem vi bör bekämpa?” Nej självklart inte. Visst måste övergrepp anmälas av personal och föräldrar. Det jag vänder mig mot är när anmälningsplikten systematiskt beskrivs som ”Föräldrar och personal har anmälningsplikt” Det innebär att alla ”misstänkta övergrepp” som förälder eller personal misstänker måste anmälas. Det jag vill med min kommentar är att, när angiverisystemet blir till institutionalisering i en social verksamhet. Svårt detta men jag tror de flesta förstår vad jag är ute efter. Och att jag är rädd att staten lägger sig i allt för mycket i människors liv.

  8. @ Erik

    Jag tror det står klart att för var o en som läser Kjells inlägg att han inte förordar vare sig tystnadskultur eller ett bekämpande av ett angiverisystem per se. Det han vill åt är ju faran i att människor som uppmanas till att vara extra uppmärksamma på övergrepp , av vilket slag det nu må vara, skapar en omedveten misstänksamhet människor emellan vilket i sin tur riskerar en motsatt effekt.

    Ju mer vi distanserar oss från varann desto räddare blir vi oxå för varann , och det resulterar i att vi sen själva distanserar oss oxå när det blir allvar. Vi har ju hunnit bygga upp en ”skräckbild” av människorna runt omkring oss.

    Det naturliga är förstås att man ska reagera o ingripa om man upptäcker något som inte står rätt till. Tyvärr har ju människor väldigt lite civilkurage i åtminstone det här landet annars skulle ju knappast någon allmän uppmaning om ”extra uppmärksamhet” vara nödvändig.

  9. Visst är det svårt. Det som förvånar är att trots den ofantliga massövervakningen borde ju alla brott beivras. Tycker mig se motsatt trend?

  10. Kenneth Thorberg: ”Ju mer vi distanserar oss från varann desto räddare blir vi oxå för varann , och det resulterar i att vi sen själva distanserar oss oxå när det blir allvar”.

    Det i sig parat med att:

    ”Tyvärr har ju människor väldigt lite civilkurage i åtminstone det här landet annars skulle ju knappast någon allmän uppmaning om ”extra uppmärksamhet” vara nödvändig”.

    leder till att en utveckling till där alla drar sig för att anmäl ”misstänkta övergrepp”. Tycker ”uppropet” är på sin plats att vara ”extra uppmärksamhet” .

    Tycker vidare att det är bra att anmälningsplikten finns för personal som arbetar med barn och ungdom. Heller en anmäla för mycket mot en för lite. Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta.

    Här skall ”Omertà” ställas mot omsorg om medmänniskor i nöd.

  11. @ Erik

    ”Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta”.

    Förutom den som råkar vara den anklagade i din nästa tes : ”Hellre anmäla en för mycket än en för lite”.

  12. Vi får väl vara överens om att vi inte är överens. Alla kan bli misstänkte. Alla kan bli anmälda. Eller hur? Galet vore det omvända. Det skulle i så fall vara att ge någon en ”check-in-blanco” till den som aldrig varken kan bli misstänkt eller anmäld. Det betyder inte att alla som blir misstänkte och anmälda är skyldiga. Vad är alternativet? Att göra det omvända. Hellre anmäla en gång för lite än en gång för mycket?

    ”Cogita ante vos loqui”

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here