Stöd NewsVoice så att vi säkrar verksamheten tom juni!

17%

17.000 kr av behovet 100.000 kr är insamlat. Stöd kampanjen via Swish 123 530 2005 eller donera på ett annat sätt. Det smartaste för företag är att annonsera.

Babylon av Mike Blixt – Maktlösa marionetter – Kapitel 4

publicerad 15 november 2017
- Mike Blixt
Babylon

Vi har vid det här laget sett väldigt tydliga exempel på hur saker som gång på gång talats ner i media, men som ändå växer med raketfart bland befolkningen. 

Text: Mike Blixt

Några konkreta exempel som alla känner till skulle kunna vara tillväxten av Sverigedemokraterna eller att Donald Trump vann valet i USA.

Hur många krönikor har det inte skrivits om hur hemskt detta är? Hur många artiklar har skapats med ambitionen att skjuta ner dem? Hur många människor har uttryckt sin fasa över detta på sociala medier? Man kan förundras över våra mediers oförmåga att förstå att de har en central roll i tillväxten av dessa. Förundras över deras omedvetenhet om att en stor del av befolkningen ser media som en fiende. Hos mediehusen sitter det en mindre skara “tyckare” .

De som skriver krönikor och artiklar och som alltid står med korsade armar på bild intill texten. Dessa kallas för “opinionsbildare” och ska med sina texter försöka att påverka befolkningen i vissa, ofta politiska frågor. De ska bilda en opinion i ett försök att driva igenom en politisk agenda eller lag, helt enkelt. Men i och med internets ankomst fungerar det inte längre. Krönikörer är idag maktlösa och lyckas sällan skapas någon opinion. Ändå fortsätter de. Den makt som en gång en krönika hade, har i och med internet flyttats över
till individen.


Problemet ligger i att en stor del av befolkningen inte alls längre vill att dessa självutnämnda experter ska tala om för dem vad de ska tycka. En stor del av befolkningen avskyr mediehusen och få människor litar längre på journalister, vilket tydligt visar sig i de mätningar som görs över trovärdigheten bland yrken.


Alla vet nu att det finns agendor bakom varje bokstav de publicerar och ingen tror längre på några “oberoende” eller “objektiva” texter.

Idag vill inte medborgaren sitta passivt och lyssna på vad en individ har att säga i ett ämne eftersom denne själv har tillgång till digitala plattformar där den istället aktivt kan dela med sig av sina åsikter i olika ämnen och jämföra dem med andras. Lika lite vill individen veta vad en ensam person har för omdöme om exempelvis en film, skiva, hotell eller en restaurang. En recension skapad av en individ är inte längre värd någonting.

Krönikörer framstår också ofta som högmodiga när de skriver sina medborgare på näsan från sina höga hästar. “Så här är det. Tycker du inte det är du världsfrånvänd.” I skrivande stund används ordet “världsfrånvänd” ofta istället för “dum i huvudet”. Ordet är ett mycket bra exempel på att världsbilderna faktiskt ser annorlunda ut hos olika delar av befolkningen. Vad är då effekten detta får när ensamma krönikörer försöker prångla på sin omvärld den egna världsbilden, agenda och åsikt? Minns du när vi var tonåringar och någon vuxen sa åt oss att göra något men vi lät bli av ren trots? Det är naturligtvis en oerhörd förenkling, men den är fullt applicerbar på hur det ser ut i samhället idag.

Mediehusen påpekar hur hemskt det är att Sverigedemokraterna växer och skapar den ena svartmålande artikeln efter den andra. Ju mer svartmålande artikeln är, desto snabbare växer Sverigedemokraterna. Ju mer vi demonstrerade mot nazism, desto fler nazister får vi.

Det spelar alltså inte längre någon som helst roll om delar av partiledningen i Sverigedemokraterna slår andra medmänniskor med järnrör. Istället säger medborgarna:

“Dra åt helvete media! Jag är missnöjd med en rad olika saker i vårt samhälle och röstar precis som jag vill. Ni som sitter där på era höga hästar och skriver oss på näsan har ingen aning om hur vardagen ser ut hos oss vanliga människor. Skriver ni en sak, tycker jag tvärt om.”

Och detta är också den största anledningen till att en profil som Donald Trump blir USA´s president. Vi har alla sett intervju efter intervju med Amerikanska helt vanliga, normalbegåvade, arbetande medborgare som säger samma sak:

“Vi är så jävla trötta på den lilla välbärgade, giriga elit av yrkespolitiker som sitter i knät på de stora företagen och som tillsammans förstör vårt land. Vi skiter i vilken som får makten, bara den som får den störtar denna elit. Skulle personen som får makten vara stenrik är det något positivt eftersom sannolikheten att han kan köpas för pengar, minskar.”

Sedan sitter “eliten” i TV dagligen och talar om för befolkningen hur hemskt allt detta är, vilket naturligtvis gör medborgarna allt mer benägna att rösta på just Donald Trump, eftersom de inte alls känner att de kan relatera till den människa som sitter i TV och uttalar sig. Deras världsbilder skiljer sig dramatiskt åt. Båda är dock övertygade om att de sitter på en massa sanningar och är därför inte beredda att byta perspektiv. Om man kliver in i de missnöjda invånarnas bubblor och jämför dem med politikerna eller medias bubblor står det klart att de lever i parallella universum.


Exakt detta sker nu även i Sverige. Människorna har inte längre något förtroende för politikerna eftersom de vet att makten inte ligger hos dem och är trötta på deras vackra ord inför valet. Ord som alltid, eller väldigt ofta bara förblir ord.


Vi hade till exempel en skolminister som skulle förändra den svenska skolan på 100 dagar. Det får man säga är en väldigt ambitiös ambition med tanke på hur illa ställt det är med den i skrivande stund. Exemplen på valfläsk är många och människor börjar på allvar, tack vare internet, se igenom denna politiska fars och vill ha en riktig förändring. Även om många av oss inte kan sätta fingret på vad denna förändring ska innebära.

I en strävan efter förändring som ska ta dem tillbaka till “hur det en gång var”, kommer medborgarna till slut att rösta igenom Sverigedemokraterna som ledande parti. Vad som sker därefter? Ingenting. Absolut ingenting.


Det kommer en tid av stor förväntan som slutligen mynnar ut i ett gigantiskt antiklimax, vilket leder till stor frustration hos befolkningen och till att Sverigedemokraternas framtida nemesis växer och som i sinom tid tar över “makten” .


Och så upprepas allt igen och igen. Om och om igen. Politiker kommer och går. Samma trötta retorik. Samma trötta kostymer. Samma 10 valfrågor som byter ordning. Om och om igen. Men helt utan någon som helst förändring.


Men människors missnöje handlar inte om politikerförakt som medierna påstår. Det handlar snarare om att människor nu ser och förstår att politiker inte har någon faktiskt makt eller kan förändra saker. Något som stora delar av befolkningen faktiskt trott tidigare.


Det kommer att bli tydligt efter att Trump och Sverigedemokraterna haft “makten” en eller två mandatperioder. Människor kommer på allvar se igenom denna politiska fars och förstår till slut att politikerna är marionetter som styrs av kapitalistiska intressen. Att den politiska rollen inte alls är kopplad till förändring eller makt. Inte ens om de röstar igenom ett extremt parti. Det är ett enda stort skådespel för att vi som medborgare på något vis ska tro att vi bidrar till förändring, när vi i själva verket bara bidrar till status quo.

Missnöjet och utanförskapet leder till frustration. Allt fler människor känner sig utestängda, förbisedd och i kombination med det digitala utanförskapet har det skapats en ny underklass som inte alls baseras på ekonomi. Det är informationsålderns underklass vi ser. Effekten av detta är ökade klyftor. Både ekonomiskt och socialt. Det skapar hat. Det skapar missförstånd. Det skapar en känsla av isolering.

Samhället byggs då upp på hyperindividualistiska, isolerade människor som lever i en liten bubbla där de helt saknar perspektiv, vilket leder till total okunskap och oförståelse kring det mesta av det som händer i samhället och i världen. Men själva har vi ingen aning om det. Många tror och är övertygade om att de har bra koll på det mesta i världen och alla tror att de är lite smartare än alla andra. Vilket naturligtvis bara är en illusion.

Text: Mike Blixt

Kapitel 1 | 23 | 4 | Kapitel 5: “Hitte-på-demokrati”

Babylon som är skriven av författaren och entreprenören Mike Blixt är en något misantropisk bok och omvärldsanalys av en sinnessjuk värld. Boken släpps som ljudbok och fysisk bok under vintern. NewsVoice publicerar exklusivt alla 50 kapitel från boken som en serie debattartiklar.

Relaterat


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq