Babylon av Mike Blixt – Nöjda moderna slavar – Kapitel 12

12
606
Mike Blixt - Foto: Driva-eget.se
Mike Blixt – Foto: Driva-eget.se

“Den som är satt i skuld är inte fri” . Det skulle många skriva under på och nog var det en sanning en gång i tiden, men inte idag. Om det inte fanns skulder i vårt ekonomiska system, skulle det inte finnas några pengar. Hela det globala monetära systemet bygger på att skulderna måste öka för att inte implodera.

Det är alltså omöjligt att bli skuldfri, vilket är hela poängen med det monetära systemet. Efter det amerikanska inbördeskriget i USA bestämde sig president Lincoln för att införa en skuldfri valuta. I samband med att detta skulle ske, började de Amerikanska och Brittiska bankerna att förbereda sig på att se till att detta inte skulle ske, vilket vi idag kan läsa i ett antal dokument som skickades mellan de olika bankerna:

“Slaveri är att arbeta med arbetskraft och innebär att man måste visa arbetarna omsorg. Den optimala planen vore att kapital ska styra arbetskraften genom att kontrollera lönerna. Detta görs genom att kontrollera alla pengar. En skuldfri valuta skulle omöjliggöra detta.”

Det handlade alltså initialt om ett modernt slaveri där du som medborgare upplever att du lever i frihet i en demokrati och är nöjd med det.

Lönenivåerna är satta precis på gränsen så att det inte ska skapa grus i maskineriet och leda till strejk. Vilket betyder minskade vinster åt företagen. Varje år höjer man lönen någon procent för att hålla oss nöjda. Och om vi ser oss omkring kan vi konstatera att detta “löneslavsystem” som dåtidens banker införde, är detsamma som vi använder idag.

Frihet är individuellt. Varje person har sin egen tolkning och åsikt om vad som gör dem fria. Majoriteten av befolkningen i Sverige anser naturligtvis att de är fria individer med fria val. Något som vissa bestämt skulle hävda är ett påhitt. Att vi alla egentligen är hopplöst fast i en samhällsstruktur som är omöjlig att avvika ifrån

Text: Mike Blixt

Kapitel 1 | 2 |  3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | Kapitel 13: ”Tillväxt är det enda som räknas”

Babylon som är skriven av författaren och entreprenören Mike Blixt är en något misantropisk bok och omvärldsanalys av en sinnessjuk värld. Boken släpps som ljudbok och fysisk bok under vintern. NewsVoice publicerar exklusivt alla 50 kapitel från boken som en serie debattartiklar.

Relaterat


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

12 KOMMENTARER

  1. Det är sant att den som står i skuld inte är fri, men jag är inte skuldsatt och jag är fri. Jag ägde endast begagnade bilar som inte förlorade i värde, bodde i lägenhet och betalade snabbt av mina studieskulder. De egna prioriteringarna styr ifall man lever över eller under sina egna tillgångar.

    Den som ex. vill ha ett hus nu, men saknar sparade pengar måste låna till det huset, men man måste inte äga ett hus heller. Man kan bo i lägenhet eller t.o.m. husvagn och spara pengar, ex. köpa mark när man har råd, investera i etiska aktier etc. När man sedan har pengar kan man ex. bygga sitt eget ekologiska Halmhus om man nu vill ha ett eget hus.

  2. Suverän artikel! Detta kapitel måste delas! Samma slutsats har jag kommit fram till för länge sedan, och reaktionerna när man vill dela med sig sina insikter (speciellt när jag var förstoendevald inom facket) är obefintliga.

  3. Min fru är helt skuldfri, så visst går det att vara det precis som Martin säger. Men det innebär för de flesta en hel del begränsningar i det man vill äga.

  4. @Öystein,

    Vad menar du med begränsningar vad man vill äga? Att man har ett lån på över miljonen till en skurkig institution somen bank som man kan aldrig betala – är det ägande? Ägande är när man har sparat ihop eller ärvt och är skuldfri. Sedan om man har haft vettiga föräldrar som har kunnat hjälpa en skuldfri genom ett marknadsmässig utbildning där man får 30000kr i lön som är ingen märkvärdig summa för en hantverkare. En socionom får mellan 40000 och 50000kr, så kan man gott och väl spara en miljon på 10 år utan att begränsa sin livskvalite eller standard. Har man inga barn fram till 35 så är det lätt. Känner flera som har gjort det. Det handlar väldigt mycket om familjsammanhållning och att folk inte är giriga och egoistiska. I Sverige skall folk resa världen runt och spendera sig lyxiga medan deras barn börjar vuxenlivet i skuld för att dö i skuld och ärva skulder. Så har detta blivit en norm här i väst och övriga världen visar att det går att vara skuldfri med lägre standard. Det handlar om hur man ser på frihet.

  5. @Stella,

    Jag uttryckte mig nog inte helt klart där. Det jag menar är att många idag ägnar sig åt just ”lyxkonsumtion”, precis som du skriver, och det är detta jag menar att man kanske får begränsa. Det går då inte att köpa på sig hur mycket som helst av sådant som ”vore kul” att ha (om man inte fått ett stort arv eller vunnit på lotto). Men klarar man det (vilket en del gör) så går det för en del att leva skuldfri. Och nej, man äger inte ett boende man har lånat till. Men som Martin skriver, det finns husvagn, halmhydda eller hyresrätt som alternativ.
    Mao håller jag med dig till 100%.
    Diskussionen om frihet skulle också vara intressant att dra någon gång.

  6. Jag är skuldfri och väljer att inte förvärvsarbeta. Sedan finns det olika definitioner på ägande. Själv föredrar jag ”äkta ägande” det vill säga: det man äger gör man vad man vill med, annars äger man det inte. Äger du t ex en frasighet med lagfart och allt men lån på fastigheten, så äger du egentligen ingenting, även om du bara har bottenlånet kvar att amortera av. Låt mig ta ex på vad jag menar. Försummar du din fastighet, så den inte längre utgör det värde som banken räknar som sin säkerhet (för lånet) har banken rätt att häva lånet med omedelbar verkan. Så länge du har bottenlånet kvar, förvaltar du på sin höjd fastigheten och du får med andra ord inte vad du vill med din fastighet, och det du inte kan göra vad du vill med, äger du inte heller. Se dig omkring. Äger du något över huvud taget även om du är rik och har hundratusentals kronor på banken och massor av dyra prylar hemma? Du litar naturligtvis dessutom på bankgarantin. Vid en bankkrasch kommer den bank som köper upp din krisande bank även ta över dina skulder och kvitta dem mot dina tillgångar.

  7. ”Frihet är individuellt”. Jag skulle säg att vi är dömda till att tro på myten om frihet, som något positivt. Att verkligen vara helt fri. Att vara helt skuldfri. Att inte behöva arbeta mot sin egen vilja (eller låssas vilja) samt att inte någon annan än du själv bestämmer de struktur du är tvungen att underkasta dig, är det frihet?
    Det är väl i så fall frihet från att ha något att göra? Frihet från att ha någon struktur? Frihet att inte ha något mål? Ett kontinuerligt levande utan mål. Allt vi är, utan tvångshandling, strängt taget bara överflödiga former av kognitiva medvetanden. Fanns det nån mening med din tillvaro, innan du föddes? Om inte, så allt du gör leder i bästa fall till en efterhandsproducerad mening för ditt liv. Är du helt fri, så kan du ju i så fall även avstå från att producera en sådan meningen åt dig själv. Nej, detta med frihet är inte så enkelt som många vill få dig att tro.

  8. Det finns inom sociologin ett uttryck som heter den lyckliga (eller nöjda) slaven. Slaveriet är här personaliserat – bojorna existerar i personens sinne och är en del av dennes väsen.

    Ricardo Flores Magón uttryckte det rätt bra här så här: ”Inget är så beklämmande som en lycklig slav”. Det finaste du kan vara i Sverige är att vara som alla andra. Du som individ är nu helt utsuddad. Hela din kapacitet går åt att lyssna av vad alla andra runt dig anser – aldrig att lyssna till dig själv. Svenskarna är nog en av jordens mest osäkra människor. Tror inte det går att väcka dem. Ty slaveriet ligger i skräcken och fasan att hamna utanför – att bli dömd till ensamhet. Det ironiska är att då vi alla är unika som individer, är vi också dömda till evig ensamhet, då ingen är som oss. Alla är olika just dig. Så samtidigt som vi lever i ett högst individualiserat samhälle, strävar vi också efter att vara som andra. Detta är meningslöst, för vi kommer aldrig att lyckas.

  9. @Erik,

    Jag kan hålla med om att staten som institution har lyckats skapa en global illusion om ägande. Även om du är helt skuldfri och äger din mark och bostad, så betalar man nästan över allt någon form av fastighetsskatt vilket tvingar in en i en penning-pendulum alltså du är tvungen att ha med Mammon att göra om du vill ”äga”. ”Att leva på andras bekostnad” har jag också tänkt om. Det är också en illusion för dem som inte vet att pengar skapas ur skuld och luft att hata alla som inte vill betala skatt och jobba ihjäl sig i oligarkernas köttkvarn. Det är inte många ställen på jorden som du kan existera utan att betala skatt och jakten, samt föraktet på de egendomslösa eller de som vill inte leva för att betala skatt, de som kanske vill vara självförsörjande som indianerna en gång var i Amerika – utan feodaler och oligarker, denna jakt kommer så kallade ”politiska högern” att driva i framtiden för att införa polisstat. Alla skall övervakas för att ingen skall ”fuska”. Så all form av naturlig frihet kommer att anses som ”fusk” i framtiden, all uppror som ”terror”, alla avvikande åsikter som ”fake news” och ”konspirationsteorier”.

    Angående ensamheten, så krävs det respekt för just andras behov och individuella utrymme. Man behöver inte kramas och umgås med alla, men att existera i balans mellan gemenskap och individuell utveckling är absolut möjligt. Jag har bott länge i gemenskap och med familjen där var och en har kunnat vara sig själv, samtidigt som man kunde njuta av gemenskap och nyttja dess ekonomiska frihet. Allt blir lättare när man kan dela på utgifterna (mat och husrum). Idag bor folk i storstäderna med helt okända personer (inneboende) men klarar inte av att bo med en partner av motsatta könet eller med sin familj… En intressant paradox eller…?

  10. @Erik,

    Du skriver som vanligt klokt och tankeväckande. Med tanke på ditt inlägg 18:54 tänkte jag nämna följande:

    Själv hade jag ett avlönat jobb fram till september 2016. Jag blev uppsagd av orsaker som inte är relevant att gå in på här, men…..
    Jag fick ett avgångsvederlag som jag har levt bra på, och nu går jag på A-kassa. Arbetsförmedlingen kräver att man söker ett visst antal jobb per månad, vilket jag också gjort.

    I början här på Newsvoice var jag nog lite försiktig i vad jag skrev för kommentarer då alla presumtiva arbetsplatser Googlar varje arbetssökande. Men sedan sa jag till mig själv: – nej, inte ett år till då jag pga jobbet inte kan uttrycka min åsikt för att den inte är politiskt korrekt i det hjärntvättade Sverige. Jag har ju noterat att de flesta som skriver kloka ord och uppfattningar här inte förvärvsarbetar. Och just detta är ett av problemen i Sverige, man blir förföljd då och riskerar att bli av med jobbet och/eller förföljd på andra diverse sätt.

    Jag är 60 år idag och tänker använda resterande del av min livstid till att bl.a. uttrycka det jag vill. M.a.o. testa falskheten i systemet. Inte en dag till då jag har en outtalad munkavle på mig!

    Jag vet iofs att systemet inte fungerar som en demokrati med yttrandefrihet som det av makteliten påstås idag, men även om det skulle innebära att jag pga detta inte får något jobb (hm..vissa jobb går ju alltid att få och det drar jag mig inte för att söka) så vet jag att jag kommer att känna mig FRI!

    Detta är mitt fria val, som jag förhoppningsvis kan uppmuntra fler att ta efter. Eller som Bechir Rabani sa, – ”det är inte farligt”.

  11. Öystein Rönne: Du uttrycker dig alltid välbalanserat, respektfullt och hövligt. Ett föredöme! Jag hade anställt dig, om jag hade behov av en säkerhetsansvarig för (den privata) publika transportnäringen. Jo, som researcher har jag gjort efterforskningar – inte så svårt då du har gått ut offentligt med den infon. Resten kan man ganska lätt pussla ihop om man själv har erfarenheter av att stått upp för sig själv samt varit regelverket lojalt, istället för att gå om kring med brun tunga.

    Hoppas att fler och fler kommer få den insikten du nu har. Därför, om du inte redan läst Roland Paulsen ”Vi bara lyder”, så kan jag sända boken till dig, om du inte vill köpa den själv förstås?

  12. @Erik,

    Tack för de orden. Jo jag tycker att man riskerar att tappa i trovärdighet om man inte kan stå upp för sina åsikter. Och Sverige behöver idag alla krafter som finns som vågar gå ut med sin egen åsikt även om den skulle vara politiskt inkorrekt (PI).
    Tack för boktipset, jag ska skaffa mig den. Tack också för dina alltid så bra inlägg!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här