Stig Sunström: Det är dags för en certifiering av skolan

26
613
Skolan - Foto: StockSnap, CC0 Creative Commons, Pixabay.com
Skolan – Foto: StockSnap, CC0 Creative Commons, Pixabay.com

DEBATT. Kan den svenska skolan erbjuda eleverna kunskap för att klara sig in i en värld som förändras snabbare än vi förstår? Är den skola som debatteras den bästa för våra barn och barnbarn? Debatten handlar mera om pengar och personal än om mätbara kunskapsmål och kvalitet för eleverna, skolans vikigaste kunder! Det skriver Stig Sunström från Västervik.

Tiden är mogen att ta upp diskussionen om en certifiering, d.v.s kvalitetsmärkning av skolan och dess utövare. Föräldrar skulle, lättare och bättre än hittills, kunna följa sina barns utveckling både kunskapsmässigt, fysiskt, psykiskt och socialt med mätbara kunskapsmål och kvalitet i verksamheten.


Kan man certifiera yrkesgrupper och företag, för att garantera kvalitetsmärkta tjänster och produkter, känns det lika självklart att kunna certifiera den svenska skolan. En objektiv certifiering, inriktad på elevens framtid, och genomsyrad av de svenska värderingar som gjort Sverige och svenskarna kända och respekterade utomlands.


 

En certifiering av skolan får många positiva effekter på verksamheten. Genom att upprätta en tydlig styrning av skolan får man gynnsamma effekter på hela verksamheten.

Tydlig målstyrning i form av mätbara mål, tydliga ordningsregler och en engagerad ledning ger de rätta förutsättningarna för att få fram det bästa i lärandeprocessen.

Certifiering innebär också ett kontinuerligt förbättringsarbete av verksamheten och lärandeprocessen. Förbättringsarbetet säkerställs via kontinuerlig utvärderingen och upprättande av åtgärdsprogram och ny målstyrning.

Ledningen informeras löpande av målutfall och kan tillsammans med intressenterna vidtaga nödvändiga åtgärder för verksamheten och lärandeprocessen så att förbättrings-arbetet kan fortgå

De människor, som borde utses att ta sig an detta viktiga uppdrag, är de som kan se på skolans verksamhet från ett helikopterperspektiv. De har en bakgrund med bred erfarenhet utanför politik och skola.

De brinner för kunskap och kvalitet, har empati och förståelse för barns och ungdomars beteende i olika situationer och åldrar. De ser skolan som en leverantör av elever med social kompetens och mognad att ta sig an olika arbetsuppgifter/studier i Sverige eller utomlands efter avslutad skolgång.

Att kunna läsa, stava, skriva och räkna är obligatoriska baskunskaper för förståelse, som alla elever ska ha med sig i vektygslådan från årskur till årskurs. Kunskaper som stärker deras självförtroende långt upp i åren, ja till och med hela livet. Alla barns rättighet!

Behövs inte en skola som erbjuder eleverna kunskap för att klara sig in i den värld som förändras snabbare än vi förstår? Vi har många kompetenta och kreativa personer i vårt land, utanför skolans värld, som skulle kunna bidra med sina erfarenheter.

Mig veterligen har ordet certifiering av skolan aldrig nämnts i skoldebatterna. Kanske certifieringen borde börja hos Gustav Fridolin på utbildningsdepartementet.

Text: Stig Sunström, Västervik

26 KOMMENTARER

  1. Det är bra med kvalitet och certifiering, som konsument kan vi välja varor och tjänster men det är annorlunda med barnen.
    Om föräldrar fick en allt för noggrann insikt i deras barns utveckling och förmåga att förkovra sig skulle föräldrarna kanske förlorar sina förhoppningar om den lilla guldklimpens framtid.
    Det är en mäktig uppgift att certifiera hela skolan, en del av verksamheten skulle räcka till att börja med, mitt förslag är att man skall börja med att certifiera lärarnas arbetsmiljö. Det skall garanteras att alla lärare skall vara nöjda och trygga på sin arbetsplats, det skall vara attraktivt att vara lärare.
    Sedan står eleverna på tur, det skall ställas höga krav på skolmiljön för eleverna. Det skall vara krav på att mer än 98% av eleverna trivs och vill närvara i skolan.
    När väl jordmånen finns för ett gott skolarbete, trivsel, engagemang och en god arbetsmiljö är det bara att fylla på med certifieringar av verksamhetens målsättning.

  2. Arbetsmiljön är viktig för skolverksamheten. Därför är certifiering, kvalitetsmärkning, av skolan viktig.
    Barns kunskaper i läsning, stavning, skrivning o räkning är förutsätt-ningar för förståelse. Inlärningen startar i årskurs ett. Certifieringen bör därför snarast starta på våra läroanstalter för lågstadielärare och ute på våra lågstadieskolor.
    Förutsättningarna för att ta till sig kunskaper och tillämpa dem varierar från elev till elev och år till år. Ju tidigare föräldrar får information om skolans verksamhet och kunskapsmål och sina barns förutsättningar, desto bättre förutsättningar får föräldrana att följa sina bar genom skolan.
    Skolan bör i framtiden styras av en ny modern myndighet med kvalitet och elevernas bästa i fokus.

  3. @ Stig Sundström,

    Din idé är god, men jag ser samtidigt den stora risken att det hela främst blir ett effektivt verktyg att hjärntvätta folket. Likt begreppet “kollektiv uppfostran” som infördes på 1900-talet.

  4. @Stig Sundström

    Allt du tar upp görs idag.
    Problemet äe snarare att det inte behövs någon certifiering. Certifiering innebär bara att skolan
    läroplanen mm är i samklang med den rådande politiska agendan.
    Skolan skall vara konfessionsfri men fullständigt indoktrinerande i dom flesta andra frågor.
    När barnen lärt sig skriva och läsa plus någon användbar matematik borde det vara fritt
    att lära sig det man känner att man är intresserad av.
    Som raketfararen Muller säger.
    “Visa vad du kan tillföra i mina projekt så har du jobb, dina examen är ointressanta”
    På samma sätt är det i dom flesta företag, visa vad du kan tillföra.
    I forskningsvärlden gäller det att visa att man vet sin plats o följer “experter” inom det erkända paradigmet.
    Inför omedelbart möjlighet till en konfessionsfri hemskolning med tester i läs, skriv och matte möjligen borde filisofi lokalhistoria. Komplettera med tankeutbyte i dagboksform eller nåt mellan eleven och minst en elev från varje kontinent.
    Engelska kan kvitta nu när till och med försäkringskassan har Arabiska i sin kommunikation.

    Skolan är inget bra, in i fållan bara så är allt lugnt.

    LeifB

  5. Ju mindre barn lär sig i skolan desto lättare kan kan makthavarna hjärntvätta dem som vuxna.
    En skola som sätter kvalitet och kunskapsmål i fokus får elever, som med social kompetens och mognad, kan att ta sig arbetsuppgifter/studier i Sverige eller utomland. Ingen kollektiv uppfostran. Eleverna ska få sin kunskap utifrån sina egna förutsättningar.

  6. @ Stig Sunström,

    Det låter som att ditt resonemang skulle bottna i att hjärntvätt skulle vara ett resultat av för lite kunskap som barn. Detta håller jag inte med om. Hjärntvätt innebär hur man selekterar ut vad barnen ska lära sig, och därefter “nöta” in det. Gör man det i tidig ålder blir det väldigt effektivt.

    Vi har idag myndigheter/instutitioner som på ett effektivt sätt stoppar all icke politiskt korrekt information (exempelvis Filminstitutet och Kulturrådet). Om denna “klan” skulle sätta upp riktlinjerna för vad och hur barn skall lära sig så blir iaf jag mörkrädd.

    @ leif bengtsson uttrycker detta väldigt bra.

    Du avslutar din kommentar med som jag ser det “ett önsketänkande”.

  7. @Stig Sunström 2 Mar, 2018 at 00:43
    I Sverige har man under årtionden förfasat sig över Kina o gamla öst.
    Men som vanligt, man beskyller andra för det man själv tagit en nivå högre/värre.
    En stor del av lärarna på skolorna har tankar nära “kulturmarxist” och är dessutom bakbundna
    även om dom som vill öppna för andra tankar.
    Dom som tidigare var intresserade av något ämne var också duktiga på att gräva inom detta ämne och hade verkligen kunskaper på djupet. Nu är lärare ett jobb med begränsat djup.
    Har haft en del politiska diskussioner i skolan men alltid blivit åthutad. Oftast har jag bett eleverna att gräva fakta eller se om det finns andra uppgifter som talar emot när dom ställt någon fråga.
    I skolan får man inte diskutera politiska frågor öppet eller andra vuxenfrågor heller för den delen.
    Om inte i skolan är rätt forum inför vuxenlivet vilket forum är det då?

    Jag anser att vår viktigaste roll som lärare är att vara just vuxen och kanske i någon mån förebild.
    Skall man lära sig engelska kan man lika gärna läsa exvis Churchill o få lite historia samtidigt.
    Då kunde eleverna fått reda på att han sa att “nu har vi dödat X miljoner tyskar och innan kriget är slut skall vi nog ha fått död på yterligare ett par miljoner”. Kanske kunde fysiken ta upp CyklonB som måste ha temp över 28grader och 80%luftfuktighet och att gasen är tyngre än luft då man pratar förintelsen.
    Inse att dagens skola handlar om programmerad programmering!

    LeifB

  8. Till Leif och Öystein
    Det är en sak vad man gör i skolan och en annan sak vad utfallet är efter nio år i grundskolan. Klarade alla av att gå ut högstadiet med godkända betyg eller fortsätta på gymnasiet? Uppenbarligen inte.
    Vad gick fel?

    Kan det vara brist på tydlig målstyrning i form av mätbara mål, tydliga ordningsregler elle en engagerad ledning som ger de rätta förutsätt-ningarna för lärarna att få fram det bästa i lärandeprocessen?

    Skolan skall vara objektiv och opolitisk och ge eleverna förmåga att själva kunna bilda sig en egen uppfattning av verkligheten.
    Förmågan börjar med att eleverna lär sig tillämpa de basala kunskap-erna läsa, stava, skriva, tala och räkna. En rättighet för alla barn!

    Certifiering av skolan skulle kunna vara ett sätt att komm tillrätta med skolans problem. Ni kanske kan presentera andra förslag. Kom ihåg att allt förändringsarbete bygger på kvalitet och vad vi fyller på med!
    “Skit in, skit ut”, har vi sett för mycket av.

  9. @ Stig Sunström,

    Jag tror att jag förstår vad du menar. Men jag tror samtidigt att du missar det kriminella etablisemangets avsikter och mål. Svenskarna ska fostras till att bli effektiva robotar som marscherar och blint följer politikernas agenda. Detta har för dem varit effektivt under minst 6 decennier.

    Det är en sak att eleverna ska lära sig “grunderna”, men utöver det är det oerhört viktigt att de utvecklas till självständiga ifrågasättande/sökande individer. Med en “statlig” kontroll är risken mycket stor att staten tillser att eleverna “fostras” in i en fålla där bara PK-åsikter är giltiga och korrekta.

    Detta vill vi inte ha!

    Visst, målstyrning kan vara bra, men vem ska sätta målen? Leif har på ett mycket bra sätt beskrivit vad skolan ska satsa på och hur att jobba för att i slutändan få ut självständigt tänkande individer.

  10. Ett fristående certifieringsorgan garanterar inte och styr inte vilka grundkrav som ska gälla avseende vad eleverna skall lära sig. Man kan säga att det mycket väl kan bli så att alla certifierade skolor har ett lika kvalitativt system för att hjärntvätta barnen till att bli lydiga och kuvade medborgare. Alltså, en sorts garanti att hjärntvätten kommer att bli effektiv.

  11. Kerstin, Öystein, Leif m.fl.
    Etablisemanget skall absolut inte ansvara för certifieringen. De människor som utses att ta sig an detta viktiga uppdrag, är de som kan se på skolans verksamhet från ett helikopter- och framtidsperspektiv. De har en bakgrund med bred erfarenhet utanför politikens värld. Humaniora, samhällsorienterande ämnen och naturvetenskaperna. Alla ämnen kräver i lika hög grad insatser präglade av skapande fantasi för att kunna bidra till kunskap hos kommande generationer.
    Om den tidigare inlärningen ska kunna underlätta den senare, måste inlärningen tillhandahålla en helhetsbild mot vars bakgrund sambanden mellan detaljer som eleverna mött på ett tidigare och på ett senare stadium framträder så tydligt so möjligt. En opolitisk instans borde utse denna grupp av människor.

  12. @Stig Sunström 4 Mar, 2018 at 21:02
    Alldeles rätt o förnuftigt.
    Men det finns många stenar att vända på innan vi kommer dit.

    LeifB

  13. @ Stig Sundström,

    Tyvärr tror jag ditt resonemang bara är ett önsketänkande. Du skriver “De människor som utses att ta sig an detta viktiga uppdrag, är de som kan se på skolans verksamhet från ett helikopter- och framtidsperspektiv. De har en bakgrund med bred erfarenhet utanför politikens värld”. Hur kan vi veta det? Och vem avgör att någon har ett helikopterséende. Vem utser dessa?

    Vidare; var hittar du en opolitiskk instans? Hur vet vi att den är just opolitisk? Vem avgör om den är opolitisk? Är exempelvis Näthatsgranskaren.se som, vi kan läsa om i en annan artikel här på NV, opolitisk?

    Inse att det inte går att undvika att vi skulle riskera en politikerstyrd plattform för hjärntvätt av barn!

  14. I have read Stig’s letter to the editor as well as everyone else’s opinions, they are all valid point of views. You are correct in what you are saying in terms of who should accredit the schools, it would certainly not be the politicians as it is thanks to their curriculum and guidelines we now have a generation of school kids where many graduating being illiterate.

    It is not the teachers fault as they are following the guidelines set by politicians and government. Kid’s need structures, attention and someone to hear them out. A solid foundation starts from home by feeling safe and loved. From there they move on to the school system which should provide them with structures, support and curriculum which has to be completed, which obviously is not happening.

    Stig, I understand your opinion on accreditation and if understood right, it is not the student that is going to be accredited but the school that teaches the kids. This means that each child/teenager that graduates from Elementary School should have a common basic knowledge of Math’s, English, Swedish etc., and if they cannot achieve this the School would not receive any funding or renewed accreditation (like here in Australia), this creates pressure on the schools to perform better.

    It would also present useful if a young student would move from one town to another or perhaps another country and make it easier for the student to fit right in without any education gaps.

    In my case, after graduating from Skandinaviska Kiropraktorhögskolan in Stockholm, I moved to Melbourne Australia in 1998 to further my knowledge in the profession and to take up permanent residence there. I soon realized there were major flaws in the Education I had received in Sweden compared to the one in Australia. The reasons for this is that there is no international accreditation of the Chiropractic school in Sweden compared to the ones in USA, Australia, UK, Denmark etc., which became a major problem for me and subsequently I had to study much harder to catch up.

    I think that Leif has a valid point that after a child has reached a level of basic expectancy for its age the children can venture out and focus on a specific subject or interest that they feel passionate about but the basic knowledge has to be completed.

    I don’t feel that an accreditation of the system as such would put an individual under the “sheep mentality” or brain wash and that they have to be force fed useless information but would create a guideline of what is to be expected of a 16 year old student. The certification would (and I agree with the previous writer) have to be implemented by an independent group that is non-political, non-governmental.

  15. Certifieringsorganen behöver inte några särskilda kunskaper eller perspektiv som Stig Sunström efterlyser, certifieringen styr inte innehållet som sådant men certifieringen är en garant för att verksamheten bedrivs i enligt med de beskrivningar man påstår att verksamheten bedrivs med.
    Kvalitet kan enkelt utryckas som: Säg vad du skall göra, gör vad du har sagt och bevisa att du har gjort vad du har sagt.
    Låt oss anta att en verksamhet skall lära barn alfabetet och ge barnet ett ordförråd på tusen ord, för att åstadkomma detta använder man en pedagogisk metod för inlärning, verksamheten bedrivs i lokaler avsedda och utrustade för ändamålet, verksamhetens personal har kompetens både för den pedagogiska metoden och för arbetet i verksamheten som sådant. Slutligen mäter man resultat så att det säkerställs att barnet kan alfabetet och har ett ordförråd på tusen ord.
    Om denna verksamhet skall ackrediteras så skriver man ner arbetsprocesserna och allt annat i en manual, sedan följer man manualen och efter lite olika metoder visar man att man har följt sina egna instruktioner och processer, så är man klar för att certifieras. När man väl har certifierats så görs en årlig återkommande kontroll av verksamheten för att verksamheten skall få behålla sin certifiering.

  16. @ Per Larsen,

    Du beskriver en klassisk kvalitetscertifiering, inget konstigt med det. Frågan är, vem bestämmer vilka tusen ord barnen ska lära sig?

  17. @Öystein Rönne, det är egentligen där problematiken ligger. Din frågan kan kanske ställas så här: “Vilka tusen ord är möjliga att lära ut inom kvalitetssystemet?”
    Stig Sundström efterlyser en certifiering av skolverksamheten så att “Föräldrar skulle, lättare och bättre än hittills, kunna följa sina barns utveckling både kunskapsmässigt, fysiskt, psykiskt och socialt med mätbara kunskapsmål och kvalitet i verksamheten.” Detta är en certifiering av relationen skola och målsman, behövs den? Kan de breda lagren av föräldrar tillgodogöra sig en sådan reform?
    Öystein Rönne ifrågesätter innehållet i skolan och kurslitteraturen: “….för att hjärntvätta barnen till att bli lydiga och kuvade medborgare. Alltså, en sorts garanti att hjärntvätten kommer att bli effektiv.” Detta är en dystopisk syn på barnens bildning, men korrekt i kvalitetssammanhang. Det är en fråga för politiken vilka tusen ord som skall läras och det står skrivet i läroplanen. En läroplan är en förordning som utfärdas av regeringen och som ska följas av de verksamheter som omfattas av förordningen. I läroplanerna beskrivs verksamheternas värdegrund och uppdrag samt mål och riktlinjer för arbetet.
    Jag ifrågasätter en certifiering av skolan p.g.a dess enorma omfattning och den stora okunskap om kvalitetsarbete som råder i Sverige.

  18. @ Per Larsen,

    Läste jag rätt? “Jag ifrågasätter en certifiering av skolan p.g.a dess enorma omfattning och den stora okunskap om kvalitetsarbete som råder i Sverige.” Du vill alltså inte ha en certifiering? Jag uppfattade det inte så i ditt förra inlägg.

  19. För många år sedan, 1955, då var skolan så underbyggd, att eleverna skulle lära sig att läsa och räkna i 1:a klass, och så var det det det där med att lära sig en psalm utantill, och allt detta gick i regel väldigt bra…Då såg också lärarna hur lätt barnen hade det för sig etc.etc. Där fanns då grunden för vidare inlärning…Så var det också så att mamma var i regel hemma, man kände sig trygg, och då kunde man som barn slappna av, och det gjorde också att inlärningen gick lättare…Lärarna fick ha en bestämmande “attityd”, var också duktiga lärare, mot som idag…Så skulle det certifieras, så är det tycker jag, lämpligheten att få vara lärare. Det finns så många lärare idag som inte klarar sin uppgift. Jag återkommer till mina hundar, ” jag får 20% hund, resten 80% får jag som hundens lärare göra själv”, antingen blir det bra eller så blir det dåligt…Beroende på hundens karaktär, nedärvda egenskaper…Så politik i all ära, så är det nog så vad vi individer vill ha för ett samhälle…och vi är många individer…Alla vill vi ju att våra nästa generationer ska vara goda problemlösare? Krav är att kunna läsa och förstå, och kunna matte, samt att skriva och stava rätt. Detta är väl det huvudsakliga i en lärares pedagogikutbildning att lära och följa upp vad elevernas kunskap ligger i dessa ämnen? Allting går inte att lita till att datorn stavar rätt, att miniräknaren räknar rätt etc.

  20. @Öystein Rönne, jag är ambivalent i frågan, att lära sig läsa, skriva och räkna är ett nödvändigt (ont?) som måste klaras av i grundskolan, det innebär att det skall ske när barnet är mellan sju och sexton år gammal.
    Jag vill framförallt ha glada barn, om det skall bli en bra barndom så måste samhället ställa sådana krav som går att uppfylla av lärarna, barnen och deras föräldrar.
    Därför är jag jag tveksam till att hela skolan certifieras, men delar av verksamheten borde kanske certifieras som lärarnas och barnens arbetsmiljö.
    Certifiering är ett bra verktyg, men man kan inte slå i en spik med skruvmejsel. En annan sak är att kvalitetsarbete kräver ofta att människor är förändringsbenägna och det är ett mycket farligt och auktoritärt krav att styra människor med.

  21. Jon Rapoport diskuterar olika nivåer av läsförståelse som har betydelse för demokratin.
    https://jonrappoport.wordpress.com/2018/03/05/suppose-you-write-to-your-child-and-then-remember-he-cant-read/
    Den nuvarande svenska skolan har faktiskt, på papperet, i sina betygskriterier en del som innefattar det Jon tar upp. Mer än jag trodde innan jag såg definitionerna för lite mer än 5 år sen. Hur de sen realiserar det vet jag inte men det visar iaf att man har genomtänkta kriterier.

  22. Peter
    Jon Rapoport har även ett coaching program; Imagination work, I hans arbete, en storlek passar inte alla, säger han, ” Jag skräddarsyr min övning för varje individ därför att hos varje person finns i en uppsättning faktorer.
    Varje gång jag arbetar med en klient, bedömmer jag vad som kommer att fungea för hen och vad hen behöver. Varje individ vill få ett genombrott till ett rikare liv. För att nå dit, måste man räkna med ett fåtal viktiga faktorer”:
    – fastställa ett önskat mål,
    -formulera en plan för at nå målet
    -genomföra planen.
    All verksamhet som är avsedd att ge resultat kraver struktur.

    Per
    ”Föräldrar skulle, lättare och bättre än hittills, kunna följa sina barns utveckling både kunskapsmässigt, fysiskt, psykiskt och socialt med mätbara kunskapsmål och kvalitet i verksamheten. Du skriver ” Detta är en certifiering av relationen skola och målsman, behövs den? Kan de breda lagren av föräldrar tillgodogöra sig en sådan reform?

    Jag tror att du underskattar målgruppen föräldrar. De lämnar det värdefullaste de har till en institution för att de ska få kunskap. Har de då inte rätt att få veta sina barns kunskapsmål (förväntade) för varje årskurs. Eller är det inte snarare skolans skyldighet att informera föräldrarna.
    Sverige, idag, har den kommunala skolan glömt bort vem som är kunden, barnen och föräldrarna, det har friskolorna förstått.
    Varför inte ta t.ex. “Engelska skolan” som modell för hur alla svenska skolor skall kunna leverera kunskap. De skolor som inte klara de målen får slå igen eller kvala för omstart.

    Du ifrågasätter en certifiering av skolan p.g.a dess enorma omfattning och den stora okunskap om kvalitetsarbete som råder i Sverige.
    Håller inte med om att okunskap om kvalitetsarbete är stor i Sverige.
    Möjligtvis inom vissa verksahetsområden, t.ex skolan. Inom verkstads- industrin, där jag arbetat i mer än 30 år, är certifieringsarbete standard för ständiga förbättringar inom alla verksamhetsområden.

    Tror att certifiering är bra för att komma fram till hur man undviker att slå i spik med skruvmejsel.
    Eftersom läs-, skriv-, stavningskunskaper, läsförståele och basmatte-
    kunskaperna är undermåliga hos flertalet elever, bör certifieringen av verksamheten börja på lågstadiet och läroanstalterna för lågstadie-
    lärarna.
    Kan någon förklara varför okunskapen om kvalitetsarbete inom skolans värld är så stor? Ordet kvalitet finns inte i debatterna från de styrande som ansvarar för skoverkasamheten.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here