Utsikt från Jan Norbergs terass i Portugal den 7 januari 2018
Utsikt från Jan Norbergs terass i Sesimbra, Portugal den 7 januari 2018 – Foto: NewsVoice.se

UTVANDRARNA. NewsVoice inleder en intervjuserie om svenskar som lämnat Sverige för ett bättre liv utomlands. Vi undrar varför de valde att flytta, fördelar och nackdelar med det nya livet och om de ångrat sig. NewsVoice besökte i årsskiftet 2017/18 Jan Norberg som valt att flytta till semesterorten Sesimbra i Portugal. Under några veckor uppdaterades NewsVoice från Norbergs lägenhet som var ”exilredaktion”. 

Text och foto: Torbjörn Sassersson

Vad fick dig att initialt börja söka dig till ett nytt liv utomlands? Vilka tankar hade du och vilka känslor styrde dig bort från Sverige?

Jan Norberg, 2017

Jan Norberg: Det är många faktorer som samverkar, klimat, skatter, mentalitet och samhällsutvecklingen. För mig personligen blev dock den utlösande faktorn den cancersjukdom jag drabbades av och som, efter en mycket tuff operation, fick mig att överväga ett nytt liv på ålderns höst. Att ha jobbat hårt hela ens vuxna liv gör att livet lätt blir slentrian, man känner inte till något annat liv än det som är fyllt av arbete.

När man börjar reflektera lite mer än vanligt så tittar man sig omkring på ett annat sätt och ser saker ur ett något annorlunda perspektiv, för min del så infann sig känslan att det nu var dags för något nytt. Något som jag varmt kan rekommendera.

Berätta om vilket land du valde och varför just det landet och den regionen i det landet?

Jan Norberg: Jag övervägde några olika alternativ men fastnade till slut för Portugal, ett land som är kraftigt underskattat av dem vilka själva inte besökt Portugal. Portugal och Sverige har en hel del likheter, bla så är den Portugisiska folksjälen faktiskt ganska lik den svenska såsom den såg ut tidigare. Dvs Portugisens kynne att visa ärlighet, arbeta hårt, göra rätt för sig och kräva sin rätt samt att visa omtanke om sin nästa är något du ser i gammal hederlig tappning varje dag härnere. Något som tyvärr verkar ha försvunnit i Sverige av idag.

Lissabon och Sesimbra- Källa: Google Maps
Lissabon och Sesimbra- Källa: Google Maps

Att jag valde just trakterna kring Lissabon (Sesimbra) har väl att göra med mitt ursprung som född i Sundsvall, här är utsikten över Atlanten ändå kanske något bättre än den över Östersjön. Portugal är ju ett betydligt mindre land än Sverige så att befinna sig mitt i landet gör ju att det blir lätt att resa runt och utforska detta fantastiska land.

Hur såg din process ut från att du började testa ett boende i utlandet till det slutgiltiga beslutet att bosätta dig i ditt nya hemland?

Jan Norberg: För min del var det egentligen ganska enkelt då flytten skedde inom EU, anmäl att du är utflyttad och saken är klar. Visst är det väl lite formaliteter men ”processen” är rätt så enkel. Jag rekognoserade lite och hittade en lägenhet att hyra till och börja med, väl på plats kunde jag därefter välja boplats lite mer i lugn och ro.

 Har du någonsin ångrat att du lämnade Sverige?

Jan Norberg: Absolut inte, men skälen till att flytta kan ju i mitt fall ju diskuteras. Om det finns något jag möjligen ångrat så är det nog att jag inte lämnade Sverige tidigare. 

Sedan måste man ju självklart alltid ställa sig frågan varför man i så fall skulle ångra sig, gör man misstag i livet så måste man ju inse dem och korrigera dem. Men ångra sig? Nej!

Är det något i Sverige som du saknar?

Jan Norberg: Törs man säga surströmming?

Eftersom du fortfarande bor i utlandet vilka faktorer väger tyngre för att hellre stanna än att återvända?

Jan Norberg: Man skulle kanske tro att det är skatterna och visst spelar lägre skatter in men avgörande är att Sverige, som det utvecklats sedan i mitten av 60-talet, inte längre står att känna igen. Det är något man får väldigt klart för sig då man får förmånen att se Sverige på distans. Sverige går mot avgrunden emedan det i Portugal finns kvar den anda som fanns i Sverige förr i världen. Så lägre skatter är inte allt.

Är du tryggare i det land du nu lever i än där du bodde i Sverige?

Livet på varmare breddgrader – Foto: Crestock.com

Jan Norberg: Det är en definitionsfråga vad man menar med trygghet, men om man med trygghet menar att kunna känna sig säker då man går ute om kvällarna så skulle jag utan tvekan säga att Portugal är betydligt tryggare än Sverige, våldsbrottsligheten i Portugal framstår som en mild västanfläkt jämfört med Sverige. Om man med trygghet menar social trygghet i form av olika välfärdssystem så finns dessa system också här men den normale Portugisen har kvar den stolthet som det innebär att inte behöva ligga samhället till last om det inte är absolut livsnödvändigt.

Själv har jag prövat den Portugisiska sjukvården genom en bråckoperation jag tvingades till och det var en upplevelse vill jag säga. Vid besöket hos primärvården som för övrigt kostar ca 45 SEK så kunde man redan då exakt säga vilken dag jag skulle opereras, 42 dagar och då låg jag minsann också på operationsbordet vid ett toppmodernt skattefinansierat sjukhus. Jämför det med den s.k. vårdgarantilagen om 90 dagar i Sverige som numera enbart existerar på papperet. Ja, det känns tryggare i Portugal.

Lagoa de Albufeira i Portugal - Foto: Torbjörn Sassersson, NewsVoice.se
Prefabricerat hus (tv) för 860,000 kr. Priset för huset till höger kan ligga på c:a 1,5 miljoner kr. Lagoa de Albufeira i Portugal. – Foto: NewsVoice.se

Vad är det som inte fungerar bra i ditt nya hemland?

Jan Norberg: Det känns svårt att kritisera ett land som visar en sådan gästfrihet och som man trivs så bra i, men visst finns det detaljer som man ibland önskar skulle kunna fungera bättre. Byråkratin kan ibland kännas lite betungande men å andra sidan framstår den vid en jämförelse mot Sverige inte som något man behöver ligga sömnlös för.  

Känner du ensamhet i Portugal, där du valt att slå ned bopålen? Hur kommer man som utlänning in i samhällets gemenskap?

Jan Norberg: Hur man känner sig som utflyttad svensk beror nog till största delen på hur man betraktar sin omgivning i det nya landet. Personligen vill jag verkligen försöka bli assimilerad, inte integrerad. Så särskilt ensam känner jag mig därför inte. 

Jag har därför vinnlagt mig om att försöka bli en del av det Portugisiska samhället som det är, visst saknar man vissa saker men ensamhet skapar man nog bara genom att isolera sig och det ligger inte för mig att sitta och vara självömkande.

Den ödmjukhet man måste ge uttryck när man bor i ett annat land emanerar nog från vem man är som person och hur man förhåller sig till människorna i det nya landet, jag själv känner stor tacksamhet för den Portugisiska mentaliteten som tagit emot mig med öppna armar. Möjligen beror det på att jag ibland jämför med hur en del migrantgrupper beter sig när de kommer till Sverige. Jag är tacksam men känner inte ensamhet.

Tror du att du kommer att avsluta ditt liv i Sverige som åldring tex på ett svenskt äldreboende?

Sista delen av livet inom svensk äldrevård? – Foto: Crestock.com

Jan Norberg: Efter att ha sett hur svensk äldrevård fungerar på nära håll i fallet med min egen mamma så är det inget jag önskar min värsta ovän, så det får bli nej tack till att avsluta sina dagar på ett svenskt äldreboende.

I Portugal visar man sina äldre anhöriga mycket stor respekt och man vårdar dem ömt även vid de relativt fåäldreboenden som jag själv har besökt. Att se hur hela familjer med barn och barnbarn tar sina äldre anhöriga med på söndaglunch ute på restaurant visar på ett tydligt sätt vilken skillnad det är då det gäller synen på äldre.

Har andra i din umgängeskrets valt att lämna Sverige ungefär som du?

Jan Norberg: Det vet jag faktiskt inte så noga, men visst känner jag en del människor som av olika anledningar valt att flytta utomlands. Det som verkar vara en gemensam nämnare är att många bara verkar prata om hur gärna de skulle vilja flytta utomlands, men pga den hjärntvätt som de utsatts för i Sverige under många årtionden så är jag av uppfattningen att de, när det kommer till kritan, inte törs flytta ut ur det Sverige som de inbillar sig är jordens trygghetsborg.

Jag träffade som ung en gammal tant, ursprungligen från Sverige, vilken hade bott på olika platser runtom i världen. Hon hade en klok syn på mycket, bla så klargjorde hon för en då ganska ung kille att det bara är dumt att dö nyfiken.

Redaktionen: Tack för dina svar!

Farol do Cabo Espichel, Sesimbra, Portugal - Foto: NewsVoice.se
Farol do Cabo Espichel, Sesimbra, Portugal – Foto: NewsVoice.se

  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

115 KOMMENTARER

  1. @ Peter,

    Vad tror du om min ”plan” ovan avseende ”Panchos Locos” – gänget? Verkar den för optimistisk?

  2. Helen L,

    Erfarenheter kan lära oss och traumatisera oss. Många som arbetar med utsatta grupper är förskräkligt misantropiska och RÄDDA – från alla institutioner till de som får sin verklighetsbild genom media och saknar egen erfarenhet. De tror att de dömer individen, men istället så för de över sin trauma och rädsla på andra i form av fördomar och aggression. Jag har sett mig själv göra det och måste jag kämpa med varje dag med för att inte hamna i någon destruktiv grupp som rättfärdigar ens ”hat”.

    När jag var gravid och skulle kolla hur det med föräldrarpenning fungerar, så kommenterade fadern till barnet mitt intresse med ”ja, ja – det är tydligt att du har också kommit hit för att leva på bidrag och parasitera värlfärden”. Och visst, man kan med sin dåliga erfarenhet av mötet med utländska bidragstagare misstänka även modern till sitt barn för fusk, men någon i detta samhälle bör sluta där ens egna inre rädslor börjar. Sedan är man löjal sin familj först. Lojalitet till staten och nationen kan man diskutera då dessa kan vara rätt grymma mot sina medborgare.

    Det är bra att ha sprej, även hårsprej, insektssprej funkar. Personligen bär jag kniv ibland. Men jag glömmer den ofta och det gör inget, för att i alla möten med gäng, våldtäktsmän och diverse psykopater så är bristen på rädsla som neutraliserar deras aggression. Det handlar om psykiskt övertag först. Agerandet måste vara individuellt för varje fall. Jag har provat metoden med både djur och människor. Det funkar i 99%. Den intelligente psykopaten som styr samhället och låter kriminaliteten växa är många steg före dig i sitt psykiska övertag.

    Jag hade inga avsikter att klappa dig på huvudet som du skrev. Det jag skrev är ett tips. Om du ser mitt första inlägg som hela tråden börjar med så förstår du vad min tanke var.

  3. @Öystein

    Strålande plan Sickan. När den geriatriska enklaven av missnöjda utlandssvenska växt sig tillräckligt stor, och vi dragit in tillräckligt med kosing, så leasar vi ett förstaklass tåg och beger oss hem mot Sverige för att avsätta svetsaren eller den för tillfället sittande marionetten. Eller så stannar vi i Spanien och ser Sverige brinna på avstånd. Med en tillräckligt lång pinne kan vi då grilla marshmallows eller korv.

  4. @ Peter,

    Bra, då pratar vi samma språk. Hur vi gör med Sverige får kanske framtiden utvisa. Jag har dock en känsla av att landet på ett synnerligen effektivt sätt kommer att på kort tid förgöra sig själv. Kanske t.o.m. innan vi hunnit håva in vårt ärligt intjänade kapital.

  5. @Helen L

    Detta statliga propagandaorgan klappar alla på huvudet med hennes gravt narcissistiska anekdoter, som på något underligt vis då skulle vara representativa för hela resten av befolkningen. Taget ur sitt sammanhang så har hennes alla irrationella inlägg ingen som helst mening mer än att ständigt föra in diskussionen i menlösa stickspår. I dessa stickspår så är alltid meningsmotståndaren antingen ”rasist”, ”tillhör extremhögern”, ”är rädd” eller får någon annan påsmetad etikett där det i slutänden bara är du själv det är fel på. Men man måste som sagt då sätta detta propagandaorgan i hennes rätta sammanhang.

    Människan är ett flockdjur där majoriteten av flocken rör sig åt samma håll som alla andra. Men det räcker med att en viss liten procent individer börjar rusa åt ett annat håll och då kan hela flocken börja skena. Statsmakten använder sig själv av denna gruppdynamik för att styra hjorden. Det kan räcka med något symboliskt som t.ex. gruppvåldtäkten av den rullstolsbundna kvinnan på Gotland. Där det sattes in en avsevärd polismobilisering för att kväsa en eventuell missnöjesyttring hos befolkningen. Staten vet att det jäser i folkdjupen och jag skulle kunna fortsätta att utveckla hela denna soppa med en mängd olika exempel. Men poängen jag vill göra är att den lilla grupp som kan få hjorden att skena, den gruppen måste motarbetas genom att hindra diskussion som kan leda till handling. Därför måste alla diskussioner ledas in i dessa menlösa stickspår. Att staten har nätnärvaro är ju ingen ”James Bond paranoia” utan en reell verklighet. Staten samarbetar ju t.ex. med #jagärhär och deras 75 000 st nyttiga idioter. Sen vad Stella själv har för personliga motiv till att göra det hon gör är för mig helt djävla ointressant, då jag tittar på VAD hon gör. Men som en outtröttlig Duracellkanin, med en egen kärnreaktor, så fortsätter hon att mala på. Det hon saknar i trovärdighet tar hon igen med uthållighet och om detta beror på envishet eller ren enfaldighet låter jag vara osagt.

  6. @ Peter,

    Dock göre sig de svenska politiker- och övrig maktelit, som destruerat Sverige, icke besväret att söka asyl i vår kommande välskötta enklav. Knep som att: ”Hej, jag heter Stefan Löfven, är 15 år och behöver hjälp” kommer inte att funka. Det blir bara att vända om och söka föda och ev ett träd som skänker skugga i det Spanska stepplandskapet. I den lokala tidningen kan man möjligen läsa om vilsna individer som virrar omkring utan något till synes riktigt mål.

    Ingen av dessa ynkryggar kommer våga erkänna att de kommer från Sveriges statsapparat/maktelit. Kanske att de kan lura någon genom att spöka ut sig med en Thawb och snörsandaler, och på ett förvirrat sätt gå omkring och yra något om Muhammed, men det kommer såklart att genomskådas och bara vara ett sätt att skjuta upp det oundvikliga och icke så lustiga slutet.

  7. @Öystein

    Jag vet att du är väl medveten om att denna saga inte har något lyckligt slut. Antingen dör Sverige den långsamma sotdöden eller så sker döden i en ögonblicklig kataklysm typ inbördeskrig, alternativt som krigsskådeplats mellan NATO och Ryssland. Vårt ärligt intjänade kapitals väl och ve är vårt minsta problem, men dock ändå ett problem.

  8. @Öystein

    Jag har en idé angående en ny avtackningsritual för avgående politiker. Har de arbetat för folkets bästa så avtackas de med ett välförtjänt ros och kan framleva ålderdomen med en lika välförtjänt pension. Men har de inte arbetat för folkets bästa så ska varje medborgare givas möjlighet att obehindrat få aga denne avgående politiker under ca 5 minuter. Risdelen av denna ritual skulle kunna hållas vid en skampåle framför Rosenbad. Tror att svetsaren kan hjälpa till att få ihop en hållbar metalskampåle då en trädito inte håller för denna massiva köttmassa.

  9. @ Peter,

    Jag garvar så att jag fått ont i magen, så jag måste nu lägga mig en stund för samla mig. Säkert till glädje för …… och……

  10. @ Stella Tormanoff 5 Feb, 2018 at 16:56
    Angående BITTERHET:

    ”Ständigt denna Vessla, förlåt jag menar Stella”, som Ture Sventon skulle ha sagt. Hur kom Du nu in på ämnet ”BITTERHET” i den här tråden????

    Du är fullständigt oslagbar i förmågan att spåra ur och komma från ämnet, jag tar mig för pannan och säger bara lägg ned Stella. Vill man se någon som med en dåres envishet vägrar att inse sina egna tillkortakommanden så utgör Du ett paradexempel på ett uppblåst ego, något som sannolikt speglar en personlighetsuppfattning om sig själv av det mer grandiosa slaget.

    Den rappakalja Du ständigt torgför är det nog bara Du själv som förstår, men Du uttrycker dig på ett sätt som om Du verkligen hade en aning om vad Du skriver. Who cares??

    Visst kan ibland kommentarsfält hamna lite off topic men Du kör ju ned i diket direkt så fort Du sätter fingrarna på tangentbordet (och det är ju inte ens roligt), höj blicken Stella och se dig omkring i verkligheten.

    Med ditt sätt att skriva skulle man vid en första anblick kunna tro att Du verkligen var en sakkunnig på det ämnesområde Du skriver om, men när man skärskådat det Du tar till orda om så verkar Du bara vara en olycklig ensamstående mor med planer på att, när din dotter blivit vuxen, flytta tillbaka till Bulgarien.

    Om någon här ger uttryck för bitterhet så ligger Du nog ganska långt fram i fältet, släpp pekpinnarna och din självvalda plats på den upphöjda piedestal som Du tror dig sitta på. Du blir sannolikt lyckligare så, och vem vet kanske du då också kan träffa någon som hjälper Dig att bli lyckligare.

    ”Bitterfittor” har vi nog av i Sverige, det var också en av orsakerna (minimal men ändå) till att jag flyttade ut ur batikhäxornas högborg vilka satt sig i sinnet att torgföra extremfeminism något som Sveriges kuvade män har att underordna sig.

    När tar vansinnet slut?

  11. Jan,

    Varför tror du att jag är olycklig? Jag upplever lycka dagligen och är väldigt nöjd med livet med tanke på omständigheterna. Nu är det så att ensamheten är bättre än olämplig sällskap. Som den skapande själen och traditionella modern jag är, så behöver jag mycket ensamhet för att ”thrive and unfold”.
    Var fick du ”bitterfitta” och ”feminist” ifrån vet jag inte, men jag älskar gentlemen och saknar absolut inte tillgång till sådana. Jag är bara väldigt kräsen. Men när bäst före datumet har gått på en del så börjar de nämligen störa sig på sådant de inte kan ha eller köpa nämligen. 😉

  12. @Stella, fortfarande inget svar på frågan varför du plötsligt börjar prata om bitterhet i den här tråden.

    Jag svarar däremot på Din fråga ” varför tror du att jag är olycklig?”

    Det Du skriver om och det sätt Du framför dina tankar på får mig och tro att Du är olycklig, även Du upprepar mantrat att Du är lycklig så.

    Varför bär Du då kniv när Du rör ute i det svenska samhället?

    Upplysningsvis så är det förbjudet i svensk lag att bära kniv vid de tillfällen du så måleriskt beskriver, kanske nåt att tänka på.

    Om Du nu har sådan moraliskt och intellektuellt övertag över alla när Du rör dig i NoGo zoner så blir ju frågan varför Du anser dig behöva kniv?

    Inser Du inte själv hur motsägelsefullt Du uttrycker dig?

    Du är väl inte rädd??

  13. @Stella, fortfarande inget svar på frågan varför du plötsligt börjar prata om bitterhet i den här tråden.

    Jag svarar däremot på Din fråga ” varför tror du att jag är olycklig?”

    Det Du skriver om och det sätt Du framför dina tankar på får mig och tro att Du är olycklig, även Du upprepar mantrat att Du är så lycklig.

    Varför bär Du då kniv när Du rör ute i det svenska samhället?

    Upplysningsvis så är det förbjudet i svensk lag att bära kniv vid de tillfällen du så måleriskt beskriver, kanske nåt att tänka på.

    Om Du nu har sådan moraliskt och intellektuellt övertag över alla när Du rör dig i NoGo zoner så blir ju frågan varför Du anser dig behöva kniv?

    Inser Du inte själv hur motsägelsefullt Du uttrycker dig?

    Du är väl inte rädd??

  14. Utan att peka på något speciellt håll känner jag att denna långa diskussion missat en del av målet.
    Trevligt att några blottar sig lite så här offentligt, mindre trevligt att det verkar sakna uppsåt eller mening utan bara för att få va med o kanske räkna rader.
    Vad artikeln handlar om är Jan Norbergs erfarenheter som pensionär eller utflyttad till Portugal.
    Att ställa honom till svars för sina erfarenheter eller jäm föra faror, hot kriminalitet med Sverige är lite osunt tycker jag. Huruvida någon är bitter/rädd/ledsen i Sverige eller blåst i annat land eller ej saknar ju faktiskt relevans till hur Jan N upplever sin situation eller av redaktören valt ämne.

    Dom som har problem med att folk flyttar ut är förmodligen lite rädda att bli ensamma knivbärarande försvarare av alla likas värde.
    Alla förtjänar att vara lyckliga o levnadsglada. Att ta ifrån dom dessa möjligheter genom politiker eller ej är inte särskilt hedrande.
    Så många människor i Sverige som känner sig oroliga för sin eller sina barns framtid som nu är nog svårt att hitta utanför ”krigstid”. Att då kritisera dom som hittat sin lösning och är nöjda för knappast något framåt.
    Du har bara ett liv och du är ansvarig för detta o även dina efterkommande.
    Att då kritisera dom som lämnar Sverige o i samma ögonblick försvarar dom som kommer hit (kanske av samma anledning) i samma andetag är knappast trovärdigt.

    Tack redaktörn för en trevlig artikelserie. Jag ser fram emot fler öden berättade genom deras ögon.

  15. God morgon. Jag instämmer med leif bengtsson. Glöm inte bort syftet med att publicera en persons berättelse om varför denne lämnade Sverige. Syftet är inte att ställa denne till svars för allt möjligt eller att angripa Sverige utan att lyfta fram ett fenomen: Sverige är förändrat, människor lämnar Sverige av mer än personliga ekonomiska skäl etc. Sverigebilden är falsk om man så vill, men då kanske jag drar en överväxel.

    Kommentarsfältet stängs. Strax publiceras en ny intervju. Samma frågor till en annan person som flyttade till ett annat land. Denna gång är det någon som bor i USA.

Comments are closed.