Det vänsterliberala etablissemanget har misslyckats kontrollera det fria ordet

4
570

Harriet Larsson

“I min lokaltidning Östgöta Correspondenten finns en spalt för insändare, under vinjetten – Ordet Fritt – vilket ordet inte längre är. Redaktionen borde lägga till: enbart för korrekta åsikter”. Åsiktspolisernas beteende kan spåras till Frankfurtskolan, skriver Harriet Larsson som delar med sig av sina yrkeserfarenheter som debattör och skribent.

Text: Harriet Larsson, Harrietsblogg.se

Eftersom jag alltid varit intresserad av samhällsfrågor skrev jag många debattinlägg från slutet av 80-talet och framåt. Flertalet debattinlägg utgick från min erfarenhet av rehabilitering och de flesta inläggen publicerades på ledarsidor i tidningen. Rubriker var t.ex ”Biktstol bättre än fler läkartjänster,” ”Sjukskrivning inte lika med sjukdom,” ”Sjuka betalar lönsam lättja,” ”Kyrkans förflackning”, osv.

Detta ägde rum under Sveriges sjukskrivningsepidemi under slutet av 80-talet och under 90-talet. Då de riktigt sjuka fick betala för att friska sjukskrev sig. Symbiosen var stark mellan facket, sjukvården och politikerna, som därmed rensade ut lågproduktiva ur produktionen och friserade arbetslöshetsstatistiken.

De första avvikande åsikterna som jag tog del av i systemmedia, var i DN den 6 maj 1997, en debattartikel av professor Kajsa Ekholm Friedman ”Invandringen leder till sönderfall,” som gladde mig mycket, samma tankar hade jag själv utifrån egna erfarenheter som sjukgymnast.

Friedmans artikel resulterade i mordhot, krav på avsked, förföljelse och svartlistning i forskarvärlden, något som professor Karl-Olof Arnsberg också fick pröva på, när han hade fräckheten, utifrån sin forskning påstå att romer också kunde stjäla.

Själv blev jag bara förklarad som kulturinkompetent, så det var bästa att hålla tyst. Först i  sköljrummet vågade jag viska om hur två arga söner hade tryckt upp mig mot väggen för att jag inte skrev ut en massa hjälpmedel till deras mor. Problemet var att några fel inte kunde konstateras efter gedigen undersökning av funktion. Detta hände för >20 år sedan.

I dag tycker jag synd om kollegor, inte minst andra patienter, när familjer och bäste bröder till vårdsökande gängkriminella med invandrarbakgrund, kan löpa amok på akuten och andra avdelningar för att inte snabb förtur gäller som i övriga samhället. Att andra mer sjuka och skadade patienter måste få gå före, finns inte i deras värld. En uppfattning som förstärkts av ”änglakören”, som Ivar Arpi har benämnt de överkorrekta.

Frankfurtskolan

Ingrid Björkman, Camilla Stoltenberg med respektfyllda kollegor och författare har ställts i skamvrån och förföljts för sina vederhäftiga forskarinsatser ofta kombinerat med gedigna fältstudier, som gammelmedias redaktörer helt saknar, de prioriterar känsla och snyftartiklar. Fakta och allsidig belysning är inget som får förtur.


Denna renhållningsiver från det vänsterliberala etablissemanget med att sopa bort faktabaserade sanningar var en rest från Frankfurtskolan, som florerar än i dag med sin kulturmarxistiska agenda. Frankfurtskolans viktigaste mål är makten över språket, som banar väg för de övriga målen.


Dessa rader kom från en gammal vän, som kämpat mot dumheten under flera decennier, men som nu vill vara anonym pga tidigare repressalier.

”En av Frankfurtskolans kärnidéer är att äga makten över det talade språket. Genom att målmedvetet påverka samhället med ordkonstruktioner anpassas debatten till den egna önskade politiska inriktningen.

Till exempel nämns ofta de män från 16 år upp till cirka 35 år som klassas som Ensamkommande flyktingbarn.

Trots att det i huvudsak rör sig om vuxna män med så goda ekonomiska förhållanden att de har råd att betala människosmugglare stora summor för att komma till Sverige visar ordkonstruktionen tydligt att den psykologiska påverkan som makten över språket har och som är så viktig för den politiska agendan.

Ensamkommande anspelar på någon som är alldeles ensam och därmed utelämnad åt sitt öde, flykting anger att någon flyr för sitt liv och slutleden barn är extra känslomässigt och förstärker de två första delarna av begreppet.”

Frankfurtskolans övriga mål var och är:

  • Skapandet av rasismbrott
  • Ständig förändring för att skapa förvirring
  • Undervisningen av sex och homosexualitet för barn
  • Urholkning av skolans och lärarnas auktoritet
  • Enorm invandring för att förstöra identitet
  • Främjandet av överdrivet drickande
  • Tömning av kyrkor
  • Ett opålitligt rättssystem med fördomar mot brottsoffer
  • Beroendet av staten eller statliga förmåner
  • Uppmuntra nedbrytandet av familjen

Det vänsterliberala etablissemanget har mycket väl främjat dessa mål från dagis till högskola och universitet. Där man inte längre får tycka som man vill och ännu värre är att vetenskapliga sanningar inte heller får presenteras, i fall någon från en minoritet blir sårad.


Det vänsterliberala etablissemanget tog över systemmedia

Men under 2000-talet hände något på lokaltidningen, en trend som hela systemmedia anslöt sig till. Gamla erfarna reporter slutade eller gick i pension, den nya ledningen upplät debattutrymmet enbart för ”etablissemanget” dvs. politiker, organisationer, företrädare för verk/myndigheter och kända personer med korrekta åsikter och övriga medborgare sparkades ut.


Om man hade tur gick det ännu att få in åsikter under ”Ordet Fritt”, men den ingången blev allt smalare för att slutligen stängas helt för mig, efter att jag börjat blogga utanför åsiktskorridoren.


Jag har mött många läsare som uppskattat mina debattinlägg under många år och frågat mig varför jag slutat skriva. Den 30/6, 2017 skrev t.ex Siw Edvardsson under ”Dagens Ros” följande:

”…till Harriet Larsson för din insändare 21/6 om lagstiftningen kring terrorbrott. Har saknat dina insändare, instämmer helt och fullt med dina tankar och åsikter. Låt dig inte tystas av någon som tror sig veta mer än andra.”

Bonnier och Schibsted gillar det vänsterliberala etablissemanget

Tyvärr har de som tror sig veta mer än andra, dvs. de vänsterliberala, postmoderna entusiasterna, som hyllar globalisering och snyftar över påstådd främlingsfientlighet med regeringens låtsas-åtstramning av ”flyktingpolitiken” tagit makten över media. Eller mer korrekt uttryck, de är utsedda som nickedockor av den globala finanselitens medlöpare, där Bonnier och Schibsted koncernerna ingår.

Nu måste vackra alibin fram, som flykting, ensamma barn, humanitet, medmänsklighet, som dolde massmigrationens påfrestningar och den globala finanselitens mål med multikultur och folkuppblandning. Många karriärsugna unga damer lät ta selfies när de delade ut nallar till vuxna män under invasionen 2015, vilket både förskräckte och roade omvärlden. Tanken var nog mer att förstärka sitt varumärke i karriären, än att hjälpa de verkligt nödlidande i flyktinglägren.


För makten över ”ordet” är medlet för indoktrinering och för att dupera väljarna till rätta åsikter. Nu fylldes dagstidningarnas debattutrymme ofta av ledsna, ensamma låtsasbarn ofta med en tårögd medelålders kvinna bredvid, som t.ex. lärare, god man, vänsteraktivist, som fick sin godhet demonstrerad.


Minns att jag blev så glad när jag läste Gunnar Sandelins debattartikel i DN under 2010
(som redaktören nog ångrar att de tog in, liksom Sandelins och Arnstbergs annons senare, som på en helsida gjord reklam för deras bok ”Invandring och Mörkläggning”).

Här var det någon som hade precis samma erfarenheter som jag i möten med invandrare. Sandelin från socialkontoret och jag från rehabiliteringsarbete. Krav på medel till semesterresor förekom, till landet som migranter nyss flytt ifrån… och jag förstod tidigt att denna politik skulle leda till framtida kris, långt värre än 90-talets sjukskrivningsepidemi.

Åsiktspoliserna förlorade slaget tack vare nätet

Följden blev att många skribenter som portats fann vägen till nätet, som jag själv under 2015. Därför utgör vi, som värnar landet, dess kultur och tradition, ett hot mot planerna från NWO, med folkutbyte, vilket FN proklamerade, som nödvändigt redan för 18 år sedan, under täckmantel demografin i Europa med åldrande befolkning.

Nu blev det i stället pensionärer, som får knega på så länge de orkar, för alla nyanlända måste försörjas och arbetare, som inte längre orkar riskerar, att öka landets rekord i fattigpensionärer.

Därför är aktiviteten på topp hos globala politiker för att stänga till munnen på oss. Nya lagar, böter tack vare skattefinansierad näthatsgranskare är medel för att skrämmas och tysta arga medborgare. Minoriteter får dock häva ur sig vad de vill under vänsterelitens moraliska paraply och bredvillig hjälp med att få bort obehagliga ord och konservativt innehåll kommer från nätets ägare av Google, Facebook och Youtube.

Men jag ska inte klaga, jag befinner mig nu i gott sällskap med alla andra som refuserats från gammelmedia. Jag är stolt över, att som lekman få befinna mig i det sällskapet.

Text: Harriet Larsson, Harrietsblogg.se | Läs mer av Harriet Larsson i NewsVoice

Källor och relaterat

4 KOMMENTARER

  1. Ååå… Du skriver väldigt bra. Det finns en optimism i din text. Möjligen har denna optimism sitt ursprung i din profession som sjukgymnast?

  2. Tack! Tänker på en liten tavla som vi satte upp i gymnastiksalen. Frun till en svårt skadad patient hade målat den, samt textat en lite rad: Det är alltid för tidigt att ge upp!
    Trots förlamade ben och svår smärtproblematik bjöd patienten mig långt senare på en segeltur i sin anpassade lilla segelbåt.
    “Nu känns väl livet ändå bra” sa jag obetänksamt. Men jag fick ett lärorikt svar tillbaka. “För helvete, man kan väl få ha lite roligt medan man överlever….”

  3. Harriet L, I love you!!

    Skämt åsido så är din beskrivning så välskriven att den mycket väl visar på språkets makt och vad det betyder för samhällsdebattens utveckling.

    Dina avslutande ord om stolthet att tillhöra dem vilka utestängts från gammelmedia känns så befriande, men vi får alla se upp med de omfattande försök från olika aktörer som nu på bred front försöker jaga oliktänkande till underkastelse för det tolkningsföreträde de tagit sig betr det skrivna ordets makt.

    När vi som samhälle tar steget från att med ord stigmatisera oliktänkande, till att faktiskt polisanmäla olika åsikter och sorgligt kan hitta stöd för detta i svensk lagstiftning då har vi passerat en anständighetens lägsta gräns.

    När dessutom våra folkvalda på allvar vill inskränka yttrandefriheten ytterligare ett snäpp, då är vi mycket farligt ute.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here