Media har rasifierat “underklassen” till ett SD-anfäktat ”white trash”

6
1214
Gunnar Sandelin, pressfoto
Gunnar Sandelin, pressfoto

År 2015 skrev dåvarande journalisten och ledarskribenten Marika Formgren och jag en artikel som fortfarande är aktuell, särskilt eftersom ämnet inte diskuteras. Då var det ingen som ville publicera vår text och därför lade vi ut den på våra respektive bloggar.

Text: Gunnar Sandelin, socionom, journalist och författare | Artikeln har tidigare publicerats i Det Goda Samhället

Anledningen till tystnaden var förmodligen att vi, två journalister från olika generationer, riktade udden mot den svenska journalistkårens svek. Ett år senare publicerades texten i antologin Haveriet.

Vi framhöll att media tidigare under många decennier hade haft för vana att sluta den inhemska underklassen till sitt bröst för att sedan, när den inte var den upproriska kraft som media räknat med, förskjuta underklassens människor som något slags SD-anfäktat ”white trash”. Vi skrev att detta berodde på att den svenska socialjournalistiken hade blivit ”rasifierad”:

När de breda medierna (dagspress, radio och tv) nuförtiden rapporterar om orättvisor och utsatta och marginaliserade människor så är det i princip aldrig infödda svenskar som skildras. Den som följer Sverige genom våra stora medier får bilden av ett land där inga olyckor eller orättvisor någonsin drabbar de infödda med svensk bakgrund, men där däremot asylsökande och tiggare på mer eller mindre tillfälligt besök samt andra invandrare dagligen utsätts för orättvis och förnedrande behandling från både myndigheter och privatpersoner.

När det kraftiga inflödet av asyl- och anhöriginvandrare ökade någon gång i början av 1990-talet övertog dessa rollen som samhällets olycksbarn i medias dramaturgi. Genom åren har detta accelererat för att under 2000-talet övergå i en ren agendajournalistik. Journalister agerar sedan 20 år tillbaka mer som asylaktivister än som förmedlare av allsidiga fakta.

Ett aktuellt exempel är Migrationsverkets senaste rapport från slutet av juli i år, där media medvetet valde att förtiga att vi har en prognos på 126,000 beviljade uppehållstillstånd för asylsökande mellan 2018 och 2021, samt att under samma tid väntas en halv miljon anhöriga och utomeuropeisk arbetskraft söka uppehållstillstånd, se min artikel i Dagens Samhälle 

Inte ett ord sades i medierapporteringen om hur dessa mycket stora volymer kommer att drabba mindre välbeställda svenskar. Istället riktade journalisterna fokus mot att vi tillfälligt under 2018 och 2019 väntas få minskat antal asylansökningar och Migrationsverkets generaldirektör fick framföra att ”det mesta pekar åt rätt håll när det gäller balanser, handläggningstider och mottagning”.

Det här är ett exempel på den sammansmältning mellan media och etablissemanget som vi beskrev så här år 2015:

När journalisterna tidigare granskade hur den inhemska underklassen på olika sätt for illa, ställdes makthavarna till svars. Idag är den dominerande delen av journalistkåren överens med det politiska frälset om att rikta udden mot de svenskar som kan uppfattas som främlingsfientliga eller rasistiska.

Idag ser vi en ny form av klasskamp i hela vår kultursfär, där de breda folklagren tar spjärn mot eliten. Eftersom massinvandringen är överordnad övriga samhällsfrågor är den gängse höger-vänster-skalan inte längre lika relevant. Engelska folkdjupet röstade fram Brexit, rostbältets arbetarklass valde Trump, så kallade populistpartier är på stark frammarsch i flera länder.

Att svenskarna skulle skilja ut sig genom att vara särskilt fega och konsensusstyrda är en sanning med modifikation. Sådant är till stor del klassbundet. De som har pengar kan fortfarande köpa sig fria från mångkulturens destruktiva sidor och håller därför i högre utsträckning masken för att undvika sociala stigmata.


Medelklassen är av tradition mer ängslig och salongsfähig, medan man på byggen, i verkstäder och fabriker öppet ventilerar missnöjet med Sveriges pågående förändring. De som får betala priset är, som alltid, den av media och av politiker negligerade underklassen, vilken sällan har haft en egen röst i det offentliga samtalet.


Det blev jag varse under mina åtta år som samhällsreporter på SVT under åttio- och nittiotalet.

Uppdraget var inte sällan att gå ut och hämta någon röst ur folkhavet så att ”Nisse i Hökarängen” skulle kunna känna igen sig. Därefter kom de välutbildade som fick tala om hur allt egentligen låg till.

Den trolöshet som journalistkåren riktar mot den inhemska underklassen, visar sig tydligt när det gäller något så basalt som boendet. Av hävd har de lägre sociala skikten i stor utsträckning vänt sig till de kommunala bostadsbolagen för en hyreslägenhet medan andra har haft råd att köpa eget boende. När riksdagen 2016 beordrade kommunerna att skaffa fram bostäder åt nyanlända, minskade tillgången för övriga svenskar drastiskt. ”Allmännyttan” gör inte längre skäl för namnet eftersom den inte är till för hela folket. Detta eftersom hela organisations- och myndighetssverige lydigt går i takt åt samma håll som regeringen pekar.

SABO, riksorganisationen för de kommunala bostadsföretagen, har ett integrationsråd som bland annat föreslår att nyanlända ska gå kunna förbi dem som har stått längre i bostadskön genom att man lottar ut lägenheter till mer behövande . 100 000 bostäder behövs åt ”nysvenskarna”. 60 procent av kommunerna medger att övriga bostadssökande kommer i kläm; särskilt drabbas unga, studenter och personer som tidigare fick hjälp av socialtjänsten att försöka ta sig tillbaka in i samhället, men även för trångbodda krymper möjligheterna. En mer basal klassmarkör än boendet är svårt att tänka sig. Hur ofta ser vi några gripande och analyserande reportage i media om hur den nedprioriterade inhemska underklassen sätts på undantag i hemmets härd?

Text: Gunnar Sandelin, socionom, journalist och författare

Under sjuttiotalet arbetade han som socialarbetare och familjebehandlare i Stockholm. Sedan blev det Journalisthögskolan och åtta år som samhällsreporter på Sveriges Television, bland annat Aktuellt. Därefter fotbollsreporter för TV4 i Tyskland under en säsong och slutligen tolv år som presschef på barnrättsorganisationen Bris (Barnens rätt i samhället).

6 KOMMENTARER

  1. “Uppdraget var inte sällan att gå ut och hämta någon röst ur folkhavet så att ”Nisse i Hökarängen” skulle kunna känna igen sig. Därefter kom de välutbildade som fick tala om hur allt egentligen låg till.”
    Tack för denna belysande kommentar!
    Detta visar på vad vi alla vet – man underkänner kompetensen hos alla som inte hör till eliten. SVT är i grunden elitistiskt och lyder blind Wallenberg. Du vet ingenting – vi vet allting.
    Denna trossats har satt sig djupt även hos akademiker som borde veta bättre.
    Dessa tror att de vet ALLT om universum. Denna obegripliga storhet med miljarder galaxer. Där tror vi att vi är den enda bebodda planeten som har tänkande varelser som insett exakt hur hela universum fungerar. Det som akademiker inte vet, är inte värt att veta.
    Hybris i kubik. Dumhet och fåfänga.

  2. Tack för en mycket bra artikel som utmärkt väl sammanfattar snedfördelningen av samhällets resurser från de som betalt via skattsedeln för dem till de som aldrig betalt ett öre till den välfärd vi fortfarande betalar för.
    Omvänd rasism vore det inte helt fel att kalla detta och det verkar som om vi fått en regering av femtekolonnare vars enda syfte är att svälta ut sin inhemska befolkning till fördel för ekonomiska migranter och deras anhöriga som i ett allt stegrande antal beviljas uppehållstillstånd utan någon som helst säkerhetskontroll vilket är någonting som kan ses genom antalet allt utökande våldsbrott samt narkotika handel och våldtäkter.
    Det är hög tid att rösta bort de som önskar förstöra Sverige genom en okontrollerad invandring och ta tillbaka makten över den lilla demokrati som trots allt återstår.

  3. Såväl Sandelin, Formgren som Engellau ser på den sk fjärde klassen (medelklassen) som lösningen på det stora breda flertalets frustration över tingens ordning i dagens samhälle.

    Kanske är det så, men då det blir svårt med definitioner osv om vem som är medelklass, etc så kanske man bara teoretiserar på ämnet klasstillhörighet och det är att i onödan spela på MSM:s planhalva.

    Citat: “Idag ser vi en ny form av klasskamp i hela vår kultursfär, där de breda folklagren tar spjärn mot eliten. Eftersom massinvandringen är överordnad övriga samhällsfrågor är den gängse höger-vänster-skalan inte längre lika relevant. Engelska folkdjupet röstade fram Brexit, rostbältets arbetarklass valde Trump, så kallade populistpartier är på stark frammarsch i flera länder.”

    Oberoende av var i världen “de breda folklagren” känner frustration över sin egen och samhällets utveckling bör man höja varningsflaggan även om alla underliggande kausala samband och förklaringar inte alltid är så enkla att sätta fingret på. Det gemensamma för “de breda folklagren” är att frustrationen undertrycks av MSM och andra elitisters ständiga stigmatisering av “de breda folklagren” i alla länder.

    När frustrationen når ända in i “de breda folklagrens” själ så blir ropen på starka ledare, vilka går emot MSM-strömmen, ett rop på hjälp. Donald Trump är ett sådant typexempel, Adolf Hitlers framgångar var på sin tid också ett svar på “de breda folklagrens” frustration.

    Den stora frågan då som nu är varför globalister, pk-jeppar, MSM och andra sk eliter inte inser faran med sina försök att undertrycka “de breda folklagrens” frustration?? Det slutar ju ändå alltid med att någon “stark ledare” övertar makten och då blir det oroligheter och om olyckan är framme även krig.

    Den internationella trenden är ju ganska enkel att inse, dvs det sker just nu en kraftig förändring av det politiska landskapet. Varför fortsätter då vansinnet från eliternas sida??

    Nationalismen vinner mark inom USA, Europa och resten av världen och det kan i förlängningen bli exakt den utveckling som alla Globalister, MSM och andra eliter absolut INTE vill uppnå. Snacka om kontraproduktiv strategi!!

    Den svenska folksjälen är möjligen lite svår att väcka pga en synnerligen framgångsrik och djupgående hjärntvätt av “de breda folklagren”, men när väl den svenska folksjälen till slut fått nog så kan det bli en folklig resning mot pk-vansinnet. Hur det slutar är i dagsläget lite svårt att ha en exakt uppfattning om men den stora frågan är varför det skall behöva gå så långt för att pk-ismen skall kunna krossas??

    I USA ser vi just nu en stark polarisering där tex MSM och globalisternas korrupta gäng på ena sidan gör allt för att krossa Trump och sätta alla de i “de breda folklagren”, vilka röstade fram honom, i skamvrån för tilltaget att inte göra som globalister, MSM och den politiska eliten försökt få dem att göra.

    I Sverige är vi sannolikt på väg åt samma håll, dvs bäva månde pk-eliten, MSM och partierna från 7-klövern. Valnattsscenariot är något jag verkligen ser fram emot.

  4. #Jan Norberg: “Den stora frågan då som nu är varför globalister, pk-jeppar, MSM och andra s k eliter inte inser faran med sina försök att undertrycka “de breda folklagrens” frustration”.
    Följande fakta är kända: Federal Reserve Bank ägdes/ägs av europeiska storbanker, typ Rothschilds Bank of England, Warburgs i Hamburg, Rothschilds i Berlin, Lehmans Bros. i New York, Lazard Bros i Paris, Kuhn Loeb NYC, Israel Moses Seif i Italien, Goldman Sachs NYC, Warburg i Amsterdam, Chase Manhattan i NYC. Denna PRIVATA bank manipulerades fram dan’ före julafton 1913 och ägarna var/är judar/Khazarer (se Schlomo Sand). FED trycker sedan dess alla dollarsedlar, som efter 1971 saknar ALL täckning i tex guld eller något annat. Lånas ut till US Congress mot vinstgivande ränta (därför brukar det heta: “All Wars are Bankers Wars”. Sålunda, en god affärsidé, som efter mer än 100 år av ständiga krig (och därmed ond bråd död för många amerikaner), visade sig vara nog så riktig. Påpassligt nog infördes tidigare under 1913 inkomstskatt. Även den judiska kamporganisationen Anti Defamation League of B’nai Brit’h tillkom 1913.
    I april 1917 gick USA in i Det Första Stora Kriget på de allierades sida. Som motprestation (se: Benjamin H Freedman’s tal 1961 på Willard Hotel) krävde Sionisterna ett åtagande, som ju Balfour-deklarationen utgör, en på sikt sett utfästelse, om ett eget judiskt land i Palestina. Det kunde ju sedan infrias 1948, efter ett nytt stort spektakel i form av VKII. Etc, etc. Ja, alla vet: Ett tredje krig, “Det Kalla Kriget”. Som ju även det vanns av den anglo-amerikans-sionistiska hegemonen. Alltså, dags för sista akten, den som inleds med en falskflaggad psyk-operation, typ “A New Pearl Harbor” (9/11).
    Möjlighet gives då “to take out seven countries in five years time” (general Wesley Clark, 2007-intervju).
    Krig efter krig, död, lemlästning, tortyr och head chopping följer, liksom gigantiska flyktingskaror, som den ungersk-amerikanske judiske miljardären George Soros hjälper till att styra upp mot norra Europa.
    Detta är helt kort svaret på frågan som inledde min kommentar, med tillägget att vanliga “judar” har blivit “gisslan-tagna” av kriminella stamfränder. Många andra har förstås dragit sina strån till stacken.
    Med alla intjänta pengar har det inte varit svårt att köpa upp 90% av media, bokförlag, Hollywood mm, mm.

  5. Ulf Clareus känner till den delen av historien som följde efter det att Britterna preparerat grunden för just detta scenario under över hundra år. Bla genom att få det att se ut som att det var Tsarryssland som var judarnas värsta fiende. Men även genom att både i Tyskland och Frankrike stimulera motsättningar mellan Britternas rivaler och judarna.
    Tysklands Bismarck rådgjorde med Rothschilds angående finansieringen innan Bismarck skred till verket med att ena Tyskland. Och 1869 emanciperades judarna. Britterna intensifierade då sin undergrävande kampanj för att förhindra judarna att assimilera sig på kontinenten. Syftet var att förhindra att Tyskland skulle växa förbi England och parallellt med det bankväsendets tyngdpunkt skulle flytta till kontinenten.
    Men även att hindra utvecklingsländerna att få nytta av ömsesidigt samarbete med teknologiskt mer utvecklade länder. Alla utom Britterna var mer positiva till såna samarbeten. Britterna föredrog att förhindra utveckling.
    Att behålla penningmakten i England var Britternas motiv för att förstöra för judarna på kontinenten. Inte för att Britterna ogillade judarna utan för att se till att de judiska nätverken förblev i första hand Britternas medhjälpare. Historikerna moltiger fortfarande om Houston Chamberlains roll som nazisternas mentor. Britternas angloamerikanska etablissemang håller ännu sinnena i ett järngrepp genom sin kontroll över nästan all opinionsbildning. Och genom sitt inflytande över frimureriet, den dolda världsregeringen. De judiska organisationer Ulf nämner växte fram mha B’nai B’rit som i sin tur var en förgrening av Brittiska frimureriet med avsikt att för det Brittiska imperiet öva inflytande över Usa.
    Det som Ulf berättar om FED var en stor framgång för den Brittiska komplotten mot alla deras rivaler. Och de judiska finansmännen (och kommunistledarna) spelade mkt riktigt den roll som Ulf indikerar. Men dom tillhörde liksom allmänheten de lurade.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here