KRIGSHISTORIA. Det brittiska imperiet var i slutet av 1800-talet en global politisk och ekonomisk maktfaktor. Det styrdes de facto av Natanael Rothschild. Lyssna till hans ord: ”Den som kontrollerar Storbritanniens penningflöde styr det Brittiska imperiet och jag kontrollerar det Brittiska penningflödet.”

Text: Hans Myrebo | Bild: US soldiers greeting French citizens at St. Lo

År 1891 mötte Rothschild Cecil Rhodes som föreslog den förre bildandet av en hemlig jesuitliknande grupp som skulle med alla medel undanröja alla hot mot imperiets ekonomiska ställning och tillväxt.

Tyskarna var duktiga inom industri, vetenskap, handel och utgjorde ett snabbt växande hot, dock inte militärt, mot Imperiets ledarroll. Tyskland måste därför krossas. En hemlig grupp med namnet The Secret Society eller Milners group bildades. Medlemmar som Rothschild, Rockefeller, Warburg , Schill, Churchill m.fl. gav gruppen en oerhörd tyngd.

I början av 1900-talet började den egentliga krigsplanering, en planering utan en armé men med oerhörda kapital och massmediala resurser till förfogande. Frankrike, England och Ryssland skulle se till så att tysken knäcktes. Frankrike hade fram till 1912 en fredsälskande president, Joseph Caillaux. Hans valspråk var:

”Vår sanna politik är en allians med Tyskland”.


Alltså måste Caillaux bort. En vidrig massmedial förtalskampanj sattes in mot honom med följden att han nedbruten avgick i förtid och lämnade plats åt höken och tyskhataren Raymond Poincaré som också tillhörde Milners group.


Hans klubbkamrat i England var utrikesminister Edvard Grey, som gjorde vad han kunde för att få med England i krigsdansen. Grey drog sig inte för direkta lögner inför parlamentet. Han hade stöd av flera mycket inflytelserika politiker och bankirer samt London Times som drog igång en artikelserie som skulle övertyga folk om att ett krig mot Tyskland var oundvikligt.

Då återstod att få med Ryssland i hatgänget. Nu var det så turligt, att Englands kung, Edward II hade en god vän i Köpenhamn, den ryske diplomaten Alexander Isvolsky och han var även bekant med den formbare ryske tsaren Nicolai II. Isvolsky inlemmades i Milners group och fick tillgång till det kapital man behöver ett glamoröst playboyliv.

Kung Edward introducerade honom med bästa vitsord i Petrograd och snart var har utsedd till rysk utrikesminister. Alltså en av Rotschildgruppen köpt rysk utrikesminister. Isvolsky var väldigt handlingskraftig och bestämd och arbetade inför en tämligen ryggradslös tsar. Redan 1908 försökte Isvolsky få till stånd ett storkrig på Balkan. Det misslyckades dock och han fick efter några år lämna plats åt sin själsfrände Sergej Sazonov, som tillhörde samma Londongrupp och som hade samma ambitioner.

Innan Isvolsky lämnade sin post hann han emellertid tillsätta Nicolas Hartwig som ambassadör i Belgrade. Denne var till hundra procent serbnationalist och arbetade tätt tillsammans med överste Apis, Svarta handens chef, för att öka spänningarna på Balkan.

Så kom då när tiden var inne, stubinen att väsa fram från Valter Rothschild gamle skolkamrat, Georg V i England till Sazonov i Petrograd och vidare till ambassadör Hartwig i Belgrad och så till överste Apis för att till sist brinna ut i Gavrilo Princips hand. Detta var också Milners groups högsta vilja, att helvetetmaskinen skulle starta så långt bort från England som möjligt. Sazonov var dock inte klar med sitt jobb i och med detta.

Amerikanska soldater träffar franska medborgare i St. Lô.
Amerikanska soldater träffar franska medborgare i St. Lô. Fotograf okänd (meddela NewsVoice fotograf och arkivkälla)

Under de hektiska dagar på diplomatnivå som föregick ”den svarta veckan” gjorde han vad han kunde för att förhindra en fredlig vändning. Då tsaren förstod att en europeisk katastrof förestod sände han sin emissarie general Tatishchev till Berlin för att söka en fredlig lösning på konflikten. Men han kom inte längre än till järnvägsstationen i Petrograd där Sazonovs män fängslade honom. Samtidigt blockerades tsarens telefonlinjer.


Många historiker har funnit Rysslands hållning vara en starkt bidragande orsak till första världskriget, men man ska då veta att Sazonov som rysk utrikesminister var Milner-gruppens agent.


Om Tysklands påstådda skuld kan man säga att de församlade pajaserna i Versailles visserligen fann Tyskland enkom skyldig till kriget. Och beslutet att döma Tyskland var fattat redan innan domstolsförfaranden börjat. Knappast någon seriös historiker efter den cirkusen har kunnat bekräfta att detta var riktigt. Ändå understryker bl.a. våra läroboksförfattare Tysklands skuld.

Många av de bankirer som samlats i Versailles för att döma Tyskland så hårt som möjligt hade redan varit aktiva i Milners group för att få till stånd ett krig mot det landet. President Wilson gav efter kriget klart uttryck för att motivet bakom krigshandlingarna var ekonomiska och riktade mot Tyskland.

Så brakade det då loss i augusti 1914. Två år senare började man fundera på vad man egentligen höll på med. Situationen var då den att Ryssland var besegrad, tyska trupper stod strax utanför Paris och utan omfattande hjälp från USA hade England sjunkit i havet, men inga fientliga trupper hade tagit sig på tyskt territorium. I det läget erbjöd Tyskland en fred ”a status qua ante basis” ( inga förändringar av gränser). Ryssen var däckad och fransosen och engelsmannen var både blåslagna och panka. Men ändå ville de fortsätta slåss och hoppades på hjälp från USA, som sa nej och åter nej.

I den situationen dök det upp en diplomat vid namn James Malcolm som talade om för politikerna i London att:

”…ni gör det på fel sätt, ni måste vända er till sionister för att få era krav beaktade”.

Man gjorde så, man vände sig till de amerikanska sionisterna som då krävde Palestina som betalning för en militär insats, det var så Balfour-deklarationen kom till. Att sedan Palestina inte tillhörde England brydde man sig inte om.

Men det var så kriget kom att fortsätta ytterligare två år med resultaten ytterligare några miljoner europeiska dödsoffer. Premiärminister David Lloyd Georg kunde efteråt säga:

”Det var nödvändigt att lova dem Palestina för att få deras hjälp.”

Samuel Landman uttrycker det på samma sätt:

”Eftersom det enda sättet att förmå den amerikanska presidenten att gå med i kriget var att säkra samarbetet med de sionistiska judarna genom att lova dem Palestina…”


Den där skrönan om att USA gick med i kriget för att säkra fred och demokrati – den kan du stoppa upp där den hör hemma.


DE SKAPADE ETT BLODIGT 1900–TAL
Annons från Historisktkorrekt.se

När miljoner utvilade amerikanska soldater närmade sig de uttröttade tyska posteringarna beslöt Tyskland att ansöka om vapenstillestånd. Det var den 11 november 1918. Tyskland visade därigenom ansvar och hänsyn genom att ta initiativet till fred. Och vad beträffar krigsläget; Det fanns en gång en krigsskadad österrikisk korpral som påstod att den tyska armen aldrig blev besegrad. Hittills har ingen kunnat bevisa att han hade fel.

Krig är dårskap, död och förbannelse. Men också ära och berömmelse för några få. De engelska regenterna Edward VII och Georg V, samt utrikesminister Grey, de båda ryska utrikesministrarna Alexander Isvolsky och Sergej Sazonov samt den franske presidenten Raymond Poincare hade arbetat målmedvetet för att ett europeiskt storkrig skulle bli verklighet. Samtliga dessa herrar belönades med den svenska Serafimerordens utmärkelser.

Om detta och mycket, mycket mer finns noga berättat och dokumenterat i min bok ”De skapade ett blodigt 1900-tal”.

Text: Hans Myrebro

14 KOMMENTARER

  1. Jovisst, upptakten till VKI var komplicerad, men i grunden var det de högadliga brittiska “Secret Societies” som kan ta’ åt sig “äran” av att vara bland de mest skyldiga. Studera, t ex “Hidden History – The Secret Origins of the First World War”, Docherty & Macgregor, 2013. Britterna var förstås intresserade av att försvara sitt Imperium, men helst utöka det, med t ex de nyvunna tyska koloniala landvinningarna i Afrika, som Tyskland hade skaffat sig. Det var ju den gängse metoden bland stormakterna, Damals!

    Tysklands järnvägsbyggande åt turkarna, särskilt från senhösten 1903, när tyska ingenjörer, Deutsche Bank och Siemens fick kontrakt på Bagdad-banan, lämnade andra europeiska stater, i andnöd. Redan en bit in på 1904, omringandes Tyskland och Österrike-Ungern av en nybildad Entent i form av England, Frankrike och Ryssland. Vem som byggde Bagdadbanan känner ingen till numera, men att det var Lawrence of Arabia som förstörde (delar) av den, har filmpubliken ofta klart för sig. (Slutstationen Basra, som engelsmännen byggde klart, i Irak, blev ju typiskt nog, de brittiska styrkornas hemmabas år 2003, när The Coalition of the Willing, invaderade Irak igen, för att leta efter WMD’s!).

    Att The Great War blev ett världskrig, kan vi tillskriva Rothschild-sionisternas och några New York bankirers manipulerande med den amerikanske presidenten Woodrow Wilson, samt dennes alltid hjälpsamme Colonel House.Gå in på nätet och lyssna på Benjamin Freedmans tal 1961, när han berättar sanningen om Balfour-deklarationen).

    Att sedan nittonhundratalet, inte minst av den judiske författaren Yuri Slezkine, kallas för “The Jewish Century”, är således ingen tillfällighet.

  2. En liten fråga bara ang. detta citat ”Ändå understryker bl.a. våra läroboksförfattare Tysklands skuld.”

    Det är verkligen inte min uppfattning om de läroböcker som används idag. Är det någon särskild lärobok som författaren syftar på?

  3. Ännu en artikel på Newsvoice om den sionistiska konspirationen…

    • Artikeln finns inom ramen för rimlig historiebeskrivning. Motbevisa gärna om det finns faktafel i artikeln enligt ditt perspektiv och kunskap.

    • Artikeln beskriver korrekt historien från ett perspektiv, även om det även finns andra perspektiv. Vad som är viktigare just nu är att förstå, och motverka, att vi just nu är utsatta för ett intensiv för-krigspropaganda av samma slag som artikeln beskriver. Krig och konflikter är mycket lönsamma och just nu driver ”krafter” i USA en intensiv förtalskampanj mot främst Ryssland och Kina, i Sverige främst genom Bonnierpressen och primärt DN. Även SD förtalas intensivt av samma media. Förfalskad, förvanskad, fabricerad och nedsättande information praktiskt taget pumpas ut dagligen för att bygga upp en aversion mot måltavlorna – Ryssland och Kina. Det är så grovt falskt och felaktigt att till och med Kinas regering via ambassadören har börjat reagera. Amerikans krigs och rustningsindustri är mycket viktig för dagens bankirer och globalister.

  4. Mycket bra skrivet och bra att man börjar diskutera den verkliga historien. I den ovannämnda boken “The hidden History” kan man utförlig läsa hur detta hemliga sällskapet bildades och hur trådarna drogs även i Buren krig som knappt någon i Sverige har en aning om att den fanns.

    • Vi behöver även vara mycket vakna, för liknande saker pågår just nu, och vi är själva del av det i realtid var dag, antingen vi vill eller inte. Svenska media, vissa i synnerhet, driver dagliga kampanjer för att sätta den svenska nationens och allmänhetens agenda och styra opinionen. Det gäller att dagligen vara mycket kritisk.

  5. Globalistmaffian spelar schack med nationerna som pjäser. De själva är kungen, USA är drottningen. Uppköpta länder som Sverige, Ukraina och Polen är bönderna.

  6. Jag skulle vilja påstå att de inte är spelpjäsen kungen, eller kungarna, utan självaste schackspelarna.

  7. Jag har fått in ytterligare en kommentar om att artikeln ovan innehåller antisemitiskt innehåll. Kan någon upplysa mig om vad det kan vara?

  8. Mycket är svårt att kommentera i avsaknad av källor. Ett fel som jag hittat är att Joseph Caillaux var inte president utan konseljpresident ( regeringschef ) . Han var heller inte mer knäckt än att han 1914 blev finansminister. Han avgick dock sedan hans hustru gått upp på Le Figaros redaktionen och skjutit ihjäl chefredaktören Calmette, i protest mot tidningens skandalskriverier. Märkligt nog frikändes hon.

  9. Det har inkommit flera kommentarer som jag valt att inte publicera eftersom de på olika sätt torgför uppfattningen att det finns en judisk konspiration som styr världen. Dessa kommentarer är både för och emot denna uppfattning, men paradoxalt nog sprider bägge typerna av argumentation just konspirationsteorin om att judar skulle styra världen.

    Vad sedan Myrebo skriver i sin bok vet jag inte och det angår inte mig eller NewsVoice. Om det finns något att diskutera om boken gör det på Myrebos blogg. Diskussioner om att judar styr världen eller inte är en diskussion som inte hör hemma i NewsVoice.

    Ni som postat denna typ av kommentar vet redan att om man pekar ut judar som roten till ondska så publiceras inte kommentaren alls eller kommentar blir delvis raderad.

    Vilken etnicitet som de olika bankfamiljerna har är komplett ointressant. De som spinner på etniciteten (pro eller con) gör det förmodligen mest för att vinna politiska poäng i debatten eller för att försöka hämma debatter och granskningar.

    Denna debatt är därmed avslutad för denna gång. Kommentarsfältet stängs.

Comments are closed.