IHV: Bakterier har central roll för cancerutvecklingen – Robert Gallo versus Cantwell/Enby

4
207
Davide Zella och Robert C Gallo med sitt forskar-team. Pressfoto: Institute of Human Virology
Davide Zella och Robert C Gallo med sitt forskar-team. Pressfoto: Institute of Human Virology
Ingemar Ljungqvist - Foto: Anna Böhlmark
Ingemar Ljungqvist – Foto: Anna Böhlmark

DEBATT. Den 4:e december gick Institutet för Humanvirologi, Baltimore Maryland, ut med det sensationella meddelandet att bakterien Mycoplasma spelar en central roll för cancerutvecklingen. Bakom forskningsarbetet finns Davide Zella och Robert C Gallo. Att infektioner och cancer hänger ihop har dock varit känt länge. 

Text: Ingemar Ljungqvist, medicinsk journalist, Almanova.eu

De beskriver att ett speciellt protein DnaK som mikroben ifråga tillverkar och kan ta sig in i värdcellen hos möss och där orsaka genförändringar, det vill säga det uppstår cancerceller, maligna celler, som kan dela sig okontrollerat.

I själva artikeln tar de också upp att det speciella bakterieproteinet inte återfinns inne i själva tumören. Allt detta är fakta som är mycket viktiga för att förstå cancerns uppkomst och den vidare sjukdomsutvecklingen. Artikeln som ännu inte finns i pappersutgåvan av PNAS har rubriken: “Mycoplasma promotes malignant tranformation in vivo, and its DnaK, a bacterial chaperon protein, has broad oncogenic properties” (PNAS DOI:10.1073/pnas/1815660115)

Cancer hänger samman med mikrobiell infektion

Man har också rannsakat litteraturen och där slår man fast att man redan bevisat att 20% av all cancer har en infektiös agent, virus eller bakterie, som en viktig komponent i cancerns utveckling. Dessa mikrober utvecklar ett kemiskt försvar som gör gängse cytostatika efterhand mindre verksam. Man tar också upp att den senaste forskningen runt mikrobiomet (vår intima samvaro med mikroorganismer) och vilken betydelse detta har för utvecklingen av kroniska sjukdomar – inte bara cancer.

Dessa förhållanden var beskrivna och redovisade av mig och Erik Enby sedan årtionden tillbaka. I mitt fall sammanfattade i boken “Cancer och Mikrober” (2018). En mycket djupgående recension finns på och Erik Enbys forskargärning redovisar han själv på sin hemsida med ett ett stort antal publikationer.

Men det finns också andra som sedan lång tid slagit fast att mikrober spelar en avgörande roll för cancerutvecklingen. Den amerikanske läkaren Alan Cantwell har i ett helt yrkesverksamt liv intresserat sig för mikrobers roll i cancer, speciellt då i hudcancer. Redan 1982 publicerade han två artiklar där han klart visade att dess mikrober återfanns i såväl lymfvävnad som i huden hos cancerpatienter. 2012 sammanfattade han sitt arbete i artikeln ”Ignored Bacteria and the Cause of Lymphoma Cancer”.

I den utomordentligt viktiga vetenskapliga filmen “Cancer och Mikrober” med Anna Böhlmark som producent kan man se både Alan Cantwell och Erik Enby diskutera detta.

Men den nya forskningsartikeln som snart kommer ut i PNAS bär ett också med sig ett helt annat mycket värre scenario. Den som nu marknadsför sina fynd och också är sista namn är Robert Gallo.

Robert Gallo var den som tillsammans med Parisforskarna Francoise Barré-Sinoussi och Luc Montagnier försökte nå fram till Nobelpriset genom att vara de som upptäckte HIV. Efter flera års betänkande, eftersom det förekommit forskningsfusk och vetenskapliga falsarier åren runt 1983-84 då HIV upptäckte, lyckades man faktiskt från KVAs sida ge Nobelpriset till de som verkligen förtjänat det. Montagnier och Barré-Sinoussi fick Nobelpriset 2008.

Fusket och falsarierna bar alla Gallos signatur. Detta föranledde mig i min bok “Aids Tabu” ägna ett helt kapitel åt Gallos bedrägerier och vetenskapliga ”fake news”. Jag avslutade just det kapitlet med meningen:

”Men kan det inte fortfarande vara så att Robert Gallo var den förste i världen, någon gång 1977-78, att upptäcka HIV när han iakttog viruset knoppa ut från en cellkultur i laboratoriet? Och i så fall borde inte Gallo ha äran av att vara den förste i världen, inte som upptäckare, utan som uppfinnare av ett mänskligt lentivirus?”

Den frågeställningen är inte död ännu.

Trots att min bok var ute redan 1992 fanns det ett gäng med elva professorer och docenter på Karolinska som år 1999 skrev till ledningen och förslog att Robert Gallo skulle bli hedersdoktor på KI, vilket han också blev. Men hur ska man man från KVA och KI bete sig denna gången.

Ska de ge Robert Gallo mer hedersbetygelser efter det han insett att cancer ytterst är en sjukdom där mikrober spelar en mycket mer primär roll än den förändrade genen – och därmed fortsatt hålla Enby, Cantwell med flera borta från utmärkelser fastän de kom till samma slutsatser, men då för mer än 30 år sedan?

Text: Ingemar Ljungqvist, medicinsk journalist, Almanova.eu

Efterlysning: Vi kan med kamera i hand dokumentera vad dagens prisutdelare har att säga i fallet Gallo versus Enby och Cantwell. Har du en kamera och kan göra tekniskt hållbara inspelningar så kan jag ställa de rätta frågorna. Hör av dig till mig! – Ingemar Ljungqvist

Relaterat

4 KOMMENTARER

  1. Det föll bort två länkar, men det kan ju bero på att de är spärrade då kan man använda sig av sökorden istället
    Pia Hellertz har gjort en uttömmande recension av boken Cancer och Mikrober:
    http://www.piahellertz.com/cancer_och_mikrober.pdf
    Hela kapitlet om Gallo omfattande mer än 40 sidor kan man läsa på: http://www.webarchive.org/web20170104182717/http://www.2000tv.se/gammalt/aids/Gallo.htm
    Det låg tidigare på http://www.2000tv.se men togs bort (av okänd anledning)

    K Ingemar Ljungqvist, Dr Sc

    • @ Martin, Vad är din agendan bakom din länk? Att visa att det fanns publicerade rapporter om Mycoplasma långt före både Enby, Cantwell och Gallo? Visst! Men varför är exempelvis inte Cantwells publicerade arbeten med där? I min bok Cancer och Mikrober och i otaliga artiklar (nu bortplockade från Internetåtkomst) har jag gått ett steg ännu längre. Jag ger exempelvis en eloge till de som sade detsamma ,dvs att cancer i sin slutfas av en mikrobiell cykel är en svamp. T.ex Antoine Béchamp och svensken Ernst Bernhard Almquist. En följare till dem är italienaren Tullio Simoncini:
      http://www.areskog.se/ar-cancer-en-svamp/ Idag vore det säkert enklare att faställa detta i laboratoriet – eller (fast svårare, förneka detta) genom att göra som Enby gjort med 42 tumörer. Men detta görs inte – eller rättare – en sådan publikation är svår att publicera (jämför gärna Jure Piskur , LU).
      Nu försöker uppenbart Gallo segla upp som upptäckare av mikrobiomets roll för cancerutveckling – och därmed tiga ihjäl alla andra tidigare, både de ursprungliga pionjärerna och de nu levande (Enby, Cantwell och Simoncini m.fl) Här behöver vi vara många som stödjer en riktig sanningssökande vetenskap!
      Ingemar Ljungqvist, Dr Sc

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here