Dags att byta valsystem för att undvika upprepade regeringskriser

11
98
Dags att byta valsystem för att undvika upprepade regeringskriser. Riksdagen, plenisalen. License: CC BY-SA 3.0. Wikimedia Commons
Riksdagen, plenisalen. License: CC BY-SA 3.0. Wikimedia Commons

DEBATT. Sveriges riksdag håller på att omvandlas till ett utpressningsfält och taktiska maktspel håller på att etablera sig för att få genom statsministerkandidat och budgetförslag i riksdagen. Det är därför angeläget med en diskussion om förändring av dagens valsystem för att undvika upprepade regeringskriser.

Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare

Sverige har haft en lång tradition av minoritetsregeringar

Sverige är generellt ett väldigt stabilt land jämfört med hur det ser ut på andra håll i Europa. Detta trots att Sverige i regel har regerats av minoritetsregeringar som för sitt parlamentariska stöd förlitat sig på partier utanför regeringen. Majoritetsregeringar har Sverige haft i endast under tio av de 73 år som gått sedan krigsslutet 1945, men eftersom stödet som minoritetsregeringar haft från andra partier har varit relativt ovillkorat fanns det inga problem med att bilda regering.

Den senaste regeringen (2014–18), som hade mindre än 40 procent av riksdagsmandaten, tillhör dock en av de svagaste sedan 1930-talet. När borgarna nu kräver stora eftergifter för att samarbeta med en S-ledd regering är det ett historiskt ovanligt läge som kräver reflektion och analys av det nuvarande valsystemets förutsättningar att gynna regeringsstabilitet.

Socialdemokratins dominans har varit garant för stabilitet

Sveriges historia av stabila regeringar har inte haft någon konstitutionell grund. Det kan betraktas som en de facto stabilitet. De facto är ett begrepp som syftar på de faktiska omständigheterna. Detta sätts ofta i motsats till de jure (rättsligt), som syftar på vad lagen säger. Socialdemokratins historiskt dominerande ställning i svensk politik har utgjort en stabilitetsfaktor när det gäller regeringsbildning. Partiet har utmärkt sig som Sveriges mest självklara regeringsbildare med ett ovanligt långvarigt innehav av regeringsmakten.


Regeringskrisen i Sverige har inte uppstått under hösten 2018, utan inleddes redan den 2 december 2014 efter att Sverigedemokraterna hade meddelat att partiet avsåg att rösta för alliansens budgetförslag.


Att en budgetproposition röstades ned i sin helhet i riksdagen hade aldrig hänt i modern tid. Statsminister Stefan Löfvén förklarade att regeringen avsåg att utlysa extraval den 22 mars 2015. Men det blev aldrig av, eftersom Decemberöverenskommelsen presenterades av de sex fördragspartierna för att underlätta för minoritetsregeringar att få igenom sin budget i riksdagen. Samtidigt gav statsministern besked om att regeringen inte hade för avsikt att utlysa extra val. Den så kallade Decemberöverenskommelsen (DÖ) var tänkt att bestå i åtta år, men föll redan efter nio och en halv månad.

Den nuvarande situation är bara en fortsättning på decemberöverenskommelsens sammanbrott och visar på ett förändrat partibeteende och ny politisk praxis som kommer att långsiktigt påverka regeringssituationen. En sådan förändring är hur budgeten hanteras, där det kommer att bli vanligare att oppositionen eller delar av oppositionen kan få genom sin budget i stället för den sittande minoritetsregeringen. Detta är slutet för den socialdemokratiska hegemonin som de facto stabiliseringsfaktor som riskerar att resultera i ett konstitutionellt vakuum.

Dags att byta valsystem för att undvika återkommande regeringskriser

Det är dags att övergå från en de facto stabilisator till en institutionell stabilisator för att undvika upprepade regeringskriser. Det proportionella valsystem som Sverige tillämpar betyder att mandaten i folkrepresentationen fördelas i relation till hur många röster varje parti har fått. Det är en av förklaringarna till att antalet riksdagspartier successivt har ökat i Sverige.

Det innebär att små partier kan komma in i riksdagen och att många partier konkurrerar med varandra. Mångfalden av partier begränsas dock med en spärr som ligger på 4 procent. Det proportionella systemet gynnar därför vågmästarpolitiken, eftersom småpartier genom att ansluta sig till det ena eller andra stora partiet kan erhålla ett högst betydande inflytande.

Leif Lewin, född 1941, innehade 1972-2008 professuren i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet. Foto: Kjell B Persson (Kjellbpersson.com)
Leif Lewin, född 1941, innehade 1972-2008 professuren i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet. Foto: Kjell B Persson (Kjellbpersson.com)

Sverige övergick från majoritetsval till proportionella val vid rösträttsreformen 1907-1909. Statsvetarprofessorn Leif Lewin vid Uppsala universitet menar att man genom detta nya proportionella valsystem gjorde nödvändigheten att samarbeta till en dygd i Sverige.

Vid rösträkningen i ett majoritetssystem är det parti som får flest röster i en valkrets som vinner platsen i parlamentet. Majoritetsval gynnar därför utveckling av större partier. Systemet har sitt ursprung i Storbritannien men finns även i bl. a i Kanada och USA. . Ett sådant system ger regeringar med majoritet i riksdagen. Detta innebär att regeringarna kan föra sin utlovade politik och ställas till svars för den i nästa allmänna val. Ett argument som talar för majoritetsval är att den gynnar politiker som i första hand är lojala mot väljarna och inte mot partiledningarna.

Majoritetsval tenderar därför att skapa starka och handlingskraftiga regeringar, men innebär samtidigt att mindre partier får svårare att ta sig in i parlamentet. Majoritetssystemet är också det system som oftast ger majoritetsregeringar bestående av ett parti, och dessa är stabilare än koalitionsregeringar.

Ett proportionellt valsystem brukar medföra en mängd partier att välja mellan, vilket försvårar ansvarsutkrävande. Utfallet blir ofta minoritetsregeringar eller koalitioner. Majoritetsval innebär större möjlighet att kräva ansvar av politikerna. Som väljare får man relativt klara besked att välja mellan. Det vinnande partiet kan föra den utlovade politiken och ställas till ansvar eller belönas av väljarna vid nästa val.

Majoritetssystemet gör också att inga röster bli bortkastade, som ju i dag är fallet med de röster som läggs på partier som inte når 4-procentsgränsen. År 2018 var det 39 partier som ställde upp i riksdagsvalet och hela 203 i kommunalvalet. 41 av dem kunde man också kryssa in i landstinget.

Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

11 KOMMENTARER

  1. Dags att byta valutasystem och skrota det representativa, parlamentariska systemet för gott. All makt utgår från rätten att utge pengar; det vi behöver är en fullt demokratisk valuta – inget annat. Då och först då har vi makt över våra liv och vårt samhälle.

  2. ”Den nuvarande situation är bara en fortsättning på decemberöverenskommelsens sammanbrott och visar på ett förändrat partibeteende och ny politisk praxis som kommer att långsiktigt påverka regeringssituationen”

    ”Detta är slutet för den socialdemokratiska hegemonin som de facto stabiliseringsfaktor som riskerar att resultera i ett konstitutionellt vakuum”.

    Lyssnade insiktsfullt förklarat Hedi Bel Habib!

    Men jag håller inte dina tolkningar. Ju fler småpartier, ju mer speglar de hela folkets intressen. Ett eller flera masspartier kan inte innehålla diametral olika åsikter.

    Riksdagens skall representera väljarnas viktigaste frågor, inte elitens agendor. Sverigedemokraterna har visat att alla andra partier har struntat i en av väljarnas viktigaste frågor. Systemet är ett självspelade piano, för frågorna filtreras genom t ex media och kvar blir till slut bara en snävt perspektiv som enbart gynnar elitens intressen. Som det nu har blivit, försöker eliten göra deras intressen populära bland alla väljare. Det är lätt att läsa eliten intressen, det är bara att lyssna på de sedan tidigare etablerade partiers strävan.

  3. Man kan bara hålla med artikelförfattaren.
    Var skriver man under? 😉

    Det är viktigare att ha huggsexa om makten än att ta hand om folket. Snyggt jobbat, kära politiker.

  4. Rothshild familjens anfader sammanfattade förhållandet mellan makt och pengar på följande sätt: ”Låt mig ge ut och kontrollera en nations pengar, och jag struntar i vem som skriver lagarna”. Pengar är den handfasta verklighet som styr utvecklingen. Politik och samhälle kan försöka styra pengaintressena men måste då själv ge ut och kontrollera pengarna. Men som det nu är styr pengarna politikerna, genom medier, genom framtida jobbmöjligheter och höga löner etc. Det är ju otäckt många politiker (Reinfeldt, Åsbrink, Anders Borg, Östros m.fl.) som efter avslutat värv helt oblygt går över till den pengamakt de skulle försöka tygla för folkets bästa.
    Det är egentligen en fråga om moral. Den politiker som ser som sin uppgift att tjäna folket, kommer att göra ett utmärkt jobb (om de inte plockas bort!). Den som vill göra personliga karriärer, vill nog mest tjäna sig själv. Och många av våra unga politikerbroilers som inte har haft ett ordinarie jobb och varit underställd en verksamhet, har inte en aning om hur vanligt folk har det. Det svenska partistödet har alla möjligheter att korrumpera partierna eftersom toppen kan styra hur det används. Partierna blir toppstyrda och topparna i partierna påverkas i allt större dela av de bakomliggande pengarna.
    Så Löfven åkte med Wallenberg till Saudiarabien för att bl.a. kränga vapen … som kan ha använts i Jemen … och nu ska det förmedlas fred i Sverige. Vad säger medierna om detta? Inget – men man jagar gärna kritiker på hemmaplan. Alla partier utom SD (t.o.m. V och Mp!) ville stödja NATO strävan att göra om Libyen till en ’failed state’, där oljan strömmar utan från landet utan att komma folket till godo, där IS behärskar de inre delarna och flyktingsmugglare och slavhandlare styr kustområdena. Finns det några medier som analyserat Libyen före och efter? Inte!
    Det är inte en fråga om hur vi organisera det hela utan om vilken moral som råder. Och i detta landet är det så att den goda moralen mest finns hos det arbetande folket där, de flesta troget gör sitt bästa, betalar sin skatt och är allmänt lojala med sina medmänniskor. Hade folket i toppen varit av samma skrot och korn hade organisationsformerna spelat mindre roll!

  5. Nederländerna har ingen spärr alls, vilket i realiteten innebär 0,67% spärr, likväl har de inga bekymmer att bilda majoritetsregeringar.

    ”There is no threshold for getting a seat, making it possible for a party to get a seat with only two-thirds percent of the vote—roughly one seat for every 67,000 votes. ” Källa: https://en.wikipedia.org/wiki/Political_parties_of_the_Netherlands

    Om problemet i Sverige alltså, helt evident, INTE ligger inte i vår proportionella demokrati, så kan man ha andra hypoteser att underslka ex. kan problemet ligga:

    1. I det psykopatiska käbbel som drivs på av pladdermajor som frotterar sig med monopolkapitalet på Bilderberggruppen? Hos psykopater som tjänar pengar på splittring, motsättningar, konflikt och krig? – Men det gör väl Nederländernas monopolkapitalist-liberala politiker också?
    2. Hos de psykopatiska fulmedier som ägs av samma psykopatiska herrar som besöker Bilderberggruppens möten? – Men även Nederländerna kontrolleras av dem. Varför har de i så så fall inte samma problem?
    3. I den 4%-spärr som förhindrar nya initiativ som kan byta ut det psykopatiska käbblet ganska tvärt om det käbblas för mycket?

    Mycket tyder på alt. 3 i min mening, alltså raka motsatsen till att införa mindre demokrati. Bort med 4%-spärren, skapa mer demokrati, ex. fler folkomröstningar, så kommer sannolikt det icke-konstruktiva käbblet från narscissistiska psykopater att försvinna.

  6. Nederländerna är inget mönster för regeringsstabilitet. Landet har ett proportionellt valsystem helt utan småpartispärrar. Resultatet av detta system ser vi idag. Nederländerna går mot total splittring i parlamentet. Det stora partiet socialdemokraterna rasade från 38 till 9 mandat enligt senaste valresultatet 2017. Nu är riksdagen i spillror och det största partiet har 33 mandat. Splittringen lär fortsatta och alla partier tenderar att bli lika små.

    Högerliberala VVD: 21,3 , 33 mandat
    Frihetspartiet PVV: 13,1 , 20 mandat
    Kristdemokraterna CDA: 12,4, 19 mandat
    Vänsterliberala D66: 12,1, 19 mandat
    Vänsterpartiet SP: 9,1, 14 mandat
    Miljöpartiet GL: 9,0 , 14 mandat
    Socialdemokraterna: 5,7, 9 mandat
    Kristna unionen CU: 3,4 , 5 mandat
    Djurrättspartiet: 3,2, 5 mandat
    Pensionärspartiet: 3,1, 4 mandat
    Kalivinistiska SGP: 2,1, 2 mandat
    Multikulturella DENK: 2,1, 2 mandat
    Nationella FvD: 1,8, 2 mandat

    • Det är ju precis tvärt om Hedi Bel Habib. Ju fler småpartier, ju större representation av folkvilja speglas.

      Intar man din position, låter det som när Carl Bildt talar: ”Det handlar inte om att stödja den ena eller andra, det handlar om att få stabilitet och en rimlig utveckling”
      http://www.dagensarena.se/innehall/carl-bildt-om-libyen-vill-inte-stodja-den-ena-eller-andra-sidan/

      Varför inte i så fall bara ha ett enda parti, så får du som du vill angående stabilitet i riksdagen. För ”det handlar om att få stabilitet och en rimlig utveckling” Betänk Hedi Bel Habib, att demokrati inte handlar om effektivitet, utan att dela på makten. Inte centralisera den.

      Det här förstår du så klart, du bara låsas inte förstå, för att fortsatt befinna dig i mittfåran. Du vill väl knappast bli avpolitisera från din akademiska karriär, bara får att du säger vågar sanningen? Nää…

      • I stort dett korrekt, Ale. Habib tycks vara ute och segla, men samtidigt ser jag ingen motsättning mellan effektivitet och en mer sann representation i vår demokrati, ej heller någon motsättning till mer inslag av direktdemokrati, men det måste ske på ett intelligent sätt.

        Man kan ex. inte ha en storvulen masshysteri-skapande media-situaton med ett fåtal ägare med samma idiot-agenda, som idag, och tro att landet har ”demokrati”.

        Min slutsats, efter att ha medverkat i olika partier, är att vi får mer demokrati om folket tillhandahålls en mer objektiv public service, samt bättre kan påverka genom nya partier, som ersätter de gamla, de som korrumperats av monopolkapitalet till att skapa konflikt i vårt samhälle och/eller helt enkelt fördummats genom vänskapskorruption och att intelligenta människor lämnat dem.

    • ”Den exakta essensen av demokrati är att varje person representerar alla de varierade intressen som skapar nationen.”
      / Mahatma Gandhi

      För att komma i närheten av detta så måste, dels alla människor förstå sina egna intressen i nationen, samt dels ha en tillräcklig variation av partier att välja mellan.

      I Holland har människorna fler alternativ, med chans att ta sig in, att välja mellan. Det är utmärkt. Neder-Sossarnas brakförlust betyder rimligen att de inte representerat sina väljare väl och att folket är missnöjda med dem.

  7. Fortfarande år 2018 kan inte svenska väljare sparka ut korrupta politiker ur ”riksdagen”? Det blir ingen ändring på detta förödande tillstånd socialisterna försatt den svenska befolkningen i. Klasshatet odlas som aldrig förr med hjälp av invandringen, Vedervärdigt ur alla synvinklar!!!
    Det måste skrivas in i en ny GRUNDLAG att det är politikernas första och enda uppgift att skydda medborgarnas rätt till LIV och EGENDOM!

  8. Slumpgenerator. Som ej bryr sig om avsu**Ing mutor eller utpressning.

    Och en algoritm som räknar vad som är bäst för folket, och ej bäst för egot.

    Klotter eller poesi. Erik Gustafsson

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här