Stöd NewsVoice så att vi säkrar verksamheten tom juni!

17%

17.000 kr av behovet 100.000 kr är insamlat. Stöd kampanjen via Swish 123 530 2005 eller donera på ett annat sätt. Det smartaste för företag är att annonsera.

Vi behöver nog en ordentlig kris – och den får vi av den framsynta regeringen

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 9 januari 2019
- NewsVoice redaktion
Anders Leion - Pressfoto: Det Goda Samhället
Anders Leion - Pressfoto: Det Goda Samhället
Anders Leion – Pressfoto: Det Goda Samhället

Ett av mina första minnen är från en värmländsk tågstation. Svenska soldater patrullerar omkring den – för att skydda tyska soldater ombord på ett tåg som stannat vid stationen. Jag har alltså numera nått en avsevärd ålder.

Text: Anders Leion | Krönikan har  tidigare publicerats i Det Goda Samhället (DGS) och den återpubliceras med tillstånd i NewsVoice

Liksom många andra här på DGS ser jag mig med förundran omkring på dagens svenska verklighet. Hur har det kunnat bli så här? Och hur kommer det att se ut de närmsta åren? (Vad därefter sker är jag väl inte så direkt berörd av, men barn, barnbarn och barnbarnsbarn).

Ett mycket vanligt ämne för de äldres klagan är den vansläktade ungdomen. Jag har inte så vidsträckta egna erfarenheter av ungdomen, men man hör ju ett och annat. Den här insändaren sammanfattar en del. Ett annat vittnesbörd beskriver hur de uppträder i arbetslivet.

Kanske kan man sammanfatta intrycken så här: De vill uppfattas som självständiga, framgångsrika och unika – utan att behöva anstränga sig så mycket. En strategi för att nå detta är att söka sig till arbeten och andra miljöer som befolkas av ungdomar med stjärnstatus av något slag – och parasitera på denna status. Det är därför Google och Apple och liknande företag är så populära.

Är detta ett problem? Kanske: ”Samtidigt är det något med det ’självförverkligande’ draget som skaver. För gruppen unga mår oerhört dåligt, psykiskt. Att sätta upp personliga mål må låta positivt och driftigt: men hur meningsfullt är det, i längden, att ha mål som bara rör en själv?” (Vittnesbördet ovan).

Jag tror åtminstone att det kan bli ett problem. Det är inte säkert att den samhälliga miljön kommer att tolerera sådana själviska attityder i framtiden.

Om ungdomens attityder nu kan vara ett problem – och inte bara för dem själva – kan man ju fundera över hur det har kunnat bli så här: ett land befolkat av alltmer individualistiska, självständiga människor som tar sin gynnade tillvaro för given och ändå inte mår bra.

Jag tror att det till stor del är en omedveten anpassning till det välstånd som kommit att tas för självklart, som inte behöver ifrågasättas. Det bara finns där, som ett evigt solsken.

Än så länge ifrågasätts inte heller denna egoistiska inskränkthet. Tvärtom. Den får också styra politiken. Både miljö- och invandringspolitiken är ett utflöde av denna (bristande) verklighetsuppfattning.

Om man tror att välståndet är självklart och för evigt garanterat kan landet – som främst centern och miljöpartiet, men också andra påstår – ta emot ett obegränsat antal invandrare. Kostnaderna är inget problem. Dessa partier är de sanna ungdomens företrädare. För dem är välståndet självklart, ohotat.

Detsamma gäller miljöpolitiken. Oavsett kostnaderna och oavsett åtgärdernas minimala effekt skall Sverige vara bäst, vara den lysande stjärnan. I stjärnglansen trivs ungdomarna. Det stämmer med deras självuppfattning.

Det stämmer också med de senaste regeringarnas verklighetssyn. Det är inget underligt. Att vara ung i politiken har länge och är fortfarande något värdefullt och eftersträvansvärt. Och den som inte är så ung gör sitt bästa för att hänga md och framstå som ung, åtminstone i anden. Vem vill vara en tråkig gubbe eller kärring som kommer med invändningar och ifrågasätter den glättade bilden som alla andra – inte bara unga – putsar blank?

Ändå utmanas denna verklighetsbild. Ryssland har ju faktiskt invaderat grannländer och hotat andra. Invandringen pressar budgetens alla sektorer. Det är därför varken poliser eller vårdpersonal räcker till.

Hur skall man kunna förena dessa fakta med en verklighetsbild av evigt samhälleligt solsken?

En viss tillnyktring har ju faktiskt skett. Försvaret rustas – hjälpligt – upp. Det ska visst bli fler poliser och vårdanställda. Men åtgärderna kommer för sent och är för snålt tilltagna. Varför?

Naturligtvis därför att man inte tycker om att få sin världsbild ifrågasatt. I åratal förnekade politikerna och deras vapendragare i pressen vad som allmänheten såg hända. De som tog mod till sig och ifrågasatte det officiella lättsinnet förtalades och förtrycktes.

Men vi behöver inte förtvivla. Utvecklingen är självkorrigerande. En ny politik kommer att tvinga sig fram. Det kan komma att ske med ett brak: En större kris kommer att tvinga bort föreställningen om ett evigt välstånd. En sådan kris kan komma vilken dag som helst, utlöst till exempel av ett brant fall i bostadspriserna med åtföljande kreditförluster i bankerna.

Rättelse kan också komma att ske i små steg. Till slut blir döden i sjukhusköerna alltför vanlig, väntan på en på en polis som aldrig kommer alltmer outhärdlig, rädslan för överfall och våldtäkter alltför spridd och framförallt: När våldet och oron brett ut sig så att det hotar också de människor som hittills trott sig leva i skyddade miljöer – då kommer landskapet inte längre att bada i evigt solsken. Då kan en storm av raseri komma från en himmel som man trott skulle bjuda på evigt solsken.

Text: Anders Leion


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq