NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Nordpolens magnetiska pol rör sig med en accelererande fart mot Ryssland. Orsaken beror på förändringar i jorden inre magnetiska egenskaper. Förändringen är så snabb att flygplan, båtar och ubåtar runt Nordpolen måste ta hänsyn den vid navigation.
Tack vare äldre sjöfartsloggar är det känt att den magnetiska nordpolen länge var placerad i norra Kanada och positionen har ändrats under århundradena på ett oregelbundet sätt inom den regionen. Under de senare 50 åren har detta ”irrande” upphört och den magnetiska nordpolen rör sig rakt och bestämt mot Ryssland, uppger Ciaran Beggan, en geofysiker vid The British Geological Survey i Edinburgh.
Den magnetiska polen rör sig nu hela 5-6 mil per år.
Transporter runt Nordpolen måste därför hänsyn till dessa geomagnetiska förändringar. Normalt använder båtar, ubåtar och flygplan GPS, men många farkoster måste även ha magnetkompasser om GPS-systemet skulle fela.
Magnetiskt polskifte
The Guardian skriver att jordens magnetiska fält kontinuerligt blir svagare, vilket får forskare att befara att det kommer att leda till ett magnetiskt polskifte, där den magnetiska nord- och sydpolen skiftar plats. Senast det skedde var för 780,000 år sedan. Detta polskifte kan ta 1000 år, enligt forskare.
”It’s not a question of if it’s going to reverse, the question is when it’s going to reverse” … ”Such a flip would not be instantaneous, but would take 1,000 or more years to play out.” – The Guardian
Text: NewsVoice
Källor
- National Oceanic and Atmospheric Administration: Wandering of the Geomagnetic poles
- The Guardian: Polar express: magnetic north pole speeds towards Russia
- National Geographic: Magnetic north just changed. Here’s what that means
- Forbes: Earth’s Magnetic North Pole Has Officially Moved
- How stuff works: Why does the North Pole move?
- IOP Institute of Physics: Why the North pole is actually a South seeking pole
Polskifte är en myt!.
Däremot ligger inte magnetiska Nordpolen stilla, precis som registrerats.
Det är sant att jordens magnetfält sedan några 11-årscykler bakåt har minskat i fältstyrka, men detta har inget med ev ”polvändning” att göra, utan orsaken är att vi har sett en övergång till ett ”solfläcksminimum”, vilket är detsamma som att solens magnetfält blir märkbart svagare. När solens magnetfält försvagas, så svarar jordens magnetfält med att bli svagare.
Men en ännu viktigare axel, än axeln mellan magnetiska syd- resp nordpolerna, är själva jordaxeln. Vi vet att Sibirien öster om Ural varit avsevärt mildare i klimat varje gång jorden utvecklat en glacialperiod (ca 90000 års längd), d v s rimligen ligger Sibirien då väl utanför norra polcirkeln, vilket i sin tur leder till att jordaxeln under en glacial bör hamna någonstans nära Grönlands norra delar. I Antarktis ger en motsvarande flytt av jordaxeln inte samma effekter, som i norr. När således jordaxeln lutar mer än i dagsläget förändras solinstrålningen mot norra halvklotet radikalt och vintrarna inleds några veckor tidigare och somrarna kommer något senare, d v s hinner inte värma upp i ”normal” grad, innan kyla på nytt tar över. Alltså genomsnittliga temperaturerna på norra halvklotet blir avsevärt kallare, MEN OBS – SOMRARNA BLIR AVSEVÄRT SVALARE. Det är dock inte kallare vintrar som triggar glacialer, utan svalare somrar, då inte vintersnön hinner smälta bort.
Polskifte är en myt!.
Däremot ligger inte magnetiska Nordpolen stilla, precis som registrerats.
Det är sant att jordens magnetfält sedan några 11-årscykler bakåt har minskat i fältstyrka, men detta har inget med ev ”polvändning” att göra, utan orsaken är att vi har sett en övergång till ett ”solfläcksminimum”, vilket är detsamma som att solens magnetfält blir märkbart svagare. När solens magnetfält försvagas, så svarar jordens magnetfält med att bli svagare.
Men en ännu viktigare axel, än axeln mellan magnetiska syd- resp nordpolerna, är själva jordaxeln. Vi vet att Sibirien öster om Ural varit avsevärt mildare i klimat varje gång jorden utvecklat en glacialperiod (ca 90000 års längd), d v s rimligen ligger Sibirien då väl utanför norra polcirkeln, vilket i sin tur leder till att jordaxeln under en glacial bör hamna någonstans nära Grönlands norra delar. I Antarktis ger en motsvarande flytt av jordaxeln inte samma effekter, som i norr. När således jordaxeln lutar mer än i dagsläget förändras solinstrålningen mot norra halvklotet radikalt och vintrarna inleds några veckor tidigare och somrarna kommer något senare, d v s hinner inte värma upp i ”normal” grad, innan kyla på nytt tar över. Alltså genomsnittliga temperaturerna på norra halvklotet blir avsevärt kallare, MEN OBS – SOMRARNA BLIR AVSEVÄRT SVALARE. Det är dock inte kallare vintrar som triggar glacialer, utan svalare somrar, då inte vintersnön hinner smälta bort.
Kan inte detta ha samband med nuvarande minskande solfläcksaktivitet?
Vi lär enligt annan Engelsk forskning nu stadigt gå mot ett solfläcksminimum runt 2030.
Det innebär mindre solvind och därmed svagare totalt magnetfält.
Man kan tänka sig att solvinden strävar att centrera magnetfältet runt jordens poler, ekliptikas medelvärde, medans andra existerande (inre) magnetfält drar åt andra håll beroende på historisk magnetism.
Om det finns säkra data som visar på polskifte för 1000-tals år sedan, finns det då inga data om vad som hände med magnetfältet 1650-1710 då senaste solfläcksminimum ägde rum? Alltså ”Maunder Minimum”?
Om solfläcksteorin är riktigt bör polen sakta ”segla tillbaks” när solvinden ökar, såvida det inte gått för långt då. Alltså att den magnetiska polen är nära eller har passerat ekvatorn,
Men med en hastighet av endast 60 km per år motsvarar det bara 1200 km på 20 år och avståndet pol ekvator är ca 10,000 km. Alltså så länge farten inte ökas dramatiskt är det ingen fara för en ”flip”.
Danska forskare har lagt mycket jobb kring ändringar i jordens magnetfält och hur det påverkar klimatet.
En intressant artikel i ämnet jordmagnetism och klimat finns här.
https://www.bibliotecapleyades.net/ciencia/ciencia_climatechange60.htm
Artikeln ovan anger att förändingen/polskifte kan ta 1000 år.
En dansk artikel jag läste för ca 15 år sedan menade att ett polskifte kan gå på bara några få år dvs
mindre än 10 år. Hittar dock inte artikeln just nu.
LeifB
Kan inte detta ha samband med nuvarande minskande solfläcksaktivitet?
Vi lär enligt annan Engelsk forskning nu stadigt gå mot ett solfläcksminimum runt 2030.
Det innebär mindre solvind och därmed svagare totalt magnetfält.
Man kan tänka sig att solvinden strävar att centrera magnetfältet runt jordens poler, ekliptikas medelvärde, medans andra existerande (inre) magnetfält drar åt andra håll beroende på historisk magnetism.
Om det finns säkra data som visar på polskifte för 1000-tals år sedan, finns det då inga data om vad som hände med magnetfältet 1650-1710 då senaste solfläcksminimum ägde rum? Alltså ”Maunder Minimum”?
Om solfläcksteorin är riktigt bör polen sakta ”segla tillbaks” när solvinden ökar, såvida det inte gått för långt då. Alltså att den magnetiska polen är nära eller har passerat ekvatorn,
Men med en hastighet av endast 60 km per år motsvarar det bara 1200 km på 20 år och avståndet pol ekvator är ca 10,000 km. Alltså så länge farten inte ökas dramatiskt är det ingen fara för en ”flip”.
Danska forskare har lagt mycket jobb kring ändringar i jordens magnetfält och hur det påverkar klimatet.
En intressant artikel i ämnet jordmagnetism och klimat finns här.
https://www.bibliotecapleyades.net/ciencia/ciencia_climatechange60.htm
Artikeln ovan anger att förändingen/polskifte kan ta 1000 år.
En dansk artikel jag läste för ca 15 år sedan menade att ett polskifte kan gå på bara några få år dvs
mindre än 10 år. Hittar dock inte artikeln just nu.
LeifB