ENERGI & DEBATT. I den pågående debatten om miljö- och klimatproblem så talas ofta om att vi snarast måste skrota alla fossildrivna fordon (bensin och diesel) och ersätta dessa med elfordon. Samtidigt talas det om att vi måste ersätta olja och kol med el i tex cementindustrin och i stålindustrin. Bakom denna inriktning står miljömuppar och industrivänliga forskare, som verkar ha en otroligt stor påverkan på våra politiker.

Text: Kalle Helleberg (Maxicom.se) | Kärnkraftanläggning – Foto: Wolfgang Stemme. Licens: Pixabay.com (free use)

Kalle Hellberg
Kalle Hellberg

Enligt Lars Bern så skulle det innebära att det behövs el motsvarande 2 kärnreaktorer för omställning av industrin från fossil energi till elenergi. Det skulle behövas motsvarande 3 reaktorer för transportomställningen. För att tillverka batterier till alla dessa elfordon fordras ca 0,5 kärnreaktorer, i den mån man nu kan få fram de metaller och andra ämnen som behövs för denna tillverkning.

Totalt behövs alltså minst 5,5 nya kärnreaktorers produktion av el, bara för denna omställning.

Varifrån ska elen komma?

Men nu finns ett problem till att lösa. Vissa politiska krafter vill snarast skrota befintliga åtta kärnreaktorer i Sverige. Dessa är dessutom så gamla att de snart måste skrotas eller bytas ut, vilket kommer att ta många år, så hur ska det gå till att omställa våra industrier och transportsystem? Varifrån ska elen komma? Att köpa el från andra länder är en omöjlighet, dessa natio    ner ska också ställa om sin energianvändning och behöver all el de själva kan producera.

Hela 66% av svenska folket verkar nu vilja satsa på mer kärnkraft, enligt opinionsundersökningar, de är lurade av media som i åratal basunerat ut att kärnkraft är en ren och säker energiform! Givetvis kommer den informationen också från industrin, men är den sann? Ja, om man endast ser till vad som kommer ur ”två hål i väggen”.

Men hur ser hela kärnbränslecykeln ut i verkligheten? Betrakta helheten i denna cykel i diagrammet! I alla steg i cykeln så bildas miljöförstörande komponenter i stor grad.

Kärnkraft och bränsle. Diagram: Kalle Hellberg

Har du aldrig undrat över varför det finns en 80 meter hög skorsten på våra kärnkraftreaktorer? Där släpps det ut radioaktiva mycket giftiga komponenter (gaser och partiklar) dygnet runt, men mest på natten. Det sker ett övertryck i reaktorn som måste släppas ut, annars så exploderar den.

Myten om Sveriges ”rena” kärnkraft

Via kylvattnet ut i havet så medföljer höga värden av radioaktiva ämnen, av den orsaken är t ex Östersjön världens mest radioaktiva hav och det är svenska reaktorer som står för merparten. Bara 30 procent av till exempel Cesium-137 beror på Tjernobylkatastrofen.

Den största delen, som hela tiden ökar, kommer från kärnkraftverkens utsläpp av kylvatten och från kärnavfallshanteringen i Studsvik, nära Nyköping. Myten om Sveriges ”rena” kärnkraft krossas fullständigt då Forsmark och Oskarshamn vardera släpper ut 100,000 gånger mer radioaktiva ämnen i Östersjön än exempelvis kärnkraftverken i S:t Petersburg och Ignalina (källa: Helsingforskommissionen).

Detta gäller för nuvarande teknik, alltså våra befintliga kärnreaktorer, vad det skulle innebära med den senaste kärntekniken vet jag inte.

Jag är personligen mycket emot kärnkraft och jag har inte den fobi mot koldioxid som många verkar ha. Koldioxid är ju en nödvändig gas som alla växter behöver, men varför detta vurmande för kärnkraft? Vi vet ju vad som kan hända, närsomhelst . Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima, och den kontinuerliga ökningen av radioaktivitet i luft och vatten. Räcker inte det?

Text: Kalle Hellberg

23 KOMMENTARER

  1. Du har helt rätt Kalle! Det finns inget alternativ som kan ersätta fossilenergin. När den inte längre kan utvinnas har vi bara ett alternativ; att drastiskt sänka vår energikonsumtion. Och det ligger inte många decennier bort.

    Vi har ett problem med den allt dyrare fossilutvinningen, som bekant plockas de lägst hängande frukterna först. Nu minskar för vart år den mängd olja/gas som upptäcks och är möjlig att utvinna. Vi närmar oss den gräns där antingen oljan blir för dyr för konsumenten, eller priset för lågt för producenten. Då upphör utvinningen när inte längre konsumenten vill/kan betala för produkten. Sannolikt kommer hälften av oljan/gasen att bli kvar i marken…

    Vi trodde nog att ökande pris skulle göra utvinningen möjlig i framtiden. Så är det inte. När själva utvinningen/raffineringen/transporten tar allt större del av energin i anspråk så blir den del som är över för konsumtion allt mindre.

    Det är tid att börja fundera över en framtid med betydligt lägre energikonsumtion. Kärnkraftverk, solceller och vindsnurror är helt beroende av fossilenergi för produktion och underhåll. Det är inte en möjlig framtid att fortsätta vårt sätt att exploatera återstående tillgångar utan tanke på kommande generationer.

  2. Tack Kalle, men du glömde en del andra riskmoment, inte minst uranbrytningen! Här kommer dom!

    Ingen energiutvinningsmetod är ren i den bemärkelsen att den inte utgör en miljöpåverkan. Kärnkraften utgör här inget undantag – snarare tvärt om. Myten om att kärnkraften skulle skona miljön eller till och med utgöra ett ekonomiskt alternativ, är ett resultat av en högljudd och stark kärnkraftlobby. Denna påtryckargrupp drömde också om att göra landet till en kärnvapenmakt. Då näringslivet inte ansåg sig ha råd att utveckla kärnkraften, eller en svensk atombomb, så fick vi skattebetalare stå för noten och 1947 bildades AB Atomenergi, som här utgjorde en ohelig allians mellan staten och privata intressenter. Men kärnkraftlobbyns drömmar och visioner kom på skam inför en allt för stark inhemsk opinion. ·

    Kärnkraftens ekonomiska problem

    Kärnkraftens problem är många och inte helt triviala att redan ut. Låt oss börja med de ekonomiska aspekterna. Kärnkraften är inte billig och för att dölja detta faktum för oss konsumenterna, har kärnkraften fått åtskilliga miljardtals kronor i statliga subventioner; subventioner som de alternativa energiutvecklingsmetoderna inte ens kunnat drömma om. Utan dessa miljarder från oss skattebetalare skulle inget kärnkraftverk överhuvudtaget kunna hållas vid drift. All kärnkraftsindustri i Europa får nationella subventioner. Eventuella vinster investeras inte i förnybara energiutvinningsmetoder. Energimarknaden, i bland annat Sverige, fungerar inte därför att marknaden medvetet har satts ur spel, via ett oligopol mellan Vattenfall, E-ON samt Fortum. Vindkraften har till exempel sedan 1974 internationellt sett fått ca 0,1 procent av alla statliga forskningsanslag inom energiområdet. Däremot har kärnkraften fått ca 60 procent av samtliga statliga resurser: det vill säga ca 175 miljarder dollar enligt Internationella atomenergiorganet IAEA. Så förutom det faktum att vi skattebetalare redan finansierat kärnkraften via skattesedeln, så måste vi dessutom betala ytterligare gång till för de kilowattimmar vi förbrukar, men inte nog med detta. Ett eventuellt överskott i energiproduktionen säljs på den öppna marknaden utomlands, och energibolagen gör här än större övervinster än någonsin tidigare. Denna tacka vare utförsäljningen av statliga energibolag samt inte minst på grund av avregleringen, som detta oligopol så framgångsrikt drev igenom.

    Sedan har vi försäkringsbiten. Det sägs att det går att försäkra allt här i världen, men de är en sanning med modifikation. Om vilket kärnkraftverk som helst skulle lämna in en försäkringsförfrågan, så skulle försäkringspremien bli så hög att inget energibolag i världen skulle ha råd med dess premier. Det är orsaken till att det inte finns ett enda kärnkraftverk som är försäkrat. Här räknar energibolagen kalt med att staten, det vill säga vi skattebetalare, går in och kompenserar för eventuella skadeståndsanspråk, så att energibolagens ekonomi inte äventyras vid en eventuell olycka.

    Kärnkraftens säkerhetsproblem. Låt oss avliva myten om det säkra kärnkraftverket – för det finns nämligen inga säkra kärnkraftverk. SKI, Strålsäkerhetsmyndigheten i Sverige medger att kärnkraft är en mycket farlig och riskfull teknik. Myten att svenska kärnkraftsverk skulle vara säkrare än andra, är ett intressant påstående. Detta då liknande argument framförs både i Frankrike, USA, Finland, Japan samt Sydkorea samtidigt. Och alla nationella kärntekniska verksamheter kan ju orimligen vara det säkraste alternativet, med mindre än att något lands är osäkrare. Och för övrigt, låt oss ta påstående på fullaste allvar: hur skulle vi mäta denna eventuella säkerhet i så fall? Om ingen olycka skett i ett nationellt kärnkraftverk, är då alla lika säkra? Där de skett ett tillbud, leder det till att kärnkraftshantering blir osäkrare efteråt? Låt oss titta på det svenska exemplet. I slutet av juli år 2006 inträffade en mycket allvarlig incident på kärnkraftverket i Forsmark. Ett tekniskt fel gjorde att flera av varandra oberoende säkerhetssystem slogs ut. Händelsen berodde på ett konstruktionsfel, som även fanns i två av Oskarshamns reaktorer. När strömmen bröts visade det sig att två av de fyra reservgeneratorerna, som i nödläge förser kärnkraftverket med ström, inte fungerade. SKI fann ingen förklaring till varför inte de övriga två reservgeneratorerna också slutade fungera. Hade alla fyra generatorerna slagits ut hade det varit nära en härdsmälta. Händelsen kom som en total överraskning både för Forsmarks ledning, ägaren Vattenfall samt för Statens kärnkraftsinspektion SKI. Denna olycka fanns inte med i några riskkalkyler heller. En liknande incident inträffade 1992 i Barsebäck II.

    Sedan har vi den mänskliga faktorn. Vid flera av varnande oberoende stickprovskontroller av driftspersonalen på flera av våra kärnkraftverk, så framkom det inte bara att vissa av personalen var berusade under arbetstid, utan att flera dessutom visade positivt på screentester gällande diverse narkotika preparat. Dessutom är det tänkt att personalen skall köras, inte bara genom belastningsregistret, utan också kontrolleras via SÄPO, något som har visat sig fallera ett flertal gånger. Vidare så har varje land som har tillgång till kärnkraftsteknologi också tekniska möjligheter att förr eller senare utveckla egen atombomb. Gång på gång under de senaste femtio åren har regeringar, i hemlighet, satt upp militära program vid sidan om sina civila kärnkraftsprogram.

    Kärnkraftens miljöproblem.
    Kärnkraftens miljöproblem är otaliga, men låt oss börja från början – det vill säga med uranbrytningen. Uran en mycket tung metall som används som bränsle i våra kärnreaktorer. Brytning av uran är en mycket miljöförstörande process. Av ett ton malm får man normalt ut allt från 200 g till 2 kg natururan. I uranverket lakas natururanet ut ur järnmalmen. Den vanligaste lakningsmetoden innebär att malmen krossas och blandas med svavelsyra och bildar där det gula pulvret: yellow-cake. Avfallsprodukten blir en sorts sandvälling. Det innehåller, förutom kemikalier och en rad tungmetaller samt närmare 90 procent av den ursprungliga radioaktiviteten. Avfallet samlas i avfallsdammar där den fasta delen fälls ut, samt den flytande far – förr eller senare nedströms då dessa dammar aldrig kan göras helt täta, utan läckor och ofrivilliga utsläpp är vanliga. Dessutom ödeläggs stora landarealer på grund av denna uranbrytning. I vissa urangruvor gör man av med omkring 10 miljoner ton koncentrerad svavelsyra varje år. Dessutom förbrukar vissa anläggningen mer än 40 000 kubikmeter vatten per dygn.

    Vid sidan av att många gruvarbetare drabbas av lungcancer av radongasen, som bildas när uranet sönderfaller, så drabbas både människor och djur som bor i närheten av sjukdomar av olika slag då de får i sig radioaktiva isotoper som anrikas i näringskedjan och som slutligen når människan.

    Dessutom är uran en ändlig resurs. Om vi fortsätter att använda motsvarande mängd uran som idag, kommer världens lättillgängliga uranreserver att räcka i 40 till 50 år, enligt IAEA. Och när urankoncentrationen i marken börjar minska, krävs ett mer omfattande utvinningsarbete med ännu större påverkan på människors hälsa och miljön. Men problemen tar inte slut här, utan börjar snarare, för vi har: omvandlingen samt anrikningen kvar. Varje led i denna smutsiga hantering innebär en stor miljöpåverkan. Uranet transporteras långa sträckor till konverteringsanläggningar, där det omvandlas till gasen uranhexafluorid. Konverteringen producerar också stora mängder avfall, som kan förgifta grund- och ytvatten. Uranhexafluorid är även det ett instabilt, brandfarligt samt högexplosivt ämne. Gasen är radioaktiv, giftig och frätande. Olyckor är vanliga. Nästa steg är anrikningen, där man höjer koncentrationen av uran 235 i blandningen. Processen är mycket lik anrikningen av uran till kärnvapen. Det slutliga steget är omkonverteringen av uranhexafluorid till en mer stabil form av uran och tillverkningen av själva bränslet. Även under denna process produceras en mängd giftiga avfall den också.

    Sist men inte minst har vi transporten samt slutförvaring av använt bränsle.

  3. I sak har Lars Bern rätt. Hur skall omställningen ske, om inga nya energikällor finns att ersätta det gamla med? Det blir till att köpa dyr fulel från kolkraftverk eller kärnkraftverk utomlands. Resultatet blir att priset på energi går upp och blir dyr. Blir priset för dyrt går ekonomin i baklås. Bakom varje ekonomiskt uppsving finns alltid tillgång till billig energi. Som jag ser det bränner man ljuset i bägge ändra här, vilket kommer att snabba på rutschkana som Sverige nu är på väg utför.

  4. Ale, omställningen kommer att ske till ett lågenergisamhälle. Oavsett vad vi gör. Antingen ser vi det nu och förbereder oss, eller väntar tills vi tvingas under betydligt svårare förhållanden. Fossil står för 80% av vår energi Globalt, det finns ingen möjlighet att ersätta den med något annat. Vi måste inse att vi inte kan byta fossil mot nån annan energikälla, bara ersätta med några få %.

    • Så kan det vara Pogust, jeg vet inte själv. Men det största hotet är ändå globalisternas förädiska plan, oavsett vilken energi vi använder.

    • Omställningen skrev redan Björn Forsberg om för sju år sedan i boken “Omställningens tid – tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid”. (https://www.adlibris.com/se/bok/omstallningens-tid-tiillvaxtens-slut-och-jakten-pa-en-hallbar-framtid-9789185703623?gcli d=EAIaIQobChMI5t6CieWd4QIVSeAYCh0LTgdWEAQYASABEgKKqfD_BwE)

      fast från helt fel håll nämligen som en konsekvens av Peak Oil, men nu är vid där fast på konstgjord väg. Efter jag läste boken ställde jag om med 3000 W solceller och en hus med ordningsmakt på landet. Under 4 år hade vi även en hönsfarm och odlade hydra samt var självförsörjande på mycket. Sedan kom aldrig omställningen och Peak oil och då sket jag i allt. Nu kanske man bör återuppväcka mina projekt?

      av

  5. Kärnkrafen utgör ungefär hälften av elproduktionen, men så har det inte alltid varit.
    https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/4/4f/Sveriges_elproduktion_1900-2008.gif

    Vi kan göra några olika saker för att halvera konsumtionen och få bort kärnkraften och fossilkraften.

    1. Använda energi effektivare. Inte slösa. Mindre bilar, lättare bilar, lägre hastighet, lägre rullmotstånd, lägre vindmotstånd. Trampcykkel/elcykel till jobbet, åka kollektivt. Använda värmepump. Tilläggsisolera. Bygga energismart. Underlätta boende nära arbetet. Kan göras redan innan vi kommit bort från EU. Konsumera energi-smartare.

    2. Rösta på partier som inte krossar suveräna stater, vilket skapar massmigration till arktiskt klimat. Inte ta in människor, likt Ungern. Kan göras redan innan utträde ur EU.

    3. Bli färre människor, INTE fler. Rösta på ett parti som vill införa en politik som minskar familjestorlekarna i samhället. Något som var på väg att ske innan massmigrationen av icke-flyktingar och icke-barn från barnavlande kulturer togs till arktiskt energikrävande klimat, på bekostnad av ekologiskt hållbart bistånd i varmare länder. Att bli färre människor är något som även 15’000 forskare anser vore bra, enligt Population Matters. Källa: https://www.populationmatters.org/population-factfuless/ (finns översatt till svenska på VP:s hemsida) Logiken i detta är utmärkt. Enbart ETT parti i Sverige som förstått matematiken och vetenskapsmännen som rekommenderar detta. Kan göras redan innan utträde ur EU.

    4. Gå ur EU, sedan skatteväxla. Då kan vi undvika orättvis konkurrerande el från utlandet som undergräver Sveriges energiproduktion ekonomiskt, eller pålägga den med skatt, beroende på energislag. På så vis kan vi ex. pålägga finsk kärnkraft, som lagts vid svenskfinska gränsen med hög energiskatt och ev. driva på dess nedläggning snabbare och på så vis minska Sveriges och Finlands risk för Tjernobyl-haveri, samtidigt som vi kan skydda ekologisk kraftproduktion enkelt.

    5. Bygga ut sol- vind- och vattenkraft som kompletterar varandra väl, samt är väl utspridda och väl genomtänkta, på ett sätt som kan öka vår beredskap effektivt, samt kan existera i samklang med naturen.

  6. På 50-60 talet gick eller cyklade folket till jobben. Man gick till kvartersbutikerna. Vi behöver inte ha 90 olika kexpaket, 80 olika ostar, femtielva olika tvättpulver/shampon. Butikerna behöver inte vara megastora. Låt dom som bor i villa hämta ved från statens/kommunens skog, såga ner döda träd, samla stora torkade kvistar som ligger på marken..
    Bygg idrottsanläggningar i varje liten by …..man kan göra hur mycket som helst för att spara på energi.
    Alla med sunt förnuft vet att allt handlar om tillväxten för dom giriga. Har inget med klimatet att göra

  7. Öystein, globalismen är helt beroende av billiga transporter. De kommer inte att finnas utan diesel och bunkerolja. Vi får ett samhälle som är lokalt och regionalt orienterat, med en utflyttning från städer till landsbygden igen. Det hände i Grekland efter kraschen att folk flyttade ut på landet för att bli mer självförsörjande.

    Ale, Limits To Growth misstolkades och utnyttjades av en massa “Kollapsnics” som hade sin egen agenda. Men processen följer en seneca-kurva där vi inte förstår förrän den dyker brant nedåt. Vi är nära eller redan på toppen av kurvan. Minusräntan och pengaskapandet har rullat bollen lite längre än väntat och t ex möjliggjort fracking i USA. Där pumpas olja trots negativt kassaflöde och skenade skulder, tvärs emot konventionella ekonomiska principer. Hur länge det kan fortgå kan nog ingen svara på. Du bör nog fundera på att återuppväcka ditt projekt med ökad självhushållning. Jag har valt samma väg.
    Den Svensk person jag finner trovärdig och vars åsikter jag delar är Gunnar Rundgren. Han har en övergripande syn på helheten som de flesta saknar. http://tradgardenjorden.blogspot.com/.

    Martin, utmärkta förslag. Vi måste dock komma ihåg att teknisk utveckling skett till priset av ökad energikonsumtion. Vi får inte fastna i tron att tekniken skall lösa problemen.

    • Pogust: visst är det förbryllande att ekonomiska villkor verkar satta ur spel när det gäller oljan? De ekonomiska lagarna borde verka ut här, men gör de inte. Elastiska och oelastiska samband mellan tillgång och efterfrågan = pris, verkar hur töjbara som helst, i det du skriver:

      “Minusräntan och pengaskapandet har rullat bollen lite längre än väntat och t ex möjliggjort fracking i USA. Där pumpas olja trots negativt kassaflöde och skenade skulder, tvärs emot konventionella ekonomiska principer. Hur länge det kan fortgå kan nog ingen svara på”.’

      Jag förstår det på ett plan, men förstår det inte på ett annat. Priset på olja sättas från många olika variabler, inte mist utifrån förväntningar och spekulation kring nya fyndigheter. Om projektering upptäcker ny stor lättillgänglig fyndighet ges generösa lån och så har vi påverkat spekulationen och med det priset, men: 2008-07-02 toppade priset med hela 143,57 USD för att nu ligga på runt 58 USD. Ha också i åtanke att för vart år ökar produktion, och konsumtion med cirka en procent per år. Lägg till ränta-på-ränta effekten, så är konsumtionsökningen än större. Det är ena biten. Den andra biten är att det blir bara dyrare och dyrare att få fram olja i dag via oljeskiffer och fracking som borde avspegla sig på priset, men icke sa nicke.

    • Anförde jag enbart teknik som lösning? – Nej. Givetvis inte, men när vi tar en titt på jordnära objekt som tumlar runt där ute i solsystemet så är det uppenbart att satsningar på astronomi och teknik är mycket viktiga för att öka vår egen trygghet och vår beredskap, såväl som att kärnkraften måste avveckas och att dess restprodukt, Putonium etc., helst måste lagras utom räckhåll för de som vill bygga kärnvapen eller andra smutsiga bomber.

      Teknik och mänsklighetens oförmåga att förstå den exponentiella funktionen har varit miljöförstörande hittills, men kommer det alltid vara så? Det väljer vi givetvis när vi talar med varandra när vi tänker djupare på vad som är sant, samt när vi röstar.

  8. Teknikutvecklingen kring oljeborrning har utvecklats radikalt. I de oljefält som till synens verkar stå tomma har nya uppfinningar tillämpats som möjliggjort att mer olja kunnat utvinnas. Metoden likar en “skrapning” med ett verktyg som mest ser ut som en aliententakel eller möjligen ett böjligt organ. Under oljefälten, i själva borrhålen, löper det ut “fistlar” (ursäkta mina kroppsmetaforer här) där kvarvarande olja kan sugas upp. Jämför med att vända upp och ner på en bunke (med många sidogångar) med sockerkaksdeg i, för att sedan dels helt skrapa den ren med en slickepott samt suga ut all deg ur alla sidogångar och hålrum med ett böjligt sugrör.

    Ett annat faktum att gamla oljefält som tömts i början av seklet nu fyllts på med olja. Det vittnat i sig om att olja skapas som en process under jordskorpans i dess magmalager. Voyager 2 har dessutom upptäckt att det på Neptunus största måne Triton finns metangas (CH4 – en molekyl koldioxid och två vattenmolekyler) som enligt samtliga experter endast bildas vid nedbrytning av organiskt material, speciellt i syrefattiga miljöer. På Triton finns inget organiskt liv därför finns inget organisk material som skulle kunna skapa metangasen. Det ställer frågan om olja överhuvudtaget är en så kallad fossil förening? Kan metangas bildas på en “död” måne så kan väl också olja (kol och väteföreningar) bildas på en planet? I så fall skulle det vända upp och ner på föreställningen att olja är en ändlig resurskälla. Beakta också att inget fossil eller skelett någonsin har hittats under 5000 meter under havsytan. Emedan man dagligen borrar efter olja på 10 000 till 12 000 meters djup. Finns det närmast oändligt med olja på vår jord och olja i sig dessutom nybildas, så är det inte konstigt att spekulation om nya fynd håller upp priset.

    • “Fracking” eller hydraulspräckning handlar om att trycka ner en blandning av vatten, sand och kemikalier i berggrund med oljeskiffer. De lätta fraktionerna löses då och kan pumpas upp. Negativt med metoden är naturligtvis att mycket grundvatten förstörs, men också att de fraktioner man får upp har lägre värde. För att raffinera fram diesel och jetbränsle t ex måste det blandas med tyngre olja från konventionella fält först.

      Naturligtvis fortgår den process som ger oss olja/gas nere i jorden. Och inte spelar det så stor roll hur det uppkommer. Vi talar om en process på miljontals år. Kanske räcker det att vi väntar bara några hundra tusen år så kan vi antagligen pumpa igen i gamla hål.

      När det gäller att hålla produktionen igång till varje pris har kanske den Amerikanska militärens behov viss inverkan. Hela den amerikanska livsstilen bygger på billig energi. Jag misstänker att politiska motiv ligger bakom den fortsatta utvinningen.

      • Nja, man måste inte trycka ner vatten, sand och kemikalier i berggrund tillsammans med oljeskiffer, utan istället kan man omvandla oljeskifferns kerogen till syntetisk råolja. Det innebär att man värmer upp oljeskiffer och destillerar den till ett petroleum-liknande skifferolja och få en (i och får sig) undermålig produkt. Skit samma.

        Poängen är i vart fall att det är omöjligt att sluta använda olja, och fortfarande ha kvar samhället som vi i dag känner det som. Det går bara inte. Människan kommer att göra allt vad den kan för att fortsätta utvinna olja. Allt snack om att gå bort från oljan av politiker är inget annat än religion.

        Vi kommer att fortsätta att betala för oljan, vilket pris den än sätts till.

  9. Kul artickel även om jag tycker att den innehåller en hel del faktafel. Jobbar själv på driften i Forsmarks kärnkraftverk.

    Som jag ser det är grundproblemet det sätt vi i vår del av världen har lärt oss att tänka och leva. Vi skulle lätt drastiskt kunna sänka vårt behov att förbruka energi utan att för den skull behöva sänka upplevd standard. Men att vi frivilligt skulle ändra vårt sätt att leva är ändå knappast något som kommer att ske.

    • Nä, du har nog rätt där Yngve, tyvärr.

      Människor i dag vill gärna populistiskt bidra till minskad energikonsumtion, bara det inte drabbar dem själv.

      Man kan emellertid göra mycket själv, men det är alldeles för jobbigt för dagens bortskämda människor. De är fullt upptagna av sin karriär, för att få mer makt, mer pengar, för att kunna visa upp för sin omgivning/krets i syfte att visa någon form av personlig framgång.

      Ekorrhjulet hindrar dem att sätta sig ner och tänka efter.

      Det hela är patetiskt. Dessa infantila individer bidrar i själva verket till att lämna över ett kaos- och illusionssamhälle till kommande generationer. Ett bedrägeri orsakad av bekvämlighet och egoism mao.

    • Hej Yngve! Jag skulle vara tacksam om du beskriver vilka faktafel jag har angivit, eftersom du anser att det är en hel del? Sen undrar jag, jobbar du med tekniken (lite konstigt om en tekniker skulle ange “vårt behov av att förbruka energi” (energi kan som bekant inte förbrukas)?

  10. Ja Yngve, där har vi det stora problemet. Att vi inte ännu medan tid är ställer om till ett lågenergisamhälle. Vi kan inte begära att utvecklingsländer skall göra det ännu, men i Väst som förbrukar mest per capita borde vi bereda oss för framtiden.

    Men de ~300 åren av fossilenergi har invaggat oss i tron att det skall vara för evigt. Plus det ekonomiska / politiska systemet bygger på evig tillväxt som kräver fortsatt billig energi.

    Permaculture, olika initiativ till omställning, mm finns och når allt fler så lite hopp finns trots allt.

  11. Sellafield kärnkraftverk som mynnar i den iriska sjön torde vara än värre än Östersjön.
    Vad händer vid ett förestaende polskifte med jordskorpan? Ngn som tänkt till om detta?

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here