NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Vad hände egentligen veckorna 2010 när Julian Assange kom till Stockholm som pressvärldens rockstjärna eftersökt av flera underrättelsetjänster? Blev han lurad i en venusfälla? Var det egentligen en våldtäkt? Svaren verkar finnas i både klartext och mellan raderna i Donald Boströms berättelse. Boström lånade ut sitt kontor till Assange och han bevittnade händelseutvecklingen och dramat runt Assange dag för dag. NewsVoice fick rätten att återpublicera hela berättelsen.
Text: Donald Boström är en svensk journalist, fotograf och författare, Donaldbostrom.com | This article in English
– Good morning, how was your night?
– Alright!
Julian Assange låg under mitt skrivbord och reste sig upp. Han sov och arbetade på mitt kontor i centrala Stockholm. Dag som natt satt han med datorer och krypterade telefoner och gjorde saker han aldrig yppade något om. Eftersom det inte fanns någon säng i närheten lade han sig på golvet de timmar han vilade från datorerna.
När en av kollegorna på kontoret undrade hur han kunde sova direkt på golvet under ett skrivbord, svarade Assange lakoniskt, ”as long as it is flat”. Hotell var inte hans melodi, han föredrog enklare förhållanden där han hade bättre koll på säkerhet och övervakning. Men efter WikiLeaks globala genombrott i april 2010 med det berömda avslöjandet, ”Collateral Murder”, http://collateralmurder.com där amerikanska soldater dödar oskyldiga civila i östra Bagdad från en Apache-helikopter, utgick jag personligen från att det var mer än en underrättelsetjänst som hade Julian Assange under uppsikt, var han än befann sig. Således även på kontoret på Riddargatan 17 d i centrala Stockholm denna heta augustimånad 2010.
De förbryllade kollegorna som kom tidigt till kontoret på morgnarna och mötte en okänd uppenbarelse liggande under ett skrivbord utspisade honom ibland med en frukostsandwich från bageriet nere på gatan. Samtidigt som det fanns en oro blandat med fascination att ha en jagad publicist i lokalerna.
Tanken var att vi skulle starta en helt ny typ av journalistisk publikation. Med WikiLeaks unika källmaterial som ingen spion i världshistorien tidigare hade kommit i närheten av öppnades dörren till nästa utvecklingssteg i medieevolutionen. Det var förstahandskällor direkt från hästarnas munnar, från politiska, militära, diplomatiska och ekonomiska toppfigurer världen över – deras egna ord på pränt. Ingen hemlighet var för stor eller liten för läckas till Wikileaks. “Bara om människor har korrekt information kan de fatta riktiga beslut”, var WikiLeaks arbetshypotes. Frågan var hur det hela skulle utföras. Att hantera materialet på det sätt som WikiLeaks hittills hade gjort var inte aktuellt. WikiLeaks strategi hade varit att släppa allt material obearbetat fritt på internet och låta de som var intresserade själva gå igenom hundratusentals dokument och dechiffrera information som kunde vara nog så svår att tyda. I den blivande publikationen skulle det vara tvärtom. Materialet skulle granskas, redigeras och skrivas begripligt på ett sätt så att inga enskilda människors säkerhet äventyrades. Det vill säga ett helt vanligt arbetssätt på en vanlig tidning med en vanlig redaktion. Skillnaden var att vi skulle ha unikt källmaterial som ingen annan medieoutlet i världen hade möjlighet att uppbringa.
Stadgarna som skissades för verksamheten var enkla.
§ 3 Målsättning/Syfte
“Att tillgängliggöra uppgifter och dokument som är av intresse för allmänheten. Att främja internationell informationsfrihet för att fördjupa demokratin i samhället. Att stödja fristående och kritisk samhällsgranskande journalistik. Att fördjupa den offentliga debatten och öka medborgarnas kunskap om samhället.”
En vällovlig paragraf som emellertid aldrig antogs eftersom utvecklingen tog en annan vändning,
Och första punkten i det avtal som skulle upprättas mellan oss sade:
“Donald Boström had access to and contact with Staff, volunteers and facilities of WikiLeaks from January 2011, on different locations and via different means of communication, including but not limited to access to confidential information, confidential electronic and telephonic communications and meetings, facilities, locations, policies, documents, archives, files, records, and other materials which are solely the property of WikiLeaks.”
Ett avtal som inte heller undertecknades av samma skäl.
För att det formellt skulle fungera krävdes tre saker förutom journalistisk kompetenta medarbetare:
• ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd för Assange.
• ansöka om utgivarlicens för publikationen med Julian Assange som chefredaktör.
• bilda ett aktiebolag för att driva verksamheten under namnet Sunshine press AB.
Under några timmar efter lunch och var pappersarbetet överstökat från kontoret på Riddargatan. Assange hade lägligt nog fått uppdrag som kolumnist på Aftonbladet. Det betydde att han kunde visa för Migrationsverket att han hade både fast arbete och en regelbunden inkomst på 13 400 kronor i månaden bara från Aftonbladet.
Aftonbladet var naturligtvis inte sena att tacka ja till erbjudandet att få cybervärldens megastjärna och som ansågs vara medieutvecklingens spjutspets som fast medarbetare.
Det demokratiska Sverige var ett bra land, kanske rent av det bästa i världen för den här sortens yttrande- och tryckfrihetsverksamhet. WikiLeaks servrar som härbärgerade den känsliga informationen stod av det skälet parkerade på lämpliga platser i Sverige. Därför hade Assange först varit i Sverige på försommaren 2010 och då också passat på att träffa ett antal svenska journalister för att diskutera ett samarbete och eventuell publikationen.
Den 11 augusti 2010 återvänder Assange till Sverige igen efter att blivit inbjuden av Socialdemokratiska Broderskapsrörelsen för att hålla seminarium i LO borgen.
Wikileaks hade prisats som nyskapande och hjältar inom olika politiska läger världen över som uppskattade öppenhet och yttrandefrihet. Ryktet om det förestående broderskapsseminariet i Stockholm rönte därför inte helt oväntat stort internationellt intresse, och jag blir uppringd av Broderskaparnas pressansvarige Annan Ardin, som ber mig agera mediekoordinator i samband med Assanges besök. Jag tackade ja till uppdraget eftersom jag hade viss erfarenhet av att kommunicera med internationella media av alla sorter. Jag kunde då inte ana vad som komma skulle.
När Assange landar i Sverige den 11 augusto 2010, tillbringar han de kommande veckorna i Sverige omväxlande på hotell, på mitt kontor, och i Broderskaparnas pressansvarige, Anna Ardins lägenhet.
Det gick inte att ta mista på den Mick Jagger effekt Assange kändisskap redan uppnått. På nära håll blev det samtidigt tydligt att ett ömsesidigt utnyttjande pågick mellan Julian Assange och de kvinnor som drogs till internetstjärnans lyskraft och attraherades av hans gränslöshet. När Anna Ardin uttryckte stolthet av att ha världens hetaste kille i sin säng var hon inte ensam kvinna att känna på det viset. För oss som bevittnade det hela var det en ritual som inte framstod som särskilt värdig för någon part. Vid ett specifikt tillfälle när jag menade att Assange gått över gränsen satt vi i kvällsmörkret i bilen på David Bagares gata och pratade allvar om saken. Det var att dags att sluta menade jag och hänvisade till händelsen kvällen innan. Förutom de moraliska argumenten, var han också jagad av ett antal säkerhetstjänster som tackade och tog emot när de kunde notera hans svagheter. Jag påminde honom om några aktuella fall där vissa länders säkerhetstjänster snärjt politiska motståndare med kvinnor, droger och sex. Assange höll inte med, han kunde bedöma de kvinnor han umgicks med menade han. ”Det är inte en svaghet, det är en styrka”.
Parallellt med den mindre konstruktiva händelseutvecklingen i Sverige utvecklades ett konstruktivt samarbete mellan WikiLeaks och världsmedia. De största mediehusen välkomnade samarbetet med WikiLeaks. De öppnade sina sidor för de avslöjanden WikiLeaks hade att komma med, där den nya trenden med ”leaks” var en journalistisk våt dröm. Dokumenten och the ”Cables” från krigen i Irak och Afghanistan blev historiska. (the Afghanistan war logs, July 2010, the Iraq war logs, October 2010), and CableGate, November 2010). Vi kunde följa krigen minut för minut som ett tv-spel fast det var på riktigt. Världen hade aldrig tidigare skådat en sådan superautentisk medierapportering. Fact News i sin mest exakta betydelse. The Guardian, Der Spiegel, New York Times, Aftonbladet med flera befann sig i månader i den så kallade ”bunkern” i London för att bearbeta materialet.
WikiLeaks stjärna steg mot zenit. Världsberömmelsen överträffade det mesta i samtiden och det fanns inte en regering eller säkerhetstjänst som inte darrade inför vad nästa avslöjande skulle bära med sig. Det fria ordet och Fact News firade triumfer av sällan skådat slag.
Men dialektiken gjorde inget undantag för Julian Assange. Uppgång och fall är nära syskon på varsin sida av myntet. Och fiender till Assange och WikiLeaks, stora som små, saknades sannerligen inte.
Slutet för Assange i Sverige stod klart när Anna Ardin ringde mig en sen fredag eftermiddag den 20 augusti och berättade att hon och Sofia Wilén avsåg att gå till polisen och berätta sin historia. Kvinnornas krav på Assange för att inte gå till polisen var att han skulle göra ett hiv-test, säger Anna Ardin till mig i telefon. Efter ett tjugotal samtal fram och tillbaka mellan kvinnorna, mig och Assange – med inte så lite palaver – övertalas han att göra ett test och slippa en polisutredning. Anna Ardin messar över ett antal nummer till kliniker som hon ber mig ringa för att beställa hiv-test för Assanges räkning. Klockan är över fem på fredag eftermiddag där jag står med min nioåriga dotter vid grönsakerna på ICA Kvantum i Solna centrum. Jag ställer ner matkorgen och ringer runt till de kliniker Anna Ardin rekommenderat. Inget sjukhus eller klinik hade möjlighet att ta emot en sen fredag, de bad mig att återkomma på måndag. Något Hivtest blir därmed inte av.
Fyra dagar efter samtalet i bilen i mörkret på David Bagares gata, anmäls Julian Assange för våldtäkt och sexuellt ofredande. I polisanmälan den 20 augusti 2010, står ”Dag som ovan inkom Anna Ardin till polisstation Klara med anledning av att hon vill anmäla en man för ofredande”. Därefter följer en gärningsmannabeskrivning. Även Sofia Wilén från Enköping inkom till polisstationen samma dag med en anmälan. ”Sofia uppgav att hon blivit våldtagen i sitt hem på morgonen tisdagen den 17 augusti genom att en man haft samlag med henne mot hennes vilja. Se sep. förhör”.
Det sista som händer innan allt brakar lös är att Anna Ardin ringer mig igen på lördag förmiddag den 21 augusti och berättar att de nu varit hos polisen och berättat sin historia och att Assange nu är polisanmäld. Jag ser ut genom fönstret och ser det kommande scenariot framför mig och säger till Anna Ardin att ”då vet jag exakt vad som kommer att stå på löpsedlarna imorgon”.
Den gissningen var inte så avancerad. Expressens Niklas Svensson ska enligt uppgift ha fått tipset från en polisläcka, sittandes på middag på Harpsund med statsminister Fredrik Reinfeldt. Svensson kastar sig enligt samma uppgiftslämnare i en taxi för att sätta tänderna i skandalen.
Assanges förtroende rasade över en natt, från hyllad hjälte och rockstjärna till asshole. En person som använt WikiLeaks plattform för egna syften. Om det var hela Sverige eniga om, från höger till vänster, uppifrån och ner. WikiLeaks anhängare i Storbritannien och USA hade dock svårare att förstå den bilden. De trodde fortsatt att omvärlden såg en hjälte som lurats i en fälla. Medan stödet för Assange var helt utraderat i Sverige var det klart som korvspad i USA att det var CIA som låg bakom komplotten mot Assange, en honungsfälla där CIA skickat fram några kvinnor med korta kjolar och fått bytet att gå i fällan. En stor del av den amerikanska och internationella vänstern med Michael Moore, John Pilger, Bianca Jagger, Pamela Anderson och andra jobbade aktivt för att bilda opinion till stöd för Julian Assange. Mannen som visat sig beredd att våga avslöja den globala maktens hemligheter och offra sig själv på sanningens altare, måste självklart vara offer för den amerikanska underrättelsetjänsten var deras självklara övertygelse.
Efter att haft i princip daglig kontakt med de inblandade under den perioden gör jag en annan bedömning och menar, tvärtemot den amerikanska vänstern, att det inte var CIA som låg bakom med någon ”honey trap”, däremot var de naturligtvis inte sena att utnyttja situationen, och jag delar samtidigt chefsåklagare Eva Finnés bedömning att det inte heller är frågan om våldtäkt. Varför jag gör den bedömningen tänkte jag berätta under den rättegång som nu aldrig kommer blir av, och har därför så här långt avböjt att uttala mig i media om detaljer i fallet.
Anna Ardin intervjuades i Aftonbladet om saken med den paradoxen att intervjun nästan kom att uppfattas som positiv för Assange när hon beskrev Assange som varken ”våldsam eller hotfull”. Med tillägget att han har “taskig kvinnosyn och kan inte ta ett nej”.
I det sista messet jag får från Anna Ardin skriver hon att hennes advokat råder henne avbryta kontakten med alla journalister och att hon därför inte kan ha fortsatt kontakt med mig heller. Sedan dess har vi aldrig talats vid.
När de konfidentiella förhörsprotokollen läcker från polisen ser jag att Sofia Wilén gjorde sin anmälan redan kl 16.11 på fredagen den 20 augusti, och Anna Ardin 16.31 samma dag hos polisen i Klara. De innebar att de redan varit hos polisen och gjort sin anmälan medan jag stått på ICA och ringt kliniker för att Assange skulle slippa polisanmälan. Därtill berättade Anna Ardin att hon själv inte hade något ”case” mot Julian Assange, hon skulle bara följa med för att stödja Sofia när hon gick till polisen. I dokumenten framgick dock att även Anna Ardin, i motsats till vad hon sagt, också hade ett case mot Assange, och personligen gjort en polisanmälan. Det hela började bli förbryllande. Inte minst förbryllande var med den entusiasm Anna Ardin, dagen efter det ofredande hon utsatts för, tog sig an att arrangera en kräftskiva till Julians ära, som hon sa när vi bjöds in.
När jag vid midnatt lämnar den omskrivna kräftskivan och tar adjö sitter Anna Ardin och Julian Assange intill varandra. Anna Ardin vänder sig till mig och säger att ”Julian sover hos mig i natt”. Med på kräftskivan fanns ett par från Piratpartiet hos vilka Assange skulle bo, ett erbjudande från paret att bli av med Assange som Anna nu överraskande själv ställde in. Hade jag i det läget varit kommissarie Barnaby skulle jag undrat över om en kvinna som blivit så sexuellt ofredad att hon polisanmäler saken, redan dagen efter vill ha samma man i sin säng igen? Det var några saker som inte stämde, som Barnaby brukar säga.
Att Assange har en dålig kvinnosyn är vi många som skriver under på. Exemplen är många där han varit ett svin i sitt förhållande till kvinnor. Chefsåklagare Eva Finné såg ändå inte att det handlade brottsliga handlingar i det som anmälts och lade ner åtalet. Journalister över hela världen kliade sig i huvudet och undrade hur Assange kunde gå från att vara efterlyst i sin frånvaro och på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt – till inte alls misstänkt för våldtäkt, än mindre anhållen, på mindre än ett dygn.
I ett uttalande sa chefsåklagare Eva Finné att detta inte betydde att hon inte trodde på kvinnan i fråga. Men att hon efter att ha läst förhöret med henne inte kunde hitta något brottsligt. Kvinnornas advokat Claes Borgström var av motsatt åsikt och begärde överprövning av ärendet.
Överåklagare Marianne Ny gick på Borgströms linje mot chefsåklagare Eva Finné och öppnade fallet igen. Mitt huvudråd till Assange var då att stanna i Sverige och genomföra den juridiska processen och gav honom numret till advokat Leif Silbersky. Assange träffade Silbersky, och senare även åklagaren, för samtal och förhör. Silbersky var i vanlig ordning ute i media och ställde en fråga: ”Varför bekräftade åklagaren Assanges identitet för journalister? Det är inte normalt. Det är inte meningen att en person som är anhållen i sin frånvaro ska få kännedom om det. Då kan ju han eller hon fly.” Åklagaren kunde inte ge något svar på den frågan.
De två kvinnorna är under ett enormt tryck från media. En av dem jagas av en vidrig internetmobb. Det utvecklades två ”jaktlag” med människans mest primitiva sidor. Det ena jaktlaget hatade och hotade kvinnorna och tog heder och ära av dem på ett chockartat sätt som måste passerat gränsen för vad som är lagligt. Det andra spåret jagade Assange med liknande metoder.
Efter fem veckors väntan i Sverige vill Assange vidare för ett uppdrag i London och kontaktar åklagaren med sin önskan om att lämna landet. Åklagaren beviljar hans önskan och Assange får formellt tillstånd att resa ut ur Sverige.
Han kom aldrig tillbaka.
Nästan på dagen en månad efter att den polisanmälan gjorts mot Assange kommer avslaget på en rad, från Migrationsverkets arbetstillståndsenhet till kontorsadressen på Riddargatan 17d den 18 oktober.
”Migrationsverket beslutar att
– avslå din ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd”.
Den som är konspiratoriskt lagd anade naturligtvis ett samband mellan Migrationsverkets avslag och de amerikanska kraven på Sverige i fallet Assange. Att USA varit i kontakt med Sverige på hög nivå med krav i frågan var vid den tiden klarlagt. Men avslaget berodde inte på något konspirerande utan på ett administrativt misstag från vår sida. Ansökan måste skickas in från det land han kom ifrån. Nu satt vi på mitt kontor i det land han ansökte till, vilket automatiskt medför avslag.
Assange blir internationellt efterlyst under hösten 2010 och tar sin tillflykt till norra England och den eleganta gården Ellingham Hall, med 650 hektar mark. Där får Assange mot en borgensöverenskommelse med brittiska staten röra sig med fotboja inom ett visst område på ägorna.
Vi träffas för sista gången, den 31 januari 2011 på Ellingham Hall. Efter en tågresa från London mot Ipswich, avstigning vid stationen Diss blev jag upphämtad för vidare färd till den mansion som ägdes av den kända tv-journalisten Vaughan Smith. Minns att jag studerade de dyra vinerna som stod runt oss på hyllorna, medan diskussionerna pågick om bland annat den hemliga informationen som fanns tillgänglig om Irak, i synnerhet den om norra kurdiska regionen och kurdiska media som av det skälet önskade ha samarbete med WikiLeaks. Något samarbete blev aldrig av.
Varje gång vi därefter hade kontakt, via ombud, per telefon och eller via ett krypterat chattprogram uppmanar jag honom att komma tillbaka till Sverige och genomföra den rättsliga processen. Hur det än går är han ju en fri man efter det. Om han inte gör det kommer han aldrig att bli fri. Att många tunga juridiska bedömare menade att fallet kommer läggas ner, eller högst ge dagsböter så fort det får prövas i domstol hjälper inte. Assange anser att det inte går att resa till Sverige, och hävdar att han har säkra och upprepade underrättelser från säker källa, som menar att Sverige kommer lämna ut honom till USA. Han valde att tro på den informationen framför mina och andras argument om motsatsen.
Assange hade förvisso rätt i att Sverige tidigare lämnat ut personer till CIA i strid mot gällande lagstiftning. Argumenten varför det inte skulle ske denna gång och med just Assange lyssnade han inte på. Han var övertygad om att Sverige skulle lämna ut honom till USA. Och självklart ville USA lägga vantarna på Assange och få honom inom lås och bom. Tills vidare fångade de in, dömde och låste in Assanges viktigaste uppgiftslämnare, 30-åriga Bradley Manning, sedermera Chelsea Elizabeth Manning. Assange får en ny våg kritik för att ha utnyttjat och låtit Chelsea Manning ta straffet för uppgifter han själv gjort karriär på. Vad gjorde Assange för Manning nu? Ingenting, menade kritikerna.
När hans medarbetare från London åter kom till mitt kontor i Stockholm undrade de på nytt hur diskussionerna om Assange går i Sverige, var solidaritetsgrupperna fanns, och hur många demonstrationer det varit till stöd för Julian Assange. De levde fortfarande i föreställningen om att en orättvist behandlad hjälte ägde ett starkt stöd i Sverige. En fängslad Robin Hood som stod på de svagas sida och älskades av folket. Trots våra försök att beskriva verkligheten, hade de svårt att ta in att WikiLeaks grundare Julian Assange var död i svenska folkets ögon. Det är först i samband med middagen på Wasavarvet på Djurgården efter utdelningen av Right Livelihood Award, som Sarah Harrison, en av Assange närmaste medarbetare, i minglet berättar för mig att hon börjar förstå läget i Sverige. Hon hade haft Dagens Nyheters tidigare kulturredaktör, Arne Ruth, till bordet vilket hade gjort intryck. Sverige och Assange befann sig på olika planeter och därför fungerade aldrig deras kommunikation eller mediestrategi i Sverige.
Jag fick i uppdrag av Magasin Filter att intervjua Julian Assange om allt. Ställa de frågor som alla undrade över och ville ha svar på. Assange och hans team ansåg Magasin Filter var en intressant publikation och vår kommunikation om intervjun kunde ta sin början. I december 2012 lämnade jag över 50 frågor till teamet i London. Personliga, politiska, kritiska, framtid och historia, om allt. Det skulle bli den stora 40-sidiga intervjun där Assange är en reflekterande människa som svarar och tänker även på de svåra frågorna och ger de intresserade läsarna de intressanta svaren. Men Assange ville inte prata om det gamla, utan istället fokusera på att attackera den svenska rättsstaten som fått sitt internationella rykte skamfilat efter sättet att hantera fallet Assange.
Varför åkte inte åklagaren över till London och gjorde sitt jobb och förhörde honom där på plats? Det hade svenska åklagare gjort ett antal gånger tidigare i viktiga rättsfall. Varför inte nu? Frågorna kring åklagaren Marianne Nys sätt att hantera Assange fick många jurister, advokater, domare, liberaler och yttrandefrihetsförespråkare att inte bara höja på ögonbrynen utan också samla till möten, protestera, skriva debattartiklar och formera en slags demokratisk opposition mot det svenska rättsväsendets förflackning, och därmed i praktiken ge sitt stöd för Assange. Huvudkritiken var ”lack of initiative to complete inquiries”. Åklagarmyndighetens agerande är en viktig anledning till att utredningen i flera år stod helt still. Under tiden har minnen blivit blekare och bevisläget försämrats. Varken kvinnorna eller Assange har kunnat gå vidare med sina liv.
Julian Assange hade rätt i sin kritik av svenskt rättsväsende vad gäller hans fall, men han var inte intresserad av mina övriga frågor. Jag ringde till Mattias Göransson på Filter och meddelande att jag inte ville göra den intervjun Assange vill, och Assange vill inte göra den som jag vill. Vi lägger ner idén, Mattias skakade på huvudet och höll med.
Assange var inte benägen att följa någons råd. Det var naturligtvis inte bara jag som gav honom råd om hur han skulle agera i förhållandet till Sverige, rättsprocessen och gentemot media, det fanns en lång rad andra som agerade rådgivare, till och med mediekonsulten Paul Ronge kom in på sluttampen med samma råd vi övriga redan givit, utan framgång naturligtvis. Assanges advokater har alla brottats med problemet. Assange lämnade Leif Silbersky som inte vill göra som han ville. Därefter ringer Assange när jag är på landet. ”We have a situation”, jag måste byta advokat, Björn Hurtig som ersatt Silbersky är inte tillräcklig smart menade Assange, har du förslag på andra namn? Den berömde brittiska människorättsadvokaten Gareth Peirce tog sig an Assanges fall och ringde mig bekymrad för att ventilera några frågeställningar. Hennes erfarenheter var de samma som vi övriga hade. Jennifer Robinson i London, Thomas Olsson i Stockholm med flera jurister och advokater, har alla suckat när Assange inte följt deras råd. Någon sa att han är den vassaste ”hackaren” i världen, men när han tror att han är ”superior” inom alla andra områden som media eller juridik sätter han krokben för sig själv.
I juni 2012 bryter Assange under dramatiska former sin borgen och lämnar Ellingham Hall toi och tar sin tillflykt till equadors ambbasad i London.
The Guardian skrev:
“initially entered the Ecuadorian embassy on 19 June 2012 claiming diplomatic asylum which was granted by the Ecuadorian Government on 16 August 2012”.
Instängd på Ecuadors ambassad lever Assange under svåra förhållanden som tär på kropp och själ. En person mycket nära honom sa oroligt efter ett besök att han tror att Julian Assange helt enkelt kommer att dö på ambassaden.
I augusti 2015, preskriberades två av de misstänkta brotten – sexuellt ofredande och olaga tvång. Den misstänkta våldtäkten preskriberas om ytterligare fem år. Och när den svenska åklagaren slutligen beslöt att lägga ned den internationella arresteringsordern och förundersökningen i fallet Assange i maj 2017 trodde många att Assange kunde gå ut på gatorna som en fri man. Men de brittiska myndigheterna meddelar omedelbart motsatsen.
Tidningen Independent citerar:
”Julian Assange will be arrested if he leaves the Ecuadorian embassy despite Sweden dropping its sexual assault investigation, British police have confirmed.
A spokesperson for the Metropolitan Police said that despite Sweden’s European arrest warrant for the WikiLeaks founder being lifted, he was under a separate warrant for skipping bail.”
Om tre år preskriberas även den svenska våldtäktsanklagelsen. Men Assange är inte fri änså. Därefter återstår matchen mot de större krafterna. Vad kommer Storbritannien göra åt Assanges brott mot borgen? Och vad kommer USA:s Grand Jury formulera för åtal?
Jakten på Assange har inte avtagit med åren. Sju år efter att han blev polisanmäld i Sverige rapporterar Internationella media våren 2017 snarare om en intensifiering:
“The arrest of WikiLeaks founder Julian Assange is now a “priority” for the US, the attorney general, Jeff Sessions, has said. Hours later it was reported by CNN that authorities have prepared charges against Assange”.
“The Trump administration now says its actions threaten national security. It said the hearing was investigating “possible violations of federal criminal law
involving, but not necessarily limited to, conspiracy to communicate or transmit national defence information in violation of” the Espionage Act.”
Julian Assange har upprört en hel värld av olika anledningar. Makthavare vill fängsla honom för spioneri och förräderi, andra är upprörda just för att makthavarna vill fängsla en budbärare som avslöjar deras brottsliga verksamhet, och en tredje grupp som slåss mot den ålderdomliga patriarkala världsordningen och de regelmässiga övergreppen mot kvinnor världen över som de menar att Assange står för.
Kanske var det Julian Assanges rockstjärnestatus sensommaren 2010 som blev början till slutet, i kombination med starka krafter som sökte oskadliggöra honom. Enligt Assange själv hade NSA (National Security Agency i USA) satt ett hundratal personer på att försöka knäcka hans koder, och CIA jobbade på sin kant. När Julian Assange lämnade Sverige för att flyga till London försvann den incheckade resväskan med datorer och hårddiskar för all framtid. En så kallad Federal Grand Jury i USA har under ett antal år lagt sina pannor i djupa vecka för att formulera möjliga åtalspunkter mot Assange.
Från den utsikt och detaljerad information jag hade den dramatiska hösten 2010 under Assanges vistelse i Sverige konstaterade jag att verkligheten har fler nyanser än debatten har klarat av att beskriva. Jag såg väsentliga delar av händelseförloppet där det hände och när det hände. Därför är två av mina slutsatser att det inte är en ”honungsfälla” från CIA som satte Julian Assange i klistret, och att det inte heller handlar om våldtäkt. Två kontroversiella åsikter som samtidigt går emot och stödjer både sidor samtidigt på två centrala punkter. Det innebär att ingen är glad över de få saker jag hittills har uttalat i media.
I januari 2018 beviljades Assange medborgarskap i Ecuador.
11 april 2019 avslutar Ecuador Assange asyl, han arresteras av brittisk polis och USA begär honom utlämnad.
Text: Donald Boström, Donaldbostrom.com
Relaterat
- Svenska polisens utredning av Assange (tillhandahållet av Magasinet Paragraf)