Erik Wiklund: Filosofiskt – vilken rätt har vi att döma, utesluta eller döda?

23
0
Erik Wiklund, eget verk
Erik Wiklund, eget verk

FILOSOFI OCH DEBATT. Man kan ibland tycka att livet är orättvist och att det är en ond värld vi lever i när vi ser på det som händer runt omkring oss. Och det är ju sant, ur en aspekt, så finns det ingen världslig rättvisa och inte heller någon juridisk rättvisa i vårt samhälle. Då kan det vara nyttigt att ställa sig frågan: Varför har jag, som är en sån god människa kommit till den här onda världen?

Text: Erik Wiklund

Är vi människor egentligen så genomgoda? Nej, en genomgod människa är nog ingen av oss, för vi allesamman har brister och agerar ibland egocentriskt, men visst skulle det väl vara bra om det inte fanns onda människor på jorden? Javisst, skulle det vara det – det vill säga – dom som är ondare än jag själv, tänker då var och en.

Ska den gränsen dras bakom mig själv? Ja, tänker många, men då kommer ju jag sist av de människor som ska få finnas kvar här på jorden. Det innebär ju att jag själv blir den ondaste människan på jorden. Och skulle då de människor som är godare än jag tillåta mig att vara kvar här? Nej, antagligen inte, om dom resonerar som jag gör nu.

Summa summarum, det är nog bäst att vi människor inte bestämmer vilka som ska få leva och vilka som inte ska få leva här på jorden.

Inte heller ska vi klassa andra människor för att vara sämre eller bättre människor än vad vi själva är, för alla människor är unika varelser och alla bör respekteras som unika varelser.

Det är inte människans sak att döma andra, allra helst då vi inte har kunskap om deras inre liv eller deras livsplan. Det onda, det materiella begäret eller okunskapen, om man så vill, finns inom oss alla och vi har allesamman, ond som god, fått chansen att komma hit till jorden för att bearbeta våra outvecklade sidor. Så, det kan ju inte vara bättre än det är och därför gör vi bäst i att gilla läget och ha en tolerant och tillåtande inställning till andra människor.

Jag anser att alla goda, behagliga och positiva stunder som vi människor får uppleva i livet är en gåva till oss och att vi är förtjänta dem. Jag anser att de positiva upplevelserna som vi har är en konsekvens av våra attityder och handlingar och att dessa kommer till oss därför att de passar in i vår livssituation. Positiva upplevelser kan vara materiellt välstånd och det kan komma som ett resultat av en stark önskan som vi har haft om att få uppleva just detta.

Sedan har vi problemen som vi möter i livet. Det kan vara sjukdomar, fysiska skador, psykiska besvär eller andra motgångar – de är också resultatet av våra tankar, känslor och handlingar. Jag anser att dessa motgångar är tecken till oss på att vi behöver förändra oss, därför behöver vi fråga oss själva vad livet försöker säga oss när vi möter en motgång. Det kan många gånger vara besvärliga situationer som vi ställs inför, men dessa situationer är individuellt avpassade för var och en i avsikt att stärka oss, så andemeningen är enbart konstruktiv och god.

Människan står ibland inför valsituationer där det kan vara svårt att välja vilken väg som är den bästa vägen. Så, vilken väg är rätt och vilken väg är fel? Om man nu inte har en bestämd uppfattning eller känsla för att en viss väg är den bästa vägen då spelar det ingen roll vilken väg man tar.

Huvudsaken är att vi gör vårt bästa och att vi gör medvetna val. Ja, egentligen finns ingen fel väg, alla vägar är rätt, sett utifrån var och ens situation. Jag anser att hur vi än handlar så blir resultatet ändå något som kommer att passa var och en exakt.

Finns det en problemfri väg? Är det meningen att livet ska vara problemfritt? Det vore naturligtvis bäst om människan kunde slippa problem, men samtidigt, anser jag, att vi människor har fötts till jorden bl.a. för att möta problem och växa med de erfarenheter som vi gör – därför bör vi se positivt och konstruktivt på problemen som vi möter.

Jag tror på ödet i den meningen att det som sker alltid är det bästa, men man bör aldrig kalla det för ödet när ens egna handlingar är den direkta orsaken till det som händer. Men när någonting besvärligt händer utan att man själv har orsakat det då kan man se på händelsen som att det finns en mening med händelsen och att den ingår i ett större sammanhang.

Man bör inte anklaga andra människor för att vara orsak till det som händer en själv. Många människor tror att deras problem beror på yttre omständigheter och inte på dem själva. Man tror, att om man rättar till dessa missförhållanden då försvinner problemen. Ja, naturligtvis ska man försöka rätta till missförhållanden, men om man vill söka den bakomliggande orsaken till det som händer en själv då bör man leta efter en motsättning i ens eget inre, även om problemen i praktiken kommer utifrån, för jag anser att livet är konstruerat på det viset att livet applicerar våra inre motsättningar på den fysiska världen för att vi ska få möjlighet att bearbeta dessa problem på ett mer genomgripande sätt.

Jag anser att ingenting sker av en slump, för det finns alltid en orsak och en avsikt med det som händer. Allting har en bakgrund, en historia, alla plötsliga händelser som överraskar och drabbar en själv har man själv lagt grunden till. Man har ofta omedvetet under en tid byggt upp en attityd inom sig och slutligen manifesteras dessa tankar och känslor i det fysiska, i vår vardag.

Plötsliga händelser som drabbar en själv kan också vara återverkningar från ens gamla handlingar som ligger djupt inom en själv. Det är lätt att lura sig själv och tro att det som händer en själv är slumpen eller isolerade händelser utan kopplingar, men vi människor ser sällan på det som händer oss ur ett djupare eller bredare perspektiv och därmed har vi inte alltid rätt förståelse för händelsen.

Människan är en komplex varelse med oanade djup och höjder, och normalt känner vi inte till allt om oss själva. Vi alla har t.ex. latenta kunskaper/färdigheter inom oss, som är blockerade för oss, i pedagogiskt syfte, därför att vi annars med hjälp av dessa färdigheter alltför lätt skulle undvika att möta de tuffa situationer som vi är här på jorden för att möta. Men människan har också mörka sidor latent inom sig, sidor som kan komma fram i svaga stunder. Så, frågan är om man kan vara helt säker på att man känner till alla sina mörka sidor?

För att man tex inte ska råka ut för negativa handlingar från andra människor så kan man ju börja med att rannsaka sig själv hur man är som person och ärligt ställa sig själv frågan. skulle jag kunna begå en negativ handling mot en annan människa om jag hamnade i en provocerande situation?

Man behöver föreställa sig hur det skulle kännas i mottagarens situation och därmed automatiskt känna obehag vid första tanken på att begå en negativ handling mot en annan människa – och därmed förvissa sig om att detta inte är förenligt med ens inre.

Det är nämligen min övertygelse att en handling som man själv inte skulle kunna förmå sig att göra mot en annan människa, den kommer heller inte att drabba en själv. Men det kan ju, som sagt var, vara svårt att riktigt gå på djupet av sig själv och med säkerhet veta allt som finns i ens inre. Min slutsats är att man aldrig ska vara helt säker på att man inte har några lik i garderoben.

Således anser jag att det bästa är att ha en ödmjuk inställning till livet och till andra människor och samtidigt ha förståelse för att livet på jorden innehåller en konstruktiv plan för varje människa där motgångar och misslyckanden är nödvändigt för vår utveckling.

Albert Einstein lär ha sagt:

Einstein. Foto: Sophie Delar, 1955
Einstein. Foto: Sophie Delar, 1955

“Det viktigaste ställningstagande som människan någonsin kan göra i sitt liv är att, antingen tro att hon lever i ett universum som är konstruktivt och som stödjer henne eller att tro på ett universum som är destruktivt och som inte stödjer henne”.

Vi bör lita på att livet är rättvist och att det har givit oss de bästa förutsättningar som vi kunde få och när vi förstår detta då har vi all anledning att se positivt på livet som helhet. Varje dag kommer vi lite längre upp på stegen i vår utveckling eftersom alla erfarenheter som vi gör innebär en liten förbättring och ett steg framåt. Därför kan livet inte bli sämre än vad det är idag – det kan bara bli bättre.

Text: Erik Wiklund

23 KOMMENTARER

  1. Problemet med det där “ödet” som sker och “alltid är det bästa” uppstår kanske när du blir av med halva ärslet, ex. p.g.a. att bombliberalerna vill sälja vapen till vem fan som helst, som är beredd att använda dem mot suveräna stater?

    Allting för att bombliberalerna ex. ska kunna köpa en båt som är några meter till på längden.

  2. Ja, det var många tankar om livet på en gång, men ordet “sanning” stötte jag inte på; kanske p g a bristande uppmärksamhet i min genomläsning av artikeln.
    Värdeord som rättvisa, god och ond mm är ju ord som politiker strör omkring sig. Finns i varje partiprogram. “Rättvist samhälle” vill alla ha, men innebörden tvistar vi om. Ordet har enormt stort omfång.
    Men vår tids mest överväldigande problem, den att “sanningen” tas med en klackspark, är väl vårt största problem. “Sanningen” är dessutom odelbar: det finns bara EN sanning.
    Så om alla alltid talade sanning, skulle världen vara utan problem. Så är det ju förvisso inte. Det finns starka politiska krafter, enkannerligen de som benämnes för “neocons/neo-konservativa” som hade en ledare som ansåg att “lögnen” var ett nödvändigt politiskt verktyg för att nå makt och framgång.
    Begrepp son Fake News och False Flag lever vi med var dag. Alla utgår från att det ljugs om stort och smått och samhällssplittringen fortgår ett tag till i a f.

    • Ulf – Ja, sanningen är en omstridd fråga och inte helt enkel att klura ut. Ordet sanning har missbrukats, anser jag, för jag tror att den värdefullaste sanningen hittar man bara i var och ens inre – att var och en bildar sig sin egen sanning själv. Men jag tror att många människor inte har bildat sig en egen logisk uppfattning om livet och inte heller verkar de ha uppfattat sin inre kunskapsbank, sin inre erfarenhet, sin inre vägledning, alltså sin inre sanning – som är den inre äkta känslan som vill tala med oss och som guidar oss genom livet.

      Jag har ett givit en aspekt av vad sanningen kan vara för ett tag sedan här på NV – så här lät det då: ”Hur vet man om det är en sanning som man står inför ? – Nej, det kan man ju aldrig veta, för en sanning kan inte berättas, den kan bara förstås. En sanning måste komma inifrån var och en, som en egen förståelse, vilken har förvärvats genom ens egen erfarenhet. Så, en sanning kommer aldrig ifrån någon annan person eller någon myndighet, den kommer endast genom egen självkännedom.”

  3. I så fall Martin – om nu bombliberalerna vill sälja vapen och skapa sina problem, så kommer nog inte de små fredliga individer, som motsätter sig detta, som inte vill vara med om sådana destruktiva handlingar, inte heller att drabbas av detta.

  4. “Om man nu inte har en bestämd uppfattning eller känsla för att en viss väg är den bästa vägen då spelar det ingen roll vilken väg man tar.”

    Alla ska få göra och tycka som de vill, och det måste vi tolerera. Det här kallas relativism och är kännetecknande för den moderna rotlösa människan. Relativismen och rotlösheten är vår tids kollektiva mentalsjukdom. Cicero (106-43 f.Kr) sade:

    “Okunskap om vad som skedde före ens födelse får som konsekvens att man alltid förblir ett barn. För vad har människolivet för värde, om det ej blir invävt i våra förfäders liv, enligt historiens annaler?”

    • – Ja, det kan ju vara ens egen historia eller släktens historia eller ens tidigare liv som har lagt grunden för ens eget liv, för människans historia påverkar helt klart hennes fortsatta liv, oavsett man vill det eller inte – samtidigt som alla människor har en frihet att vara sig själva och välja sin egen väg genom livet som en suverän individ – ja, myntet har ju två sidor.

      • Det handlar inte om att det finns “sämre eller bättre människor”. Det handlar om att vissa har fel och vissa har rätt. Tänk om man inom vetenskapen accepterade alla slags teorier. Då skulle vetenskapen gå under. Tänk om man inom ett företag skulle acceptera att alla fick “välja sin egen väg”. Det skulle leda till konkurs. Man måste tänka rätt. Man måste välja rätt väg. Muslimerna, exempelvis, har fel. De har en grav felsyn. Likaså socialister och nyliberaler. Idag tillämpar man felaktigt tänkande inom många institutioner och inom politiken. De har felaktiga idéer inprogrammerade i huvudet. Följden är att ondska och destruktiva krafter får sitt utlopp. Ditt relativistiska tänkande är felaktigt, ytterligt farligt och samhällsdestruktivt.

        • – Ja, jag kan tänka mig att mitt tankesätt är farligt samhället som vi har idag och för vetenskapen och de myndigheter som vi har idag. Detta mitt synsätt som jag har skrivit om här är ju bara sunt, anser jag. För jag anser att det samhälle som vi har idag är elitistiskt och bygger på falskhet och mörkläggning och som definitivt inte gynnar den lilla människan.

  5. Jag återkommer med en kommentar på din mycket intressanta artikel Erik. Jast nu är jag på väg till Mariehamn.

  6. Ja Erik Wiklund, nog är din filosofi både tänkvärd och delvis logisk kanske fel logisk kan den ju alltid vara ur någras synvinkel så det är väl min logik som är delvis.

    Eftersom jag känner mig tillhöra naturen eller ska vi säga jordens natur brukar jag ofta relatera till hur andra djurarter beter sig och deras syn på livet. Naturligtvis kan jag inte till fullo förstå hur de övriga djuren ser på helheten eller delar av den. Men jag tycker mig finna en mycket enklare tillvaro än den vi människor lyckats åstadkomma. Jag drar mig till minnes sången “Wand’rin’ Star” där finns två strofer som ger en tydlig bild av människans tillkortakommanden sinsemellan, de lyder: “Mud can make you prisoner, and the plains can bake you dry. Snow can burn your eyes, but only people make you cry.”

    Tittar jag på helheten i naturen finner jag bara ett djur som ständigt förstör och ställer till oreda och det är människan. De andra djuren lever i sina områden och fungerar i ett sammanhang tillsammans i en symbios. Visst är det så att vissa djur som inkräktar på varandras område slåss och försvarar sig men det sker ju som regel i sanningens namn, den sanning som säger att jag och min flock vill överleva ett tag till.

    Jag har därför en känsla av att människan inte skall göra sin tillvaro så komplex utan leva i de grupper som kompletterar varandra på bästa sätt. Gärna i symbios men inte i en tilltvingad symbios utan en vald symbios som ger alla medlemmar i gruppen bästa möjliga system att leva i. Detta innebär inte att alla behöver ha samma status varken inom gruppen eller i förhållande till grupper utanför. Nej, varje grupp skall ha rätt att skapa sin filosofi, leva på sitt sätt och omforma gruppen efter det sätt gruppen vill och ta in nya medlemmar eller stöta bort medlemmar för att få en dynamisk fungerande grupp. Yttre påverkan finns ju hela tiden och det är klart att viss förändring kommer att ske beroende på den men det är oftast en längre process.

    Det som stör idag, i min värld med min filosofi och mina tankar, är att vissa människor anser sig vara förmer än andra och vill pådyvla mig sin filosofi därför att de anser den överlägsen min. Jag tror inte att deras filosofi är överlägsen min, den är bara annorlunda och då får de gärna ha den men jag ställer mig gärna utanför. Så sker segregationen och genast uppstår ett tryck mot min filosofi och då måste jag isolera mig genom att skapa ett område för mig och min filosofi som jag blir tvungen att försvara precis om ett rovdjur försvarar sitt revir. Inte så svårt kanske men det kommer att finnas en spänning mellan dem och mig. När jag sedan finner att orsaken till de andras filosofi bygger på osanningar blir det inte särskilt angenämt att över huvud taget ha med dem att göra. Måhända tycke de andra att min filosofi är lika osann men den bygger på naturens egen lag och är troligen lite mer stabil en det de tagit fram under de senaste 20 åren.

    Eftersom min filosofi bygger på naturens så finns också min tro eller religion i samma natur, därför känner jag ofta mina förfäders andar hos mig och de ger mig vägledning genom livet. Det känns bra och tryggt att leva på detta sätt. Det blir då också mycket svårare att förstå och helt omöjligt, för mig, att begripa vissa andra religioner som verkar människofientliga och bara vill behandla andra religioner som paria och utplåna dem. Här kommer jag tillbaka till rovdjurens grundfilosofi att försvara sitt revir mot inkräktare och då är jag inte tveksam om att jag skulle använda minst samma metoder som min motståndare. Vill man kalla detta mina mörka sidor så är det helt ok men jag är helt säker på att rovdjuren inte ser det som mörka sidor.

    Så kommer vi till det som jag tycker är allra tråkigast med många människor av idag. Jakten efter pengar och makt. Mycket vill ha mer! En filosofi som går fullständigt stick i stäv med naturen. En filosofi som bara kan skapa kaos. En filosofi som ser dollartecken i varje handling och absolut inte ser något fint i ett liv oavsett vilket djur det möter på. Dessutom tycks den filosofin inte finna något trevligt i naturen om det inte kan inbringa med pengar och makt. Jag blir bara så trött på denna rovdrift.

    Därför, bäste Erik Wiklund, är det välkommet med ditt inlägg och det vore fint om lite mer av detta tänkande kunde spridas till fler.

    • Tack för ditt positiva svar Clas ! Och tack för att du ger oss din syn på livet, en naturens levnadssätt.
      Ditt synsätt verkar vara ett sund förhållningssätt till livet, såsom du beskriver det här. Jag tror att din levnadsfilosofi är lite av en framtidsvision, men jag tror inte att dagens materiella människa riktigt är mogen för den ännu, men jag tror ändå att vi, mänskligheten, sakteliga är på väg åt det hållet.

      Du skriver att vissa människor anser sig vara förmer än andra. – Javisst, det finns många människor som anser sig vara förmer än andra t.ex. på grund av att dessa anser sig ha obestridliga filosofiska åsikter eller att personen innehar en särskild position i samhället. Men då sätter ju dessa personer automatiskt upp gränser omkring sig och avsäger sig gemenskap på lika villkor, för jag anser att dessa personer då stryper sin själsliga utveckling och därmed har mindre förståelse för det faktum att allt och alla på vår jord hör samman med varandra.

      Jag anser att varje människa måste ifrågasätta livet på jorden och själv komma till insikt om livets stora frågor och att detta är en förutsättning för att vi människor ska kunna utveckla oss till suveräna individer. Men vi allesammans tar olika vägar genom livet och ingen människa är exakt lika någon annan, så man kan aldrig vara säker på vilken väg som är bäst för andra människor. För livet är en ensam vandring, visserligen ska vi umgås och hjälpa varandra så mycket vi kan, men var och en av oss har kommit till jorden för att ensamma bearbeta sina personliga problem i livet – ja, det är helt enkelt en förutsättning för att vi ska kunna växa själsligt.
      – Ja, var och en har sina egna insikter och åsikter omkring livet – och detta, anser jag, ska andra respektera, för vi allesamman tar olika vägar genom livet – och ingen väg är fel – tvärtom – alla vägar är rätt.

  7. Zarathustra, persisk filosof levde för 3.500 år sedan, sa:
    Människans främsta egenskap och signum är vår förmåga att
    av egen Fri Vilja, göra Medvetna Val.
    Rådet är: Goda Tankar, Goda Ord, Goda Handlingar.
    Karmalagen gäller, alltså var och en får fullt ansvar för sina tankar, ord och handlingar.

    Zarathustra hävdar att det existerar ingen av gud given helig lagbok eller att han utsett ett visst folk som sina utvalda.
    Som utövare av Judendom, Kristendom och Islam hävdar.

    Girighet är den värsta av dödssynder.

    • Rolf – i det du skriver här så låter det som att Zarathustra,s filosofi passar in i min filosofi – eller tvärtom !

      • Erik Ja, så ser jag det.

        Min egen filosofi, som jag levt hela livet efter,
        fick sin verbala dräkt, när jag upptäckte Zarathustra.

    • Men Augustinus hävdar att vi ej kan göra goda val, för vår vilja är korrumperad av arvsynden. Det är lätt att säga att vi ska ha Goda Tankar, säga Goda Ord, och göra Goda Handlingar. (Det låter som något våra svenska politiker kunde ha sagt.) Men i praktiken är det omöjligt, för Syndafallet har fördärvat hela tillvaron. Augustinus är realistisk. Hans tänkande är sunt, till skillnad från allt ideologiskt tänkande, dessa dagar.

      • Teofrastus -Jo, jag tror att vi kan göra goda val, men det är mycket svårare än vad det borde vara, för, det är nog lite grand som du säger att vår vilja är korrumperad av arvsynden. Men jag skulle säga att vårt psyke är kidnappat av makthavarna sedan en mycket lång tid tillbaka.

  8. Teofrastus – Jag hävdar att arvsynden är ett trick av religionens härskare, för att förslava folket.
    Vilket är grunden för alla härskare.

    Zarathustra står över dylika påfund och visar på människans suveräna makt att göra medvetna val grundat i den fria viljan.

    • Rolf, om arvsynden är påhitt, hur förklarar man då den oerhörda krigiskheten hos den förcivilisatoriska människan, något som belysts av Azar Gat och Steven Pinker? Vid arkeologiska utgrävningar av ursprungsbefolkningars boplatser finner man mängder av skador på skeletten som tyder på kraftigt vapenvåld. Nej, människans syndfullhet är inget som den civilisatoriska människan hittat på.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here