Kenneth Thorberg: höger eller vänster eller helhetsbild?

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 14 april 2019
- NewsVoice redaktion
Look Left - look right. Foto: Andrew Martin. Pixabay.com-licens (free use)
Kenneth Thorberg, privat foto
Kenneth Thorberg, privat foto

DEBATT. Inom den politiska sfären finns ett traditionellt sätt att rätta in sig, allt efter vad man kan tänkas ha för åsikter, allmänna livsåskådningar, klasstillhörighet osv: vänster eller höger, motpoler som underblåser konfliktförhållanden som vi har i våra gener sedan tidernas begynnelse.

Text: Kenneth Thorberg, Etiopien | Look Left – look right. Foto: Andrew Martin. Licens: Pixabay.com (free use)

Man kan härleda det till en försvarsmekanism som aktiveras för att vi själva ska slippa stå utanför, dvs vi söker trygghet i en tillhörighet. Ta skolgården som ett exempel. Vi har alla varit endera inblandade i eller bevittnat mobbning av någon sort. De som utför denna mobbning gör det uteslutande för att de själva känner sig osäkra på sin plats i flocken och under inga omständigheter vill hamna utanför, men någon måste hamna där. Det är en naturlag att vi, precis som alla andra flockdjur, inordnar oss i hierarkier och någon måste hamna längst ner i rangen. Och ingen vill tillhöra förlorarna.

Sport

Det för mig vidare in på att vi alla också innehar en medfödd tävlingsinstinkt i varierande grad, vilken vi söker ett utlopp för på ett eller annat sätt. En del genom att bli karriärmänniskor inom yrkeslivet , andra jämför sig med sin omgivning och tittar kanske avundsjukt på grannens bil, en del blir aktiva inom idrott eller andra tävlingssammanhang, allt från hockey, fotboll, kampsport och löpning till schack, kortspel, dart mm.

Många blir passiva åskådare till idrotten och skaffar sig favoritlag. “Blåvitt”, “Peking”, Leksand, Brynäs, Barcelona, Rangers, Maple Leafs, Liverpool, Manchester United eller City, det finns oändliga klubbmärken att bekänna sin hängivenhet till. Substitut för att just få utlopp för tävlingsinstinkten inom oss och för att få tillhöra en kategori, och allra helst, vinnarna förstås. Det visar ju i slutändan att “vi hade rätt hela tiden”, hur dumt det nu än kan låta.

De här basala mänskliga mekanismerna har också anammats i politiken, fast här heter “lagen” vänster och höger i stället. Och de hade nog sin relevans vid den tiden då arbetarnas situation krävde förändring för att slippa slita sig igenom 12-timmarsdagar sex dagar i veckan med minimalt betalt , om man ens hade något arbete att gå till. Godsherrar och fabrikörer såg sina egendomar och revir hotade och behövde en politisk motkraft.

Politik

I dag är skillnaderna på de olika falangerna nästan obefintliga. Politiken har blivit så infiltrerad av ekonomiska och utomstående intressen som sett till att neutralisera någon större påverkan oberoende vilket lag som vinner, även om hejaklacksledarna vill få det att låta annorlunda. Och det bara för att hålla uppe skenet av att det visst gör skillnad om supportrarna inställer sig mangrant och nyttjar sin demokratiska rättighet (läs skyldighet) då det är dags att legitimera de olika lagens existensberättigande.

Med några års mellanrum möts man för att mäta sina krafter. Vallokalerna fungerar som arenan där supportrarna sluter upp för att heja fram sitt lag , om än under mer stillsamma former än vad som är fallet på en hockeymatch.

När valresultatet är klart kan man via direktsänd TV ta del av festerna som arrangerats av de olika lagen , det råder begravningsstämning hos de deppande förlorarna medan man skriker sig blåa eller röda av glädje hos vinnarna…och det kan man ju i en del fall förstå , för de med politiska uppdrag betyder det personlig prestige och en plats i maktens korridorer , men det stora flertalet supportrarna, framför allt de som är lite äldre , inser nog egentligen att det inte betyder någon större förändring… bara att deras lag vann, dvs, “vi hade rätt hela tiden”.

Låt mig ta ett exempel: Säg att du ofrivilligt hamnar i en politisk debatt mellan två meningsmotståndare där du inte vet vilken falang respektive part tillhör. Om de avhandlar ett ämne som intresserar dig kommer du att lyssna till de olika argumenten för att till slut bestämma dig för vem som “har rätt”.

Säg nu att samma “kombattanter” dagen efter diskuterar ett helt annat ämne. Du kommer då redan från början ta parti för den vars åsikt från gårdagens debatt stämde överens med din egen. Varför ? Inte av någon annan anledning än att denne “bekräftade”, i och med gårdagens debatt , att du “hade rätt”.

Psykologi

Om du läser en text om ett ämne som berör dig försöker du så fort som möjligt identifiera skribentens hållning i relation till din egen. Återigen, en naturlig reaktion för att kunna bestämma – vän eller fiende – med eller emot. Basala reaktioner. Om du skulle råka zappa dig in i en pågående boxningsmatch, något som åtminstone de flesta män kan låta sig ryckas med av, sportintresserade eller inte, kommer du ganska snart komma på dig själv med att heja på någon av dem. Det kan vara simpla identifieringar som hudfärg , eller att du tar underdogens parti. Basala reaktioner.

I alla konflikter, större eller mindre, söker vi identifiera oss själva. Hur irrationellt det än kan verka. Och det är som sagt behäftat med våra medfödda egenskaper; tävlingsinstinkt, trygghets- o gemenskapssökande och det är inget konstigt med det. Det är bara beståndsdelar av vad som gör oss till de flockdjur vi är. En omedelbar reaktion naturen utrustat oss med för att vi inte ska bli stående ensamma, men för att förstå vår samtid och vad som påverkar den måste vi skaffa oss en så sammansatt bild som möjligt, och då kan vi inte låta oss styras av gamla invanda strukturer och reptilhjärnans reaktioner.

Om vi är intresserade av att utveckla oss själva, vilket är en nödvändighet för att överhuvudtaget kunna orientera sig i det politiska landskap som ständigt förändras, måste vi betrakta oss som sanningsforskare, lite pretentiöst uttryckt, och en forskare med en förutbestämd uppfattning är en väldigt dålig sådan.

Vi måste försöka att frigöra oss ifrån dessa egentligen falska lojaliteter, som faktiskt inte fyller någon annan funktion än att få utlopp för några av våra mest grundläggande behov, och i stället inta en mer reflekterande och neutral position. Då kommer det ganska snart stå klart att det i slutändan faktiskt inte spelar nån roll vilka som vinner fotbollsmatchen – “di blåe” eller Djurgår’n, eller för den delen den politiska kampen – vänster eller höger – annat än för vårat ego.

Att bekänna sig till endera höger eller vänster är som att frivilligt måla in sig i ett hörn – och från ett hörn har man väldigt begränsad utsikt över tillvaron.

Jag har någon gång läst att de olympiska spelens grundtanke var, naivt möjligtvis, att få slut på krigandet mellan dåvarande Sparta och Athén. Man skulle mäta sina krafter på tävlingsarenan i stället. Sant eller icke, en god tanke enligt mig.

Text: Kenneth Thorberg

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • Håller med Anders Åberg i det här fallet. Savalle tar upp Labour som dolt under sköldpaddan Fabians skal. Men jag brukar beskriva det som att Labour är en front för Fabianerna vilket ger åtminstone mig andra associationer. Det är Fabian society som vekar i det fördolda. Och styr eller överser alla varianter av socialism och andra radikala läror. Fabianerna var både eugeniker för eliten och för multikultur och rasblandning för massorna och fascister och hade inga problem att hantera den motsägelsen. Just detta att dom som verkar i det fördolda är såna dubbel eller trippelnaturer är en viktig faktor som aldrig kommer i dagen bland dom som håller fast vid att dom inte tror på konspirationer. Såna eliters motiv är att den oligarki dom representerar ska dominera världen. Och vägen dit kantas av falskspel på hög nivå.

    • Mina kunskaper om Fabianerna är väl inte så omfattande, men påstådda reformister var dom, precis som socialdemokratin i Sverige. Normalt sett är jag mycket tveksam till dom flesta konspirationsteorier, eller iallafall deras möjligheter att omsättas i praktiken. Europas reformister verkar dock ha lyckats med just det. Deras bedrägeri mot arbetarklassen är uppenbart idag. Den demokratiska arbetarrörelsen har krossats av en allians mellan sossar och högerpolitiker, där sossarna har varit den trojanska hästen.
      För min del är det extra tråkigt eftersom jag nog är någon slags reformist själv.

  • @ Öystein Rönne

    Nu har jag faktiskt tröttnat på att försöka förstå dina kryptiska och tveeggade insinuationer , det verkar omöjligt att få dig att vara klar o tydlig med vad du menar.

    Läs Anders Åberg´s inlägg så kan du se hur enkelt det kan vara att göra sig förstådd.

  • @ Anders Åberg

    Jag håller med dig om att det fortfarande finns rågångar mellan vad vi betraktar som vänster o höger men hävdar att de allt mer fasas ut då den politiska scenen tyvärr allt mindre handlar om ursprungliga ideologier , och mer o mer om att anpassa sig till övriga pusselbitar i avsikt att klamra sig fast vid makten. Politikerna har blivit mindre kompromisslösa och politiken mer menlös.

    Men det jag mera lutade åt i artikeln var en naturlig drift att sitta fast i invanda mönster , och att i stället för att begrunda sakfrågor och därifrån försöka göra något som kan liknas vid adekvata ställningstaganden så fastnar argumenten i generaliseringar om höger o vänster. Detta eviga etiketterande är bara simpla grepp som tas till när konstruktiviteten upphört.

    • Ja våra Svenska riksdagspartier är i praktiken inte mer oense än att dom borde kunna rymmas i ett enda parti allihop. Det globalistliberala välfärdskrossarpartiet, GLVKP, hade varit ett bra namn. Dom kanske hade haft lite mer tjafs på kongresserna än vad som är fallet idag, men då platserna vid dom ymniga köttgrytorna överskuggar eventuella meningsskiljaktigheter så hade dom nog fixat det med.

      Jag hävdar att menlösheten och inte minst meningslösheten hos våra politiker beror på att dom inte längre behöver förhålla sig till folkliga demokratiska organisationer, typ det som arbetarrörelsen en gång var. Dom kan i princip göra vad dom vill, väl medvetna om att överhetens mediakomplex skyddar dom, så länge dom inte biter husse. Lite lagom ljumma skandalavslöjanden på Dramaten, Svenska akademin och Swedbank upprätthåller skenet av objektiva media, men dom arbetslösas, dom utarbetades, dom söderstressades och dom fattiga pensionärernas röst finns inte någonstans i deras spalter.

      Dom ekonomiska klyftorna fortsätter dock att öka och till slut blir klassamhället återigen så uppenbart så att folk måste reagera. Vart det leder till vet ingen, men extremister på båda sidor lär antagligen vädra morgonluft. Då, om inte förr, visar det sig att höger och vänster faktiskt representerar olika sidor i klassamhället och att den menlösa samsyn vi ser idag bara var en illusion utan stöd i den materiella verkligheten.

  • Intressant Kenneth, fast jag har en invändning och den är att så länge vi lever i ett klassuppdelat samhälle så får vänster och höger ganska påtaglig relevans. Klasskillnaderna i Sverige ökar dessutom mest i hela EU- området nu sägs det.
    Vi såg i hamnarbetarstrejken hur vänster och höger klev fram mycket tydligt. Att resten av arbetarrörelsen har gått under i det socialdemokratiska pampväldet betyder inte att motsättningarna på arbetsmarknaden har försvunnit. Många år av nyliberala privatiseringar och skattesänkningar för dom rika har också naggat välfärden och trygghetssystemen hårt i kanten och även där ser vi hur högern, dessvärre tillsammans med sossarna, sluter upp mangrant bakom klasspolitiken.

    Om inte hela välfärdssamhället skall gå under och Sverige bli en lekstuga för olika högerfalanger så krävs det folkligt organiserat motstånd och om vi får se sådant igen, så kommer det sannolikt att kategoriseras som vänster och då dessutom ha ett reellt innehåll.
    Vanligt folks lojalitet med varandra för att försvara sina självklara rättigheter är inte några falska lojaliteter Kenneth och politiken är inte alls bara ett instrument för personligt självförverkligande.

  • @ Öystein Rönne

    Låt mig först vara tydlig med att jag inte skrev mitt svar grundat på gamla oförrätter , och jag har alltså inte tolkat din citerade mening som mobbning. De få gånger som jag ägnat mig åt vad som kunnat uppfattas som mobbning är när jag fått nog av upprepade förlöjliganden och helt ogrundade påhopp på någon kommentator. Moteld , kallar jag det och det har visat sig vara väldigt effektivt , åtminstone för stunden.

    Men som sagt , jag hänger inte fast vid det utan försökte besvara dina påpekanden utifrån att de var ärligt menade , och inget annat.

    Det vore lättare att bemöta dig om du tog ett exempel ur texten där du anser att jag tagit en ståndpunkt som du anser vara malplacerad.

    • Ditt andra stycke var lite avslöjande. Vet inte om du tänkte på det.

      Har du hört talas om talesättet att leva som man lär?

      Min första kommentar i denna tråd innehåller vad jag vill ha sagt. Om du inte förstod vad detta var, läs en gång till. Om du ändå inte förstår, lägg ner. Jag är iaf ganska övertygad om att läsarna förstår.

      Tack för kaffet!

  • @ Jan Norberg

    Nu är ju just din värdighet inte så mycket att skriva hem om. Och om fallet var så att du inte bevärdigar dig med att debattera med mig tycks det konstigt att du ändå känner dig manad att öht bemöta min artikel. Dessutom med någon annans ord , som också har väldigt lite med densamma att göra ??? Läsförståelse…igen.

    Du har absolut ingenting att komma med men kan bara inte låta bli att poppa upp som gubben i lådan…rabblandes meningslösheter. Men en sak har du ju åtminstone vunnit , uppmärksamhet , och det var ju bara det du var ute efter. Så varseg´o.

    Det finns en gammal välbekant fras som lyder ; “You have the right to remain silent”. Ett uttryck du borde begrunda.

  • @ Öystein Rönne

    Till att börja med tror jag att jag i och med tidigare inlägg en masse , gjort ganska klart att jag inte tycker det är ok med mobbning. Och jag är ganska övertygad om att du inte kan ha missat dom. Men nej , för att vara extra tydlig , jag tycker inte det är ok.

    Vidare säger du dig sakna min egen ståndpunkt , för att i nästa rad påstå att jag ger ett intryck av att vilja säga att “så här är det”?

    Ditt resonemang om den bästa utsikten vet jag inte riktigt vad den syftar till.

    • Men då jag skriver “så här är det” menar jag just att du ger sken av att det är ett statement.

      Avseende mobbing kan jag inte se att jag mobbar mer än vad du gör själv. Men det var inte det jag ville framhålla i min kommentar, utan det faktum att du inte tydligt tar egen ståndpunkt i de olika avsnitten, utan bara i princip säger att “så här är det”.

      Observera att jag i min första rad skriver “En intressant artikel Kenneth, där jag kan hålla med om en del.”

      Hoppas att du inte anser att den meningen är att betrakta som mobbing.

  • @ Jan Norberg

    Ja , tyvärr måste jag nog be dig vara något mer konkret än så om du förväntar dig ett konstruktivt bemötande av ditt inlägg.

    • Det är inte mitt inlägg utan vad Patric Engelleau tycker i sakfrågan som jag har publicerat.

      Att debattera med dig är under min värdighet!!!

  • En intressant artikel Kenneth, där jag kan hålla med om en del.

    Det jag saknar är din egen ståndpunkt i de olika avsnitten. Det är ståndpunkten, som kan locka till debatt, där man själv håller med eller inte håller med andra debattörer med ev annan ståndpunkt.

    Du skriver med ett språkbruk, där man får intrycket av att ”så här är det”, som ett Statement. Visst, i vissa fall är det säkert så, men inte alltid.

    Jag vill ge dig ett exempel på vad jag menar:
    Du skriver:
    ”De som utför denna mobbning gör det uteslutande för att de själva känner sig osäkra på sin plats i flocken och under inga omständigheter vill hamna utanför, men någon måste hamna där. Det är en naturlag att vi, precis som alla andra flockdjur, inordnar oss i hierarkier och någon måste hamna längst ner i rangen. Och ingen vill tillhöra förlorarna.”

    Tyvärr tycker jag att det låter som att du tycker att det är ok med mobbing och naturligt p.g.a. en sorts naturlag. Jag vill ju förstås inte tro att det är det du menar, men det låter så p.g.a. ditt eget utelämnade ställningstagande.

    Vidare skriver du i en form som tycks innebära att de teser du framför i någon bemärkelse är sanna och allmänt vedertagna. Jag utgår dock ifrån att det är dina personliga uppfattningar och reflektioner, och dessa är intressanta tycker jag.

    Vad gäller hörnen, så är det nog så att i just hörnen har man den bästa överblicken, då man bara behöver övervaka 90 grader, till skillnad från lång- och kortsidan där det fordras 180 graders kontroll . Bäst utsikt över tillvaron har man nog uppifrån (helikopterseende).

  • Tankeväckande artikel om våra medfödda, mänskliga beteenden. Samma beteende med misstänksamhet mot det okända/okända inkräktare har alltid funnits för släktens överlevnad, som makthavarna tror sig stoppa med alla lika värde “lagen”. Vän eller fiende går igen, men nu är det fosterlandsvänner som förvandltas till fienden.

  • Min gamla lärare i alternativmedicin, avfärdade idrott som ett sätt att träna underklassen o konkurrens.
    Det kan tyckas vara en lite väl cyniskt inställning. Dock lärde sig makten fort att använda den likt antikens, Roms gladiatorspel.”Bröd och skådespel åt folket”, allt för att få massan att kanalisera sin ilska och frustration ut i något kontrollerbart, på behagligt avstånd från de verkliga orsakerna till dess vrede. De styrande har givetvis också sett till att äga båda sidor i såväl t.ex. Krig som idrott dvs. Vem/vilka som vinner vet man redan om innan kriget, matchen, spelen har börjat. Söndagens Damfinal i ishockey-VM, mellan finskorna och amerikanskorna är ett lysande exempel. Bortsett från den lilla detaljen att man fick lite väl öppet styra upp resultatet.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *