Torsten Sandström: Politisk korrekthet är den nya kulturreligionen

4
13
Torsten Sandström, selfie
  Bild: Torsten Sandström, selfie

DEBATT. Det är ingen nyhet att politisk korrekthet (PK) kan beskrivas som en religion, en lära med nya trossatser, som inte bygger på vetenskapligt verifierbara data, utan på politiska värderingar. Nu rör det sig om en identitetspolitik, med sikte på feminism, HBTQ, ett motstånd mot auktoriteter, en relativ syn på vetenskap, en kulturpolitik där allt ses som konst och så vidare.

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. | Kollage av NewsVoice sammansatt av bilder från VideoBlocks.com och Crestock.com

Märkligt nog har den nya PK-religionen även tagit ett snubblande steg mot det globala. Detta märks i en kamp mot koldioxid, mot världsomfattande fattigdom och mot kärnvapen. Om allt detta har jag tidigare skrivit. Den nya dogmatiken kan jämföras med en religion. Det finns nämligen flera intressanta gemensamma mönster hos religiös dogmatik och PK-ism.

Frälsning för troende

Liksom kristendomen är den nya läran individuell i den meningen att frälsning utlovas för den troende. Den bygger också på en helhetssyn i och med att en ny samfälld gemenskap utlovas för den troende församlingen. Det unisona draget är viktigt. Det bygger på en gruppering i vi och dom, dvs de troende och de förtappade. Att enbart ifrågasätta PK-budskapet är således något allvarligt. Det är ett angrepp mot gemenskapen, varom mera snart.

Ovetenskap

All religion appellerar till människornas känsloliv. I centrum står påståenden som inte baseras på fysiska eller biologiska data, utan i stället måste byggas under med politiska eller sociala konstruktioner. Teser som ”att alla människor har lika värde” eller ”att män och kvinnor är lika” är exempel på dogmer som inte baseras på förnuft, utan på politiska värderingar om hur den troende bör uppfatta verkligheten. Rent faktiskt har vissa individer (såsom exempelvis brottslingar) inte större samhällsvärde än andra. Vidare har män och kvinnor delvis olika biologisk konstitution, något som inte bara syns på ett kroppsligt plan, utan också i mentala skillnader rörande benägenhet till våld eller bråk samt en vilja till sammanhållning eller fridfull gemenskap.

Biologiska skillnader vill den nya dogmatiken dölja genom kvasivetenskapliga resonemang om samhällsstrukturer. Det rör sig om osynliga krafter, som från ovan sägs styra individernas liv. I själva verket rör det sig enbart om önskningar eller i bästa fall om val som människor gör med en viss statistisk regelbundenhet.

Känslosamhet

En känsloattityd präglar alltså PK-ismen. Detta syns på flera vis. Ett viktigt exempel är det ökade bruket av psykologi som förklaring till mänskliga relationer. Genom att försöka finna mönster i människors hjärnor – en i hög grad svårutgrundlig källa – kan en mångfald samhällsproblem vinklas dit analytikern själv önskar.

Ett annat mycket aktuellt exempel är tilltagande försök att belägga vissa beteenden med skuld. I diskussionen om den yttre miljön talas således numera om såväl flygskam som skam med att sätta barn till världen.

Prästerskapsintresse

Alla religiösa system har sina präster. Dessa kopplas i allmänhet till samhällsmakten. Det är prästerna som utvecklar dogmatiken. Denna roll delar nationens politiska elit med majoriteten av landets journalister. Politikerna väljer de strategiska frågorna och journalisterna står för det dagliga predikandet. Mediehusens koppling till de dominerande partierna är den bakomliggande förklaringen. En annan är att landets skrivarseminarier lockar till sig elever med en viss typ av vänsterengagemang (som de idogt vidareutbildas i).

Kamp mot oliktänkande

Prästerskapets roll är förstås att trumfa igenom sin lära. Detta sker med stor iver i vårt land.


Motståndarna beskrivs i nedsättande ordalag. Deras motiv ifrågasätts. De buntas ofta samman och åsätts stämpar i stil med ”högernationalister” eller personer ”med rötter i nazismen”.


Det är svårt för mig att belägga, men ändå uppenbart, att en form av medial svartlistning sker av personer, som ifrågasätter den nya PK-dogmatiken. Det främsta beviset är att flertalet kritiker och internetbaserade tidningar med många tusen dagliga följare knappast alls uppmärksammas av de stora mediehusen, såsom exempelvis hos SR/SVT, Bonniers eller Schibsteds. Det är enkelt att förstå. Ideologiska organisationer vill ogärna göra motståndarens röst hörd.

Själva existensens av denna hårda ideologiska styrning av Sverige är oroande. Nationen framstår som avsevärt mer centraliserad idémässigt än våra grannländer.


Mest oroande är tecken som finns på en hårdnande svensk attityd mot dem som ifrågasätter PK-ideologin. Såvitt jag förstår bör en svensk regeringschef mana till öppen debatt, men Sveriges statsminister har flera gånger upprepat att man måste motarbeta dem som ifrågasätter inslag i nationens stora medier.


Journalistens yrke framställs närmast som fritt från klander. Talet om ”fake news” ges också en tydlig bäring mot dem som motarbetar PK. Detta händer trots att de etablerade medierna – i sin iver att presentera det rätta budskapet – dagligen ger prov på falska nyheter.


Jag är uppriktigt bekymrad över den svenska utvecklingen. Makthavarnas vilja att bevara sin ställning går att förklara i termer av en framväxande klass av yrkespolitiker. Journalistkåren framstår som deras transportkompani.


De män och kvinnor som i egenskap av ”den tredje statsmakten” satts att bevaka regering och riksdag gör inte detta ens med kvarts maskin.

Mest maskinkraft går åt för att bedöva eller muntra upp läsare och lyssnare med olika typer av underhållningsinslag. Avsevärd energi förbrukas på att försvara den officiella ideologin och göra den mer smaklig för nationens konsumenter av medier. Kanske är det detta som ska kallas mediesamhällets logik?

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se)


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

4 KOMMENTARER

  1. Bra skrivet. Jag läste i ett inlägg från en skribent i en kvällstidning följande ”Detta kan inte vara sant, det är så helt främmande för hela min världsbild om hur saker är”. Jag tror att PK-ismen har sin grund i en skulptering av en världsbild. Det är en rad olika delar som förs samman och försvaras frenetiskt. Enligt mig så byggs denna skapelse fram från olika håll. Dels har vi kulturpersonligheter, journalister, media, politiker. Men jag tror även att vi har en överklass och delar från näringslivet som tar fram vilka fakta som vi ska tro på och hur vi ska förhålla oss till dessa. Just nu kan ett exempel vara klimatdebatten. Skulle det blåsa någon dag, så ska vi tänka ”utsläpp av koldioxid” och i förlängningen ”mera skatt på detta, så försvinner det”.
    När man förtrollar någon, när man förhäxar någon. När du indoktrinerar en människa så görs alltid detta genom text och tal. Det är inte för inte som stava, ”Spell” betyder bokstavera/stava/förtrollning/trollformel.
    Det blir inte bättre av att vi tittar på tv-program. En form av programmering på distans.

    • Intressant den där tanken om förtrollning. Jag har själv tänkt den tanken. Jämfört med folksagornas eller filmernas förtrollning. Lyckligtvis går förtrollningen att brytas. Jag har själv varit förtrollad så att säga. Men det är inte alltid så lätt. Förtrollnigen kan gå mycket djupt och svensken är starkt auktoritetstroende, tyvärr.

  2. Bra debattinlägg! Visst är det som en religion, eller som en sekt.

    Skrotnisse.
    Riktig trolldom är det.

  3. Tack för kunskapsfyllt inlägg.
    Inga företeelser sker ur tomma intet, allt har en bakgrund. Korrekthetens bakgrund är att dess upphovsmän tjänar på den. Korrektheten är nyliberalismens plog, den banar väg för fortsatt omfördelning från fattiga till rika. Nu får också medelklassen vara med och ge till de som redan har, men besuttna vill ha ännu mer. Naiva, fega eller kanske mutade politiker skyller på marknaden och på en ostoppbar globalisering och går i den globala finanselitens ledband. Systemmedias viktigaste redskap är känslosnyft utan faktaunderlag av korrekta journalister, de okorrekta har för länge sedan placerats i kylskåp eller fått sparken. Korrektheten hos Anders Lindberg/Aftonbladet och Peter Wolodarski/DN är nog svårslagen.
    Stanley Druckenmiller, en hedegefondmanager, som gynnats av politikers beslut, har kallat nuvarande politik för ”den största välståndsöverföringen från medelklassen och de fattiga till de rika någonsin.” Riskbankschef Stefan Ingvers borde ta sig en funderare på varför kronan sjunker som en sten och varför hans penningpolitik med låga eller negativa räntor varken ökar investeringar eller produktiviteten. Att tidigare kriser föregåtts med ohämmad kreditgivning och skuldsättning verkar inte intressera centralbankernas chefer.
    Solidariteten till vanligt folk finns varken hos den politiska eliten eller riksbanken. De som vågar protestera får genast stämpeln rasist i pannan, så andra skräms till tystnad. Stämpelfärgen tillhandahåller de som har sina lador överfyllda med pengar. Om de är svarta så har banker effektiva tvättmasikiner och kan visa vägen till skatteparadisen, medan Svensson utan stjärnadvokater får betala skatt med råge för att rädda vården, skolan, omsorgen och nu klimatet…..Omsorg om vilka borde diskuteras, men icke, allt fortsätter med högre fart.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här