Titti Nordieng skriver om Tom Campbells banbrytande verklighetsmodell

4
2
Titti Nordieng och Thomas Campbell
Titti Nordieng och Thomas Campbell. Foto: Pam Sciambarella, Shoot & Bloom Photography

FILOSOFI & MEDVETENSKAP. “Virtuell verklighet är nästa stora vetenskapliga och kulturella paradigm”. Uttalandet kommer från fysikern och medvetenhetsforskaren Thomas W. Campbell som är aktuell med en serie kvantfysiska experiment med potential att förändra vårt sätt att se på verkligheten och oss själva.

Lever vi i en simulering? Det börjar bli svårt att argumentera mot den möjligheten. Är det inte hög tid att testa simuleringshypotesen? Kanske ligger nästa vetenskapliga paradigm (synsätt inom vetenskapen) närmre än vi tror.

Fysikern och medvetenhetsforskaren Tom Campbell, som arbetat i framkant inom vetenskap och teknik på NASA (National Aeronautics and Space Administration), American National Missile Defense (NMD) och Monroe Institute, har utvecklat en vetenskaplig teori om medvetenhet, My Big Theory of Everything (My Big TOE), som bygger på 40 års forskning. Det är en teori som förklarar och förenar vetenskap och filosofi, fysik och metafysik, sinne och materia, syfte och mening, det normala och det paranormala.

My Big TOE är även ett direkt svar på den efterfrågade teori som förklarar vetenskapen och dess paradoxer ur ett helhetsperspektiv, den som Einstein eftersökte redan på sin tid. Med utgångspunkt i denna teori menar Campbell att det är dags ta ett steg vidare och genom kvantfysiska experiment testa hypotesen om vår verklighet är simulerad, med andra ord om den är virtuell och består av digital information.

Experimenten

Den 17 juni 2017 publicerade Campbell och hans forskarteam en serie expertgranskade kvantfysiska experiment, på International Journal of Quantum Foundations. Han grundade även den ideella  organisationen CUSAC (Center for the Unification of Science And Consciousness).

Nästa steg är att ge ett högt rankat universitet kickstarter-insamlade medel för att utföra fem kvantfysiska experiment, med potential att skriva om vetenskapen i allmänhet och fysiken i synnerhet. Experimenten förväntas genomföras 2019 och ge entydiga belägg för att verkligheten är virtuell och därmed informationsbaserad. Det skulle i sin tur öppna dörren för ett nytt vetenskapligt paradigm.

En omvälvande förändring

Vår mainstream-vetenskap säger att vi lever i en objektiv fysisk verklighet där materia är fundamentalt. Genom att den förutsätts existera självständigt av sig själv behöver människan inte undersöka vad som finns utanför den för att förklara den.

Sannolikt adresserar Campbells teori ett perspektiv som innebär en genomgripande förändring av vår nuvarande verklighetsmodell. Den öppnar även dörren för ett vidare synsätt som utforskar vad som finns bortom vår fysiska verklighet.

Är verklighetens fundament digital information?

Att vår verklighet skulle vara informationsbaserad är en teori som alltmer stöds av universitetens fysikinstitutioner världen över, experimenten kan inte förklaras på något annat sätt. Däremot spekuleras det kring vad som genererar den virtuella verkligheten. För den kan inte simulera sig själv.

Professor Edward Fredkin talar om den ultimata datorn som källa för simuleringen. Han menar att den finns utanför vårt fysiska universum:

”… den är på en annan plats. Om tid, rum, materia och energi alla är konsekvenser av informationsprocessen som körs på den ultimata datorn då är allt i vårt universum representerat av den informationsprocessen. Den plats där den ultimata datorn är, och driver denna process, väljer vi att kalla ”Annan” (eng. Other).”

Fysikern John Wheeler, som definierade begreppet svarta hål, har även gjort upphov till det välkända uttrycket ”it from bit” som definierar verkligheten som digital. Han drar i den här formuleringen en gräns mellan den fysiska verkligheten och dess informationskälla.

Campbell går ett steg längre och menar i sin teori att det är medvetenhet som är källan för simuleringen, vilket skulle betyda att vår verklighet genereras av medvetenhet.

Människan som Avatar

Parallellen till dataspelen ligger nära till hands. Det är även den metafor Campbell använder för att förklara sin teori. Så låt oss ta steget in i spelet. Det skulle innebära att både våra kroppar och verkligheten är virtuella. Här uppstår frågan om vem som spelar oss? Eftersom Avatarerna befinner sig i den här fysiska verkligheten blir den logiska följden att spelarna och spelservern befinner sig utanför vår fysiska verklighet, för det är så en virtuell verklighet fungerar. Så om spelaren och servern inte är fysiska vad är de då?

Campbell menar att både spelaren och servern är medvetenhet. Det skulle betyda att vår medvetenhet är uppkopplad mot en individuell dataström som kommer från en server. Denna dataström definierar vår kropp och verklighet via våra sinnen. Vi tar emot och tolkar information som ger oss synintryck, hörsel, lukt och känsel. Vi (i form av medvetenhet) upplever att vi har en kropp i en verklighet.

Ur det här perspektivet är det inte vår virtuella hjärna utan vår medvetenhet som är spelaren som fattar beslut om vilken lunchrätt vi ska välja eller om vi ska säga upp abonnemanget på Netflix. Det här synsättet skulle även förklara problemet med att hjärnan inte tycks producera medvetenhet.

Det digitala medvetenhetssystemet

En virtuell verklighet skapas av digital information. Det skulle innebära att medvetenhet består av digital information och fungerar som det bakomliggande system som genererar vår verklighet. Campbell benämner det som ett medvetet, socialt, avgränsat informationssystem där vi alla ingår i form av enskilda enheter i ständig interaktion. Hur överlever och utvecklas ett informationssystem? Genom att skapa information. Och här har vi sannolikt källan för vår existens –information i evolution.


Kan det vara så att Campbells teori besvarar den upprepade frågan om meningen med vår existens? Vi kanske kan skönja ett syfte som handlar om att ta hand om vår personliga utveckling. Den tycks dessutom bidra i utvecklingen av ett gigantiskt medvetenhetssystem där vi alla ingår.


I det här resonemanget finns en sannolik förklaring till varför vår verklighet tycks vara designad som ett spel som levererar utmanande upplevelser. De triggar oss att göra val och uppleva dess konsekvenser, vilket får oss att utvecklas eller levla som gamers säger. Kan det vara så att val som handlar om omsorg om andra får oss att växa och främjar evolutionen av vår medvetenhet och att vi funktionellt sett då skapar information i det underliggande medvetenhetssystemet? Om vi vänder på det, skulle självcentrerade rädslobaserade val inte bara skapa oreda i den virtuella verklighet vi upplever, utan även i den medvetenhet vi alla tycks vara delar av.

Antaganden om spelare från andra civilisationer håller inte

Spekulationerna är flera i debatten om vår virtuella verklighets existens. Entreprenören Elon Musk är inte ensam om sitt antagande om att människans “spelare” skulle befinna sig i en mer avancerad civilisation. Frågan är bara vem som skulle ha tålamod att spela dessa jordiska Avatarer 24/7 och se till att de går på toaletten, sover, stirrar på en skärm på jobbet eller ligger stilla i sängen när de har influensa? Det låter varken som ett meningsfullt eller spännande spel.

Inte heller stöter vi på frysta människor i vänteläge vars spelare tagit en paus. Att andra civilisationer skulle spela oss är även en funktionell omöjlighet då både spelservern och spelarna måste befinna sig utanför Avatarernas och spelets verklighet, alltså inte på en annan planet i samma fysiska universum, men om vi låter vår medvetenhet bli spelaren faller bitarna på plats. Den är inte fysisk och därmed inte en del av verkligheten vi upplever att vi är i.

Den virtuella verklighetens konsekvenser

Sannolikt står vi inför ett paradigmskifte som inte bara kan ge oss möjlighet att förstå de vetenskapliga paradoxerna, det tycks även vara ett paradigm med potential att ge oss djupare insikt om vår existens. En insikt som kan påverka vår syn på oss själva och världen, som kan ge oss motivation att vara uppmärksamma på de val vi gör varje dag och ta vara på möjligheten att växa som människor. Att aktivt bidra i evolutionen av medvetenhet för en bättre virtuell värld.

Text: Titti Nordieng, kommunikationskonsult och författare | Foto: Pam Sciambarella, Shoot & Bloom Photography

Mer information om Tom Campbell

Läs mer av Titti Nordieng

4 KOMMENTARER

  1. Alltför bra för att vara sant. Chip istället för Pass https://www.gazeta.ru/tech/2019/04/14/12301447/chips.shtm
    Vid första anblicken är den biometriska identifieringen av en person idealisk. Det är faktiskt en integrerad del av människan som ett biologiskt system, en uppsättning egenskaper som ges till oss från födseln. Till skillnad från ett pass är körkort, kreditkort och biljetter, biometri alltid med oss. Du kommer aldrig att glömma ditt ansikte, ögon, röst, elever och fingeravtryck hemma.
    Ett implanterat chip är också alltid med dess ägare, men till skillnad från biometri kan ytterligare information registreras på den. Utsikten att passera några sekunder passkontroll på flygplatsen, omedelbart att få ett ombordstigningspass eller pengar från en bankomater, att gå till en konsert eller ett sportevenemang bara genom att “visa” ditt ansikte ser verkligen ut att vara attraktivt.
    Experter noterar också att biometrisk autentisering är det enda sättet att öka kapaciteten hos objekt med stor mänsklig trafik.Vi själva har testat några arbets offentliga biometriska lösningar: biometrisk passage till hölls i Barcelona Mobile World Congress, biometriska enheter US Customs and Border Protection i New York flygplatser, Bagage Leverans till maskiner Delta Airlines . I alla dessa fall sparar dessa lösningar betydligt tid för passagerare och besökare.
    Vladimir Maximov , chef för affärsutvecklingsavdelningen Toshiba Rus, säger att enligt SITA-prognoserna år 2036 kommer antalet flygpassagerare att fördubblas och nå 7,6 miljarder.
    “Det här är en stor belastning på infrastrukturen. Det har länge varit flaskhalsen i flygindustrin att kontrollera dokument på flygplatser. Godkännande av passagerare i en enda biometrisk databas kommer påtagligt att påskynda passkontrollen och ombordstigning av ett flygplan, säger experten.
    Biometrics gick hårt in i bankverksamheten. Enligt Visa Europe, i mobila banker, använder 75% av ungdomar biometri för att bekräfta betalningar.
    Ansiktsbyte fungerar inte
    Frågan uppstår, varför är den totala introduktionen av offentlig biometrisk autentisering, och ännu mer, skakar chipisering människor så mycket? Dessa rädslor, välgrundade, matar många skäl. Det är också viktigt här som mest aktivt främjar denna teknik, som blev drivkrafterna för massintroduktionen av biometri.
    Å ena sidan är detta den del av statliga institutioner som kallas brottsbekämpande organ och specialtjänster. Å andra sidan är det banker, försäkrings- och transportföretag. Samverkan med alla dessa institutioner är mycket känslig för den genomsnittliga personen, eftersom dessa är områden relaterade till hans ekonomi, hälsa, säkerhet och relationer med staten. Det är de områden i vårt liv där priset på ett tekniskt fel eller konsekvenserna av skadlig verksamhet hos tredje part är mycket hög.
    När det gäller implantation av chips är formellt denna teknik inte ny och har länge använts, till exempel för märkning av stora djur. Men även med den mest våldsamma blicken på denna teknik när den tillämpas på en person uppstår många frågor.
    Är det säkert att implantera chips, fysiskt och mentalt? Vem lagar lagligen data på chipet? Vem kommer att ha tillgång till dessa uppgifter? Kan jag hacka dem?
    Det finns inga svar på dessa frågor, precis som det inte finns någon rättslig grund för att lita på utvecklingen av enhetliga regler för användning av implanterade marker.
    Biometri och chipisering av dokument ser mindre chockerande ut, introduceras i etapper och mindre smärtsamma. Till exempel orsakar moderna biometriska pass några negativa känslor för alla, men biometri som ett sätt att få tillgång till och upptagande väcker också många frågor.
    Experter från IDX, ett företag som arbetar med fjärridentifiering, har identifierat flera flaskhalsar av denna teknik i sina kommentarer för Gazety.Ru. Först lagras biometriska attribut i digitalt format. Om dina biometriska data äventyras, kan du inte ändra dem, till skillnad från inloggning och lösenord.

    Kanske kommer några förfaranden för “rehabilitering” av komprometterade biometri att uppfinnas, men uppenbarligen blir det svårare än förändringen av hemliga kombinationer.
    Analysanalytiker Alexey Boyko, MForum Analyst, ger liknande anledningar : “Om någon har hackat ditt konto behöver du bara ändra ditt lösenord till en mer tillförlitlig. Men om någon hackar din biometri blir han i huvudsak dig. Tänk dig att någon satt på en mask som skrivs ut på en 3D-skrivare och fick tillgång till dina pengar, konfidentiell information eller kritisk stadsinfrastruktur. Masken, vars utformning helt motsvarar ditt ansikte, som fotograferades för detta från flera vinklar eller “samlades” från en uppsättning av dig själv i sociala nätverk. ”
    Enligt Boyko kan många, om inte alla biometriska indikatorer falska om så önskas, och som teknik utvecklas.
    “Jag är rädd att detta kommer att bli en konstant konkurrens – biometriska system kommer att bli alltmer sofistikerade, liksom metoder för att simulera biometriska data. Och oavsett hur bekväm de biometriska metoderna är, i vissa fall vill jag verkligen lämna de gamla gamla lösenorden, säger experten.
    Alla experter pollade av Gazeta.Ru notera att konsekvenserna av hackande biometrisk information kommer att bli allvarligare än bara en stulen login / lösenord.
    Många företag, som presenterar sin biometriska teknik, berättar bara om “succeshistorier” och statistik om misslyckade projekt och deras konsekvenser är inte annonserade.
    Vladimir Maksimov noterade flera misslyckanden vid genomförandet av urbana CCTV-program: “Ett negativt exempel på London är allmänt känt, där ett automatiskt ansiktsigenkänningssystem infördes, men för hela 2018 producerade systemet 98% falska positiva. Det finns ett olyckligt New York-experiment med erkännandet av motoristernas ansikten, vilket misslyckades eländigt. Stadens myndigheter ville söka efter terrorister på det här sättet, men för högt kunde en flödeshastighet inte “fånga” ledarnas ansikten. ”
    Samtidigt noterade han som andra experter att en av de viktigaste sårbarheterna för biometrisk autentiseringsteknologi är att säkerställa säkerheten för data som lagras på servrar eller lokalt och är utsatta för cyberattacker.
    Läskiga utsikter
    År 2015 “Försvann” data på 5,6 miljoner utskrifter. I 2016, i Filippinerna, bröt hackare in i den lokala valkommissionens databas – då läckte personuppgifterna om 55 miljoner registrerade väljare, inklusive passinformation och fingeravtryck, åt sidan.
    Experter noterar att med korrekt kryptering kommer riskerna för hacking och dataförlust att bli lägre, men de kommer aldrig att vara lika med noll.
    En annan viktig fråga är missbruk av möjligheter som erbjuds av biometri.
    När det finns en tillitskris i statliga institutioner i många länder skrämmer de möjligheter som sådana system presenterar i händerna på inkompetenta eller skadliga handlingar från staten att skrämma människor.
    Samma övervakningssystem i Kina, mer ambitiöst och avancerat än i USA och Europa, påminner oss om dystopier om totala kontrollföreningar. Europeiska och amerikanska observatörer är särskilt bekymrade över kopplingen av biometri till systemet för socialt betyg, med efterföljande separation av medborgarnas rättigheter och skyldigheter beroende på deras status. Hittills har ett sådant experiment utförts endast i vissa provinser i Kina, men har redan uppmärksammat hela världen.
    Till exempel, år 2018, kunde ägarna av lågt socialt betyg inte köpa cirka 23 miljoner biljetter till flygplan och tåg. Dessa data presenteras i februarirapporten från National Center for Public Credit Information (NPCIC). År 2018 nådde totalt antal “svarta listor” i Kina 51 och 3,59 miljoner människor tillkom.

    Förresten är “svartlistor” inte alls kinesiska kunskaper. Amerikanska och europeiska banker, försäkring och flygbolag introducerade dem för många år sedan.
    En av de viktigaste idéerna hos experter som är involverade i påverkan av biometri och chipisering på vardagen är att dessa tekniker fungerar som en katalysator. Det är med hjälp att det är möjligt att både lätta så mycket som möjligt och göra livet så svårt som möjligt. Framväxten av ett så kraftfullt verktyg i händerna på stora företag och staten och riskerna i samband med denna process orsakar välgrundade rädslor även bland de mest förnuftiga människorna.

  2. Tack Korp
    Naiviteten är stor, speciellt när det handlar om teknikbundna system. De flesta ledare eftersträvar makt, det är också synonymt med det moderna samhället. Skillnaden när populationer blir så stora och spretig att en fysisk övervakning närmar sig det omöjliga. Att ersätta den “naturliga” övervakningen, dvs det sociala samhällets (gruppens) ansvar med ett övergripande system som kan tas över och styras av en allsmäktig despot ger full anledning att söka andra vägar. Man kan fråga sig hur många i Sverige/Europa som skulle rösta på någon av dagens despoter i världen. Det tog väl ca 10 – 15 år för Hitler att ta över, med stort acklamation. Den tidigare Vi/Dom debatten som fördes av olika despoter har blivit “vardagsmat” här. Det är få samhällen i världen som är så naiva som det svenska, inräknat politiker och flertalet vanliga medborgare (de röstande). Den naiva drömtillvaron som torgförs försvinner alltmer i en dimma av omöjliga löften och förutsägelser.
    Den dimmiga diskussion som eventuellt förekommer gällande det framtida samhället och den idag omhuldade datoriseringen förbereder på inget sätt medborgarna och systemet på en eventuell massiv arbetslöshet. Det ger all anledning att vara skeptisk. Om vi inte har någon egen diskussion blir vi tvungna att ta över någon annans ide’. Problemet är då, eftersom man inte fört denna diskussion är man inte riktigt förberedd, risken är då stor att man väljer/tar över ett system som inte passar. Som det är nu följer vi i spåren av det gamla DDR, de tyckte i början att det var ett himmelrike. Felet var att man hade tryckt på väntaknappen och när verkligheten knackade på var det slut med den eventuella framgången. Det vi i dagligt tal kallar EU lider av ett antal systemfel, något som EU-parlamentet inte tycks bekymra sig så mycket över. Ett av dessa systemfel kallas Brexit.
    Debatter i Sverige och de inbjudna deltagarna som ska diskutera samhällets riktigt stora frågor är så otroligt av-intellektualiserade att framtiden varje gång försvinner i ett ännu mer förtätat töcken.
    Vi talar mycket om Skola, Vård och Omsorg i åratal. Men vi har skapat ett dyrt och dåligt byråkratiskt och odemokratiskt system. Det är egentligen ett systemfel som vi pratar om, och det är en produkt av något som var bra i början men som inte har följt en naturlig utveckling utan det är alltmer en politisk produkt som idag alla partier måste ta ansvar för. Politiskt mod är väl inte precis något som är gångbart i Sverige, men det visar att man inte kan eller vill ta ansvar.

  3. Det är många som resonerar om verkligheten som simulering. Min variant är att vi ingår i ett återkopplat system och att alla partiklar är faslåsta delar av det återkopplade systemet. Dvs våg-partikel dualiteten förklaras utan partiklar som fundamentala entiteter. Men eftersom vi inte kan uppfatta ngt annat än dessa fysiska partiklar betyder det att vi själva är faslåsta i perfekt synk med den återkopplade slingan. Vi kan inte med nuvarande vetande undersöka slingans egenskaper utanför det fasläge vi själva är låsta till. I viss mån kan man dra parallellen med en beräkningscykel i en dator men jag brukar inte se det så. Jag föredrar att inte tänka mig ngn hierarkisk modell där man är tillbaka vid att man måste förklara hur den övre nivån har uppkommit.

    Slingan ingår i en för oss osynlig värld ungefär som en utomrumslig dimension. Men det är inte mystiskt ty vår egen rumtid är en funktionell teknikalitet och inget absolut. Om man kunde överblicka den osynliga delen en smula skulle den kanske te sig kaotisk och först vid en ännu bättre överblick som en ordnande process. En meningsskapande intelligent process.
    För att realisera en vacker och funktionell verklighet krävs det antagligen utprovningar varur den ordnande processen selekterar ett optimalt resultat och sen räknar fram nästa. Det verkar rimligt att de förkastade varianterna förblir osynliga. Och att vår tid bara stegas fram i takt med lyckade utprovningar.
    Om man ser universum som ett ingenjörsprojekt tror jag man har större chans att utvidga vetandet. Om vår rumtid bara är teknikaliteter finns inte de vanliga begränsningarna för vad som är för osannolikt. Implicit är sannolikhet kopplat till ett tidsbegrepp. I andra tidsbegrepp kan det tidigare osannolika bli 100% säkert.

  4. Intressant artikel, och visst skapar vårt medvetande den verklighet som vi befinner oss i. Men så länge ekonomiska och politiska incitament får styra mänskligheten istället för ett individuellt baserat humansystem så blir hela paketet med biometri bara ett jättelikt kontrollorgan för någon som “tjänar” på det. I grunden är ju människan skapad som en empatisk varelse men det finns hela tiden krafter som vill driva en annan agenda. Den dagen man börjar samköra begreppen vetande och medvetande så kommer många lampor att tändas. Utmärkt kommentar Peter G, när något som tid-rum fungerar i samverkan och implicit blir det via en invers. Dewey B. Larson hade en hel del om detta i sin teori om reciprocitet.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here