Titti Nordieng skriver om Tom Campbells banbrytande verklighetsmodell

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 14 april 2019
- NewsVoice redaktion
Titti Nordieng och Thomas Campbell. Foto: Pam Sciambarella, Shoot & Bloom Photography
Titti Nordieng och Thomas Campbell
Titti Nordieng och Thomas Campbell. Foto: Pam Sciambarella, Shoot & Bloom Photography

FILOSOFI & MEDVETENSKAP. “Virtuell verklighet är nästa stora vetenskapliga och kulturella paradigm”. Uttalandet kommer från fysikern och medvetenhetsforskaren Thomas W. Campbell som är aktuell med en serie kvantfysiska experiment med potential att förändra vårt sätt att se på verkligheten och oss själva.

Lever vi i en simulering? Det börjar bli svårt att argumentera mot den möjligheten. Är det inte hög tid att testa simuleringshypotesen? Kanske ligger nästa vetenskapliga paradigm (synsätt inom vetenskapen) närmre än vi tror.

Fysikern och medvetenhetsforskaren Tom Campbell, som arbetat i framkant inom vetenskap och teknik på NASA (National Aeronautics and Space Administration), American National Missile Defense (NMD) och Monroe Institute, har utvecklat en vetenskaplig teori om medvetenhet, My Big Theory of Everything (My Big TOE), som bygger på 40 års forskning. Det är en teori som förklarar och förenar vetenskap och filosofi, fysik och metafysik, sinne och materia, syfte och mening, det normala och det paranormala.

My Big TOE är även ett direkt svar på den efterfrågade teori som förklarar vetenskapen och dess paradoxer ur ett helhetsperspektiv, den som Einstein eftersökte redan på sin tid. Med utgångspunkt i denna teori menar Campbell att det är dags ta ett steg vidare och genom kvantfysiska experiment testa hypotesen om vår verklighet är simulerad, med andra ord om den är virtuell och består av digital information.

Experimenten

Den 17 juni 2017 publicerade Campbell och hans forskarteam en serie expertgranskade kvantfysiska experiment, på International Journal of Quantum Foundations. Han grundade även den ideella  organisationen CUSAC (Center for the Unification of Science And Consciousness).

Nästa steg är att ge ett högt rankat universitet kickstarter-insamlade medel för att utföra fem kvantfysiska experiment, med potential att skriva om vetenskapen i allmänhet och fysiken i synnerhet. Experimenten förväntas genomföras 2019 och ge entydiga belägg för att verkligheten är virtuell och därmed informationsbaserad. Det skulle i sin tur öppna dörren för ett nytt vetenskapligt paradigm.

En omvälvande förändring

Vår mainstream-vetenskap säger att vi lever i en objektiv fysisk verklighet där materia är fundamentalt. Genom att den förutsätts existera självständigt av sig själv behöver människan inte undersöka vad som finns utanför den för att förklara den.

Sannolikt adresserar Campbells teori ett perspektiv som innebär en genomgripande förändring av vår nuvarande verklighetsmodell. Den öppnar även dörren för ett vidare synsätt som utforskar vad som finns bortom vår fysiska verklighet.

Är verklighetens fundament digital information?

Att vår verklighet skulle vara informationsbaserad är en teori som alltmer stöds av universitetens fysikinstitutioner världen över, experimenten kan inte förklaras på något annat sätt. Däremot spekuleras det kring vad som genererar den virtuella verkligheten. För den kan inte simulera sig själv.

Professor Edward Fredkin talar om den ultimata datorn som källa för simuleringen. Han menar att den finns utanför vårt fysiska universum:

”… den är på en annan plats. Om tid, rum, materia och energi alla är konsekvenser av informationsprocessen som körs på den ultimata datorn då är allt i vårt universum representerat av den informationsprocessen. Den plats där den ultimata datorn är, och driver denna process, väljer vi att kalla ”Annan” (eng. Other).”

Fysikern John Wheeler, som definierade begreppet svarta hål, har även gjort upphov till det välkända uttrycket ”it from bit” som definierar verkligheten som digital. Han drar i den här formuleringen en gräns mellan den fysiska verkligheten och dess informationskälla.

Campbell går ett steg längre och menar i sin teori att det är medvetenhet som är källan för simuleringen, vilket skulle betyda att vår verklighet genereras av medvetenhet.

Människan som Avatar

Parallellen till dataspelen ligger nära till hands. Det är även den metafor Campbell använder för att förklara sin teori. Så låt oss ta steget in i spelet. Det skulle innebära att både våra kroppar och verkligheten är virtuella. Här uppstår frågan om vem som spelar oss? Eftersom Avatarerna befinner sig i den här fysiska verkligheten blir den logiska följden att spelarna och spelservern befinner sig utanför vår fysiska verklighet, för det är så en virtuell verklighet fungerar. Så om spelaren och servern inte är fysiska vad är de då?

Campbell menar att både spelaren och servern är medvetenhet. Det skulle betyda att vår medvetenhet är uppkopplad mot en individuell dataström som kommer från en server. Denna dataström definierar vår kropp och verklighet via våra sinnen. Vi tar emot och tolkar information som ger oss synintryck, hörsel, lukt och känsel. Vi (i form av medvetenhet) upplever att vi har en kropp i en verklighet.

Ur det här perspektivet är det inte vår virtuella hjärna utan vår medvetenhet som är spelaren som fattar beslut om vilken lunchrätt vi ska välja eller om vi ska säga upp abonnemanget på Netflix. Det här synsättet skulle även förklara problemet med att hjärnan inte tycks producera medvetenhet.

Det digitala medvetenhetssystemet

En virtuell verklighet skapas av digital information. Det skulle innebära att medvetenhet består av digital information och fungerar som det bakomliggande system som genererar vår verklighet. Campbell benämner det som ett medvetet, socialt, avgränsat informationssystem där vi alla ingår i form av enskilda enheter i ständig interaktion. Hur överlever och utvecklas ett informationssystem? Genom att skapa information. Och här har vi sannolikt källan för vår existens –information i evolution.


Kan det vara så att Campbells teori besvarar den upprepade frågan om meningen med vår existens? Vi kanske kan skönja ett syfte som handlar om att ta hand om vår personliga utveckling. Den tycks dessutom bidra i utvecklingen av ett gigantiskt medvetenhetssystem där vi alla ingår.


I det här resonemanget finns en sannolik förklaring till varför vår verklighet tycks vara designad som ett spel som levererar utmanande upplevelser. De triggar oss att göra val och uppleva dess konsekvenser, vilket får oss att utvecklas eller levla som gamers säger. Kan det vara så att val som handlar om omsorg om andra får oss att växa och främjar evolutionen av vår medvetenhet och att vi funktionellt sett då skapar information i det underliggande medvetenhetssystemet? Om vi vänder på det, skulle självcentrerade rädslobaserade val inte bara skapa oreda i den virtuella verklighet vi upplever, utan även i den medvetenhet vi alla tycks vara delar av.

Antaganden om spelare från andra civilisationer håller inte

Spekulationerna är flera i debatten om vår virtuella verklighets existens. Entreprenören Elon Musk är inte ensam om sitt antagande om att människans “spelare” skulle befinna sig i en mer avancerad civilisation. Frågan är bara vem som skulle ha tålamod att spela dessa jordiska Avatarer 24/7 och se till att de går på toaletten, sover, stirrar på en skärm på jobbet eller ligger stilla i sängen när de har influensa? Det låter varken som ett meningsfullt eller spännande spel.

Inte heller stöter vi på frysta människor i vänteläge vars spelare tagit en paus. Att andra civilisationer skulle spela oss är även en funktionell omöjlighet då både spelservern och spelarna måste befinna sig utanför Avatarernas och spelets verklighet, alltså inte på en annan planet i samma fysiska universum, men om vi låter vår medvetenhet bli spelaren faller bitarna på plats. Den är inte fysisk och därmed inte en del av verkligheten vi upplever att vi är i.

Den virtuella verklighetens konsekvenser

Sannolikt står vi inför ett paradigmskifte som inte bara kan ge oss möjlighet att förstå de vetenskapliga paradoxerna, det tycks även vara ett paradigm med potential att ge oss djupare insikt om vår existens. En insikt som kan påverka vår syn på oss själva och världen, som kan ge oss motivation att vara uppmärksamma på de val vi gör varje dag och ta vara på möjligheten att växa som människor. Att aktivt bidra i evolutionen av medvetenhet för en bättre virtuell värld.

Text: Titti Nordieng, kommunikationskonsult och författare | Foto: Pam Sciambarella, Shoot & Bloom Photography

Mer information om Tom Campbell

Läs mer av Titti Nordieng

ArcanumSkolan 2024

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq