DEBATT. Torsten Sandström listar vad svenska politiker är sämst på. På första plats kommer bostadspolitiken. “Innan svenska folket ska tvingas ge ett ineffektivt stöd till utlandet bör enligt min mening det egna folkets boende tryggas.”

Torsten Sandström, selfie
Torsten Sandström, selfie

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. | Bild: Gammalt hus i Sverige. Licens: CC0, Creative Commons

Det är svårt att bestämma vilket problem som landets politiker missköter mest. Uppräkningen blir lång.

  • Är det skatterna som rakat i höjden?
  • Eller försvaret som först nära nog lagts ned, för att därefter ges ett nytt darrigt liv?
  • Möjligtvis en arbetsmarknad som lämnar invandrare utan jobb pga alltför höga löner för oskolad personal?
  • Eller är det kanske EU som belastar svensk budget, samtidigt som oläsbara monsterlagar i stil med GDPR kostar företag och allmänhet pengar respektive besvär?
  • Troligtvis säger någon sjukvårdens långa och tunga köer?

Men trots stenhård konkurrens vill jag ändå peka ut bostadspolitiken som det svenska politiska systemets superelände. Varför den föga smickrande topposition?

Social dignitet. Frågan om tak över huvudet är en grundläggande förutsättning för ett bra liv. I ett samhälle där det stora flertalet medborgare flyttat till staden blir byggandet av bostäder en viktig samhällsfråga. Den offentliga makten måste skapa övergripande normer så att individerna själva kan göra dynamiska bostadsval. Det duger inte med bidrag samt en hyres-, skatte- och planreglering som leder till inlåsning. Bostadsfrågan måste marknadsanpassas och avregleras, så att ett vettigt byggande sätts igång.

Varaktighet. Eländet har många decennier på nacken. Under mer än femtio års tid har svenska politiker gynnat boende i villor och bostadsrätter. Även centralt belägna hyresrätter har via lagstiftning blivit en golden handshake. Handeln med svartkontrakt blomstrar.

Korporativism. Inlåsningen syns tydligast i att S-partiets stödorganisation Hyresgästföreningen i svensk lag getts mandat att hålla ner hyrorna för attraktiva bostäder i centrala lägen samt spika hyresnivån för andra lägenheter. I detta lagreglerade hyresinferno  agerar även ett antal offentliga myndigheter genom krav på detaljerade planer och kvalitetsnivåer. Detta har gjort det närmast omöjligt bygga snabbt och billigt. Själva tanken om en friare bostads- och hyresmarknad har blivit en styggelse för politiker och byråkrater. Ändå förefaller friare marknadsrörelser vara den enda tänkbara – och hittills oprövade – lösningen på dagens problem.

Skatte-elände. Ett stort problem är de drivkrafter för boendet som landet ledande politiska partier bestämt i svensk skattelagstiftning. Den generositet som politikerna visar bostadsköp via banklån är helt enkelt orättfärdig! Avdragsgilla räntor till 30% samt i praktiken närmast slopad beskattning av bostäders värde. Utan att återgå till forna tiders extrema skatt på taxeringsvärden är det rimligt att skapa ett avgiftssystem som tydligare belastar dyrbara villor än billigare. I alla civiliserade länder beskattas fast egendom på grund av att det är enkelt effektivt. Vidare skapar slopade ränteavdrag och fastighetskatt lägre priser på villor och bostadsrätter. Därmed kanske en öppning för unga att komma in på bostadsmarknaden? Men i vart fall ett stopp för den hiskeliga tanken om att göra det som kallas en ”bostadskarriär”.

Bidragselände. Många svenska hushåll uppbär bostadsbidrag på mellan 20.000 till 30.000 kronor per år. Det är kanske rimligt, med hänsyn till skatteförmåner som boende i villor och hyresrätter får. Men bostadsbidrag blir kontraproduktiva. Incitament till billigare bostadsproduktion och lägre hyror försvinner. Sak samma med lusten att jobba mer för att öka lönen (med minskat bidrag som följd). Bostadsbidragen låser in människorna i S-partiets och Hyresgästföreningens centraliserade modell. Alltså i en konstruktion som basunerar ut att statlig politisk styrning krävs för bostadsmarknaden. Resultatet av styrningen har blivit att svensk bostadsmarknad förlamats.

Ljusblå dunster. I höstens riksdagsval såg vi affischer från de etablerade politiska partierna, som utlovade fler lägenheter och lägre hyror. Man behöver inte ha gott minne för att konstatera att liknande löften utlovats under decennier. På så vis har en misskött bostads- och skattepolitik gett den politiska eliten gyllene argument i många valrörelser. Vill man vara cynisk tycks det vara argument som ledande politiker inte vill vara utan. Svensk bostadspolitik är alltså genomdålig, helt enkelt. Det är delvis en följd av en rutten skattepolitik och mängder av byråkratiska felsteg.

Vad bör ske? Lösningen är ingen kvick fix. Men en första del i en avreglering är ett slopande av hyresregleringen och en rejäl förenkling av planlagstiftningen. Marknadshyror och snabbare samt friare byggande är alltså ett mycket viktigt steg.

Ett andra steg är ett nytt skattetänk. Ponera att statsskatten sänks med exv tio procent rakt över. Detta bör medföra att boende i villor och bostadsrätter klarar av ett slopande av ränteavdragen (vid beskattningen) och kan betala banken helt ur egen ficka. Även några hyresgäster får på så vis ut mer av sin lön, så att de kan strykas som mottagare av bostadsbidrag. Men det rör sannolikt en begränsad krets. De övriga bör ges en total befrielse från skatt, så länge lönen inte räcker för att täcka hyran.

Det hyresproblem som ändå kvarstår rör de mottagare av bostadsbidrag som har mycket låga inkomster av lön eller pension (och inte betalar skatt). I ett tredje steg måste därför bostadsbidragen läggas om. Sannolikt krävs någon form av bidrag. En pragmatisk lösning är att staten tar vad som behövs från SIDA:s budget på idag omkring 42 miljarder. Varför inte omfördela 50 % av detta anslag så att utgifter för bostadsbidrag och den sänkta statsskatten (se ovan) kompenseras? Innan svenska folket ska tvingas ge ett ineffektivt stöd till utlandet bör enligt min mening det egna folkets boende tryggas.

Någon invänder kanske att privata byggare och ägare av hyresfastigheter gynnas av mina förslag. Ungefär som dagens banker kammar hem pengar på skattesubventionerad utlåning till ägare av privatfastigheter.

Jag inser risken. Men jag utgår från att en avreglering skapar incitament för ett rejält ökat utbud av bostäder. Häri ligger samtidigt en prispress nedåt på hyrorna i nyproduktionen (och upp till marknadsnivån i centrala lägen). Och framför allt innebär ett ökat utbud att fler får tak över huvudet. Alltså sammantaget: mindre politik och mer verkstad. Precis vad vårt land behöver!

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se)

7 KOMMENTARER

  1. Bra Torsten att du tar upp denna problematik. Men man behöver nog inte lista ut vem som tar den första platsen på vad som är värst – för hela listan borde vara på toppen.
    Våra politiker säger; – Oj, vi visste inte att så många ”flyktingar” skulle vara intresserade av ett kontokort och fri bostad och fri sjukvård och betald arbetslöshet osv.

    – Jo, det visste dom, säger jag, det kallas för en avsiktlig och utstuderad nedmontering av det svenska samhället, för dom är ju inte dumma, bara onda. Så det var ingen slump att det blev så här, för om det var slumpen som rådde då hade det ju kunnat gå likadant för t.ex. Ungern, Polen och Portugal. – Nä, våra politiker vet precis vad dom gör, när dom river ner vårt gamla fina Sverige.

  2. Varför komma med nya förslag? Jag kom på ett partinamn i meditation idag “Absolut Perfekt”. Folk är ju uppenbarligen fullkomligt nöjda med tillståndet såsom de röstar. T.o.m. de partier som ligger under 4% är ju nöjda med att de inte får mandat i Riksdagen.

    Vad tror ni? Ett parti för absolut acceptans? – Meddela mig på VP, för härifrån meddelas jag inte via wp-skriptet. Kanske CIA:s FB-skript som blockerar, vad vet jag?

  3. Eller delar slopa den snåriga och långbänken hos diverse statliga myndigheter samt lagstiftningen kring byggande och även den så kallade svenska byggnormen som bland annat består av:

    – Boverkets byggregler (2011:6) – föreskrifter och allmänna råd.
    – Plan- och bygglagstiftningen.

    Bara regler kring inomhusmiljö är tämligen omfattande: Regler gäller om bullernivån, regler om ljus i byggnader, regler om ventilation etc. Vidare en snårig djungel bara om säkerhet.

    Sedan har vi bostadsutformning (en så löjlig grej som takhöjden bara…Vidare regler om energieffektivt. Allt måste följas till punkt och pricka som t ex för högsta tillåtna energianvändning som anger hur mycket energi, mätt per kvadratmeter golvarea, som en byggnad får använda per år.

    Söka bygglov, med fullständiga ritningar som kostar mycket pengar att få fram som dessutom är bygglovet tidsbegränsat (eller marklov) alltid gäller anmälningsplikt. När vi ändå håller på så varför inte rivningslov. Massor av byråkrater som bestämmer. Klart som attan att det blir dyrt att bygga. Sedan måste man vänta på byggnadsnämnden för satt få ett så kallat startbesked. Sedan alltid följa kontrollplan. Certifierade Kontrollansvariga krävs alltid. Allt kostar. Sedan tekniskt samråd som ska hållas hos byggnadsnämnden. Vidare ska byggnadsnämnden komma på platsbesök. Sedan slutsamråd och slutbesked. Tillsynsmyndigheterna är framförallt byggnadsnämnden men även länsstyrelsen, boverket (ibland till och med regeringen) samt arbetsmiljöverket. Minsta lilla det bryts eller på annat sätt att byggherren inte når upp så kommer byggsanktionsavgifter, som fördyrar byggande annars eventuellt förelägganden eller till och med förbud. Ärenden kan sedan studsa mellan kommunen och byggnadsnämnden men även länsstyrelsen.

    Sedan alla dessa regler om byggande: Boverkets konstruktionsregler, alla regler kring byggprodukter, som ska uppfylla de så kallade tekniska egenskapskraven – dels svenska men även EU har egna regler inte nog med detta, det finns också regler kring hur man får och inte får sälja byggprodukter, använda byggprodukter.

    Vidare krav och regler hur plan- och bygglagstiftningen har på byggnader vad gäller t ex skyltar och ljusanordningar, tomter, allmänna platser osv, osv.

    Detta sammantaget (svenska byggnormen) gör att det blir oerhört kostsamt att bygga; samtidigt hör man i debatten att det behövs fler billiga bostäder åt bland annat studenter och unga människor. Hur sjutton ska man kunna bygga billigt och samtidigt följa den svenska byggnormen?

  4. Ja menar mänskligheten började med att bo i grottor. Sedan möjligen byggde de enkla hyddor av lera och halm, tält, iglos eller kåtor. Sedan följt av något som måste kallas för hus, gjort av sten eller trä. Neandertalare byggde sina hus av mammutben. Hus bygger man av det som det finns gått om i närheten: sten, lera, sand, tyg, trä, djurhudar och nu betong. Detta då det krävs stora mängder av ett visst material för att få ihop till ett helt hus. Fanns det gått om guld i närheten skulle man även kunna bygga hus av guld.

    Människor har alltid uppfört byggnader för att bo i. Mänskligheten har inte utvecklats genom historien genom att vara och förbli bostadslösa. Historiskt sett har kraven hela tiden höjs, så då undrar man var det ska sluta, om det nu någonsin kommer att ta slut vad gäller byggregler? Hur är det i andra länder? Varför kan vi inte pröva en annan modell? Något som är enklare och billigare. Det måste gå på något sätt att kunna bygga billigare då det är exakt vad människor gjort genom hela historien och överlevt. Eller finns det en politisk vilja att vi ska ha bostadslösa. Man väl bo enkelt och billigt i en båt. Jag har gjort det och det fungera utmärkt. Jag hade en kompis på 80-talet som bodde i Gotland, i ett större tält. Det gick det med. Han tvättade sig i närmsta sjö på morgonen och cyklade in till Visby och jobbade på en restaurang på dagarna.

  5. Det råder ingen bostadsbrist i Stockholm. Det finns både hyresrätter och bostadsrätter som står tomma i dag. Detta är ett trendbrott. Det finns tusentals lediga bostäder – hyresrätter samt ett otalt antal bostadsrätten som står utan köpare.

    Efter en granskning finner jag lite drygt 1400 lediga förstahandskonstrat (hyresrätter) som stor tomma i Stockholm i dag. Det finns dessutom 4 826 bostadsrätter som söker köpare.

    Olägenheten med lägenheten är dock inte ohyran, utan hyran 🙂

    Eller vad sägs om en 2:a på 45 kvm på Östgötagatan i attraktiva Katarina-, Sofia-församling på Söder?
    Hyra:20000 kr

    Eller attraktiva Nacka Strand (Nacka kommun) väl tilltagen 3:a på 103 m², kan det vara något? Avgiften per månad inte så farligt: 5 615 kr/mån. Pris. Endast 14 000 000 kr.

  6. Säg en åtråvärd stor 3:a på Kungsholmen (attraktivt område) inte farligt hög avgift: 5 185 kr/mån så ligger snittpriset på ca: 11 000 000 kr. Kontantinsatsen lite drygt 1 700 000 kr. Med dagens räntenivåer (strax under 2 %) blir hela bostadskostnaden nästan 35 000 kr/mån. Vem faan har råd med det? Och om det finns dem som har råd med det, hur många är dem i så fall? Går räntan upp, vilket den lär göra förr eller senare, så pekar allt mot ett prisras av drakoniska proportioner.

    I detta läge vill dessutom politikerna i Stockholm sälja av hyresrätter för ombildning i förorterna. Snacka om “super-mega-minusaffär” för de hyresgäster som tecknar för ombildning när prisraset väl slår till, som en följd av räntehöjningen.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here