Professor emeritus: Feta politiker svälter ut det svenska folket

Feta katter och magra i politikens värld

5
1

DEBATT. Torsten Sandström drar liknelser mellan feta katter och svenska politiker som innehar eller har avtjänat anställningar inom en fetlagd politiskt elit. Sandström menar att ”makten framför allt” är inofficiellt motto för S, L och C bestående av en “fet samling skadedjur i politiken värld” som svälter ett magert kattfolk.

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. | Bild: Crestock.com

Torsten Sandström, selfie
Torsten Sandström, selfie

Katten, vår något vilda familjemedlem, har gett upphov till många sköna metaforer: Det påstås vara en katt och råttalek i stallet. Katten vässar sina klor – och visar dem. När katten är borta dansar råttorna på bordet. En katt bland hermeliner. Vi ska vara tacksamma för alla dessa iakttagelser från djurens värld. De har en given användning på mellanmänskliga relationer, men att de fungerar bra också på det politiska livet är kanske mindre väl känt.

För många år sedan väckte ordföranden för det kinesiska kommunistpartiet, Deng Xiaoping, uppmärksamhet med sin kritik av kulturrevolutionens allvarliga excesser, som hotade en riktig näringslivsutveckling (som Kina numera åstadkommit). Deng menade att ”det spelar ingen roll vilken färg katten har, bara den fångar möss”. Det ligger stor klokskap bakom hans yttrande inte bara för Kinas del, utan också för vårt land. Här kan på ett allmänt plan Dengs ord överföras till ett annat näraliggande talesätt: för mycket politik och för lite verkstad.

Den svenska politiken

Enligt min mening kännetecknas den svenska politiken just av en överlast av ideologi och en brist på öppen pragmatism. Det intressanta är nämligen att ideologierna sedan länge i huvudsak måste ses som döda (med Tingstens ord). Partierna ligger ytterst nära varandra i flertalet sakfrågor. Sedan den politiska majoriteten 2016 enats om att ta över SD-partiets lagstiftning om asyl är kanske bara en till tre frågor partiskiljande, såsom kärnkraften, NATO samt kanske EU och skattetrycket. Ändå ägnar partiernas ledare timmar och åter timmar åt att utveckla ideologiska pastejer, som framställs som unika och förödande för motståndaren.

Efter en verbalt hård valrörelse 2018 – glåporden haglade – tar följaktligen C- och L-partierna ett steg tillbaka och överlämnar regeringsmakten till S, som aldrig missar en föreställning. ”Makten framför allt” är som bekant deras inofficiella motto.

Den svenska skolan

På skolans område framställs de ideologiska motsättningarna som skarpa, men knappast i realiteten. Här har under decennier frihetsdogmer om elevstyrt lärande, planer utan kunskapsmål, betygslöshet, rätten för eleven att själv bestämma vad som ska anses som god ordning osv framhållits av såväl S-partiet som deras påstådda motståndare Alliansen.

Alla de ledande partierna har haft gott om tid att ställa om den svenska skolan, men har inte gjort det. Den går utför. Min enkla förklaring är att alla ledande politiker agerat som katter med fokus på ideologin. Därför har de inte lyckats i sin verkstad. I skolpolitiken har nämligen mantrat varit: lyssna på forskningen.  Som gammal lundaprofet gillar jag propån allmänt sett, men inte vad gäller exempelvis pedagogisk forskning, som i vårt land fått en stark ideologisk inriktning.

Motsatsen gäller för Finland där agerandet i lärosalen stått i fokus. Att svenska pedagoger gärna talar för frihet, kravlöshet och elevens rätt att själv bestämma är ett faktum. Och flertalet av landets universitetspedagoger hyser vänsteråsikter. Att lyssna på dessa pedagoger är som att överlämna makten till katter som inte kan göra sitt jobb. Alltså ideologi i stället för förnuft.

En god verklighetsillustration ger även talesättet om feta katter.

USA

I USA:s näringsliv används  metaforen för företagsledare som fjärmats från den form av demokrati som aktieägarna antas vilja se. Följaktligen talar man där om ”fat cat salaries” för de löner som en VD ofta belönar sig själv med.  Tanken är förstås att frånvaro av regler och kontroll skapar missbruk. En hungrig katt jagar bäst, men företagsvärldens Feta Trissar klarar inte av den hushållning som är ägardemokratins idé.

Även exemplet från USA kan givetvis föras över till svensk politik. En sådan vinkling är att den politiska eliten (efter att val har skett) i princip själv bestämmer vilka förmåner som de ska tilldelas och ersättningarna till landets yrkespolitiker har också rakat i höjden.

Fat cat salaries

Jag har nyligen läst Dick Harrisons fina biografi om Tage Erlander och där framträder en klar bild av en statsminister från 1950-talet med måttliga ekonomiska villkor (jämfört med näringslivet). Idag är situationen en annan. En yrkespolitiker erbjuds rader av golden handshakes, livräntor och nya välbetalda jobb efter självvald avgång. Exempelvis är i skrivande stund en fd partiledare för L-partiet ambassadör på heltid i Benin. Alltså i ingenstans, men hon bor i Stockholm! En annan L-koryfé är ambassadör i Amman, men nu på väg att bli partiledare (kanske) och tyvärr fördriver en fd S-partiledare sin tid Reykjavik som ambassadör. Tala om “fat cat salaries” och livräntor på skattebetalarnas bekostnad!

En annan vinkling av min metafor från djurriket är att den svenska politikens feta katter inte orkar kontrollera hur de pengar används som svenska folket tvingas att betala i skatt. Det är enklare att höja skatten än att hushålla med ett redan tillgängligt överflöd av medel. ”Det starka samhället” kräver för övrigt ständigt höjd skatt. Den politiska klassen knäpper bara med fingrarna och skriver ut nya skattehöjningar. I stället för att plocka fram rödpennan och stryka bland hundratals sidor med anslag på sammanlagt omkring 1000 miljarder kronor. Är det någon som tror att det är omöjligt att spara förslagsvis 10 %, dvs 100 miljarder? Häromdagen säger Sveriges finansminister att skatterna i stället måsta höjas med 90 miljarder.

Slutligen är det kanske någon som tycker att rollerna i katt-och-råtta-leken kan växla. Även om metaforen kanske är smaklös ser vi i så fall ett magert kattfolk och en fet samling skadedjur i politiken värld. Med tanke på de höga skatteuttaget är det ingen tvekan om vad den nya demokratins katter skulle kunna åstadkomma. Bums skulle kattfolket se till att svensk politik kom att inriktas mot just väl genomtänkt hushållning. En god välfärd går nämligen att förena med ett avsevärt lägre skatteuttag. Exempel finns i Schweiz och Tyskland och en klart bättre skola finns även i dessa nationer, alltså i länder som inte i samma mån som vi drabbats av “fat-cat”-syndromet.

Text: Torsten SandströmAnti-pk-bloggen.se

5 KOMMENTARER

  1. Flertalet lärare jag mött är bombliberaler, således har inte lärare “vänsteråsikter” i allmänhet, men är duktigt indoktrinerade av bankmaffians medier. De är oftast duktiga idioter utan förmåga eller vilja att tänka ut saker på egen hand.

    Att använda det lögnaktiga ordet “vänsteråsikter” om ett fenomen som sannolikt orkestrerats av deltagarna på Bilderberggruppen, i syfte att undergräva vår välfärd, tyder antingen på en bakomliggande monopolkapitalistisk intressent, eller helt vanlig inkompetens.

    Eftersom jag tjatat om problemet med att sätta etiketten “vänster” på extrem högerpolitik, så kan det således inte bero på inkompetens, men borde alltså vara en bakomliggande intressent ex. Svenskt näringsliv, eller sviktande minne, eller ev. ett litet eget aktiedepå-konto som gjort att individen tror att denne tjänar på extrem monopolkapitalism.

    Jag vill då varna individen själv, men även för resten av idioterna i vårt samhälle och Svenskt näringsliv, att det är olämpligt att sprida lögn eller tro på lögn, särskilt om lögnaren så extremt korkad att denne far med upprepad osanning trots tillrättavisningar. Det tyder på extrem dumhet eller extrem propaganda och jag vet inte vilket som är värst för oss alla.

    Ett fungerande samhälle kan inte bygga på repeterad lögn.

  2. Bra Torsten!
    Men du är för snäll. Det är inte ideologi som präglar partierna. Ideologi kräver tankekraft.
    Nej, det är själlös, PK-dogma som politikerna fegt gömmer sig bakom. Det gäller i synnerhet när de ger sig på att mästra folket för att detta tänker fel, prioriterar fel och röstar fel.

  3. Bra artikel, som illustrerar hur korrumperad makteliten, och då särskilt politikerna är idag.

    Tyvärr går numera myckt av energin åt att avslöja just detta bedrägeri, som är extremt utbrett. Hur f-n kunde det bli så här?

    Åter tyvärr, orkar/vill inte en stor del av befolkningen inse detta. Ett faktum som politikerna väl känner till, och för egen vinning utnyttjar till fullo.

    Kära svensk, du är utnyttjad och våldtagen till fullo!

  4. Tack för respons! Jag tror att Mats är alltför stygg. Man kan inte frånkänna tusentals personer tankekraft. Men att de tänker fel är vi ense om. Öysteins fundering över hur man kan lura så många människor är verkligen värd att grubbla över. Längre tids lurendrejeri trodde som bekant inte Abraham Lincoln på. Men det var före mediesamhället. Här har mänskligheten skapat en infernalisk koloss. Men ungdomen lämnar alltmer traditionella medier. Kanske finns en öppning i denna generationsklyfta. Men också nya risker….

    • Du har så rätt. Det finns en öppning, men också nya risker.

      Även om internet är en gigantisk ocean av fakta, fakta som inte är skapade i syfte att hjärntvätta. Men även om denna värld finns, så måste man också VILJA se den, VÅGA se den, och avsätta en del av sin upptagna tid till att leta och söka.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here