Richard Sörman: Acceptera inte vänsterns outtalade premisser

12
15
Richard Sörman, eget verk, 2019
Richard Sörman, eget verk, 2019

DEBATT. Om man i en diskussion inte utmanar motståndarnas outtalade premisser blir man alltid den som får förklara och försvara sig. Detta är tydligt i den aktuella debatten om demografi och rasism. Accepterar man tanken att en i grunden rimlig och överallt i världen högst bruklig omsorg om den egna identiteten är ett utslag av ”rasism” har man indirekt erkänt motståndarnas moraliska överlägsenhet. Varför ska man göra det? Det är de som ska förklara sig. Inte vi.

Text: Richard Sörman (Twitter), docent i Romanska språk och tidigare universitetslärare och forskare | Artikeln är tidigare publicerad i Det Goda Samhället

Argumentation bygger ofta på outtalade premisser. Om en bilförsäljare försöker sälja en bil med argumentet att den är bensinsnål utgår han från tanken att det är bra att spara pengar på bensinen och dessutom något positivt för de flesta att köra miljövänligt.
Om en politiker lovar att göra allt han kan för att de nationella skolresultaten ska höjas utgår han från den outtalade premissen att det är bra om barnen lär sig något i skolan. Premisserna behöver inte nämnas eller preciseras. De anses självklara.

Ibland är vi överens om premisserna men oense om hur de ska förverkligas. Vi är överens om att vi ska ha en bra skola däremot är vi inte överens om hur skolan ska förbättras eller vad som är en bra skola. Men ibland är det själva premisserna vi inte är överens om. Då gäller det att se upp så man inte diskuterar utifrån motståndarnas outtalade premisser och därmed blir den som får förklara och försvara sig.

Det cirkulerar just nu ett antal frågor i svensk samhällsdebatt som delar upp vårt samhälle i två starkt motsatta grupperingar. På något sätt handlar alla dessa frågor om identitet, immigration och demografi. Och här tror jag att vi som står för det nya, det immigrationskritiska, det etablissemangskritiska har allt intresse i världen av att våga ta avstånd från några av motståndarnas premisser och istället formulera våra egna.

Problemet med att utgå från motståndarnas premisser är nämligen den att man lätt framstår som den som avviker från det självklara, det som i grunden gäller.

I ett tidigare inlägg här på Det Goda Samhället argumenterade jag för att den energi som ägnas åt att kritisera (den misslyckade) integrationen istället borde ägnas åt att kritisera immigrationen. Med det perspektiv jag nu introducerar kan vi säga att problemet handlar om att immigrationskritiska debattörer inte vågar ifrågasätta den outtalade premissen att immigrationsmotstånd alltid är något av naturen moraliskt förkastligt.

Trots att det är immigrationen som göder integrationsproblemen köper man tanken att immigrationen i sig inte ska få beskrivas som ett problem. Och vad som då händer är att man erkänner motståndarnas moraliska överlägsenhet (de vill väl, de vill det rätta, men tyvärr slarvar de och gör fel…), men också att man öppnar upp för den ibland faktiskt ganska relevanta kritiken att man hycklar och inte vågar erkänna vad man egentligen står för. Men framför allt ger man på något sätt motståndarna rätt när det gäller den mest grundläggande fråga som egentligen är föremål för konflikten: är det rimligt att ha en så omfattande immigration?

Samma tendens till nedläggning av vapen inför fiendernas mest grundläggande premisser kan man skönja i den vanligt förekommande frågan bland tidningskrönikörer ”varför SD växer”. Överallt får vi läsa av kolumnister och debattörer att landsbygden försummas, att pensionärerna glöms bort, att islamismen blir alltmer hotfull, att ingen tar integrationsproblemen eller kanske hederskulturen på allvar. Därför straffas politikerna nu med att ”SD växer”.

Med andra ord kritiserar man (ofta indirekt men ändå) immigrations- och integrationspolitiken samtidigt som man ger sina motståndare rätt i den grundpremiss som säger att ett immigrationskritiskt parti med nödvändighet är ett problem i ett samhälle. Och om ett immigrationskritiskt parti är ett problem hänger det ihop med den accepterade premissen att immigrationskritik i sig alltid är något moraliskt förkastligt.

Samma logik kan skönjas i den aktuella debatten kring demografin och ”rasismen”. Det som har varit så provocerande med denna debatt – och med debatten kring ”Jimmie-momenten” – är att immigrationskritiken nu har vågat komma in på identitetsproblematiken. Äntligen vågar man skriva att det som stör med immigrationen inte bara är de ekonomiska eller sociala konsekvenser immigrationen för med sig utan också helt enkelt immigrationen i sig, den demografiska förändringen av Sverige.


När liberalerna på Dagens Nyheter och Sydsvenskan läste detta kunde de omedelbart gå till attack. Nu kunde de nämligen avslöja högerns hyckleri: ”Titta!” kunde de säga. ”Vad var det vi sa? Ekonomin och brottsligheten var bara svepskäl. Egentligen är de rasister! De vill inte se mörka människor på gatorna i Sverige.”


Debatten om demografin blev alltså en debatt om rasism. Och varför blev det så? Jo för att hela den samtida immigrationsdebatten utgår från den så fördummande och förenklande premissen enligt vilken alla former av omsorg om den egna identiteten, den egna nationalkaraktären, det egna ”folket” är rasism eller åtminstone bygger på ett rasistiskt tänkande. Man är rasist om man vill att Sverige även framledes ska domineras av den etniska folkgrupp som bott här i tusentals år och som naturligtvis har påverkats av både invandring och utvandring men som ändå har varit relativt homogen under den tid som något vi kan kalla Sverige och dess ursprung har existerat.

När debattören Mattias Lindberg försvarade Svenska Dagbladets Ivar Arpi i Expressen 20 juni var det just anklagelserna om rasism han vände sig mot. Motståndet mot de snabba förändringarna i Sverige är inte rasism, skrev Lindberg. Det är ett motstånd mot hedersvåld, gängkriminalitet och islamism:

Det är alltså inte ett ökat inslag av mörk hårfärg som skrämmer, utan minskade individuella rättigheter och friheter som skrämmer. Detta är givet samhällsutvecklingen en högst giltig oro.

Det är inte så att Lindberg har fel i det han skriver. Självklart är svenskar rädda för det samhälle vi riskerar få som resultat av en omfattande invandring av människor med ursprung i primitiva kulturer (som de själva har flytt från…). Men problemet är att han köper motståndarnas grundpremisser om att omsorgen om den egna identiteten med nödvändighet har med rasism att göra. I grunden accepterar han tanken att det är förkastligt som svensk att vilja se ett Sverige där stadsbilden domineras av etniska svenskar. Prova samma tanke på andra relativt homogena länder som Japan eller Danmark eller kanske någon indianstam i USA på 1800-talet. Dess orimlighet framstår hur tydligt som helst.

Så vad är lösningen?

Lösningen är analysera motståndarnas minst sagt totalitära premiss som består i att säga att alla former av gränsdragning mot det andra, det som inte är vi har med den alltid så förkastliga rasismen att göra. Det är väl en självklarhet att svenskar har en moralisk rätt att önska att deras land även fortsättningsvis ska domineras och karaktäriseras av en traditionellt sett svensk befolkning. Vad har det med hatisk rasism att göra? Ingenting. Jag är själv inte motståndare till alla former av invandring och öppenhet. Men jag tycker att det är en självklarhet att Sverige i huvudsak ska vara svenskt. Varför skulle jag inte tycka det? Det får väl finnas gränser för en vuxen människas alienering i samtidens hysteri.

Så varför accepterar vi att debatten förs enligt vänsterns premisser? Antagligen för att vi inte tillräckligt väl har formulerat våra egna. Eller formulerat kanske vi har gjort, men de har inte fått något genomslag i den offentliga debatten. Och här gäller det nu att stå upp för de egna övertygelserna och att inte låta sig påverkas av vänsterns ofta totalitära och totalt nyansbefriade premisser.

Spela inte på motståndarnas planhalva! Acceptera inte deras problembeskrivning! Acceptera inte main stream medias problembeskrivning! Gör som Trump: avfärda insinuanta frågor som bygger på outtalade vänstervärderingar som fake news. Naturligtvis ska vi diskutera med våra motståndare, men inte på deras villkor. Vi som inte delar immigrationsvänsterns destruktiva och hysteriska verklighetsbild måste våga stå för vår egen. Är det verkligen den som anser att Sverige ska vara svenskt som ska behöva förklara sig?

Text: Richard Sörman (Twitter)

”Jag är docent i romanska språk och arbetade fram till 2015 som lektor i franska. I många år älskade jag mitt jobb som forskare och lärare men med tiden kom jag att plågas allt mer av universitetsvärldens intellektuella trångsynthet och undermålighet. Den nevrotiska detaljstyrningen av undervisningen gjorde inte saken bättre och hjälpte mig att inse att universitetet inte längre var min plats.” – Richard Sörman


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

12 KOMMENTARER

  1. Richard Sörman sätter fingret rakt på den fråga som på kort och lång sikt är den viktigaste om vi skall få ett uppvaknande ibland de vilka fortfarande lider svårt av den långa hjärntvätt de varit utsatta för av det socialistiska etablissemanget.

    Sverige behöver en mycket kraftig skärpning av debattklimatet, en polarisation av debatten kommer att befria de förtryckta vilka då får känna känslan av att kunna uttrycka sina egentliga uppfattningar utan att behöva bli stigmatiserade av det tolkningsföreträde som socialisterna tagit sig.

    Sörmans avslutning kan jag bara hylla som uppmaning till oss alla.

    ”Spela inte på motståndarnas planhalva! Acceptera inte deras problembeskrivning! Acceptera inte main stream medias problembeskrivning!”

  2. Intressant analys! Man kan på goda grunder verka för att särarter som inte utgör ett hinder för flertalet ska ha rätt att existera. Om varje form av särart skulle utplånas, så skulle världen och livet bli mycket fattigare på kontraster. Tänk om alla ängens blommor skulle se exakt likadana ut, om det bara skulle finnas ett sorts träd osv. Det är för att uppleva något annorlunda som vi vill besöka nya platser, städer och länder. Därför blir man också lite besviken när samma sorts McDonaldsbyggnader och Coca cola reklam dyker upp i alla städer. Det är ju den globala kulturen som gör världen ensidigare och fattigare.
    Sverige har haft en väldigt tydlig särart. Landet har varit fredligt, konfliktfritt, välordnat, rent, solidariskt, jämlikt, demokratiskt och homogent. När dessa särdrag håller på att försvinna så är det naturligt att det föder en viss olust hos invånarna. Och det gäller inte bara de etniska svenskarna utan väldigt mycket också många av de invandrare som trivts i det svenska samhället. Och vi ser ju också de som vågar yttra sig och går i bräschen med sin kritik är personer som Timo Sanandaji, Katerina Janouch, Mustafa Panchiri, Alice Teoderscu, Bechir Rabani m.fl. Det handlar inte om rasism utan faktiskt om mångfald, där den svenska särarten ska få finnas kvar. Och de som kan inordna sig i denna särskilda kultur är givetvis välkomna.
    Men att förespråka mångkultur där vitt skilda yttringar ska florera inom samma lagstiftning är inte eftersträvansvärt eller ens möjligt. Man kan inte gå uppför och nerför en trappa samtidigt. Man kan inte sträva efter mångkultur med kvinnlig könsstympning och underordning samtidigt som man vill ha feminism.
    Ändå finner vi just ofta feminister som förespråkar mångkultur, utan att ifrågasätta vad de olika kulturerna kan ha för yttringar.
    När den svenska särarten så starkt är under attack är det snarare förvånansvärt att så få svenskar reagerar. Vi ska vara mycket tacksamma mot de invandrare som uppskattar denna särart och kämpar för dess fortbestånd. Det kan inte vara fel att hävda rätten att behålla en kultur och ett land som är fredligt, konfliktfritt, välordnat, rent, solidariskt, jämlikt och demokratiskt!

  3. Tack. Äntligen börjar det låta så som det borde ha gjort sedan länge. Klarspråk alltså och bort med undfallenheten mot vänstern et consortes. Att dom har kunnat bli så starka, har att göra med att redan vid 60-talets mitt, hade dom en stark mediaposition, som därefter fram till 2000-talet kom att bli näst intill en monopolsituation. Precis som fallet har varit i USA. Därtill har vänstern tillåtits att lägga rabarber på statsmedia.

    Kulturvänstern har kunnat härja fritt i 50 år, mycket beroende på att borgerligheten sköts i sank på ett tidigt stadium och dom fegisarna kastade in handdukarna rätt snabbt. Och naturligtvis Bonnierpressen, som varit bland de mest fanatiska med att vilja byta ut svenska folket och på alla vis velat utarma oss. Ihop med Folkpartiet. (Bengt Westerberg). Ta’ exempelvis Expressen i början av 90-talet, när folk från det splittrade Jugoslavien vällde in, en masse. Då visade Bonniers sitt absolut rätta jag, något som de förvisso gick igång med 1964 när David Schwarz’ propagandakrig för ett multikulti- Sverige satte igång med stor emfas.

    Asylrätten, den ”självklara”, talas det om, gång på gång! Var står den att finna? Mig veterligt var det Geneve-konventionen som reglerade den. Dess regler var stränga: allt snicksnack om ”humanitära skäl” lyste där med sin frånvaro. Den följde Sverige och vi hade reserverat några tiotals platser om året. Nu tror jag kvoten ligger runt 5 000 per år. Länge hette det att Sverige endast har tagit emot och beviljat två (2) stycken riktiga asylflyktingar: Ludendorf och Kapp strax efter VKI!

    Eländet blev akut när amerikanska Vietnam-desertörer kom hit bataljonsvis: dom gick inte att ge asyl, för då skulle amrisarna sagt upp bekantskapen med oss, i ännu högre grad än vad man faktiskt gjorde. Då satte trixandet igång med att hitta på bra namn på ”flyktingarna”. Fantasin flödade i kapp med svenska folkets skattebördor. Nu får det vara nog!

  4. @ Lasse Malmgren 24 June, 2019 at 14:44
    @ Ulf Claréus 24 June, 2019 at 16:09

    Richard Sörmans texter kan ibland vara lite flummiga och svårlästa men om man verkligen läser vad denne ”filosof” skriver så är vartenda ord helt korrekt.

    Genomsnittssvensken måste göra en kraftig mental förflyttning och börja stå upp för sin instinktiva uppfattning om vad som är rätt eller fel. Ty fortfarande finns det ett starkt, men ibland slumrande, rättspatos hos väldigt många ”normalsvenskar”.

    Problemet är att pk-normen inte tillåter normalsvensken att reagera instinktivt, allt måste korrigeras av det självpåtagna tolkningsföreträdet som den samlade vänstern har tagit sig under så många år. För att komma två steg framåt så måste man ibland ta ett steg tillbaka, det gäller absolut i detta fall.

    Uppmaningen blir ju att stå upp och försvara sin egen åsikt, något som vår grundlag verkligen skyddar. Rättslig prövning av åsiktsfriheten är i ordentlig gungning nu när den samlade vänstern inser att deras tolkningsföreträde är på väg att tappa effekt på normalsvensken.

    Hela rättsapparaten ställer ju upp på politikernas nepotism och skyddar ju etablissemangets hetsjakt på oliktänkande, vänsterns narrativ skall gälla om så också 10.000 tals dissidenter dras inför rätta för sina åsikters skull eller den grundlagsskyddade rätten att fritt uttrycka dessa åsikter.

    Så det gäller verkligen att våga ta debatten i alla sammanhang så att genomsnittssvensken gm att titta på det förändrade debattklimatet törs komma upp från sina resp försvarsvärn och stå för sin inställning i olika samhällsfrågor.

    Vänstern måste konfronteras i grunden och det med erforderlig kraft och tydlighet så att alla fega/hjärntvättade genomsnittssvenskar själva kan se att det inte längre är tabu att stå för sina icke socialistiska uppfattningar.

    Först då kommer samhällsdebatten att vända på ett sätt som gör att alla plakatbärande socialister tvingas inse att det nu är dags för ett rejält paradigmskifte.

    Mer tydlighet och gränsen för debatten sätts av oss alla, inte av socialisternas tvångströja.

  5. Varför har svenska folket låtit sig utplundras genom skatter för att tillfredsställa politiker, inte de som har det sämst av svenska folket om någon skulle tro det! Varför tillåter vi politikerna stjäla 2/3 av våra inkomster och på längre sikt alla våra tillgångar?
    Kanske får vi uppleva att råttorna flyr de etablerade och förödande propagandainstitutionerna, akademikervärlden är nog den mest förödande. Låt oss hjälpas åt att avslöja deras avskyvärda metoder
    Tack Richard!

  6. Det skulle behövas reda ut en hel del begrepp.
    Jag undrar hur ni ska göra för att inte acceptera att spela på motståndarnas planhalva ?
    Det är just det ni gör när ni säger att det beror på socialistiska etablissemanget/vänstervärderingar. Ni spelar på kapitalismens planhalva.

    Massinvandringen är inte vårt värsta problem. Det är mycket värre saker som pågår.
    Jag orkar inte räkna upp allt. De viktigaste är GMO, geoengineering, tvångsvaccinationer, den förljugna sjukvården.

    Jag gick igenom punkterna på SDs hemsida i Norrtälje och reagerade på att de tycker att forskning ska vara evidensbaserad.

    Sådan forskning gynnar bara kapitalismen och hindrar oss från att bli botade från sjukdomar med ofarliga och billiga alternativ.

    Doktorerna inom skolmedicinen är okunniga och rädda om sin prestige. De kan göra vilka fasansfulla misstag som helst för de har socialstyrelsen bakom sig.

    Myndigheterna uppmanar oss att anmäla missförhållanden men det leder inte till något. De behöver bara försvara sig med att de arbetat efter vetenskap. Det är subtilt uträknat, ser fint ut på pappret.

    SVT får visa ensidigt vinklade inslag för det står i reglerna att de får visa en sida vid olika tillfällen. Kan jag räkna ut med min bakdel att något andra program kommer det inte att bli.

    Varför protesterar ni inte emot att Sverige ägs av utländska företag. Vi har inte näringar så vi kan försörja oss med kläder och mat när det blir krig. Då sitter vi i knät på NATO och får mörda och bli mördade tack vare dessa krigshetsare.

    Alla partierna är borgerliga. De röda är de värsta svikarna för de gör sken av att vara socialister.

    Varför talar ni inte om hur vi ska få en fri press ?

  7. Ord och inga visor brukar man höra i många sammanhang.
    Här ovan har många av många svenskars tankar o tvångströjor kokats ner till några få rader
    intelligent text med känsla och ideologiska verktyg.
    När jag framför liknande tankar i min omgivning blir jag bara rasist o främlingsfientlig.
    Vissa arbetsplatser är mer eller mindre vaccinerade mot andra tankar än mainstream.
    Att jag varje dag med glädje arbetar med människor från andra kulturer är som bortblåst i mina
    kollegors tankar. De flesta vaccinerade kan inte förstå skillnaden i min attityd mot enskilda individer och massinvandringen.
    #Maj Rehnberg 24 June, 2019 at 22:46
    Tyvärr så är nog massinvandringen vårt största problem just nu.
    Löser vi inte denna kommer dina tankar/problem att vara ett lyxproblem längre fram.

    I svensk press och forskning är det inte lätt att hitta roten till massinvandringens upplägg o ide.

    Dock finns den beskriven här:
    ”The multicultural moment : the history of the idea and politics of multiculturalism in Sweden in comparative, transnational and biographical context, 1964–1975”
    http://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/103098/wickstrom_mats.pdf?sequence=2&isAllowed=y

    En mycket intressant text från 2014 som säkert fått ett annorlunda avslut i en nyskriven version
    Det finns trots allt en röd tråd i galenskapen.
    Vi får inte glömma att i det större perspektivet finns 100år kanske tusenårsplaner som
    våra mandatperioders politiker kämpar emot. Knappast har det väl tidigare så tydligt visats som nu.
    Tack så hjärtligt för artikeln.

    LeifB

  8. Leif Bengtsson Du kan tydligen inte se helheten i det som händer. Att massinvandringen ingår i trådryckarnas agenda. Att de äger media, politiker och kassakon sjukvården mm.

    Det är inte för inget som människor bildar föreningar som kräver att de ska få bli botade. Sjukvården lemlästar och dödar mina nära och kära.
    Det förminskar du ner till ett privat lyxproblem.

    Du och ni andra begriper inte att det är ingen demokrati i vårt land längre. Väljarna har inget inflytande.

    Jättebra för trådryckarna att vi håller på och skäller mot varandra. Gudrun Schyman lämnade vänsterpartiet och startade eller gick med FI. Också perfekt för trådryckarna.

    Ni erkänner inte alla tvångströjorna för ni vill både äta kakan och ha den kvar.

  9. Re Maj Rehnberg 25 June, 2019 at 12:42

    Klart att jag förstår.

    Men om det brinner i ditt hus börjar jag inte med att fixa en gardin som hänger snett
    på vägen in för att väcka din familj.

    Gardinen kan vi kanske fixa senare eller behövs det inte då.

    LeifB

  10. Användandet av tillmälen/etiketter som ”rasist”, islamofob”, ”klimatförnekare”, ”konspirationsteoretiker”,” foliehatt” mm är vapeniserat språkbruk. Begreppet ”vapenisering” har inte trängt in det svenska språket ännu och många är nog lite främmande för ordet men om man söker på ”weaponized language” på nätet så får man massor med träffar. Vapeniserat språkbruk är alltså en väl etablerad teknik som innebär att man använder språket som ett vapen. Man kan likna det vid att tillmälena används som verbala projektiler som motståndaren inte kan värja sig emot. Istället för att använda språket som ett medel för ett konstruktivt samtal används språket som ett vapen för att skjuta ned, misstänkliggöra och oskadliggöra en meningsmotståndare.
    Utan att kunna peka på någon statistik så tror jag att användningen av vapeniserat språk har ökat lavinartat under senare år. En viktig fråga blir då; Hur vrider man det verbala vapnet ur händerna på dem som använder språket som ett vapen? Här kommer Richard Sörman med välbehövliga tips.
    – Accceptera inte de outtalade premisserna!
    – Spela inte på motståndarens planhalva!
    – Acceptera inte vänsterns eller main stream medias problembeskrivning!
    Som jag tolkar detta så handlar det om att genomskåda, synliggöra och dekonstruera det vapeniserade språket.

    Förutom rena tillmälen, kan språket också vapeniseras på ett mera subtilt sätt genom att man tillför nya begrepp som låter fina och påstås beskriva verkligheten mera korrekt men vilka i själva verket används för att skapa motsättningar i samhället, ofta genom att peka ut och skjuta ned en utvald grupp (påfallande ofta vita män med en konservativa, kristna värderingar). Under rubriken ”The Liberal Lexicon of Hate” i bifogade länk finns en lista där några sådana ord dekonstrueras.
    https://wakethechurch.org/articles/the-weaponized-use-of-language-as-a-tool-of-global-enslavement

    • Glömde en viktig punkt i listan med Richard Sörmans välbehövliga tips:
      – Red ut de egna värderingarna, var tydlig med dem och står för dem!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här