Sandström: GALTAN-systemet är politiskt humbug

När statsvetarna leker med ord

7
0
Politiker som ljuger.... - Crestock.com
Politik – Crestock.com

ANALYS. Torsten Sandström granskar GALTAN-systemet som delar in de politiska rörelserna i ett land enligt ett skenbart objektivt diagram, men som redan från början innehåller värderingar som höjer den gröna, liberala och socialistiska vänstern över nationalismen.

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt.

Torsten Sandström, selfie
Torsten Sandström, selfie

Jag tror många har hör talas om hur internationella statsvetare försöker att placera in de politiska partierna längs en våg- respektive lodrät axel. Ambitionen är att fördjupa den traditionella, men problematiska, vänster-höger dimension som ritas på den vågräta axeln. Den markerar framför allt partiernas ekonomiska syn.

Den lodräta axeln syftar till en presentation av en politisk rörelses mentalitet i övrigt, dvs i vilken allmän riktning ett partis åsikter eller debatt rör sig. Framför att statsvetare från Göteborgs universitet har i vårt land anammat detta synsätt. Den lodräta axeln har försetts med följande koder:

GAL och TAN. Diagram: Torsten Sandström
GAL och TAN. Diagram: Torsten Sandström
  • GAL står för slagorden Grön, Alternativ och Liberal.
  • TAN markerar Traditionell, Auktoritär och Nationell.

Jag tror kanske att läsaren ungefär förstår innebörden i koderna. Svårast är nog alternativ. Men tanken tycks vara att fånga upp nya samhällsrörelser med en kritisk inställning till äldre samhällsvärderingar, för att exempelvis fånga upp HBTQ, globala frågor osv. Redan nu tror jag läsaren börjar inse att problemen tornar upp sig.

Följden blir nämligen att koordinatsystemet skapar en bild av onda och goda idéer, något som flera kritiker redan noterat. De fina tankarna finns där uppe i GAL och ”the bad guys” där nere. Med en sådan start känns det som den upprättstående nya axelns vetenskapliga status börjar svaja. Darrningarna förstärks om man funderar på koden Grön. Vilken politisk rörelse vill inte se sköna skogar och böljande landskap? Frågan är närmast med vilka politiska medel som drömmen ska genomdrivas via stat och enskilda.

Bilden av GALTAN som en politisk sammansvärjning växer fram. Alltså det beprövade tricket bland forskare att via koder, som vid första anblicken framstår som objektiva försöka baka in ett antal personliga politiska värderingar.

Men, säger kanske någon, koden Nationell ger väl en bild av vissa grupper mot andra? Som jag ser den i botten på den fallande axeln är det främst fråga om att peka ut åsikter som är kritiska mot oreglerad invandring och stark tilltro till exempelvis EU och FN. Annars är nästan alla individer nationalister i den meningen att man hyllar det egna landet. I EU-valrörelsen har exempelvis C-partiet använt hårt prosvenska affischer om hur Sörgården ska exporteras till övriga Europa.

Även motsatskoderna Liberal och Auktoritär är problematiska på liknande sätt. Vem vill inte vara liberalt frihetlig? Åtminstone avseende sina egna individuella val. Personer eller partier med sådana vanliga drömmar ser ofta ”den starka staten” som en motståndare. Jag tror ganska få vill se en auktoritär samhällsutveckling, i den meningen att den egna handlingsfriheten begränsas i onödan. Men hör och häpna, S- och framför allt Mp-rörelserna tronar på toppen av GAL-koordinaten!

Politiker från dessa partier vill att en stark stat ska beskatta folket till utmattning. Och göra det svårare för människor att träffas via bil och flyg. För att inte tala om den massiva åsiktspropaganda som de i sträng PK-anda brukar för vad vi ska tänka och göra.

Vi ser alltså att GALTAN-systemet framstår som politiskt humbug. Och ändå presenteras det  dagligen av statsvetare och journalister som närapå vetenskapliga sanningar. Som antytts fungerar det som en modern bondfångar-metod. Om jag försöker granska mina egna värderingar så tycks det som jag har åsikter som delvis uppfyller alla kodorden i GALTAN. Hur de nu ska tolkas.


I min värld är höger och vänster trots alla problem en bättre åsiktsmätare. Men klart bättre är att sluta mäta partiprogrammens luriga och skönmålande målsättningar. I stället bör fokus riktas mot innehållet i de faktiska politiska beslut som ett parti på senare tid har röstat för respektive mot.


Vidare funderar jag över om det inte är vettigast om kodordet Stat ställs mot motpolen Individ. Som jag ser den politiska utvecklingen kokar nämligen svensk politik samman till inställningen till statens makt och dess ekonomi. Många offentliga funktioner kan privatiseras. Flera andra kan avvecklas eller åtminstone bantas.

Statens uppgifter bör i huvudsak begränsas till utbildning, försvar, rättsväsende och ett slimmat – men väl genomtänkt – system av sociala bidrag (inklusive pensioner).

För Sveriges del behövs inte mer offentlighet eller politik, utan mindre. Individen, den vanliga medborgaren, måste få större möjligheter att själv via kontrakt bestämma över sin tillvaro (i vid bemärkelse) och sina inkomster.

Enligt min mening har staten Schweiz en på många vis god politisk struktur och stabil ekonomi. Nationens författning är konstruerad så att politiska beslut är tröga att genomföra. Det offentliga möter motstånd. Och ändå erbjuder nationens en välfärd på hög nivå. En metod för att skapa tröghet är folkomröstningar, som i nutid för övrigt är enkla att genomföra via säkra internetlösningar.

Sveriges dilemma är dogmer i stil med ”den starka staten” eller den ”svenska modellen”. Bakom dem döljs en strävan mot individualism och för politikervälde. Under mer än en generations tid  har de använts för att göra nationen mer politisk och medborgaren mer maktlös. Offentlig service behövs i en komplex värld brukar svaret bli. Pyttsan, säger jag och pekar ännu en gång på Schweiz.

Text: Torsten Sandström

7 KOMMENTARER

  1. Tack för ännu en mycket bra artikel Torsten, den här gången är det dock ett par frågor som du kanske kan utveckla din syn kring.

    Du pekar på motsatsen mellan individ och stat, du räknar därefter upp ett antal områden som du anser vara statens uppgift att sköta. Något säger mig att du inte riktigt funderat igenom den frågan.

    Jag tar mig friheten att fråga varför det tex skulle vara statens uppgift att sköta ett konfiskatoriskt pensionssystem??

    Om man ser till den historik som det svenska pensionssystemet visat upp alltsedan införandet av ATP, osv så bygger ju detta pensionssystem på socialistiska grundprinciper av ett sofistikerat konfiskationssystem. Varför skall inkomsttagare med tvång överlåta en stor del av sitt intjänade löneutrymme till staten öht, dvs riksdagspolitiker och statliga tjänstemän??

    När vi är myndiga så är vi myndiga att också förfoga över våra intjänade löner, så varför tog riksdagen beslut om att omyndigförklara individen till att själv planera och ansvara för sin egen pension??

    Går vi ned på detalj i pensionssystemet så finns det tex en regel som säger att du, om du når upp till en viss inkomst, inte får dig tillgodoräknad den fulla motsvarigheten vad avser avsättning till pensionssystemet. Allt ovan gränsvärdet tillfaller kollektivet och inte individen vilken faktiskt själv med sitt slit tjänat in sitt pensionsberättigade löneutrymme.

    I verkligheten betyder det att staten via pensionssystemet på ett konfiskatoriskt sätt överbeskattar vissa individer ännu mer än vad många känner till. Dvs har du några år en hygglig inkomst så tryggar inte staten din pension i relation till ditt intjänade löneutrymme, detta tillfaller genom statens försorg kollektivet och försämrar din egen pension.

    Eller för att dramatisera betydelsen, när det kommit ytterligare några hundra tusen anhöriginvandrare i pensionsmogen ålder så tas pengarna för detta ibland annat från din individuellt intjänade pensionsavsättning. Att dessa individer själva inte bidragit till pensionssystemet med en enda svensk krona är något vi stödjer genom att rösta på något av de partier vilka står bakom det pensionssystem vi nu har, det har därför rests krav på att vi inte skall kunna pensioneras förrän vid ca 75 års ålder.

    Pensionssystemet bygger dessutom på tre mycket märkliga hörnpelare som för länge sedan är helt överspelade som förutsättningar för dagens pensionssystem.

    Ingen nämnvärd arbetslöshet, ständig ekonomisk tillväxt och en försumbar inflation. Inget av detta gäller ju längre.

    Så nog måste vi begränsa statens makt alltid.

    • Hej Jan! Som du ser tar jag inte ställning för just ATP-systemet. Men en typ av folkpension bör finnas. Jag håller med dig om att en konfiskatorisk tilläggspension inte alls är bra. Och staten är inte heller nödvändig som samordnare.

  2. Om man vrider diagrammet 45 grader, minskas intrycket av upp och ned. Jag ser det ändå som ett intressant sätt att studera politikens spelfält. Men det gäller mer generellt än för enskilda personer. Liksom Torsten har jag uppfattningar som platsar på flera håll i diagrammet. En majoritet av världens invånare bor numera i städer med mer gemensamt sins emellan än med omgivande landsbygd. Utan försörjande landsbygd klarar sig dock inga städer. För sitt rena uppehälle är den stora majoriteten stadsbor beroende av minoriteten landsbygdsbor. Men det inser få stadsbor. Mycket av stadsbons verklighet är virtuell och bidrar inte till nödvändig försörjning. Däri ligger onekligen en politisk spänning.

    • Om man nu ändå skall försöka hålla sig med andra skalor än höger och vänster så måste vi ju också ta in dimensionen mellan stad och landsort.

      Det var ju den dimensionen som Donald Trump så skickligt utnyttjade för att bli vald. Jag har tidigare förordat en ökad polarisering av det politiska samtalet i Sverige, något som tydliggör för storstadens urbaniserade miljömuppar att de inte bestämmer över den politiska utvecklingen i Sverige.

      Men då måste man först göra upp med landsortens medborgare att så att de själva inser att det är man själva som är den politiska maktens bas, inte storstadsborna.

      När vi ändå är inne på olika dimensioner så blir det svårt att undvika åldersskillnadernas betydelse för den politiska positioneringen.

      Dagens yngre verkar på allvar tro att de sitter på alla svaren av de svårlösliga problem vi nu står inför. De yngre verkar på allvar tro att det är de vilka skall lära de äldre och betydligt mer erfarna landsortsmänniskorna vad som är de rätta politiska lösningarna.

      De äldre vilka är väluppfostrade, lojala och konfliktobenägna tycks på allvar ha accepterat denna tingens ordning utan större protester.

      Själv skulle jag vilja se ett nytt bondeuppror där äldre och andra erfarna landsortsbor kan ansluta sig och ta upp kampen mot dessa urbaniserade och bortskämda samt hjärntvättade storstadsbrats.

      Vi behöver öka polariseringen i Sverige och detta med kraft för att stoppa det pågående vansinnet som nu förefaller ha tagit över.

  3. Tack för välbehövd artikel!
    Eftersom Schweiz system är så föredömligt, så är det ju märkligt att inte alla andra infört likartade lösningar. Folkomröstningar där resultaten verkligen avspeglas, och inte sopas under mattan, vore ju en bra början för Sverige t ex. Partiindelningar är sannerligen meningslösa, och Jan presenterar ju en mer talande polarisering mellan ung/gammal och stad/landsbygd. Fattigpensionärer, sjuka och kommande arbetslösa i ett havererat system kanske blir tvungna att välja billiga bostäder stadda i förfall på landet. Det skulle med tiden kunna innebära den polarisering å det grövsta som Aldous Huxley presenterar i “Brave New World”, d v s stängsel kring städerna – en ingroup och en outgroup.

  4. En detalj. När man beskriver problematiken stat kontra individ och säger att man delvis avskaffa staten genom privatiseringar är problemet att de världsomspännande affärs och finanskarteller som dominerar och kan dölja sitt ägande sätter alltsammans ur spel.
    För att få bukt med virrhjärnors vanstyre exporterar man makten till en okänd främmande elit.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here